Jag brukar studera just föräldrarna.Jag har allt sett barn som verkat rätt chockade över det där. Fast jag har nog fokuserat på dem och inte haft koll på föräldrarnas reaktion.![]()
Jag tänkte på det här mitt barn-mina regler i Barcelona med partners släkt för någon tid sen.
Bebisens vagn var nära mig och föräldrarna satt otillgängliga i ett hörn. Jag fiskade upp bebisen, tolkade gråten som hunger, beställde in spansk motsvarighet till crème brûlée och matade i ungen i räserfart. Halvvägs genom portionen - min partner bidrog med att skala av det hårda, brända sockret för ökad äthastighet - fick mamman syn på oss och frågade vad bebisen åt. Sin favoriträtt! Jag ses sedan dess som ett barnorakel i den släkten, och jag vågar knappt tänka på vad svenska föräldrar hade sagt.