Jag brukar studera just föräldrarna.Jag har allt sett barn som verkat rätt chockade över det där. Fast jag har nog fokuserat på dem och inte haft koll på föräldrarnas reaktion.
Jag tänkte på det här mitt barn-mina regler i Barcelona med partners släkt för någon tid sen.
Bebisens vagn var nära mig och föräldrarna satt otillgängliga i ett hörn. Jag fiskade upp bebisen, tolkade gråten som hunger, beställde in spansk motsvarighet till crème brûlée och matade i ungen i räserfart. Halvvägs genom portionen - min partner bidrog med att skala av det hårda, brända sockret för ökad äthastighet - fick mamman syn på oss och frågade vad bebisen åt. Sin favoriträtt! Jag ses sedan dess som ett barnorakel i den släkten, och jag vågar knappt tänka på vad svenska föräldrar hade sagt.