Solsemester med spädbarn?

[Lingon]

Ja, det om att jag inte tycker att det är semester var ju bara vad jag tycker och det är ju upp till var och en att känna efter själv vad man tycker.

Smittorisker, vaccination före rekommenderad tid osv är inte personliga åsikter utan kommer från myndighetshåll. Vad är det som är så viktigt med en semesterresa att man inte kan vänta till året efter? Måste man resa varje år? Kan man inte vänta med resan tills barnet fått alla vaccinationer det ska ha och behöver? Det är det jag inte förstår. Precis som alla de man ser nu i januari mitt i värsta RS-säsongen gå på fullsmockade köpcentrum med nyfödda bebisar. Är det så viktigt att det inte kan vänta ett tag tills bebisen inte är lika ömtålig längre?

 

[Thalia]

Första barnet var nio månader när han följde med till New York. Han sov bra på flyget, gillade att åka i vagnen eller bärsele och så stannade vi till vid lekparker nån gång om dagen. Inga problem. Tog inga extra vaccinationer.

Andra barnet var sju månader när han fick följa med på kryssning i Medelhavet. Han fick sprutan med MPR tidigare. Inga större problem att resa med honom i den åldern. Nästa resa när han var drygt 1 var tuffare, för då gillade han inte att åka vagn längre. Blev så upprörd av att sitta still på flygplanet att han kräktes.

Tycker generellt att det tuffaste med att resa med barn är resan dit och hem. Speciellt resan mellan hotell och flygplats. Massa väskor, massa folk och stress för mig.

 

[vallhund]

Det finns nästan inget mer skuldbeläggande än sådana formuleringar. De implicerar att den som reser med sitt barn inte prioriterar barnets hälsa och att resor per definition är en hälsorisk för barn. Och att livet inte går under är väldigt nedlåtande mot de som resonerar annorlunda.

 

[Snurrfian]

Mnjäe, det gör de väl inte? Citerar från artikeln:

"Barn som är yngre än sex månader har inte fullgott skydd med alla vaccinationer. Dessutom kan de påverkas psykologiskt av långresor med tidsomställningar, för att inte tala om värmen och den nya miljön."

"Vaccin mot mässling ges vanligen inte förrän barnet är 18 månader. Malariaprofylax till mycket små barn finns det mycket lite forskning kring, och har barnet blivit lite större finns alltid risken för tarminfektioner som dysenteri eller salmonella."

"de avråder från resande före att barnet är två månader och till länder i Asien och Afrika." Var finns malaria? Jo i asien och afrika, mässlingen har många redan svarat på. Dysenteri och salmonella? Salmonella kan du få av kyckling från Danmark, ändå säljs det i butiker... Hur vanligt tror du att det är att man drabbas av dysenteri? I artikeln stod det att det var ett "30-tal bar som flögs hem per år" På de resor jag har gjort med mina barn så har det nog varit närmare 30 barn på varje flyg...
Det måste vara väldigt känsliga barn så blir så extremt påverkade av tidsomställningen på en timme till Kroatien som var ursprungsfrågan, Mexico är det sju timmar men alla som har haft små barn är rätt medvetna om att deras dygnsrytm inte alltid överensstämmer med den man själv är i. Jag har som sagt rest med mina barn, de är i dag 11 och 14 år och har inga psykologiska men av vårt resande, däremot har de fina minnen och vi som familj har mått väldigt bra av att resa bort.

 

[mandalaki]

Egentligen är det lite tråkigt att en diskussion om att resa med barn ska fokusera så starkt på smittorisker. Som om hela världen utanför Sveriges gränser var en enda smitthärd medan det är kliniskt och tryggt här hemma.

Om man lämnar smittoriskerna för ett ögonblick så kan jag berätta att jag under åren mött många familjer som reser på ett rätt bökigt sätt - de båtluffar i Grekland. Med långa färjeresor, förseningar, bagage att hålla reda på osv - även utan ungar. En del har t o m båtluffat med barn som är små att de bär dem i sjal.

Och för lite större barn än sjalbarnen så har de ofta verkat har mindre ont av förseningar, tråkiga båtresor osv än föräldrar. Barn roas ju av så mycket som vi tycker bara tycker är trist och tidsödande.

 

[ako]

Ja, det om att jag inte tycker att det är semester var ju bara vad jag tycker och det är ju upp till var och en att känna efter själv vad man tycker.

Smittorisker, vaccination före rekommenderad tid osv är inte personliga åsikter utan kommer från myndighetshåll. Vad är det som är så viktigt med en semesterresa att man inte kan vänta till året efter? Måste man resa varje år? Kan man inte vänta med resan tills barnet fått alla vaccinationer det ska ha och behöver? Det är det jag inte förstår. Precis som alla de man ser nu i januari mitt i värsta RS-säsongen gå på fullsmockade köpcentrum med nyfödda bebisar. Är det så viktigt att det inte kan vänta ett tag tills bebisen inte är lika ömtålig längre?

Fast efter ca 6 mån och ett mpr- vaccin verkar det ju vara mest du som avråder!? Inte t ex BVC...

 

[Lingon]

Fast efter ca 6 mån och ett mpr- vaccin verkar det ju vara mest du som avråder!? Inte t ex BVC...

Jag länkade till sidan jag hittade infon på.

 

[vallhund]

Egentligen är det lite tråkigt att en diskussion om att resa med barn ska fokusera så starkt på smittorisker. Som om hela världen utanför Sveriges gränser var en enda smitthärd medan det är kliniskt och tryggt här hemma.

Om man lämnar smittoriskerna för ett ögonblick så kan jag berätta att jag under åren mött många familjer som reser på ett rätt bökigt sätt - de båtluffar i Grekland. Med långa färjeresor, förseningar, bagage att hålla reda på osv - även utan ungar. En del har t o m båtluffat med barn som är små att de bär dem i sjal.

Och för lite större barn än sjalbarnen så har de ofta verkat har mindre ont av förseningar, tråkiga båtresor osv än föräldrar. Barn roas ju av så mycket som vi tycker bara tycker är trist och tidsödande.

Jag är uppvuxen så o var frisk i det hela taget, förutom att jag fick paratyfus i Theheran. Hur jag fick det är en historia i sig, men det berodde inte på mina föräldrars val.

 

[Jadzia]

Klarar man inte barn på flyg så går det ju bra att inte flyga. Om man nu vill vara den personen.

Å andra sidan, hur mycket störning ska man behöva tolerera från andras barn?
Jag befann mig en gång på ett flyg hem från Turkiet. Det var ett nattflyg och det blev dessutom försenat. Vi stod still i någon timma efter boarding. På det flyget var det ett litet barn som skrek konstant. Höga, gälla skrik under hela flighten. Runt fyra på morgonen och halvvägs hem höll jag på att krevera. Varken öronproppar eller ljudreducerande hörlurar kunde stänga ute skriket. Där och då ifrågasatte jag starkt att ge sig iväg med ett barn som det inte går att få tyst på.

Barn kan låta, men det finns gränser för vad man ska utsätta sin omgivning för.

 

[Pontevecchio]

Jag hade ju aldrig i livet velat utsätta mina medmänniskor för mitt spädbarn på ett flyg hela vägen till Mexico. Men vill man vara den personen så.

men jisses. jag hade uppskattat om alla breda människor, osmidiga människor, de som tar lång tid på sig eller de som inte luktar nytvättat stannade hemma men så funkar inte världen.
passar det inte att dela utrymme med andra får man stanna hemma.
bebisar sover oftast största delen, 2åringar däremot..

 

[Pontevecchio]

Ja, det om att jag inte tycker att det är semester var ju bara vad jag tycker och det är ju upp till var och en att känna efter själv vad man tycker.

Smittorisker, vaccination före rekommenderad tid osv är inte personliga åsikter utan kommer från myndighetshåll. Vad är det som är så viktigt med en semesterresa att man inte kan vänta till året efter? Måste man resa varje år? Kan man inte vänta med resan tills barnet fått alla vaccinationer det ska ha och behöver? Det är det jag inte förstår. Precis som alla de man ser nu i januari mitt i värsta RS-säsongen gå på fullsmockade köpcentrum med nyfödda bebisar. Är det så viktigt att det inte kan vänta ett tag tills bebisen inte är lika ömtålig längre?

är det så viktigt att åka bil att du riskerar att dina barn dör i en krasch? kan ni inte gå?
varför ut och gå på andra ytor än asfalterad gångväg, tänk om ni snubblar?
varför bo i obygden eller ens på landet, barnet kan hinna dö innan ni hinner till sjukhuset?

and on and on and on

om du flyger ut från Sverige med andra svenskar på flighten så lär risken för tyfus vara rätt liten.

 

[Pontevecchio]

Å andra sidan, hur mycket störning ska man behöva tolerera från andras barn?
Jag befann mig en gång på ett flyg hem från Turkiet. Det var ett nattflyg och det blev dessutom försenat. Vi stod still i någon timma efter boarding. På det flyget var det ett litet barn som skrek konstant. Höga, gälla skrik under hela flighten. Runt fyra på morgonen och halvvägs hem höll jag på att krevera. Varken öronproppar eller ljudreducerande hörlurar kunde stänga ute skriket. Där och då ifrågasatte jag starkt att ge sig iväg med ett barn som det inte går att få tyst på.

Barn kan låta, men det finns gränser för vad man ska utsätta sin omgivning för.

Vad tycker du föräldrarna skulle gjort? klivit av? det var säkert jobbigt för dig men troligtvis hade föräldrarna "fått tyst" på bebisen om de inte var så sjukt jävla stressade över vad alla andra tyckte. Jag satt i 11 timmar hem från Shanghai bredvid en man som åt saker med lukt som fick mig att kväljas. Life in economy seats liksom.

 

[lil-sis]

Vad tycker du föräldrarna skulle gjort? klivit av? det var säkert jobbigt för dig men troligtvis hade föräldrarna "fått tyst" på bebisen om de inte var så sjukt jävla stressade över vad alla andra tyckte. Jag satt i 11 timmar hem från Shanghai bredvid en man som åt saker med lukt som fick mig att kväljas. Life in economy seats liksom.

Ja jag brukar lida mer med föräldrarna. Jag menar om jag tycker det är jobbigt till slut, vad tycker inte föräldrarna? Det finns nog ingen frisk förälder som inte vill ha en tyst och nöjd bebis på flyget (eller nöjd annars heller för den delen).

 

[mandalaki]

Å andra sidan, hur mycket störning ska man behöva tolerera från andras barn?
Jag befann mig en gång på ett flyg hem från Turkiet. Det var ett nattflyg och det blev dessutom försenat. Vi stod still i någon timma efter boarding. På det flyget var det ett litet barn som skrek konstant. Höga, gälla skrik under hela flighten. Runt fyra på morgonen och halvvägs hem höll jag på att krevera. Varken öronproppar eller ljudreducerande hörlurar kunde stänga ute skriket. Där och då ifrågasatte jag starkt att ge sig iväg med ett barn som det inte går att få tyst på.

Barn kan låta, men det finns gränser för vad man ska utsätta sin omgivning för.

Jag misstänkte att mitt inlägg riskerade leda till en tävling i vem som haft värst flygning pga barn. Men då kan jag säga redan nu att jag vinner, efter att tillbringat en hel natt på flygplatsen i väntan på ett försenat Thailandsflyg och sedan suttit 12 timmar i luften med ett gallskrikande barn på raden bakom. Pappan ställde sig i gången och höll barnet i horisontalläge - i höjd med mitt öra. Barnets farmor, snett framför mig, kastade sig med jämna mellanrum runt och brölade Baka baka liten kaka för att trösta barnet. Dessutom hade jag redan migrän. Beat that.

Icke desto mindre - även föräldrar ska kunna flyga. Ingen ska behöva vara rädd inför en flygresa för att medpassagerarna ska bli störda av deras barn. Att flyga innebär att tränga ihop sig med främlingar på en mindre yta än vad man normalt gör. Man får helt enkelt stå ut.

 

[Korven]

Så små är ju enkla att ha med sig, jämförelsevis. Man tar hand om en bebis i stort sett likadant var man än befinner sig.

Om bvc har synpunkter på vaccinering skulle jag väl lyssna på dem.

I övrigt tror jag att det för föräldrarnas del om barnet iaf är ca 8 veckor gammalt. Så att man hinner återhämta sig lite från förlossningen och få någon sorts vana vid situationen.

För barnets del kvittar det väl. Barn föds ju överallt i världen och det går oftast bra.

När vi var i Grekland med 6-månaders var det väldigt lätt att äta på restaurant då tanterna gärna ville gå omkring och bära babyn. Om de jobbade där vet jag inte men de ställde upp i alla fall.

 

[mandalaki]

När vi var i Grekland med 6-månaders var det väldigt lätt att äta på restaurant då tanterna gärna ville gå omkring och bära babyn. Om de jobbade där vet jag inte men de ställde upp i alla fall.

Problemet i Grekland är snarare att begränsa grekers tillgång till barnet. De är betydligt mer fysiska och översvallande än vad svenska föräldrar är

 

[Siggan]

När min yngsta var 3-4 månader flög vi till Kreta. Pappan, stora flickan och farmor/farfar drog i väg en vecka före oss. Eftersom jag inte rigtigt visste hur den lilla ville klara värmen, var en vecka nog.

Men det gick superfint. Sov i flyget och inga problem som helst väl framme. Anting så låg hon i barnvagn i skuggan och sov, eller på en filt/madrass vid poolen (under parasoll) Hotellägarna hade barnvagn så vi behövde inte släpa.

Och hon väckte uppsigt på kvällarna när vi skulle ut och äta. Och hon var naturligtvis också med i poolen. Solglasögon var ett måste, och vi hade tränat på att dricka vatten i glas hemifrån. Och solcreme utan skadliga ämnen.
Det var 2006 och enligt barnavårdscentralen skulle hun inte ha extra vaccination, tror bara vi vaccinerade lite tidigare.

Så åk du bare, men jag hade nog inte dragit iväg så långt som till Mexico.

 

[vallhund]

Å andra sidan, hur mycket störning ska man behöva tolerera från andras barn?
Jag befann mig en gång på ett flyg hem från Turkiet. Det var ett nattflyg och det blev dessutom försenat. Vi stod still i någon timma efter boarding. På det flyget var det ett litet barn som skrek konstant. Höga, gälla skrik under hela flighten. Runt fyra på morgonen och halvvägs hem höll jag på att krevera. Varken öronproppar eller ljudreducerande hörlurar kunde stänga ute skriket. Där och då ifrågasatte jag starkt att ge sig iväg med ett barn som det inte går att få tyst på.

Barn kan låta, men det finns gränser för vad man ska utsätta sin omgivning för.

Håll dig till barnfri charter om du har problem med verkligheten.

 

[Lingon]

När vi var i Grekland med 6-månaders var det väldigt lätt att äta på restaurant då tanterna gärna ville gå omkring och bära babyn. Om de jobbade där vet jag inte men de ställde upp i alla fall.

Hahaha! Det kan jag tänka mig :-) Min upplevelse av Grekland är också att de är väldigt sociala på ett sätt som folk inte är i Sverige. Kyparna är väldigt trevliga och sociala.

Olika länder är olika positiva till barn på restauranger. Det kan också vara värt att kolla upp om man tycker om att äta på lite finare restauranger.

 

[Wysiwyg]

Å andra sidan, hur mycket störning ska man behöva tolerera från andras barn?

Jag satt bredvid en man som i "nu-kvävs-han-snart"-stil snarkade hela vägen från London till Singapore. Hur mycket störning ska man behöva tolerera från snarkande gubbar egentligen?