Socialt obekväm?

[tanten]

Jag vet inte hur jag ska bli av med min inomboende stress

Öva.

Kanske få hjälp att hitta rätt metod för just dig?

För egen del hjälper det en del att försöka tänka ut varför just X situation stör mig. Samt fundera på alternativen. Det är uttjatat med mindfullness men det finns ett grundkorn av guld i det. Bara man som sagt hittar sin egen variant som passar.

 

[SusieQ]

Gillar inte människor i allmänhet och är extremt obekväm socialt, upplevs nog av andra som lite butter sur och tvär innan de lärt känna mig. Sambon gillar inte heller när det är mycket folk, han är dock inte lika obekväm med att vara social som jag är och kan utan problem prata och interagera med andra. Jag har ju dessutom en ganska stor hjärnskada vilket bidrar till att jag säkert skulle kunna få en aspergerdiagnos.

 

[athena_arabians]

Du har så rätt! Men, jag får sådant stresspåslag av att stå i kö, så det är verkligen skitjobbigt för mig Och således nästintill omöjligt att vara trevlig Jag vet inte hur jag ska bli av med min inomboende stress

Djupt andetag, fråga vad några minuter hit eller dit gör. Kan väl inte säga att jag lyckas jämt

Att leva med en gammal och sjuk far samt en dement mor har gett mig perspektiv och faktiskt gjort mig till en bättre människa. Om pensionären framför dig "krånglar" enligt din uppfattning så försök tänka att denne faktiskt är gammal och trött eller tom väldigt sjuk. Det gör att jag inte blir sur osv. De rår inte för det men de har samma rätt att vara i samhället som vi andra

Dessutom, enligt min egen erfarenhet (för många år i kassan på en Ica-butik) och från iakttagelser är de som bråkar vid kassan oftast kvinnor "mitt i karriären" och män som känner att de behöver hävda sig Jag har sagt till några gånger när de framför mig varit skitelaka mot en bevisligen ny och ung expedit. Vad vill de uppnå egentligen?! Ja, förutom då att få personen i fråga att må skit

 

[Mammadutt]

Jag undviker ögonkontakt (ända sedan jag var liten), var väldans nära att få aspergerdiagnos/högfungerande autism tillsammans med mina andra diagnoser pga detta. Tex handlar jag i mataffär tittar jag oftast inte på kassörskan... Jag mår dåligt av tiggare utanför affär för dom vill jag verkligen ge ögonkontakt (och säga hej) samtidigt som det är bland det jobbigaste jag vet (tar mkt onödig energi att "slå om systemet")... ofta så tittar jag men ser inte. Alltså jag kan ge ögonkontakt men jag är inte närvarande.

Nån fler med denna problematik?

 

[stjarnhimmel]

Du har så rätt! Men, jag får sådant stresspåslag av att stå i kö, så det är verkligen skitjobbigt för mig Och således nästintill omöjligt att vara trevlig Jag vet inte hur jag ska bli av med min inomboende stress

Varför blir du så stressad?
Är det verkligen att du har bråttom? Eller är det att du blir stressad av att det går långsamt?
eller ngt annat?

 

[DressyrMupp]

Jag har ju dessutom en ganska stor hjärnskada vilket bidrar till att jag säkert skulle kunna få en aspergerdiagnos.

Hur skulle en hjärnskada ge en AST diagnos?

 

[zanque]

Hur är det för dig? Är det jämnt så eller bara ibland? För mig kan det vara ibland, fast det brukar ske någon gång varje gång man ses. Svårt att förklara.

Det händer väldigt sällan om jag träffar någon av mina två bästa vänner. Men med andra vänner, familj eller bekanta så är det mer regel än undantag

 

[Bison]

Jag är två personer.

Den privata bison som är introvert och sluten. Undviker folk, är blyg och vantrivs på stora tillställningar och bland mycket folk.

Den professionella bison som är tågvärd. Öppen, leende och har lätt att småprata med folk.
Kan gå in i en fullsatt väntsal och högt ropa efter resenärer.
Den lugna och säkra som är duktig på sitt jobb.

Mao två helt olika sidor av mig. Jag använder min tågvärds del ibland även privat om jag måste.

 

[TheRedLightning]

Du skrev att du kommer att reta dig på hur mycket plats personen tar och att det är därför det skulle ta din energi:

Jag vet inte riktigt, men jag tror det. För jag tänker så här (utgår från mig själv) att om det är någon som tar mycket plats så tar det på min energi att vara med den personen eftersom jag då kommer reta mig på hur mycket plats personen tar.

Det jag tänker är väl att om energin det tar från dig beror på att du retar dig på något så är ju kanske problemet inte att den andre är "energitjuv" utan att du just blir irriterad på hur mycket plats den tar. Egentligen inte att personen nödvändigtvis GÖR det i alla andras ögon, men i dina ögon gör hen det och då går det energi åt att reta sig på det.

Jag förstår att man kan reta sig på det. Det kan jag också om någon tar orimligt mycket plats. Det svåra är ju att vad som är orimligt mycket säkerligen varierar beroende på om det är i dina, mina eller någon annans ögon.

Ja må ha skrivit så då men menar exakt det jag skrev i mitt tidigare svar.

 

[TheRedLightning]

Det händer väldigt sällan om jag träffar någon av mina två bästa vänner. Men med andra vänner, familj eller bekanta så är det mer regel än undantag

Oh, låter lite jobbigt. :/
Känner igen mig själv lite i att dom man känner väl och umgås mycket med är det inga problem, men dom man sällan träffar är en annan femma. :/

 

[TheRedLightning]

Instämmer med @tanten ovan. Ett annat exempel: Om något krånglar i kassan på en affär, antingen för dig eller någon annan, bli inte sur utan le mot expediten. Om det krånglade när du skulle betala säg bara att sådant händer och det ordnade ju sig. Jag lovar att din dag och expeditens kommer att kännas mycket bättre jämfört med om du blir sur och snäser.

Med det sagt säger jag heller inte att man ska låta sig bli överkörd. Oftast är det dock så att folk vill väl och vara hjälpsamma men ibland blir det fel eller krångel. Bara personen i fråga försöker lösa det på bästa sätt finns det ingen som tjänar på att man inte vänlig.

Fast hur är det där med att låtsas?
För egen del sker t ex något sådan naturligt om något strular, så då blir det ju inte att låtsas för mig eller???
Försöker få kläm på det här med att låtsas, eller det kanske är mer riktat åt dom som inte gör så naturligt??

 

[athena_arabians]

Fast hur är det där med att låtsas?
För egen del sker t ex något sådan naturligt om något strular, så då blir det ju inte att låtsas för mig eller???
Försöker få kläm på det här med att låtsas, eller det kanske är mer riktat åt dom som inte gör så naturligt??

Det jag ville belysa med mitt exempel var det som @tanten beskrev, att det man utstrålar får personer omkring en att bemöta en på olika vis. Om du ler mot kassörskan och är vänlig ökar chansen för att kassörskan är genuint trevlig tillbaka. Om du är sur ska kassörskan givetvis inte vara (och är i de flesta fall inte) otrevlig tillbaka men du får inte heller något hjärtligt leende.

Dvs mycket hur folk reagerar på en beror på vad man utstrålar och det kan man, med övning, välja själv. Fake it 'til you make it

 

[Bison]

Det jag ville belysa med mitt exempel var det som @tanten beskrev, att det man utstrålar får personer omkring en att bemöta en på olika vis. Om du ler mot kassörskan och är vänlig ökar chansen för att kassörskan är genuint trevlig tillbaka. Om du är sur ska kassörskan givetvis inte vara (och är i de flesta fall inte) otrevlig tillbaka men du får inte heller något hjärtligt leende.

Dvs mycket hur folk reagerar på en beror på vad man utstrålar och det kan man, med övning, välja själv. Fake it 'til you make it

Det där är väldigt sant. Pratade faktiskt med chefen om just detta igår.
Går man ut i tåget och är lite småsur blir hela stämningen småsur och de som är sura på riktigt blir ännu värre.

Tar man däremot på sig fina leendet, är vänlig och glad så får man ett helt annat bemötande. Det är svårare att vara sur mot någon som utstrålar välvilja.

Vissa kollegor har mycket problem med anvisningar och arga resenärer medans andra aldrig har problem.
Tror inte det har ett dugg med slumpen att göra utan det beror helt hur man väljer att bemöta andra.

Därför jag ofta tar på mig min yrkesroll privat eftersom den gör mig till en bättre människa mot andra.

 

[prallan]

Varför blir du så stressad?
Är det verkligen att du har bråttom? Eller är det att du blir stressad av att det går långsamt?
eller ngt annat?

Aa du, jag har inte alltid bråttom, oftast är det att jag vill vara hemma och inte stå i en meningslös, tidskrävande kö. Jag förlorar min tid, tror jag att det gäller. Och går det långsamt blir det stresspåslag

 

[tanten]

Aa du, jag har inte alltid bråttom, oftast är det att jag vill vara hemma och inte stå i en meningslös, tidskrävande kö. Jag förlorar min tid, tror jag att det gäller. Och går det långsamt blir det stresspåslag

Vad behöver du de de där få minuterna eller sekunderna till?
- ärlig fråga.

 

[TheRedLightning]

Det jag ville belysa med mitt exempel var det som @tanten beskrev, att det man utstrålar får personer omkring en att bemöta en på olika vis. Om du ler mot kassörskan och är vänlig ökar chansen för att kassörskan är genuint trevlig tillbaka. Om du är sur ska kassörskan givetvis inte vara (och är i de flesta fall inte) otrevlig tillbaka men du får inte heller något hjärtligt leende.

Dvs mycket hur folk reagerar på en beror på vad man utstrålar och det kan man, med övning, välja själv. Fake it 'til you make it

Jag utstrålar nog mycket, har fått de flesta sura personer jag mött i jobbet att skratta och vara glada, sen finns det en och en annan som inte går oavsett hur glad/trevliga man än är.

 

[Rialavargen]

Hur många är det där ute som är socialt obekväma? Är det vanligt eller ovanligt?

Jag anses vara en glad skit som rör mig vant bland de flesta grupperingar.
Faktum är att jag blir mer och mer sliten av att vara "bekväm i sociala"sociala sammankomster" ju äldre jag blir.

Det faller sig naturligt för mig att prata friskt med människor, men ju äldre jag blivit, ju mer kostar det på.

Jag trivs bäst själv. Mår jag gott, så föredrar jag mitt eget sällskap framför andras. Jag blir inte klok på mig själv för mina olika sidor står i bjärt kontrast till varandra.

 

[TheRedLightning]

Jag måste säga att jag själv är en aning skeptiskt till det här med att låtsas.
Känns som det kan finnas två sidor av det, en att man må stärka sig själv, en att man lurar sig själv med något som inte är riktigt och det kan få en att känna sig falsk och då kanske till och med må dåligt för att det inte är äkta så att säga. :/

 

[TheRedLightning]

Jag gillar definitionen av att självkänslan är baserad på känslan av att man duger som man är; att man är värd att vara omtyckt oavsett de "fel" man har. En person med god självkänsla är inte fördömande mot sig själv utan ser att man har ett egenvärde för att man är den man är.

Självförtroende handlar om prestation; att man känner att man KAN något. Kan vara inom yrket eller annanstans. Byggs upp av att lyckas i olika former av prestation.

Båda bitarna behövs, men jag upplever att väldigt många människor har en ganska låg självkänsla. Även om de samtidigt KAN ha ett gott självförtroende. Många högpresterande personer bygger upp sitt självförtroende, men faller ganska hårt när/om de inte kan få detta längre i och med att självkänslan är låg. Vem är man om man inte längre är "den omtalade artisten", "den yrkeskunniga juristen", "toppchefen Berta"? Allas självförtroende får sig en knäck om man förlorar t ex ett jobb eller annat, men hur man hanterar ett sådant "fall" tror jag beror mycket på vilken självkänsla man har. En god självkänsla är viktig då.

Intressant, jag har trott att det du beskriver självkänsla som ingick i självförtroendet.

Så man kan alltså säga att en person som är sin hårdaste kritiker har dålig självkänsla?

 

[tanten]

Intressant, jag har trott att det du beskriver självkänsla som ingick i självförtroendet.

Så man kan alltså säga att en person som är sin hårdaste kritiker har dålig självkänsla?

Japp