Socialt obekväm?

[Korven]

Jag har träffat fler än en, så att det är ovanligt håller jag inte med om. Man kanske bara inte ser det

 

[stjarnhimmel]

Jag har träffat fler än en, så att det är ovanligt håller jag inte med om. Man kanske bara inte ser det

Fler än en som är vadå?

 

[Korven]

Som tanten beskrev

 

[cirkus]

Amen! Precis så känner jag det också. Jag försökte vara med i spelet när jag gick på universitetet och det funkade inte (gällde iofs oftast män då ). Det har jag helt slutat med, det jag säger det menar jag. Punkt slut. Inte så att jag känner att jag behöver säga exakt vad jag tycker jämt ("tala är silver, tiga är guld") men om jag säger något menar jag verkligen det. Jag orkar bara inte med att spela spel.

Men jag undrar varför det bara är kvinnor som det verkar problematiskt med. Varför är de svårare att läsa? Spelar kvinnor mer spel?

Alltså jag tycker det är problematiskt att man buntar ihop en grupp människor så och säger att det är just pga de är kvinnor som problemet finns.

 

[stjarnhimmel]

Visst finns det svin, av båda kön.
Men om man tycker att hälften av människorna man möter ( tex kvinnorna) beter sig illa kanske man också ska börja fundera över sitt eget beteende. Dvs inte bara säga att felet ligger hos alla andra och att man själv är ett offer som inte gör ngt fel. Kommunikation är ett samspel och det går inte att säga att allt bara är alla andras fel hela tiden.

Tex fundera - beter jag mig olika mot kvinnor och män
- om jag utgår från att kvinnor är svin som kommer behandla mig illa - är det en bra start på ett möte
Etc

 

[Modest]

Men jag undrar varför det bara är kvinnor som det verkar problematiskt med. Varför är de svårare att läsa? Spelar kvinnor mer spel?

Alltså jag tycker det är problematiskt att man buntar ihop en grupp människor så och säger att det är just pga de är kvinnor som problemet finns.

Tänker precis detsamma när jag läser de ovanstående inläggen.

Dessutom så känns det som att inläggen har temat "kvinnor skriver ned andra kvinnor" (för att de själva känner sig nedskrivna), vilket känns som en rätt trist spiral. Varför inte ta var individ för sig? Jag har mött människor som betett sig märkligt, män som kvinnor (ex. likt @tantens exempel). Dessa ifrågasätter jag och har de inget vettigt svar slutar jag att umgås med dem, helt enkelt.

 

[Oldie]

Tycker den här är så himla bra (ber om ursäkt för en gigantisk bild!)

Väldigt trevligt att vara, förutsatt att man hittar en partner som är likadan

 

[Amanda_F]

OBS! Schablooniserande text följer: Angående att kvinnor tävlar så upplever jag det inte så. För mig är det mer att kvinnors jämförande går ut på att spegla och se olikhet och likhet. Män tävlar mycket mer och på ett enklare sätt. Bra på en sak, bättre eller sämre på något annat.

När kvinnor umgås så handlar så mkt om att hitta likheter i stil med: åh en sån där har jag också, eller så tycker jag med. Eller vi är så olika... Det är en jäkla snårskog ibland kan jag tycka.

 

[Skogstokig]

Väldigt trevligt att vara, förutsatt att man hittar en partner som är likadan

Min sambo är inte likadan, men han vet hur jag funkar och låter mig vara ifred när jag behöver det

 

[stjarnhimmel]

OBS! Schablooniserande text följer: Angående att kvinnor tävlar så upplever jag det inte så. För mig är det mer att kvinnors jämförande går ut på att spegla och se olikhet och likhet. Män tävlar mycket mer och på ett enklare sätt. Bra på en sak, bättre eller sämre på något annat.

När kvinnor umgås så handlar så mkt om att hitta likheter i stil med: åh en sån där har jag också, eller så tycker jag med. Eller vi är så olika... Det är en jäkla snårskog ibland kan jag tycka.

Jag tror det kan skilja sig beroende på arbetsplats, intressen. Tex har jag varit på arbetsplatser med personer som var mkt framstående inom sina områden. De hade inga behov att jämföra sig och vara lika de andra.
Medan ett annat jobb som var mer "löpande band " så skulle man nog mer smälta in i mängden.
Jag tror det var intresse för jobbet och skillnad på utbildningsnivå som mest skiljde i dessa fall.

 

[stjarnhimmel]

Fast tycker ni att män alltid är så raka och schyssta?
Är det bara jag som haft vänner, ex och kollegor som man fått gissa vad de tycker?
Jag kan tycka att kvinnor ibland idealiserar mäns agerande, tex att de är så raka och enkla medan kvinnor alltid spelar spel.
Jag som jobbat och umgåtts lika mkt med män som kvinnor kan inte se den skillnaden. Jag tycker deg har varit andra faktorer som avgjort folks beteende.

 

[tanten]

Fast tycker ni att män alltid är så raka och schyssta?
Är det bara jag som haft vänner, ex och kollegor som man fått gissa vad de tycker?
Jag kan tycka att kvinnor ibland idealiserar mäns agerande, tex att de är så raka och enkla medan kvinnor alltid spelar spel.
Jag som jobbat och umgåtts lika mkt med män som kvinnor kan inte se den skillnaden. Jag tycker det har varit andra faktorer som avgjort folks beteende.

Kan det vara för att du kan koderna? Du har lärt dig dem redan som liten och de är en del av dig? Jag kan inte koderna efter min ensamma och dysfunktionella uppväxt. det hajg g itne lyckats kompensera.

Min upplevelse är att det krävs mer funderande i umgänget med kvinnor än med män. Jag behöver ständigt fundera på hur jag ska säga saker, hur jag ska bete mig, hur jag ska försöka framstå - tex att tala ner mig själv för att inte anklagas för att vara kaxig. Jag värderas.
I blandade eller rent manliga sällskap behövs inte det. Inte heller upplever jag behovet av att sätta mig på plats.
En form av dysfunktionalitet helt enkelt. Jag har inte lärt mig som barn och har inte lyckats knäcka koderna som vuxen.

Självklart finns det massor av människor som man inte förstår sig på. Eller inte alls gillar. På jobbet har jag nu två män som är rena mysterierna. Eller så är den enkla förklaringen att de är skitstövlar.....

 

[stjarnhimmel]

Kan det vara för att du kan koderna? Du har lärt dig dem redan som liten och de är en del av dig? Jag kan inte koderna efter min ensamma och dysfunktionella uppväxt. det hajg g itne lyckats kompensera.

Min upplevelse är att det krävs mer funderande i umgänget med kvinnor än med män. Jag behöver ständigt fundera på hur jag ska säga saker, hur jag ska bete mig, hur jag ska försöka framstå - tex att tala ner mig själv för att inte anklagas för att vara kaxig. Jag värderas.
I blandade eller rent manliga sällskap behövs inte det. Inte heller upplever jag behovet av att sätta mig på plats.
En form av dysfunktionalitet helt enkelt. Jag har inte lärt mig som barn och har inte lyckats knäcka koderna som vuxen.

Självklart finns det massor av människor som man inte förstår sig på. Eller inte alls gillar. På jobbet har jag nu två män som är rena mysterierna. Eller så är den enkla förklaringen att de är skitstövlar.....

Grejen är att jag har också varit mobbad. som barn och tonår hade jag ibland inga vänner. Jag hade inga pojkvänner. Jag har varit sjuk och också haft det tufft. Så jag tror inte det bara handlar om det.

Jag tänkte ge dig lite tips. Detta är bara hur jag uppfattat dig och därför ingen sanning.

När jag läser dig här på Buke så ser jag dig som en smart och intelligent person. En person jag gärna hade umgåtts med. Men det finns vissa saker som jag tänker att du missat.

Tex i det förra inlägget du skrev till mig. Du tyckte att du hade rätt och jag hade fel. Du hade bestämt att kvinnor spelar spel och beter sig illa, punkt slut. Och då jag inte tyckte som du så var det jag som var en mobbare, inte att jag hade en annan åsikt eller att vi har olika perspektiv. Själv tycker jag det var ett märkligt och otrevligt sätt av dig. Man skulle kunna se det som att du tryckte ner mig.
Och jag förstår att det blir problem om du har den inställningen. Dvs att du har bestämt att du har rätt. Du är offret och alla andra beter sig fel. Jag tror du är som folk är mest- dvs ibland säger man sårande saker till andra.

Min bild är att du då blir svår att umgås med? Hur ska jag umgås med någon som har bestämt sig för att den har rätt? Som att felet alltid är andras?
Och om jag inte vill umgås med dig så kommer du säkert se det som att jag spelar ett spel och ännu en kvinna som är problemet. MEN- jag kanske inte vill umgås med dig för att det är svårt med en person som bara tycker att andra är problemet. Samt att du i ditt förra inlägg enligt mig var rätt otrevlig. Bland mina vänner så gör vi inte så- vi är inte taskiga mot varandra eller säger att någon är en mobbare för att den har en annan åsikt.
För mig är detta logik. Och inte något spel. jag vill umgås med människor som är öppna och snälla. däremot är vi ärliga mot varandra. Men att vara ärlig är inte samma sak som att vara taskig.

Istället tycker jag att man måste se det som att i kommunikation finns det ofta inte en person som beter sig rätt och en som beter sig fel. Det är inte så svart-vitt..

Jag känner inte dig så därför blir det bara tolkningar utifrån det jag läser. Och jag är inte ute efter att trycka ner dig.
Det enda jag önskar är att du tänker på att vid kommunikation är minst två personer inblandade. Och det går inte att bara se alla andras fel utan också se sina egna fel och sitt eget agerande.

 

[Mabuse]

Fast tycker ni att män alltid är så raka och schyssta?
Är det bara jag som haft vänner, ex och kollegor som man fått gissa vad de tycker?
Jag kan tycka att kvinnor ibland idealiserar mäns agerande, tex att de är så raka och enkla medan kvinnor alltid spelar spel.
Jag som jobbat och umgåtts lika mkt med män som kvinnor kan inte se den skillnaden. Jag tycker deg har varit andra faktorer som avgjort folks beteende.

Jag jobbar på en arbetsplats med ungefär 60/40 män och kvinnor. Jag kan inte heller se det mönstret. En del människor är rakt på sak, andra är känsliga och konflikträdda, och lindar in saker. Det verkar inte ha särskilt mycket med kön att göra.

 

[Mabuse]

Jag jobbar på en arbetsplats med ungefär 60/40 män och kvinnor. Jag kan inte heller se det mönstret. En del människor är rakt på sak, andra är känsliga och konflikträdda, och lindar in saker. Det verkar inte ha särskilt mycket med kön att göra.

Däremot känner jag absolut igen fördomen att män är rakt på sak och kvinnor intriganta, som en del i den packe fördomar om kvinnor och män som skapar könsrollerna, men jag kan inte säga att jag känner igen det från de kvinnor och män jag umgås med.

 

[sjoberga]

Däremot känner jag absolut igen fördomen att män är rakt på sak och kvinnor intriganta, som en del i den packe fördomar om kvinnor och män som skapar könsrollerna, men jag kan inte säga att jag känner igen det från de kvinnor och män jag umgås med.

Jag hör också den fördomen ibland men ser den inte i min verklighet.

 

[LittleJohn]

Ta fram nyfikenheten.

Jo fast för mig grundar det sig även i mitt ganska lilla behov av socialt umgänge vilket gör det lite ointressant för mig att tillexempel prata om vädret med en främling.

Sen är jag inte osocial på det viset att jag lägger benen på ryggen eller står tyst när någon pratar med mig, men skulle själv aldrig ta initivativet.

Det som är så härligt här i världen är ju att vi alla funkar olika och nu råkar jag personligen har inte "vinning" av kallprat med främlingar

 

[TheRedLightning]

Blyghet kan övervinnas. Man får ge sig själv lite utmaningar och börja med att visa sin nyfikenhet och intresse för andra.

Är det verkligen så enkelt? Känns lite väl simpel, hmm...

 

[TheRedLightning]

Fake it till you make it... Det går att öva upp sin sociala kompetens. Det är jobbigt, men det går.

Det där har jag funderat lite på "fake it till you make it", hur gör man då eller snarare vad går det ut på? Jag har inte riktigt förstått grejjen med det tror jag. :/

 

[escodobe]

Det där har jag funderat lite på "fake it till you make it", hur gör man då eller snarare vad går det ut på? Jag har inte riktigt förstått grejjen med det tror jag. :/

Att man övar på att vara socialt kompetent. Hur gör folk? titta, lyssna och prova.