Snacka om att ta udden av...

[Basilika]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Alltså jag är inte RÄDD för förändringar alls, men vill inte att folk ska tala om för mig vilka förändringar DE vill att jag ska göra, sälja bil, ändra mina värderingar osv.

Låt mig komma fram till det själv tack.

Jag tänker anpassa vagnen efter bilen, tack TWINSTAR var exakt min plan. Jag har ändå inte tänkt att släpa runt på en emmaljunga ala grandiosa utan en smidigare vagn.
Jag åker väl kommunalt om jag behöver åka någonstanns, precis som många andra i sthlm (hur många i innerstan har bil egentligen).

Well det får ordna sig, men känner du att du är en sån som ofta kommer med "goda råd" eller precis vet hur livet komemr att te sig för allt o alla som skaffar barn, tona ner det lite!!

Pratar du med mig?? Jag vill verkligen inte komma med goda råd. Jag vill bara hålla med om det du redan kommit fram till + att stötta dig i att det visst går att ha en liten bil och bo i stan. Jag är verkligen den som gått emot strömmen när det gäller mina barn och hatar tidningar som Vi Föräldrar och gillar inte FN för alla präktiga morsor där (min åsikt).

 

[Bri]

Sv: Snacka om att ta udden av...

gillar inte FN för alla präktiga morsor där (min åsikt).

Vad är FN?

 

[bananabambi]

Sv: Snacka om att ta udden av...

För Närvarande?

 

[Bri]

Sv: Snacka om att ta udden av...

För Närvarande?

"Gillar inte för närvarande för alla präktiga morsor som hänger där".. nja?

 

[Basilika]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Sorry.. jag trodde det var vedertaget, jag har sett det här förut. Det är föräldranätet, jag är osäker på adressen men det är ett stort community motsv. Buke fast för föräldrar som också har forum.

 

[bananabambi]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Jag var också himmelens aktiv innan jag fick barn. Jobbade heltid och var på gång "framåt" i jobbet med en spännande ny tjänst i sikte. Jag var engagerad i arbetsplatsprojekt utanför arbetstid. Jag studerade på distans. Jag gick på bruks med min (då) valp. Jag tecknade och läste kvällarna igenom. Och tillbringade dessutom mycket tid med min häst.

Men när jag blev gravid fick jag inse att det kommer förändras, och jag var faktiskt lite ledsen för det, trots att vi hade försökt skaffa barn i närmre tre år. Det var så mycket som jag gillade som jag visste att jag var tvungen att göra avkall på, bl.a. den nya tjänsten i mitt jobb som jag visste skulle utlysas året efter jag blivit gravid. Jag fick avbryta mina studier eftersom det inte fanns en suck i himmelen att jag gravid skulle orka det utöver mitt jobb. Bruks gick inte att fortsätta med då jag fick havandeskapsförgiftning och knappt fick röra på mig.

Men nu skulle jag för allt i världen inte vilja byta mitt liv med någons. Jag har blivit helt förändrad mot hur jag var tidigare. Jag var nog ganska ytlig, utseendefixerad och trodde faktiskt att barnen skulle kunna komma i andra hand.

Jag trodde att jag kände mig själv, men det gjorde jag visst inte

Barnen mina kommer före allt. Det är inte för att andra säger att det ska vara så, det är för att jag vill att det ska vara så.

Jag älskar att umgås med dom. Dom är mina allra käraste, mina små stoltheter. (Sedan är det ganska skönt att lämna de två skrikande stoltheterna och åka till hästen/träna/går ut med hunden ibland )

Det enda jag känner är lite surt är den där jobbtjänsten som jag inte ens kunde söka Nu blev det dock så att min bästa väninna sökte den, på uppmaning av mig, så jag får känna mig glad för hennes skull istället.

 

[bananabambi]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Oj, hehe. Kanske inte

Kan vara en bra idé att läsa igenom hela meningen

 

[lillamyggan]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Förstår precis hur du känner det. Det jag fick höra 1000 ggr när jag var gravid var om någon bebis skrek eller liknande i närheten..

....jaaa nu vet du hur det kommer bli......


Tillslut blev jag urless

Nähä, menar du att småbarn skriker, det hade jag ingen aaaaaaning om. Brukade jag säga med en överdriven förvåning.

 

[Roheryn]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Nu skriver du ju i jag-form, och inte "man". Det gillar jag bättre, för då är det tydligt för alla att du skriver om dina egna erfarenheter, snarare än att utgå ifrån att det är lika för alla! Och andras erfarenheter, berättade någorlunda nyanserat, kan vara mycket trevliga att få ta del av!

För min del så kunde jag vara lika aktiv under hela graviditeten, och köpte ny häst när min dotter var fyra månader, så jag KUNDE fortsätta med det som jag tyckte (och fortfarande tycker!) var viktigt. Att jag fortsatte med mitt stora intresse verkar också ha medfört att jag överförde det intresset på min dotter, som nu är sju år. Hon rider hästen nästan lika ofta som jag (islandshäst, så han är bara lite för stor för henne....), och det är självklart jätteskoj! Har så smått börjat fundera på en häst till.... Så kan det också bli!

 

[snurpe]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Nja, det där är ju lite båda och tycker jag.

Jag har tre hästar varav två som kräver ganska mycket ridning, eget stall med allt vad det innebär (bygga staket, fylla på vatten, köpa hem hö etc etc). Jag rider 3-6 dagar i veckan, kvällstid när sonen på 7 månader är med sin pappa. Vi rider ordentliga turer på 1,5 timme minst och det fungerar alltid bra.

Men nu är jag lyckligt lottad men världens snällaste bebis som alltid sover gott om nätterna, nästan aldrig piper och tycker det är helt okej att mamma ibland är ute och rider. Det är ingen självklarhet att det är så. Han ligger alltid snällt i vagnen dagtid och sover medan jag mockar och pysslar. Men när jag pratar med omgivningen inser jag att det inte är alla som är så lyckligt lottade som jag. Det är ingen självklarhet att ha ett sådant snällt barn.

Jag har inte känt att jag "gett upp" någonting sedan jag fick Isac, men kan förstå problemet att "leva sitt liv" och samtidigt ha bebis. Mina dagar kretsar i mångt och mycket kring Isac och hur jag ska lägga upp min dag för att han ska må bra. Han kräver sin tid och sin uppmärksamhet, och jag skulle inte för något försumma honom om han verkligen behövde mig. Inte ens för mina hästar.

Vad jag vill säga är, att du kan ha tur och få ett barn som inte "stör" () "ditt" liv så mycket. Men du kan också få en bebis som kräver oerhört mycket. Sen jag blev mamma har jag pratat mycket med många andra mammor. Och hade jag haft en del av deras bebisar, hade jag aldrig hunnit med mina hästar som jag gör idag.

Jag har funnit en perfekt balans av att vara mamma och ha min tid eller vad man ska kalla det. Men det är i en kombination av en mycket delaktig pappa, två fantastiska medryttare och en bebis som är snäll utöver det vanliga.

/snurpe

 

[Piffelina]

Sv: Snacka om att ta udden av...

AAAHHHH, jag vet hur det känns. Vi ska ha barn nu i april och många säger att ska ni köpa hus nu? Nej, det ska vi inte. Men ni kommer aldrig få plats i eran tvåa. Plats får vi men det blir lite trångt. Men med bra planering så löser vi det ett år till ialla fall. Sedan har vi en Renault Megane, halvkombi och enligt "alla" måste vi byta bil. Varför brukar jag fråga... För att få plats med barnvagnen svarar de. Men vi valde mellan de barnvagnar som får plats i bilen och de fanns en hel del.
Försök att inte lyssna på vad de säger. Många har åsikter, men huvudsaken är ju att ni är nöjda med boende, bil och allt annat.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Pratar du med mig?? Jag vill verkligen inte komma med goda råd. Jag vill bara hålla med om det du redan kommit fram till + att stötta dig i att det visst går att ha en liten bil och bo i stan. Jag är verkligen den som gått emot strömmen när det gäller mina barn och hatar tidningar som Vi Föräldrar och gillar inte FN för alla präktiga morsor där (min åsikt).

Nä nä nä inte riktat till din personligen

Brukar bara klicka där det går fortast

 

[Gesska]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Njut av din graviditet och strunta i sånna otrevliga kommentarer!

Livet tar inte slut efter att man har fått barn, snarare tvärtom!
Det blir vad du gör det till!
Sätter du dej på rumpan och tänker att det går inte att ha kvar bilen, jag hinner inte med hästen, jag kan inte gå på krogen me kompisarna så kommer det att bli så.
Men om du ist är positiv så löser du det bra!

Jag var ensamstående med min son och vi har varit i england, utbildning och jobb och sedan har jag varit i australien och jobbat.
Mina nära kompisar har jag kvar och ja går fortfarande på krogem med dom, när jag känner för det.
Hästen är inga problem med och har aldrig varit. Pojken, som nu är 5år. Har ju varit med i stallet sen första veckan och nu har han egen ponny som han sköter och rider (både i paddock, skogen och hoppning).

Allt går bara du tror på dej själv och struntar i vad alla andra tycker!

jessica/ som fick höra att du som e så liten ska väll inte ha barn!

 

[Lupino]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Även människor som inte har barn har ju faktiskt varit barn själva. Även barn är ju människor och kan förstås av andra människor, barn eller inte. Jag brukar lyssna på råd från vettiga personer, med eller utan egna barn.

Jag förstår hur du menar, men även vettiga personer som inte har erfarenhet av att bli förälder har svårt att sätta sig in i hur det är. Jag anser mig själv som vettig och har ändå haft åsikter om att folk inte kan lämna bort sina 8-månadersbarn över natten för att t.ex gå på ett bröllop (min dotter är snart 1 och accepterar fortfarande inte att någon annan än jag nattar och nattar om på nätterna t.ex). Nu fattar jag att det kanske inte är så lätt beroende på hur barnet är...

Jag tyckte folk var för mjäkiga med sina barn. Självklart skulle mitt barn sova i egen säng i princip från start osv. Hur tror du det blev?

Jag fick ett råd av en vettig arbetskamrat som bara någon månad senare skulle bli far till sitt första barn. Han kunde inte förstå att vi inte använde 5-minutersmetoden för att få bättre sömn. Jag tänkte "vänta du bara" (även om jag vet att det är många som även efter de fått barn tycker det är ok, men förhoppningsvis tycker de inte att det är lika självklart då).

 

[Jegra]

Sv: Snacka om att ta udden av...

*kl*

Det är hemskt intressant vad omgivningen är mån om att tala om hur livet kommer bli. Vi har hittils klarat oss rätt bra från alla dessa kommentarer, men det är gott om tid än. :smirk:

Jag vet att det kommer förändras, och jag försöker hitta olika tänkbara alternativ baserade på hur jag kommer må under graviditeten och småbarnsperioden.

Till det hela kan man lägga barnmorskan vi träffade idag på inskrivningen. Hennes första reaktion när hon fick höra att jag red och hade häst var "Strålande, det är så bra med hästmammor. De rör på sig, och när barnet är fött behöver de åka till stallet varje dag vilket gör att pappa får egen tid med barnet så de lär känna varandra och han får hitta sitt eget sätt att trösta, byta blöja och sådant."

Det var hemskt trevligt att höra. Hon tyckte jag skulle rida så länge jag kan. Tror vi hittade en bra barnmorska.

Vi har iof redan villa, volvo och vovve ( ), så det kanske inte blir så värst stora förändringar för oss.

Säger som övriga, strunta i vad andra säger, det är ni som ska finna er balans i er blivande familj.

 

[md5krist]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Åhh, en sådan barnmorska hade ju varit något... Den vi har varit hos såg ganska förskräckt ut när jag sa att jag red. När hon hörde att jag hade egna hästar var det kanske lite mer acceptabelt, "men bara skritt då, på inhägnat område" (var i vecka 12 då).

Hur som helst, en intressant tråd. Det känns bra att det finns fler än jag som funderar över hur det ska gå att få ihop livet när barnet fötts och inte vill ge upp hästar och liknande. Även trösterikt att läsa att det faktiskt funkar i många fall (Roheryn, snurpe mfl).

Själv har jag inte träffat på så många som kommenterar hur livet ska förändras, de flesta vet hur viktiga hästarna är för mig och väljer väl att inte ta upp de frågorna. Tvärtom faktiskt, närstående erbjuder sig att vara barnvakt och följa med på tävlingar etc.

En del förändringar kommer det säkert att bli, men någon skrev att vill man inte ha förändringar ska man inte skaffa barn. Det tycker jag är att se det hela i lite väl mycket svart och vitt. Att välja att förändra ett område i livet behöver ju inte per automatik betyda att man vill förändra allt. Men visst, det är ett medvetet val och det för med sig vissa konsekvenser som man får acceptera. Men man kan ju försöka göra det bästa av situationen och lösa problemen allteftersom de dyker upp. *mycket filosofiskt...*