Snacka om att ta udden av...

[vansinnet]

Sv: Snacka om att ta udden av...

kl
Jag känner igen mig i det du skriver TS.
Får hela tiden höra "Men vem ska ta hand om hästen när du får bäbisen? För då kan du ju inte vara i stallet?"

SÄGER VEM? Jag har väl för tusan en sambo som kommer att vara minst lika kompetent att ta hand om barnet och som dessutom är mobil och kan följa med till stallet!

Jag har då börjat stänga av alla hörselgångar nu, och när folk börjar spå i hur våran framtid ska se ut så nynnar jag lite inombords och ler utåt och säger "Ja du har nog rätt kära du!"

 

[Luff]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Äsch - se igenom det.
Dom vill köpa din snygga bil, ditt hus och hästen och tror att du är beredd at sälja det billigt.


Livet ändras jämt - barn ändrar definitivt livet.
Och det vet alla som fått barn - livet blir rikare.

 

[Sunshine]

Sv: Snacka om att ta udden av...

oh det dar med hasten har jag ocksa fatt hora tusen ganger - en del blir sa engagerade att de nastan blir arga nar jag sager att hasten blir kvar!

Jag ar inte dummare an att jag fattar att livet kommer att bli valdigt annorlunda. Jag har inga rosaskimrande drommar om att jag kommer att kunna leva precis som forut etc - och kanske ar det just DARFOR som det ar sa irriterande att folk ska skriva det pa nasan pa en hela tiden. Som en kompis till mig, som blev helt chockad over vilken TID barn tog efter att hon fatt sin dotter (ja, hon levde pa rosa moln innan ), hon ar en av dem som jamt och standigt tjatar om hur annorlunda mitt liv kommer att bli. Bara for att hon hade en aha-upplevelse som hon uppenbarligen inte kunde forutse....

TS, vi har salt var sportbil men ENDAST for att vi har tvillingar pa g och for att vi aven har en hund. Den var helt enkelt sa opraktisk som den kunde bli
Vi har salt den andra bilen ocksa (en BMW X5) och har numera en Volvo XC90 - trist bil men valdigt praktiskt med en massa rum for tva bebisar, vovve och tvillingvagn. Men hade vi bara haft en bebis pa g sa hade vi inte gjort nagonting alls at bilsituationen. Man kan ju vanta och se hur det gar ocksa

Stoppa bomull i oronen och le vackert mot alla som haver ur sig "hjalpsamma" kommentarer, bara for att det var pa ett satt for dem sa betyder det inte att det automatiskt blir sa for dig

 

[Petruska]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Jag förstår att det är tröttsamt, öht blir man allas egendom på något konstigt vis när man är gravid.

Vad jag inte förstår är varför det är så viktigt att livet inte förändras. Jag menar, om man vill ha exakt det liv man redan har, då verkar det ju vara en jätterisk att skaffa barn. Villkoren för livet blir ju annorlunda, det är ju bara så det är. Eller är det nåt jag inte fattat?

 

[Cessan]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Jag kan säga som så.. Jag har oxå en sambo. En helt underbar och kompetent pappa ! Men han skulle aldrig acceptera att jag var ute hos hästen och red 6 kvällar i veckan (det tar minst 2 h och sen ett par extra om man ska åka iväg och träna). Då får han 1 kväll han kan hitta på något och det anser inte jag är rättvist. Sen vill man faktiskt vara endel med familjen oxå - det behöver man annars tror jag faktiskt att man försämrar sina chanser att förhållandet håller. Det är tyvärr många småbarnsföräldrar som delar på sig och det tycker jag är väldigt synd!

Som sagt jag hade fått rida 4 kvällar i veckan men om jag vill träna och tävla så räcker inte detta därav så känner jag att jag väntar ett par år innan jag tar upp ridningen på allvar igen. Och när jag var gravid så var det ett av de viktigaste sakerna jag tänkte/sa "barnet skulle inte ta min hästtid - barnet har även en pappa och jag ska hinna rida/träna och tävla :smirk:. Men som sagt jag har omprioriterat det hela. Jag trivs bra med avel i några år. Jag har 3 hästar kvar här hemma på gården och jag får pyssla med dem mm hur mkt jag vill så jag har ändå min egentid..

Men jag tänker inte säga att era värderingar kommer att ändras så ! Bara att det kan visa sig att det faktiskt gör det. Det är inget man vet innan man väl fått barn och ni och sambon har bestämt vad som passar bäst för er och ert barn!

Jag skulle som sagt aldrig acceptera att någon sa till mig att sälja hästen mm! Jag skulle bli skogstokig! Men jag har själv bestämt mig för att jag nog ska sälja mitt sto då hon är för ung och för bra att bara gå och skrota här! Det är ingen häst som går att ha som promenadhäst i ett par år utan hon kräver sin ridning. Det är alltså för hennes skull jag är villig att sälja (alternativ hitta en riktigt bra fodervärd) inte för någon annans skull (inte ens min son och den kommande bebisen). Jag kommer ju i så fall ha kvar i alla fall 1 av hennes avkommor (hoppas på att kommande fölet är ett sto..) som jag kan vänta in mm. Som sagt utan häst hade jag inte klarat mig men jag kan vänta lite med ridningen för familjens skull.. Men åter igen - det betyder inte att jag anser att det är så man ska göra utan det är vad som passar bäst för min familj! Alla får komma fram till sina egna rutiner när den nya lilla familjemedlemmen kommer !

Kan tillägga att jag faktiskt inte ändrade åsikt direkt efter att jag fått Theo - jag satte igång och började rida efter 1 månad och stressade för att hinna mellan amningarna mm (försökte pumpa men fick aldrig till det). Men när Theo var 2.5 månader så ramlade jag av och skadade mig och har inte kunnat rida sen dess (väntar ju på operation). Hade inte detta hänt så är det inte säkert att jag insett att jag klarar mig utan ridningen ett tag. Min sambos systers häst kan jag rida lite då och då och det räcker för mig för tillfället!

 

[pernilla_s]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Männsikor har en tendens att säga saker de kanske borde hålla tyst om. Som förlossningar, jag vill inte höra en massa hemskheter... Eller när folk säger det går nog bra, vaddå nog... Jag vill inte höra det. Säg att det kommer bli bra iställetför att göra en mer nervös... Man är nog orolig ändå.

 

[Lupino]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Vg åsikter och värderingar, så ligg lite lågt. Man kan bli väldigt överraskad över hur annorlunda man börjar tänka i olika frågor när väl bebisen är ute och man varit förälder ett litet tag. Livet får nya dimensioner och man börjar se saker från ett annat håll. Det går faktiskt inte att föreställa sig hur det faktiskt är att ha barn, innan man fått sitt första. Man tror man vet, men det gör man inte.

Bra skrivet!

Jag hade jag en massa åsikter om hur jag skulle göra med mitt barn och hur jag skulle vara som förälder. Det blev inte så...

Om någon som inte har barn ger mig något råd så är det inget jag bryr mig om eftersom man ser allt från en annan vinkel som förälder!

 

[pollipop]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Inte negativt men alla är väl rädda för förändringar, och känslan av att man inte kan styra sitt liv själv.

"People resist change" brukar det sägas på ledarskapskurser o dyl...

Men om det nu är så hemskt med förändring så vore det väl smart att låta bli att skaffa barn och bara låta allt vara på exakt samma sätt för all framtid. En ny människa/familjemedlem ÄR en förändring. Det MÄRKS.

Däremot kan jag känna att även om livet/familjen förändras så vill man ju trots allt fortsätta att känna igen sig själv. Det var nog det som i det längsta avhöll mig från att vara sugen på att bli mamma, jag trodde liksom att man var tvungen att bli en pelargonpysslande fjolla bara för att man fick barn. Tur att jag kom på att det inte stämmer.

 

[pollipop]

Sv: Snacka om att ta udden av...

...Om någon som inte har barn ger mig något råd så är det inget jag bryr mig om eftersom man ser allt från en annan vinkel som förälder!

Även människor som inte har barn har ju faktiskt varit barn själva. Även barn är ju människor och kan förstås av andra människor, barn eller inte. Jag brukar lyssna på råd från vettiga personer, med eller utan egna barn.

 

[twinstar]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Tröttmössor! Ignorera allt!

Har också fått höra alla kommentarerna som:

"Ja! Ni har ju hus och allt klart redan - bara bäbisen som fattades" (eh...tänk om vi velat vara barnlösa då, man kan väl ha hus för det och lägenhet funkar väl minst lika bra)

Nu ska ni väl byta bil va!?
Eh...nä...trots att vi har världens minsta men det funkar!

Ja, nu är ni låsta i 18 år!!!
Jaha, tack och hej då...då hörs vi om 18 år igen!!!

 

[twinstar]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Det är klart att livet förändras när man får barn, det tror jag det gör för de flesta. Men förändringen behöver ju inte blir till det sämre!

Bilen är väl det minsta problemet, man får köpa en där barnvagnen får plats

Eller så anpassar man barnvagnen efter bilen!

 

[taccotad]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Till att börja med: GRATTIS!

Sen skulle jag vilja säga att försök att inte lyssna på alla. Du kommer få höra så mycket mer "kloka råd" från de flesta i din omgivning när väl barnet är ute. Råd som man aldrig bett om och råd som låter helt fel mot vad du/ni känner. Sen kommer ni självklart få många bra råd också
Men vad jag vill få fram, försök att inte bry dig! Just när det gäller barn verkar många ha väldigt mkt att berätta, på gott och ont.

Folk vet så mkt...dom vet vad man, som gravid, får äta och inte får äta. Dom vet hur mkt eller lite man får äta. Dom vet att det är fritt fram att klappa en på magen hela tiden, kanske till och med pussa på magen ibland. Dom vet även att när barnet är fött ska dom komma med tusen kloka råd som egentligen mest gör mamman förtvivlad. Som nybliven mamma var jag extremt känslig för minsta lilla. Nu är det bättre men nu är ju Emil också äldre och jag vet mer hur han fungerar.
Stäng öronen! Eller iaf sålla ut det du inte vill höra.

 

[Basilika]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Det är klart det blir annorlunda när man får barn, det är ju uppenbart. Men om man vill ha kvar sin tvåsitsiga sportbil och bo mitt i stan så mår inte ungen dåligt av det. I Sthlm är det ju guldläge att kunna åka kommunalt överallt så bil behövs väl inte till mer än nöjesresor. Och barn mår inte dåligt av att bo i lägenhet i stan. Barn mår dåligt om de inte får kärlek och uppmärksamhet.

 

[Basilika]

Sv: Snacka om att ta udden av...

OMG vad folk har åsikter..

 

[humlanotrocadero]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Alltså jag är inte RÄDD för förändringar alls, men vill inte att folk ska tala om för mig vilka förändringar DE vill att jag ska göra, sälja bil, ändra mina värderingar osv.

Låt mig komma fram till det själv tack.

Jag tänker anpassa vagnen efter bilen, tack TWINSTAR var exakt min plan. Jag har ändå inte tänkt att släpa runt på en emmaljunga ala grandiosa utan en smidigare vagn.
Jag åker väl kommunalt om jag behöver åka någonstanns, precis som många andra i sthlm (hur många i innerstan har bil egentligen).

Well det får ordna sig, men känner du att du är en sån som ofta kommer med "goda råd" eller precis vet hur livet komemr att te sig för allt o alla som skaffar barn, tona ner det lite!!

Jag fick höra liknande skrämselpropaganda när jag skulle köpa min häst, HERRE GUD männiksa vad tänkte jag på

Som tur var har det gått nästan för bra för honom, han har varit frisk hela tiden o vi har haft underbara tjejer som hjälpt mig med honom.
Men det gjorde att jag låg sömnlös många kvällar innan han kom till mig, det kunde väl folk ha besparat mig

 

[Brandgul]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Min mamma som nyss fyllde 60 sa här om året att "tja jag känner mig likadan på insidan som när jag var ung." Altså att hon fortfarande är "jag". Hon har fått 4 barn, så inte vet jag

Sen blir jag galen på det där med att man inte kan bo i lägenhet. Många säger att de måste flytta till hus så att de kan släppa ut barnen på gården medand de själv kan vara inne. Sen köper de ett hus med 4m2 gräsmatta som tomt och inte f*n ville barnet vara ute ensamt och leka ändå på den gräsplätten. Men HUS har de banne mig. Klart att ni ska bo kvar där ni bor, sen flyttar ni när ni vill om ni har behov av det Man vet aldrig vad som händer. Ni kanske är okända släktingar till en miljonär och ärver en hel herrgård eller nått

Angående bil så hade mina kompisar länge en Ford Mustang och det gick det också. Men det blev för trångt när lillebror kom. Sen beror det på vad man har för behov, de kommer inte att åka vagn resten av livet... Men är man en storfamilj som åker till fjällen varannan vecka så är det väl en annan sak. Det är samma sak där, behåll bilen tills du eventuellt lessnar på det, eller så fungerar det för er

 

[Roheryn]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Kanske vill man inte höra att det ska förändas. Man är rädd att det ska förändras till det sämre?

Ja, det är klart att man är!!!! Åtminstone så funderade jag mycket på det när jag var gravid - hur jag skulle få ihop livet med barn också, eftersom jag innan jag fick barn var rätt så aktiv på många plan (jobb, häst, hund osv) och inte ville mista allt det. Det kändes både osäkert och nervöst att inte veta hur det skulle bli, samtidigt som jag var fast besluten att t.ex. fortsätta med att ha häst. Att i det läget få upptryckt i ansiktet att folk tror att man skall förlora intresset för det man hittills tyckt varit något av det viktigaste i ens liv, och att man inte ens skall drömma om att få någon som helst tid för sig själv de kommande 20 åren, det gagnar liksom inte den blivande mamman. Det kan inte skapa något annat än stress, så jag förstår inte varför folk inte bara kan låta det vara (inte direkt riktat till dig, utan mer en allmän reflektion)? Måste så många kvinnor se det som sin uppgift att berätta för blivande mammor om allt de INTE kommer att kunna göra när de fått barn? Varför inte bara på ett lite mer neutralt sätt berätta om SINA erfarenheter? Varför inte berätta om det som är bra och roligt?

 

[Brandgul]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Barn mår dåligt om de inte får kärlek och uppmärksamhet.

Man brukar prata om synlig och osynlig omvårdnad. Dvs. det finns viktigare saker än det som syns på ytan...

 

[Atoxa]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Du onödigt tjat från folk kommer säkerligen fortsätta även när bäbis är ute.

Jag promenadrider bara min häst ca 4 dagar/ veckan, och det finns människor som inte verkar begripa hur det går till ... Jag undrar alvarligt vad det är för fel på folk!

När folk pratar med mig om mig och mitt barn så finns inte pappan inräknad. Min son har facktist en pappa, som facktist vill vara med sina barn. Även han vill ha egen tid med sina barn.

Människor som vi har ett umgänge med ser såklart att det fungerar, så de frågasätter inte mer. Men folk som man inte träffar på regelbunden basis, de begriper fortfarande inte. Jaha men hur hinner DU med allt? -Vadå DU om det är ungen du tänker på så är vi två om den ...
´
Sen är det ju det där klassiska, att alla vet hur det är och vad som är bäst för vår bebis, ammning, sova ....

För att inte tala om komentaren: När kommer nästa då? Vad fan tror ni att jag är nån avelsmaskin?, nyss klämmt fram en unge, redan dax att tjata om fler. För man kan inte ha bara ett barn. Då är det bara. Minst två skall det vara för att vara socialt acepterat. Ingen annan har vell rätt att avgöra önskad barna skara för någon annan?

Nu är jag också där och skall tala om för dig hur det blir sedan på sätt och vis... Inte meningen, det jag menar är att man måste säkerligen lära sig leva med onödiga kommentarer. Inte låta dem påverka! För dem kommer ...

Som många här inne har skrivit, så är det ju ingen annan än du som väljer vad du gör med ditt liv. Och hur ditt liv påverkas. Jag tror inte att du är så blåögd att du inte begriper att livet förändras, på så sätt att man måste ta hänsyn till ett barn ... eller tre.

Därmed inte sagt att man skall behöva försaka allt som är "jag".
DET tror jag att man skall akta sig för. En dag så är man där igen, utan ungar i huset. Och vem är man då? Om man har "varit barna" i så många år ...?

Luddigt inlägg ..

 

[Tora]

Sv: Snacka om att ta udden av...

Jag har inga egna barn än men flera av mina bekanta har fått barn. Vissa har bytt bil, köpt hus, gjort sig av med hästen osv. Men vissa har också köpt en till häst och köpt en ny hästtransport.

Tror att man reagerar väldigt olika. Det är ingen som vet hur det kommer att bli för dig förren du står där själv. Det är därför det lättaste brukar vara att lösa problemen allt eftersom de kommer.

Märker du att det inte fungerar med en sportbil. Byt bil, eller köp en till. Du märker vad och om du behöver göra något åt "problemet". Men det finns ingen anledning att ta ut problemen i förskott. Vem vet det kanske fungerar alldelles utmärkt med den bilen du har?

Vad jag däremot har märkt med hästeriet är att det är 1000 gånger enklare om båda parterna är hästintresserade. I den familjen som har köpt en häst till så rider båda två. Nu står de med 4 hästar och en fölis på väg. En är unghäst och de två andra är tävlingshästar.

Min kompis sköter marktjänsten med de lätta sysslorna medan hennes man rider (hon vill inte rida än då hon precis har fått barn för bara två veckor sedan) och tar de riktigt tunga sakerna.

Det fungerar alldelles utmärkt + att de funderar på att skaffe en hund nu när någon av dem ändå är hemma hela tiden.

Det är som sagt olika på hur saker och ting blir men är man två som hjälps åt så att alla kan få lite egen tid så underlättar det betydligt.

Precis som jag skrev tidigare så har min bror en tvåsittsig sportbil som han åker runt i för skoj skull. Pojkarna (7 och 4 år) brukar alltid bråka om vem som skall åka med först för det är ju så roligt att åka sportbil.

Att saker och ting blir annorlunda förstår nog de flesta men det behöver inte betyda att det blir sämre, utan bara som sagt annorlunda.

Men ta det lugnt du och lös "problemen" allt eftersom de dyker upp.

Mvh

Tora