Snacka om att ta udden av...

Sv: Snacka om att ta udden av...

Det är intressant det du skriver och jag känner väl igen mig även om det var ett tag sen.

Det jag funderar över är varför många med mig reagerar så starkt och negativt när omgivningen påpekar att livet kommer att förändras. Är det något negativt med det?

Jag tror att det beror på hur saker sägs. Varje vettigt tänkande människa inser väl att åtminstone de praktiska delarna av livet till viss del kommer att ändras när man får barn. Men många (övervägande kvinnor som redan har ett par barn och därmed är självutnämnda experter) verkar ju ha gjort det till en konstart att med beklagande stämma häva ur sig att "ja, när väl barnet har kommit, då skall du se att du inte bryr dig om hästarna längre", eller "va, ska du ha KVAR boxplatsen i stallet?", eller "jaja, nu får hunden finna sig i att inte få så mycket uppmärksamhet längre" och tusen andra lika irriterande saker. Och när man får de där kommentarerna, så känns det verkligen som om den som fäller kommentaren gör det bara för att påpeka att när man väl fått barn, då är man minsann livegen... Jag tycker inte det finns någon anledning att påpeka något alls, varje förälder och varje barn är unika individer och man kan helt enkelt inte veta hur det blir förrän man är där.
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

:bow::bow:
Var nästan på pricken så jag menade.

Tryck inte upp i ansiktet på mig att vi ska avliva vår kisse eller att jag måste sälja häst/bil, det gör bara att jag vill ha kvar det ännu mer :cool:

Jag ser det som ett hån att inte klara av att ha kvar mina värderingar, klart jag klarar det även om jag har ett barn.

Alla ni som fött 1, 3 eller 17 barn, det är inte er plikt att tala om för nygravida att "det aldrig blir sig likt" eller att man måste göra sig av med vissa värderingar eller åsikter, låt mig forma min egen personlighet efter hur jag känner det.
Jag lovar att jag o min sambo fixar det, jag lovar att mitt barn ska få äta grönsaker även om hans mamma o pappa ibland ÄLSKAR att få äta på burger king eller så.
Jag lovar att barnet ska slippa åka cab, den får åka barnvagn! Bilen ska jag ha när jag *gud håll i er nu* åker till min HÄST *gud bevare mig*
Jag kommer klara mitt jobb, när jag varit hemma 7 månader lär jag vara sugen på att jobba o se till att få det o funka.
Jag lovar att ändra allt det praktiska så mitt barn får all den plats den behöver, däremot så kommer jag inte tömma familjens sparkonto bara för att det är faddergala på tv, mitt hus går först.

Jag ska verkligen försöka, men lägg inte era besvikelser/värderingar/åsikter/whatever i min mun utan att jag bett om det :crazy:
Det får mig att tro att jag inte kommer att vilja leva som förälder om jag måste göra avkall på allt jag älskar.
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Jag förstår dig till fullo!

Vill ändå bara berätta om en erfarenhet som jag gjorde när jag fick barn och som man kanske inte tänker på och det är att så otroligt lite hänger på en själv och så otroligt mycket hänger på vilken typ av barn man får. Det förvånade mig jättemycket, jag läste Anna Wahlgren och tänkte att här ska jag styra upp saker och ting, min unge ska sova hela natten och den ska äta si och så, etc. Sen utgick jag lite ifrån att min unge skulle väl ligga där i vagnen och sova och så skulle jag kunna göra annat. Att en unge kunde vara som min och inte gilla att ligga i barnvagnen var liksom inte en händelseutveckling jag räknat med.

Jag förstår att du tycker att det är skottpengar på alla som kommer oombedda med "goda" råd, det tyckte (tycker) jag också. Men även om du absolut inte ska yppa något om det till de "goda råd"-människorna så kan det vara klokt att ha en backupplan för de mest tidskrävande sidoprojekten du håller på med. OM du inte skulle få en lätt bebis som bara sover (ca 1/5 av alla barn är lätta bebisar som inte är missnöjda och sover mycket, är min högst ovetenskapliga statistik. Jag utgick ifrån att jag skulle få ett sånt barn. Ha!).
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Vi levde rätt mycket som vanligt efter att dottern kommit. Mer rutiner o "familjigt" blev det efter att andra barnet kom. Personligen tycker jag att livet med barn är mer innehållsrikt o värdefullt.

En sak jag irriterade mig på mycket var folk som tyckte att jag skulle bli kompis med x hit o x dit som också var gravida. Precis som att jag inte var en människa utan en graviditet:smirk: Och folk med barn kunde inte sluta prata om ungar o spjälsängar o amning, tydligen är man inte intresserad av något annat plötsligt, det störde mig mycket.
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Tryck inte upp i ansiktet på mig att vi ska avliva vår kisse eller att jag måste sälja häst/bil, det gör bara att jag vill ha kvar det ännu mer .

Jag blir skitnervös och undrar om jag borde avsluta allt detta innan det gått för långt för att bespara folk att oroa sig så förbaskat

Men varför låter du dig vara så påverkbar?
Lyssna på vad du får höra och ta till dig informationen.
Man vet ju inte vilket barn som man får.
Och när man har barnet så hamnar man oftast ner på rena praktikaliteter.
Som att få sova, åka och handla på ett enkelt sätt o.s.v.

Att ha hört andras erfarenheter så att man är förberedd på allt möjligt är faktiskt bra.

Och om du inte är beredd på att det kan bli oerhört annorlunda mot förut, så kanske du inte borde göra detta.
Det är bra att noga ransaka sig själv och vara på det klara med att man kan vara tvungen att ändra sitt liv ganska så mycket om man t.ex. får ett kolikbarn.

Och du, graviditet är inte roligt.
Jag begrep aldrig det där med att njuta av graviditeten.
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Ähh min bror har två barn och en fru och har en tvåsitsig sportbil. Man behöver inte alltid byta bil. Ibland kan man köpa en till eller hyra en större bil när man behöver.

Hur gör ni tex nu när ni har något som inte får plats i bilen?

Visst blir det förändringar när man får barn, men det behöver inte betyda att livet är slut. Det blir bara lite annorlunda. Men det lättaste brukar vara att lösa problemen allt eftersom de dyker upp.

Mvh

Tora
 
Senast ändrad:
Sv: Snacka om att ta udden av...

Det är så det var för dig, och det kan självklart ingen ta ifrån dig. Men ingen kan heller ta ifrån mig att jag fortsatte med till exempel hästeriet, eftersom det var så viktigt för mig. Därför vänder jag mig emot det du skriver att "man tänker annorlunda" och "man värderar annorlunda". Bara för att det var så för dig, behöver det inte vara så för andra, och därför är det ju lika fel att säga till en blivande mamma att hon kommer att ändra sig som att hon inte kommer att göra det. Det enda vi kan veta säkert är att vi inte vet! (Och att inte veta kan iofs vara nog så jobbigt)

Jag skriver man eftersom att jag är helt övertygad om att alla förändras och alla prioriterar på ett annat sätt när de får barn. Det behöver dock inte ske på de sätten jag gjorde, med bil, häst etc, men jag tror ändå att man gör andra val.
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Men varifrån har du fått att föräldrar skulle vara besvikna? Apropå att lägga värderingar och åsikter i mun på någon alltså.
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Men jag syftar inte på att avskräcka dig, eller att få dig att inse att livt blir värre/sämre när du fått barn.

Bara att du måste vara berädd på att det inte blir som innan du fick barn. Det är väldigt blåögd att tro eller hoppas att allt är som förut, och jag hoppas att du inser det.

Jag har inte sålt min häst. Inte avlivat min katt eller gett bort hunden. Jag fotsätter träna och jag tar hand om mig.

Men jag har insett att jag inte simma/gå på gymmet så ofta, jag kan inte vara hos hästen varje dag, hunden kommer aldrig bli någon lydnadsmästare då jag inte hinner.

Jag trodde innan att såklart jag skulle prioritera så mycket annat framför mina barn.

Samtidigt har jag insett att mina barn inte är så här små länge. Spciellt med andra barnet, nu försöker jag njuta av allt gos så mycket jag bara hinner. Snart är även han en livlig ettåring som inte alls vill ligga och mysa i min famn. Det insåg jag inte med första barnet.
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

*KL*

Nä men hallå! Klart at livet förändras och i MITT fall har mina värderingar ändrats med. Men vadå besvike`n?
Jag är inte besviken över det & känner faktist ingen som är det.

Barn har rätt till ett ändrat liv. Visst att man fortfarande kan festa, men i ärlighetens namn hur stabil & tryggt blir det för en bäbis att följa med på fest VARJE helg?
Visst att man kan åka sportbil. Även om det är bekvämare med en kombi.
Visst att man kan rida, dock om barnet är med så får man nog ställa in sig på att rida den stund bebisen tillåter det.

Livet förändras rätt så mkt när man får barn. Först och främst blir det lite krångligare.
Men besviken? Inte för en sekund. Livet är ju bättre nu än någonsin!
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Det tror jag med. Även om allt inte förändras över en natt förändras det ändå. Till det bättre såklart.

vakna på morgonen av pussar o frukost(hårt bröd o ett glas vatten)
få ett element i famnen som är världens mysigaste
återupptäcka gamla intressen som lego, bokmärken, skridskor o pulka

visst finns det baksidor också, men det är det värt:love:
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Jag tror dessutom att folk nog ser dig som en stark personlighet, och tror kanske att du fixar att de kastar saker upp i fejan på dig. Och då inte tänker på att det är första gången för dig, att du också oroar dig trots din självsäkra attityd.

Speciellt eftersom du verkar gå ut rätt hårt med att du ska fixa det, det taggar nog folk att "ta ner dig på jorden". Speciellt om de kommer med råd som du dessutom inte vill höra, det blir en ond cirkel.

Samma sak skulle du nog få höra om du gick ut med att du skulle föda hemma utan smärtlindring, då skulle du nog få höra hur ont det gör och allt som kan hända.
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Livet förändras, men det blir vad du gör det till!

Man behöver inte ge upp sitt eget liv bara för att man får barn! Lite anpassning, det är klart, men det handlar om att prioritera!

Själva har vi fem barn, varav de tre äldsta är flickor och när vi väntade nummer 4 (bara det, att skaffa ett 4:e barn, var vi inte riktigt kloka????) var kommentarerna ofta följande:

- Men oj, hoppas nu då att det blir en pojke!
- Jaha, varför då?
- Jo, så någon kan "ta över gården" sen! (är gift med en bonde)

När nummer 4 kom och det VAR en pojke blev vi så gratulerade så det var nästan pinsamt! Bor på en mindre ort och sonen var 10 dagar när vi besökte valborgsbrasan. Då kom folk fram som vi knappt känner och grattade oss till att vi "äntligen" hade fått en pojke!!
Blev tillsist så trött att jag vid ett tillfälle sa, när någon frågade om det inte var roligt med en pojke nu äntligen:
- Jag ville hellre ha en flicka, för vad ska jag nu göra med alla fina klänningar!! (naturligtvis var jag glad över att få en son, men hade varit lika glad om det varit en flicka till!!!)
Det fick tyst på tjatmostrarna!

När vi sedan väntade nummer 5 kom samma kommentarer:
- Oj, nu vill ni väl att det ska bli en pojke, så sonen får en lillebror!?
- Nä, jag vill helst ha en flicka, som kan använda de fina klänningarna efter storasystrarna, svarade jag!
Ridå!

Nu blev nummer 5 en flicka, och jag sa ofta när folk tyckte att nu fick det väl ändå vara bra med barn för vår del:
- Men vi måste väl skaffa en lillebror till sonen???

Det blev ingen lillebror till sonen och inga fler barn heller, nu väntar jag på barnbarn ;)
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Snacka om att ta udden av...

Kanske vill man inte höra att det ska förändas. Man är rädd att det ska förändras till det sämre?
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Inte kommer ditt liv bli förstört inte.
Vill du ha din bil kvar, ha det. Det ska väl omgivningen strunta i.

Bor ni i stan och trivs, bo kvar där då.
Man måste inte bo på landet bara för man har barn.
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

HA HA klockrent!!

Gud vad roligt så där kvick hoppas jag oxå jag är ! :D
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Vet man om de vanligaste sakerna folk brukar fråga är det ju lätt att bunkra upp med snabba svar :idea:
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

Mitt liv förändrades när jag blev gravid, sedan förändrdes det när barnet föddes, när det växte och fick syskom, ja faktum är att livet förändras ständigt. Ta till dig de råd du anser dig kunna ha nytta av och bry dig inte om resten.
Personligen var jag trött på alla råd om barnuppfostran jag fick av alla som inte hadde barn. "Så kommer jag aaldrig göra när jag får barn", då brukade jag tänka "vi får väl se hur det blir när du får barn" och mycket riktigt så är det ganska få som lever efter råden de gav mig.
 
Sv: Snacka om att ta udden av...

De flesta har rätt, tro mig... men sälja boendet tycker jag inte ni behöver. Praktiskt med centralt iaf tills barnet ska skolas in på dagis och man kanske vill bo mer barnvänligt?

Livet blir HELT annorlunda, men HELT underbart! :bow:
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Detta blir ett skamfyllt inlägg med förmodligen bland det mest provocerande (har googlat och sett andra stackare be om hjälp o sen bli...
4 5 6
Svar
110
· Visningar
24 159
Senast: cirkus
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Det satte rejäl fart under sensommaren 2007. Jag skulle fotografera på min väns bröllop. När jag kommer dit börjar jag fumla med min...
Svar
0
· Visningar
1 763
Senast: cassiopeja
·
V
Gravid - 1år Min dotter fyller 1 år om ett par veckor och redan börjar folk undra lite smått om det är någon tvåa planerad i framtiden. Jag vet att...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 276
Senast: Inte_Ung
·
Gravid - 1år Nu har jag äntligen fått ner förlossningen i nån form av text :D Har inte läst igenom utan kladdade bara ner allt, får finjustera sen...
2
Svar
39
· Visningar
4 323

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Muddypaws 24/25
  • Ta bort tandsten med ultraljud
  • Avlivning älskade katt

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp