Sv: Snack & Uppdateringstråden 
KL och ett försök att vara självkritiskt filosofisk.
Jag är äckligt nöjd med min tillvaro och med mina hästar, allihop. Tycker om dem och tycker att de är jätteduktiga utifrån sina förusättningar (som varierar).
Och ändå är jag sjukt envis med att titta på saluannonser och blir med jämna mellanrum svårt frestad att köpa en till - och en till och en till.
Det måste ju vara något fel på mig.
För som sagt, jag är verkligen nöjd med mina hästar och hur de jobbar.
Jag antar att det jag inte är "nöjd" med är att jag vill träna ännu mer och utveckla ytterligare typer av hästar och att det är orsaken till att jag ständigt tittar på nya projekt.
Dessutom blir jag beklämd av att läsa formuleringarna i en del annonser: de annonsörer som skriver att "ingen vill ha" en häst, är jobbiga.
Eller de trådar här på Buke där någon är missnöjd med sitt hästköp och skriver om hur de är "fast" med en häst som de inte vill ha.
Beklämmande, sorgligt.
Mest för djurets skull, förstås, för hästen har ju inte förtjänat att vara oönskad.
För tidigt på morgonen antagligen och här sitter jag och funderar över djurägande och när människor vill slippa äga ett djur.
Man annonserar ut sin häst till salu och skriver att man efter många år ska sälja sin "älskling".
Visst kan livet ändra sig så man inte har möjlighet att försörja en hästm det inser jag också.
Men att med lättvindiga formuleringar sälja en älskling...
Jag hör för övrigt till dem som inte ser på hästarna som om de vore barn, jag tycker om dem men jag inser att de är hästar och jag skulle inte köpa dem om jag inte hade för avsikt att "använda" dem. Tanken är inte att bara titta på dem (i så fall hade jag omedelbart köpt världens sötaste B-ponny som annonseras på hastnet just nu, han är så fin så fin, riktigt ögongodis) så på sätt och vis är jag väl ganska osentimental.
Men min basjkir tycker jag extra mycket om eftersom säljaren sade att "jag tycker att han är ful"
och andra mindre behagliga saker. Hon ville verkligen inget annat än bli av med hästen. Man kan undra över varför det blir på det sättet. En häst som var oönskad, hade skickats runt bland olika människor i omgångar och var lika oönskad och impopulär över allt.
Tur att han passar här hos mig, då...
Jag vill väl inget egentligen med detta inlägg mer än att tänka kring djurägande och varför man skaffar ett visst djur (i mitt fall oftast för att ingen annan vill ha dem och de är billiga) och hur man tänker när man väl "är sittande" med dem.
