Smalhetsnormen och värderingar

[Petruska]

Tja folk undrade varifrån det kunde komma.

Precis! Själv tyckte jag att jag hakade på ditt inlägg i bekräftande och instämmande anda.

Frågan om varifrån det här kan komma, är nästan underlig för mig. Just därför att det räcker att se sig omkring för att veta svaret. Lite som när någon skriver att deras son vid några års ålder obegripligt nog inte längre vill bära rosa kläder, trots att gossen gillade rosa som riktigt liten. Eller när någon förvånas över att deras son är så intresserad av bilar.

 

[Badger]

För mig med (underligt varför folk undrar alltså.)

(Däremot inte underligt att folk viktgnäller, det är otroligt svårt att låta bli.)

 

[Emtherlia]

@Petruska & @Badger Japp, jag var trög och undrade.

Jag känner nämligen inte alls igen det från när jag var liten. Vad jag vet så oroade sig inget barn över vikten, jag hade inte en tanke på det (vad jag kommer ihåg). Därför blir jag ledsen och bestört över att det uppenbarligen ändrats och krupit ner i åldrarna.

Jag är fullt medveten om hur världen ser ut, men jag kan ändå inte låta bli att undra; kommer det från andra barn? Kommer det från deras egna föräldrar? Från dagislärarna? Från ALLA?

 

[Badger]

Hela samhället pratar ju mer om vikt nu än då såvitt jag förstått. Det går väl inte att köpa en damtidning/träningstidning/kvällstidning/föräldratidning utan att det står om vikt i dem. Antingen om att viktökningen är en katastrof eller hur man bantar.

Kort sagt så finns ett antal föräldrar/dagispersonal som nämner vikt en till flera gånger om dagen. Vissa i relation till barnet

-ät inte bullar då blir du fet. (istället för det kanske lite smartare -ät inte för många bullar då får du ont i magen/det är onyttigt/dåligt för tänderna/du får inte plats med middagen... osv)

Andra självklart i relation till sig själva i närheten av barnet.

-jag kan inte äta den bullen då blir jag fet, oooh ser jag fet ut i den här klänningen, gud nu har jag gått upp i vikt igen. Ser du den där feta tanten att hon inte äter mindre.

Ovanstående sägs ju säkert även av modellsmala mammor i högklackat med stilig kort klänning som sminkar sig en timma varje dag. Så då finns väl säkert tre barn på varje dagis som vet att även modellsmal med revben överallt så är man för fet.

Vissa sätter väl rent av på TVn på kvällskvisten och kan då se program om feta människor som tränar, eller program med jättesmala tecknade barn som pratar om vikt.

Sedan kan man ju bara gissa, jag gissar tex att pappan på dagis som kommer på morgonen med två döttrar 3 o 7 som han var tvungen att slita tjutande från spegeln på morgonen där de stod och provade kläder och gjorde sig fina med den ömma kommentaren -ja kvinnor de tar ju så lång tid på sig, de måste ju göra sig fina. Jag gissar att hans fru står en timma framför spegeln på morgonen och sminkar sig, fiffar sig och ev gnäller lite över detaljer i utseendet, med döttrarna inne i badrummet... (gissar för tex min son gör det inte och ingen av hans föräldrar heller och någonstans ifrån måste ju beteendet komma till en treåring -sannolikt inte pappan då eftersom han säger att kvinnor gör just så.). Det enda som krävs är att hon sedan köper eget smink åt treåringen, låter henne ha det på dagis och sedan börjar gnälla över vikten så är saken klar. Då har man skaffat sig två flickor med ångest och om de haft en pojke, en pojke utan ångest.

Så sonen traskar efter pappa med sin lilla gräsklippare och dottern står med mamma i badrummet och lär sig ha ångest över vikten med sitt lilla sminkset. (iofs ökar väl anorexia bland pojkar nu också)

Emtherlia, du gnäller väl också över utseende ibland? Jag själv gör det ständigt men är förbjuden att göra det i närheten av sonen (av min man).

 

[Badger]

Sedan är väl det den tråkiga biten att det verkligen är så att man kanske blir rundare av många bullar och läsk och att ett extra varv runt huset inte gör så stor skillnad. Om man kikar på träningslärabloggen som skriver om forskning och hälsa så gör en festis per dag rakt av ett kg vikt om året på ett barn, och ett barn som blir rundare rör sig mindre men det är svårt att se ett samband åt andra hållet dvs det är supersvårt att försöka få barn att springa bort vikt.

Så det är nog bra att begränsa sötsaker, men man ska nog knipa käft om varför. Det är ju rätt och slätt sant att det inte är nyttigt! inga vitaminer, man kan få ont i magen om man äter för mycket, det är faktiskt dåligt för tänderna osv, så man får ju begränsa bullar utan att nämna rundhet, det är tillåtet tror jag.

 

[Humleblomster]

Tycker det är jätte svårt.
Jag är själv över 35 år och jag vet att jag redan som 5 åring uppfattade mig som tjock och skämdes över det.
Min kusin som jag umgicks med var av det nättare slaget och något äldre, hon fick alltid höra hur fin hon var, att hon skulle kunna vara modell osv.
Tack och lov fattade jag inte förrän framåt 13 hur man bantade.

Vårt äldsta barn 7 år han kan i mellan åt kommentera folk som tjocka, men sällan sig själv fast det har hänt.
Dottern som är i 5 års åldern nu har nog aldrig kommenterat andra så mycket, annat än mer i positiva ordalag.
Fast hon kan reagera på sin mage lite, hon har tyvärr trassel med den vilket gör att hon får (givetvis via läkare) medel som gör den lite mer bukig.

Jag kan väl ibland när jag är i rejäl obalans komma med lite väl hårda ord om mig själv, fast jag kämpar för att bita mig i tungan.
Men tyvärr har jag aldrig riktigt kommit ur ätstörningarna och under andra graviditeten ramlade jag tillbaks i anorexi och sen har det gått i vågor även senare nog för inläggning, det är en stor skam men vi har försökt vara öppen om det och pratat om det med barnen på deras nivå. Så gott det nu går.
Men jag är livrädd för hur det ska ha påverka barnen i långaloppet (vilket nog gör mig lite övernojjig på dem ) .

Men liten som Melisen skriver så försöker vi prata om vilken nytta maten gör och hur den bygger upp muskler och ork och ja hela den biten. Barnens pappa är rätt bra på biologi och snöar lätt in i djupa diskussioner.

 

[Melisen]

Funderar lite och tänker att det får inte bli så att man blir rädd för att prata om hälsa med barnen. Det är ju faktiskt så att ohälsosam övervikt är ett stort problem, sorgligt nog redan bland barn.

På det stora hela tänker jag att vuxna måste ta större ansvar och våga sätta gränser för vad som är okej att stoppa i sig och när. Hemma hos oss är t ex vatten och mjölk det enda som är ok att dricka förutom vid speciella tillfällen (utflykter där man ändå rör sig mycket, kalas etc) och det är aldrig ok att äta godis eller kakor bara för att ha något att tugga på (då är det grönsaker eller frukt som gäller eller så får man helt enkelt vänta tills det serveras mat, det är inte farligt att vara hungrig!)

Man är dessutom fysiskt aktiv varje dag, antingen genom lek eller träning minst en- ett par timmar.

Och självklart gäller samma sak för både vuxna och barn (jag har haft lite dispens nu när jag är gravid och har mått fruktansvärt dåligt men endast med resultatet att 4- åringen tycker synd om mig för att jag missar massa kul och inte så att hon undrar varför hon inte också får ligga hemma i soffan).

Även fast barnen får massa input från alla håll så är jag övertygad om att hemmiljön är det som formar mest och det är där man måste sätta ribban för hur barnen ska handskas med olika saker de kommer att utsättas för.

 

[Energi]

Funderar lite och tänker att det får inte bli så att man blir rädd för att prata om hälsa med barnen. Det är ju faktiskt så att ohälsosam övervikt är ett stort problem, sorgligt nog redan bland barn.

På det stora hela tänker jag att vuxna måste ta större ansvar och våga sätta gränser för vad som är okej att stoppa i sig och när. Hemma hos oss är t ex vatten och mjölk det enda som är ok att dricka förutom vid speciella tillfällen (utflykter där man ändå rör sig mycket, kalas etc) och det är aldrig ok att äta godis eller kakor bara för att ha något att tugga på (då är det grönsaker eller frukt som gäller eller så får man helt enkelt vänta tills det serveras mat, det är inte farligt att vara hungrig!)

Man är dessutom fysiskt aktiv varje dag, antingen genom lek eller träning minst en- ett par timmar.

Och självklart gäller samma sak för både vuxna och barn (jag har haft lite dispens nu när jag är gravid och har mått fruktansvärt dåligt men endast med resultatet att 4- åringen tycker synd om mig för att jag missar massa kul och inte så att hon undrar varför hon inte också får ligga hemma i soffan).

Även fast barnen får massa input från alla håll så är jag övertygad om att hemmiljön är det som formar mest och det är där man måste sätta ribban för hur barnen ska handskas med olika saker de kommer att utsättas för.

Men nu är det ju så att övervikt inte är lika med ohälsa.

Jag tycker dessutom att en aldrig ska lägga mat och -hälsoansvaret på barnet. Ett barn ska över huvudtaget inte fundera på hur nyttigt vs onyttigt någonting är. Barn ska vara befriade från sånt.

 

[Melisen]

Men nu är det ju så att övervikt inte är lika med ohälsa.

Jag tycker dessutom att en aldrig ska lägga mat och -hälsoansvaret på barnet. Ett barn ska över huvudtaget inte fundera på hur nyttigt vs onyttigt någonting är. Barn ska vara befriade från sånt.

Var därför jag skrev ohälsosam övervikt.

Och i övrigt försökte jag trycka på just det att det är de vuxnas ansvar att leva på ett sånt sätt att barnen per automatik lever ett hälsosamt liv.

 

[Energi]

Var därför jag skrev ohälsosam övervikt.

Och i övrigt försökte jag trycka på just det att det är de vuxnas ansvar att leva på ett sånt sätt att barnen per automatik lever ett hälsosamt liv.

Vad menade du med att prata med barnen om hälsa? Hur ska man prata om det?

 

[Calazirya]

@Calazirya & @Mirtai Vad otroligt, otroligt sorgligt.

Ja jag tog upp det på förskolan idag, dom har inte uppmärksammat just detta men lovade att väva in det i diskussionen med barnen.
Peppar peppar så verkar min dotter inte riktigt greppa vad hon själv givit uttryck för, hon är inte den som petar i maten eller tackar nej till en bulle. Men det är ju viktigt att man uppmärksammar sånt här och diskuterar .

 

[Melisen]

Vad menade du med att prata med barnen om hälsa? Hur ska man prata om det?

Vi pratar om det i termer av -- man blir frisk och stark av att vara ute och av att röra på sig och man sover skönare, man växer och blir stark av att äta osv. Inget avancerat

 

[Raderad medlem 6459]

@Melisen Oj vad strikt. Känns som risken är rätt stor att barnen bara totalruttnar och går tvärtemot det där. Personligen tycker jag inte att man ska ha regler för hur mycket fysisk aktivitet ett litet barn ska ha, givetvis ska man uppmuntra lek och sånt men det känns för mig väldigt främmande att bestämma att mitt barn måste leka si och så mycket per dag för att röra på sig.

Eller ja, snarare, har man ett litet barn som är mer av en läs- och pysseltyp så tycker jag att barnet har rätt att vara det. Jag skulle liksom inte tvinga ut en unge som hellre sitter med sin pärlplatta, bara för att jag inte tycker att hen har sprungit tillräckligt mycket idag.

 

[em-pirre]

@niphredil Jag tolkar det @Melisen skrev som att man inte tvingar, utan att man tillsammans hittar roliga lekar där man rör på sig, kanske går i skogen, bygger koja, leker ute, simmar, spelar bollspel, rider o.s.v.

 

[Raderad medlem 6459]

@niphredil Jag tolkar det @Melisen skrev som att man inte tvingar, utan att man tillsammans hittar roliga lekar där man rör på sig, kanske går i skogen, bygger koja, leker ute, simmar, spelar bollspel, rider o.s.v.

Alltså, att man leker med sina barn och gör saker med dem är ju såklart jättebra. Jag tolkade "Man är dessutom fysiskt aktiv varje dag, antingen genom lek eller träning minst en- ett par timmar" annorlunda, eftersom "man är" låter väldigt mycket regel för mig. "Man tar bort sina leksaker efter sig och är snäll mot sina syskon" är ju mycket mer ett uttryck för en regel än "Dessutom tar lille Bengt bort sina leksaker efter sig och är snäll mot sina syskon". Men det är ju suveränt om jag missförstod.

 

[Melisen]

Alltså, att man leker med sina barn och gör saker med dem är ju såklart jättebra. Jag tolkade "Man är dessutom fysiskt aktiv varje dag, antingen genom lek eller träning minst en- ett par timmar" annorlunda, eftersom "man är" låter väldigt mycket regel för mig. "Man tar bort sina leksaker efter sig och är snäll mot sina syskon" är ju mycket mer ett uttryck för en regel än "Dessutom tar lille Bengt bort sina leksaker efter sig och är snäll mot sina syskon". Men det är ju suveränt om jag missförstod.

Det gjorde du.. Vi har nog väldigt lite regler utan det är mer så vi valt att ha vår livsstil. Dessutom rör sig ju lilltjejen massor på dagis så utmaningen i vardagen tycker jag egentligen mer är att jag och sambon ska hinna med vår fysiska aktivitet då hon behöver vila och lugn och ro på eftermiddagar/kvällar.

 

[Raderad medlem 6459]

Det gjorde du.. Vi har nog väldigt lite regler utan det är mer så vi valt att ha vår livsstil. Dessutom rör sig ju lilltjejen massor på dagis så utmaningen i vardagen tycker jag egentligen mer är att jag och sambon ska hinna med vår fysiska aktivitet då hon behöver vila och lugn och ro på eftermiddagar/kvällar.

Jaha, okej, ja det låter ju som ett normalt barn då alltså. Då är jag med!

 

[Melisen]

Jaha, okej, ja det låter ju som ett normalt barn då alltså. Då är jag med!

Jag försöker nog komma lite till att alla föräldrar inte tar sitt ansvar genom att dom gärna verkar prata om hur viktigt det är med att man rör på sig osv inför barnen men själva så landar dom gärna framför tv:n när vardagsbestyren är överstökade efter att ha tillbringat dagen på ett stillasittande jobb. Jag funderar mycket på vad det sänder för signaler till barnen "vi tycker det är viktigt att du rör på dig och är aktiv för vi älskar dig och vill att du ska må bra men vi är inte beredda att älska och ta hand om oss själva". Äh jag vet inte, snurrar in mig mer och mer känner jag, ger upp... Vill iaf visa mina barn att jag är värd att vara rädd om för då tror jag att dom kan få samma känslor om sig själva

 

[Raderad medlem 6459]

@Melisen Jag tror faktiskt att det handlar mest om vilka vanor man överför till barnen. Är föräldrarna aktiva och ute och gör saker så kommer det nog rätt naturligt för barnen också.

 

[em-pirre]

@Melisen Jag tror faktiskt att det handlar mest om vilka vanor man överför till barnen. Är föräldrarna aktiva och ute och gör saker så kommer det nog rätt naturligt för barnen också.

Precis så tolkade jag Melisen.