Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Mina barn började somna i tid först när de började förskoleklass:p
Men man vet ju aldrig vad man får för slags barn, kanske ditt nästa är en riktig sömntuta?

Barnen är ju självklart det högst vägande skälet till att jag och sambon har valt att jobba deltid. Det är ju så få år som det handlar om innan de växer upp och antagligen väljer annat sällskap i första hand framför familjen.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Fast om det bara handlade om barnen kunde du väl likagärna sätta dig och jobba några timmar när barnen somnat, istället för att gå på bio eller åka till stallet? Och på så sätt jobba heltid. Ur barnens synvinkel är det ju rimligen sak samma om du sitter vid datorn och jobbar eller ser på film när de sover? Jag menar att beslutet om deltidsarbete lika gärna kan ses termer av att vilja vara ledig och ägna sig åt intressen som om tid med barnen.

Sen vet jag inte om 20+ år, som torde vara ungefär den tid som barnen bor hemma, är särskilt få år. Det är väl en fjärdedel av livet ungefär?
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Sedan finns det förstås vissa yrken som blir mer eller mindre omöjliga att fixa på deltid (och där känner jag väl spontant att stackars människor, kan de inte jobba deltid kan de knappast få lov att vara sjuka eller vabba heller. Är semester mer eller mindre en omöjlighet?!).
Men att de känner sig mer eller mindre tvungna att jobba heltid innebär ju inte att det är ett optimalt val för dem hursomhelst, bara att de är tvungna att anpassa sig till situationen. Oftast innebär det väl att den andre parten (om de har familj) jobbar just deltid för att "rodda" barnen.

Tja, i vårt fall har båda svårt för deltid. Å andra sidan jobbar vi inte övertid heller. Och vabba och semestra går bra, det är liksom en annan sak än att bara jobba 4 dagar i veckan. Ofta vabbar man inte varje vecka :). Fast jag måste erkänna att jag ofta jobbar in iallafall halva VABdagen...

*kl*
Angående konsult en dag i veckan eller så fungerar det ju inte riktigt om det krävs ganska mycket verksamhetskunnande. När jag jobbade 80% ett tag så fick saker helt enkelt ta längre tid än vanligt. Det funkade men var inte optimalt.
Dessutom skulle iallafall mitt konsultbolag inte ta ett uppdrag på 20%. De flesta är ju på 100% så det är inte lönsamt att låsa upp en resurs på det sättet.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Nja, riktigt så funkar det inte.

Kanske inte på din specifika arbetsplats och med din specifika yrkesroll.
Om du påstår att det generellt inte fungerar så kan jag bara meddela att jag har motsatt erfarenhet.
Konsult/bemanningsuppdragen har utvecklats/anpassats i takt med arbetsmarknaden och idag finns det hur många möjligheter som helst att skräddarsy lösningar, både på kort och lång sikt, på de flesta nivåer.



Jag tänker mig exempelvis att en av mina kollegor (alltså en forskare och lärare) skulle ersättas av en konsult en dag i veckan. Hur sjutton skulle det gå till? Det skulle alltså behöva vara en frilansande disputerad forskare, som en dag i veckan hoppar in och forskar och undervisar på någon annans kurser och projekt? Och som är så extremt superkompetent att man dessutom klarar att forska och undervisa i fem olika områden (alltså kanske tio olika forskningsprojekt och fem kurser samtidigt), en varje dag? Det är fullkomligt orimligt, faktiskt.

Det kommer alltid finnas undantag och dessa behöver vi som nämnt inte diskutera, det är den stora massan som är av intresse.
Men som generalisering - OM det finns en vilja så finns det också, i regel, en lösning och den behöver inte nödvändigtvis bli det sämre alternativet.
 
Senast ändrad:
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Fast det beror på vilken ty av yrke man har. Det är inte alla förunnat att kunna jobba hemma. Sambo är maskinist och har ett jobb ca 30 mil bort. Jag själv siktar på tandhygenist. Blir svårt att jobba in tid på kvällen.

Sen är 20 år tycker jag är lite i överkant. Syrrans flickor är alla i tonåren nu (ca17/15/13). Och ingen av dem föredrar lugna hemmakvällar med mamsen och pappsen. Dom försöker antingen få hem vänner eller ränna iväg till vänner.
Handlar mest om att åka hem och få i sej mat, göra läxor och sen komma iväg och göra vad som helst..... Och nu är syrrans flickor skötsamma och lugna med bra betyg. Inga hyss ute på stan med en giftpinne i handen.
Alla tonåringar är väl inte som syrrans och kanske vill vara hemma 6-7 kvällar i veckan med föräldrarna....

Min tanke är oxå att vara hemma så mycket som möjligt när barnen är små. Men nu under pluggtiden har jag pluggat på kvällarna för att få vara ledig på dagtid så mycket som möjligt..
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Fast om det bara handlade om barnen kunde du väl likagärna sätta dig och jobba några timmar när barnen somnat, istället för att gå på bio eller åka till stallet? Och på så sätt jobba heltid. Ur barnens synvinkel är det ju rimligen sak samma om du sitter vid datorn och jobbar eller ser på film när de sover? Jag menar att beslutet om deltidsarbete lika gärna kan ses termer av att vilja vara ledig och ägna sig åt intressen som om tid med barnen.

Det var egentligen det jag ville ha fram när jag virrade omkring med hästtid och sånt :D. Vad spelar det för roll VAD man gör utan barnen (för dem), om man jobbar eller lägger pussel eller surfar på buke eller rider?
När alla komponenter i livet fungerar, då blir man glad och trivs och orkar :).

Så vi är väl tillbaka på att alla är individer och att en lösning inte passar alla. Men min kompis som ägnar tid åt hästen får (i vår bekantskapskrets) inte försvara det lika mycket som jag får försvara att vi båda jobbar heltid, när vi har en snart-4-åring.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

*kl*
Angående konsult en dag i veckan eller så fungerar det ju inte riktigt om det krävs ganska mycket verksamhetskunnande. När jag jobbade 80% ett tag så fick saker helt enkelt ta längre tid än vanligt. Det funkade men var inte optimalt.
Dessutom skulle iallafall mitt konsultbolag inte ta ett uppdrag på 20%. De flesta är ju på 100% så det är inte lönsamt att låsa upp en resurs på det sättet.

En vanlig lösning är att ordinarie tar de mer dynamiska ansvarsfyllda uppgifterna.
Inhopparen tar rutinuppgifterna.

Eller kanske en inventering av redan anställda?
Det är inte ovanligt att kvalificerad personal även har en större del okvalificerade arbetsuppgifterö.
Det kan vara så att det redan finns anställd på företaget som kan hjälpa till med de arbetsuppgifter man vill lägga ut, utan att behöva ta in extern (fakturering mellan avdelningar etc).

En annan lösning är att kartlägga nuvarande arbetsuppgifter, se över arbetsmetodik för att effektivisera. Det leder ofta till att man mer eller mindre kan kapa arbetstid.

Ytterligare en lösning är att man lägger några av arbetsuppgifterna på kolleger och lyfter bort andra (rutinuppg) som man lägger på den tilltänkte inhopparen.


Osv


Att det blir den här typen av utmaningar på arbetsplatser ser jag personligen som något positivt.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Det är ett resonemang som återkommer igen och igen och igen, att det måste vara ekonomin och inget annat som ligger bakom ett beslut att jobba heltid. Och det är i mina ögon sorgligt, att man tar för givet att det måste vara ekonomin som dikterar ett sådant val. Det säger väldigt mycket om vad man tänker att ett arbete ger, för sig själv och andra. Nämligen pengar, och inte så mycket mer.

Eller så läser du in annat eller mer än vad det faktiskt står!

Jag känner till många familjer där man har en livsstil och en levnadsstandard som bygger på att båda vuxna jobbar heltid. Simpel matematik.

Vad dessa vuxna sedan får ut av sitt jobb när det gäller personlig utveckling och utmaningar och socialt utbyte lämnade jag därhän i det inlägget. Inte för att jag tycker att det är ointressant, utan för att jag helt enkelt presenterade min hypotes om den moderna familjens livstil.

Och för att dementera det du tror att jag tycker om mitt arbete så kan jag säga att det ger mig mkt mer än bara pengar! Jag skulle alltså fortsätta arbeta på samma jobb även om jag blev ekonomiskt oberoende. Men jag skulle gå ner till ungefär 50% för att slippa den känsla av otillräcklighet som jag tyvärr bär runt på nu. Att gå ner från 100% till 75% för både mig och min fru klarar vår ekonomi av, men ska vi gå ner ännu mer i tjänst behöver vi göra oss av med det 'lyxet' vi har kvar, hästarna.

Visst är det sorgligt i sig att vissa av oss behöver jobba för kunna försörja oss - men det betyder alltså inte att pengar är det enda man får ut av sitt jobb!!!
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Ja helt olösbart är det ju sällan eller aldrig, men lite meckigt kan det vara :). Och framför allt i mitt område så ser jag ju hur deltidarna liksom fastnar, iallafall under deltidsåren. Så för min egen skull jobbar jag heltid.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Inte riktigt samma område, men jag är just nu delaktig i att välja ut stipendiater till ett mycket fint stipendium. Man kollar då vad de sökande hunnit göra sedan examen, och vilken kvalitet det arbetet håller. Hänsyn till deltidsarbete tas inte. Det betyder ju att deltidsarbetande är så gott som förlorade i den här kampen från början. På deltid hinner man mindre om man, som i det här fallet, har max 8 år efter examen på sig.

Och jag tänker mig samma mönster även i mindre avancerade arbeten. Tänker jag på hur det ser ut i "min" livsmedelsbutik, så har jag intrycket att det är de heltidsanställda (som alltid är där, känns det som) som har uppgifter som är mer utvecklande än att packa upp varor resp sitta i kassan hela tiden. De kan ha ansvar för att utveckla en del av butiken, eller vara oerhört duktiga i charken eller något annat, som de som verkar jobba deltid inte är.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Och framför allt i mitt område så ser jag ju hur deltidarna liksom fastnar, iallafall under deltidsåren. Så för min egen skull jobbar jag heltid.


Precis, och det var delvis det jag syftade på när jag skrev "Rent generellt uppfattar jag att ju högre upp man kommer i ansvarsbefattning desto större ovilja/rädsla för att gå ned i deltid."
De flesta som går ned i arbetstid halkar lätt efter och ju mer karriärsmedveten desto mindre lockande blir det att deltida.

Jag har det senaste decenniet tappat kvinnliga kolleger för varje år, den enkla anledningen är att de lagt energin på familjekarriären istället.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Fast om det bara handlade om barnen kunde du väl likagärna sätta dig och jobba några timmar när barnen somnat, istället för att gå på bio eller åka till stallet?

Åh, det kanske fungerar i ditt yrke men inte i mitt. Hade det fungerat hade det varit ett alternativ. Jag jobbade för övrigt heltid före barnen kom så var det hela en fråga om ledighet så skulle jag ju rimligen ha gått ner i tid redan före det?!

Och kanske är det här skon klämmer? Att deltidsarbetande inte gör det p.g.a. barnen utan i själva verket är rätt lata och mest vill vara lediga? Medan heltidsarbetande (+ gärna lite till, gärna obetalt) minsann är den idealiska medarbetaren?

Sen vet jag inte om 20+ år, som torde vara ungefär den tid som barnen bor hemma, är särskilt få år. Det är väl en fjärdedel av livet ungefär?

Jag räknar inte alls med att barnen vill vara hemma kvällstid och umgås med mig och sambon i 20 år. När de går på högstadiet och gymnasiet har de ju nästan lika långa arbetsdagar som mig själv. Det är ju främst tiden då de är små som de både vill och har behov av mycket föräldratid.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Och kanske är det här skon klämmer? Att deltidsarbetande inte gör det p.g.a. barnen utan i själva verket är rätt lata och mest vill vara lediga? Medan heltidsarbetande (+ gärna lite till, gärna obetalt) minsann är den idealiska medarbetaren?

Det tycker jag mig inte kunna läsa in att någon tycker?

Att man inte jobbar deltid innan barnen kommer är väl för att då har man massor av fritid iallafall :p.
Jag har full förståelse för de som jobbar deltid, jag kan själv i perioder känna mig lockad av det, men jag väger ju för och nackdelar och i mitt fall överväger nackdelarna, eftersom det innebär att jag inte skulle få vissa av de arbetsuppgifter som jag i flera år slitit mig fram till. Jag har valt att tulla på min egentid istället, dvs. jag har ingen häst längre.

Men ingen kan ju säga vad som är bäst för någon annan, där är väl alla överens... och dessutom vill vi väl alla minimera tiden för måsten, som vi måste göra men inte tycker är så berikande (för mig är det att handla och laga vardagsmat, viss städning, strykning, restider). Därför är väl den här tråden ett lysande tillfälle att tipsa varandra om hur vi minskar på det där andra istället för att anklaga varandra för att vi inte accepterar de val som skiljer sig från våra egna :).

Vi tog ett beslut häromdagen att prova med Matkomfort igen, där en del av maten ordnas i förväg. Jag får byta fisken mot något annat, de andra två kan ju äta den. Vi tar dessa färdiga rättar 4 dagar/v, och sparar den roliga matlagningen till helgen :). Desutom äter vi uteluncher. Allt för att spara in den tid vi är hemma, och kunna ägna den åt lek och pyssel och inte måsten :).
I helgen skall jag vara borta hela lördagen på en av mina andra hobbies, det skall bli SÅ kul så jag jobbar inte enbart :).
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Later som en bra ide med Matkomfort. Det ligger ju mycket prestige i det dar med att alltid laga hemlagat fran grunden, sarskilt nar man har barn, men det som raddade min familj nar barnen var mindre (och knappt sov alls :crazy:) var "fardigpreppad" mat fran Marks & Spencer. Det ar inte fardigmat av typen hamtmat, utan t.ex. ekologiska kycklingfileer och ett gang gronsaker kryddade och klara i en form som man staller in i ugnen i 30 minuter. Nyttigt, snabbt och enkelt....man maste inte ens vara helt vaken for att kunna fixa middagen... helt suverant :D

Annars ar det ju himla skont ocksa att ha hjalp av stadfirma, tradgardsmastare om man har tradgard, tvatt/strykservice, hemkorning av mat, nagon som gar ut med hunden om man har en sadan. Allt som minimerar masten helt enkelt. Om man nu tycker att det ar trakigt - vi har precis flyttat till nytt hus med stooor tradgard och jag suckade lite infor all krattning av lov, men har funnit att jag faktiskt tycker det ar ratt kul :o
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Ja helt olösbart är det ju sällan eller aldrig, men lite meckigt kan det vara :). Och framför allt i mitt område så ser jag ju hur deltidarna liksom fastnar, iallafall under deltidsåren. Så för min egen skull jobbar jag heltid.

Men det är ju detta som är så tragiskt, för det handlar om att det finns en inställning att "folk som inte jobbar minst heltid satsar inte på jobbet, därmed är det inte lönt att satsa på dem". De får alltså inte samma chanser som den som jobbar (minst) heltid. Med rätt uppplägg kan man faktiskt göra ett bra jobb även om man inte är beredd att lägga hur mycket tid som helst varje vecka. Tyvärr tror jag att det är den förutfattade meningen om att den som väljer en större andel fritid är lat och brinner inte för sitt yrke som spökar.

Du säger att du nu genom att arbeta heltid har arbetsuppgifter som du inte skulle kunna haft om du jobbade deltid. Du menar alltså att du har en enda arbetsuppgift som helt igenom kräver dina kvalifikationer samt att du jobbar precis 40 timmar per vecka? Du har INGA rutinuppgifter alls som skulle kunna skötas av någon mindre kvalificerad? Du har inga arbetsuppgifter alls som skulle kunna delas? Det finns ingen möjlighet att uppgiften blir utförd lite långsammare?

Har själv jobbat inom konsultbranschen i många år och därmed varit runt på rätt många olika företag och det är långt ifrån ovanligt att höga chefer sitter med en del uppgifter som en nyutexad hade klarat långt mycket bättre och effektivare, men som någon annan påpekade, har man tagit sig till den nivån är man ofta lite rädd att tappa greppet och vill därmed inte "be om hjälp". Sen är en uppfattning om att man kan allt bäst själv heller inte ovanlig...:grin:

Och när det gäller att en konsult på 80% är svårsåld så har det nog mycket med bransch att göra där också. Kanske är det så när det gäller rena bemanningsuppdrag men där jag jobbade hade vi mest expertkonsulter och där var deltidsuppdrag snarare regel än undantag. Och handlar det om att täcka upp för 20% rutinuppgifter som skall skalas bort från någon som väljer att jobba 80% så kanske det är så enkelt att när möjligheten väl ges så är det flera som väljer att gå ned i tid och man kan använda samma "administratör" för att täcka upp för allihop, och därmed få till en heltidsjänst (eller i alla fall tillräckligt stor deltidstjänst). Extrajobbande studenter är en annan tänkvärd lösning, det har vi använt oss av hos oss när det gäller att hantera vissa uppgifter och det har funkat kanonbra.

Vad det ändå handlar om är att jag skulle önska att inställningen till att arbeta mindre skulle förändras. Om arbetsgivarna hade sett möjligheterna istället för svårigheterna så hade många av hindren varit enkla att överkomma och då hade man i större utsträckning kunnat välja hur mycket man vill arbeta utan att för den sakens skull bli insorterad i facket "de som ändå inte bryr sig om sitt jobb".
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Men det är ju detta som är så tragiskt, för det handlar om att det finns en inställning att "folk som inte jobbar minst heltid satsar inte på jobbet, därmed är det inte lönt att satsa på dem". De får alltså inte samma chanser som den som jobbar (minst) heltid. Med rätt uppplägg kan man faktiskt göra ett bra jobb även om man inte är beredd att lägga hur mycket tid som helst varje vecka. Tyvärr tror jag att det är den förutfattade meningen om att den som väljer en större andel fritid är lat och brinner inte för sitt yrke som spökar.

Du säger att du nu genom att arbeta heltid har arbetsuppgifter som du inte skulle kunna haft om du jobbade deltid. Du menar alltså att du har en enda arbetsuppgift som helt igenom kräver dina kvalifikationer samt att du jobbar precis 40 timmar per vecka? Du har INGA rutinuppgifter alls som skulle kunna skötas av någon mindre kvalificerad? Du har inga arbetsuppgifter alls som skulle kunna delas? Det finns ingen möjlighet att uppgiften blir utförd lite långsammare?

Har själv jobbat inom konsultbranschen i många år och därmed varit runt på rätt många olika företag och det är långt ifrån ovanligt att höga chefer sitter med en del uppgifter som en nyutexad hade klarat långt mycket bättre och effektivare, men som någon annan påpekade, har man tagit sig till den nivån är man ofta lite rädd att tappa greppet och vill därmed inte "be om hjälp". Sen är en uppfattning om att man kan allt bäst själv heller inte ovanlig...:grin:

Och när det gäller att en konsult på 80% är svårsåld så har det nog mycket med bransch att göra där också. Kanske är det så när det gäller rena bemanningsuppdrag men där jag jobbade hade vi mest expertkonsulter och där var deltidsuppdrag snarare regel än undantag. Och handlar det om att täcka upp för 20% rutinuppgifter som skall skalas bort från någon som väljer att jobba 80% så kanske det är så enkelt att när möjligheten väl ges så är det flera som väljer att gå ned i tid och man kan använda samma "administratör" för att täcka upp för allihop, och därmed få till en heltidsjänst (eller i alla fall tillräckligt stor deltidstjänst). Extrajobbande studenter är en annan tänkvärd lösning, det har vi använt oss av hos oss när det gäller att hantera vissa uppgifter och det har funkat kanonbra.

Vad det ändå handlar om är att jag skulle önska att inställningen till att arbeta mindre skulle förändras. Om arbetsgivarna hade sett möjligheterna istället för svårigheterna så hade många av hindren varit enkla att överkomma och då hade man i större utsträckning kunnat välja hur mycket man vill arbeta utan att för den sakens skull bli insorterad i facket "de som ändå inte bryr sig om sitt jobb".

Nu byter jag ju precis jobb, så jag kommer inte vara konsult längre ;). Men om jag tar de uppgifter jag har IDAG, så har jag spaltat upp dem och det finns faktiskt ingenting jag skulle kunna få någon annan att göra. Jag har en adept som jag är mentor för just nu, och jag lägger allt jag kan på honom nu för att han skall lära sig. Jag har ju mina uppgifter just för att jag är den som kan det - allt som är på sidan av, eller administration, har jag andra som sköter. Jag sköter endast mitt expertisområde, där det dessutom krävs en hel del insikt i kundens verksamhet. Jag kommer ju att lämna över det till en annan nu, och just i det fallet var faktiskt den mest lämpade en tjej som jobbar 75% - men det kommer inte att gå till henne då utan en annan som jobbar 100%. Självklart skulle det kunna få ta 'lite längre tid' och till en lägre kostnad (75%) med uppgifterna, men det vill inte kunden - alltså går uppdraget till en annan. Vi räknar med att det kommer krävas ca 6 månader av en heltidare innan han är självgående, för det är väldigt komplicerat och specifikt både tekniskt och verksamhetsmässigt.

Nu är det ju här just mitt exempel och 'just nu'. På mitt nya jobb har vi fullt sjå med att dela in det jag skall ta till BARA en heltidstjänst. Vi skulle behöva vara fler, men det är svårt att hitta rätt kompetens, just det här jobbet har de försökt bemanna i nästan 2 år. Om jag hade gått in med att jag ville jobba deltid skulle jag inte fått just den tjänsten - möjligen en av de avlastande tjänsterna som jag nämnde skulle behövas, men jag skulle nog inte få centrumrollen, så att säga.

Kan tillägga att vi har en hel del som jobbar deltid hos oss, och det fungerar utmärkt för dem - ingen ser alls ner på dem eller ens reflekterar över att de jobbar deltid, förutom just när det skall bemannas om. Och då är det ofta de inte får de 'bästa' uppdragen för att kunden vill oftast inte ha deltidare. Ibland går det ju såklart, och ibland är det enklare om man redan har ett uppdrag att fråga om 80% är OK. Då kan det gå igenom.

Om synen från arbetsgivarens sida skulle ändras är det klart att många val skulle ändras. Jag tar ju 40 timmar i veckan för att det är mest optimerat ur karriärsynpunkt, och då menar jag att jag får göra det jag vill och jag har alla dörrar öppna, och jag känner att jag fortfarande har en bra balans mellan jobb och fritid. Jag hade kanske haft en ÄNNU bättre karriär vid 60 timmar, men det är det inte värt för mig. Jag har gjort avvägningen att en vanlig heltidstjänst är det mest optimerade för mig, i min bransch, i min livssituation :)
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag hade kanske haft en ÄNNU bättre karriär vid 60 timmar, men det är det inte värt för mig. Jag har gjort avvägningen att en vanlig heltidstjänst är det mest optimerade för mig, i min bransch, i min livssituation :)

Så är det :)
Det är en liten detalj som ofta glöms bort men faktum är att en deltid i regel är en deltid som håller sig inom faktiska avtalade timmar.
En heltid för en karriärsatsande är på pappret 40h men i praktiken kan det likväl vara 60h, eller mer. Att gå ned på deltid kan alltså vara väldigt avgörande. Därmed inte sagt att det inte går, det innebär bara att man måste vara beredd på konsekvenser - om karriären/tjänsten/arbetsuppgifterna är viktiga.

Fö, konsulter tillhör en av de (få) områden där allt, för det mesta, redan är optimerat.
Annars sitter ofta lösningen i ineffektiv arbetsmetodik, felplacerade arbetsuppgifter samt mycket dötid.
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag tar ju 40 timmar i veckan för att det är mest optimerat ur karriärsynpunkt, och då menar jag att jag får göra det jag vill och jag har alla dörrar öppna, och jag känner att jag fortfarande har en bra balans mellan jobb och fritid. Jag hade kanske haft en ÄNNU bättre karriär vid 60 timmar, men det är det inte värt för mig. Jag har gjort avvägningen att en vanlig heltidstjänst är det mest optimerade för mig, i min bransch, i min livssituation :)

Det är väldigt likt hur det är för mig - självklart skulle jag ha ännu bättre jobbmöjligheter om jag jobbade 60 timmar i veckan. Då skulle jag hinna skriva fler publikationer, undervisa mer, gå på fler seminarier och knyta fler kontakter med intressanta samarbetspartner. Men det vill jag inte, för då skulle jag inte hinna hålla igång ridningen på en vettig nivå, och jag skulle inte hinna med barn. Eftersom jag vill ha familj och intressen också, så får det räcka med heltidsjobb för min del. Med förhoppningen att det ska räcka för att meritera sig i tillräcklig takt för att få ha kvar jobbet.

I mitt område är fast anställning nånting man i bästa fall, om man är extremt begåvad och jobbar betydligt mer än heltid, kan få efter kanske 10 år i yrket. Det är såpass stor konkurrens om de fasta tjänster som erbjuds, att de meriter som krävs för att få dem tar minst tio år att få ihop, helt enkelt. Under de tio åren (mer, om du får barn under tiden och inte kan jobba heltid+ hela tiden), så är det upp till dig själv att dra in pengar, för att få lön och kunna betala overhead. Pengarna får man genom att söka externa forskningsanslag, och urvalet går till ungefär så som Petruska beskrev. Den mest lämpade kandidaten med det bästa forskningsförslaget får pengarna - vilka hemförhållanden och arbetstider de sökande har och har haft är komplett irrelevant. De som bedömer ansökningarna tittar bara på hur bra idén är, och vilka forskningsmeriter den som söker har - de vet förmodligen inte ens vem jag är, än mindre hur många barn jag har och hur mycket jag hunnit jobba.

Å andra sidan har ju yrket många barnvänliga sidor också - inga problem att dela upp arbetsdagen och jobba några timmar på kvällen när barnet har somnat, och istället ha kortare dagar på kontoret, om man vill det. Fria arbetstider, man kan i princip välja de tider som passar en själv bäst med undantag för enstaka möten som ska planeras in. Det går t ex utmärkt att jobba mycket en vecka, och mindre nästa. Semester och ledigheter bestämmer man helt själv, man behöver inte ens ansöka om det, utan kan ta ledigt när det passar.

Så de där yrkena med stort eget ansvar har ju fördelar också, inte bara nackdelar i form av höga prestationskrav som gör dem svåra att hinna med på mindre än 40 timmar i veckan.
 
Senast ändrad:
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

I mitt område är fast anställning nånting man i bästa fall, om man är extremt begåvad och jobbar betydligt mer än heltid, kan få efter kanske 10 år i yrket. Det är såpass stor konkurrens om de fasta tjänster som erbjuds, att de meriter som krävs för att få dem tar minst tio år att få ihop, helt enkelt. Under de tio åren (mer, om du får barn under tiden och inte kan jobba heltid+ hela tiden), så är det upp till dig själv att dra in pengar, för att få lön och kunna betala overhead. Pengarna får man genom att söka externa forskningsanslag, och urvalet går till ungefär så som Petruska beskrev. Den mest lämpade kandidaten med det bästa forskningsförslaget får pengarna - vilka hemförhållanden och arbetstider de sökande har och har haft är komplett irrelevant.

I just den stipendieform som jag är involverad i, tas hänsyn till föräldraledighet, sjukskrivning och militärtjänst, exempelvis. Sådan tid kan räknas bort från de där 8 år efter examen som man ska ha jobbat.

Men om någon har jobbat deltid under de åtta åren, så är ju det snarast ett tecken på att personen inte varit intressant nog att anställa/finansiera, än något annat. Om den prioriterat barn, så är det ju just det den har gjort. Varför ska det belönas när det handlar om att ge ett stipendium som ger förutsättningar att etablera personens karriär på allvar en gång för alla?

Självklart har flera av de sökande i praktiken varit deltidsfinansierade under i alla fall någon period efter examen, men att man bara är finansierad på deltid hindrar ju inte att man jobbar heltid eller mer. Om det nu är meritera sig man vill. Och det är det om man söker just det här stipendiet.

Så karriärinriktade är så klart inte alla (och jag skulle i många fall inte rekommendera det på den nivån), men helt klart är att det finns väldigt roliga saker jobbmässigt som man kan komma i åtnjutande av just genom att verkligen satsa på jobbet. Jag kan inte riktigt se att det är fel?
 
Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

I just den stipendieform som jag är involverad i, tas hänsyn till föräldraledighet, sjukskrivning och militärtjänst, exempelvis. Sådan tid kan räknas bort från de där 8 år efter examen som man ska ha jobbat.

Men om någon har jobbat deltid under de åtta åren, så är ju det snarast ett tecken på att personen inte varit intressant nog att anställa/finansiera, än något annat. Om den prioriterat barn, så är det ju just det den har gjort. Varför ska det belönas när det handlar om att ge ett stipendium som ger förutsättningar att etablera personens karriär på allvar en gång för alla?

Självklart har flera av de sökande i praktiken varit deltidsfinansierade under i alla fall någon period efter examen, men att man bara är finansierad på deltid hindrar ju inte att man jobbar heltid eller mer. Om det nu är meritera sig man vill. Och det är det om man söker just det här stipendiet.

Så karriärinriktade är så klart inte alla (och jag skulle i många fall inte rekommendera det på den nivån), men helt klart är att det finns väldigt roliga saker jobbmässigt som man kan komma i åtnjutande av just genom att verkligen satsa på jobbet. Jag kan inte riktigt se att det är fel?

Det ÄR inte fel att satsa väldigt mycket tid på någonting man verkligen brinner för, vare sig det är ett intresse, ett jobb eller sin familj. Det som är synd är att det värderas så olika bara. Lika lite som jag tycker att någon skall nedvärderas och klassas som "en mamma som inte bryr sig om sina barn" för att man INTE går ned i tid tycker jag att man ska klassas som "en som inte brinner för sitt jobb" bara för att man vill ha plats med fler komponenter än bara jobb i sitt liv.

Personligen gör jag ett väldigt mycket bättre (och effektivare) jobb om jag har balans mellan de olika delarna i mitt liv. Visst kan jag jobba mycket i perioder och inte må dåligt av det, men att ständigt ligga på max på jobbet gör i det långa loppet att jag tappar lite av gnistan och därmed presterar sämre/mindre än jag gör om jag har en mer lagom balans i livet. Har i perioder (innan barnen) jobbat väldigt mycket och även om det varit otroligt spännande projekt så blir man rätt sliten efter ett tag eftersom man aldrig riktigt hinner varva ned. Jag är nog snarare en typisk sådan som lätt får gjort mer om jag kortar ned arbetstiden. Eftersom tiden utanför jobbet då ger mig den uppladdning jag behöver för att orka har jag inga problem att fokusera och arbeta väldigt effektivt under den tid jag faktiskt jobbar. Och i mitt fall handlar det inte om att jobba 50% utan 80%, vilket kanske också gör viss skillnad...

Och om någon undrar hur jag har tid att sitta här på dagarna och skriva så beror det på att det ligger två sjuka barn i soffan framför en film för tillfället... ;)
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag kommer förhoppningsvis få ett barn till hösten. Jag bor idag i Malmö, där jag också jobbar. Jag kommer att vara självstående. Jag...
Svar
15
· Visningar
1 534
Senast: Queen
·
Hundträning Jag funderar lite på att skaffa brukshund om 2-3 år. Ligger en bit bort i tiden pga privatliv och jobb etc. Har dels lite funderingar...
2 3 4
Svar
73
· Visningar
3 837
Senast: TantAgda
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 101
Senast: malumbub
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 822

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp