Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

[Petruska]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Det som är synd är att det värderas så olika bara. Lika lite som jag tycker att någon skall nedvärderas och klassas som "en mamma som inte bryr sig om sina barn" för att man INTE går ned i tid tycker jag att man ska klassas som "en som inte brinner för sitt jobb" bara för att man vill ha plats med fler komponenter än bara jobb i sitt liv.

Värderas olika? Det är väl inte konstigt att den som satsar på jobbet värderas högre ekonomiskt än den som inte gör det? Eller att man tjänar pengar på ett jobb, men inte på att vara hemma med barnen (föräldraledigheten borträknad)?

Sen vet jag inte vem du menar klassar folk? Att se att en person som inte satsar på jobbet faktiskt inte gör det, har väl inte med "klassning" att göra i någon begriplig mening av ordet?

Att de som ägnar mer tid åt sina barn/sitt hem/sitt föräldraskap skulle bry sig mer om sina barn än de som ägnar mindre tid åt samma sak, har aldrig föresvävat mig.

Som någon skrev skulle heltid så sett lika gärna kunna vara 20 timmar/vecka eller 100 timmar/vecka, men att det som är heltid också är det man lägger om man vill ha en bra, kreativ och någorlunda utvecklingsbar roll på sitt arbete, är väl helt okontroversiellt och inget att argumentera mot, direkt.

Jag tycker inte att det har med "brinna för jobbet" att göra överhuvudtaget. Det är något annat (oklart vad).

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Värderas olika? Det är väl inte konstigt att den som satsar på jobbet värderas högre ekonomiskt än den som inte gör det? Eller att man tjänar pengar på ett jobb, men inte på att vara hemma med barnen (föräldraledigheten borträknad)?

Sen vet jag inte vem du menar klassar folk? Att se att en person som inte satsar på jobbet faktiskt inte gör det, har väl inte med "klassning" att göra i någon begriplig mening av ordet?

Att de som ägnar mer tid åt sina barn/sitt hem/sitt föräldraskap skulle bry sig mer om sina barn än de som ägnar mindre tid åt samma sak, har aldrig föresvävat mig.

Som någon skrev skulle heltid så sett lika gärna kunna vara 20 timmar/vecka eller 100 timmar/vecka, men att det som är heltid också är det man lägger om man vill ha en bra, kreativ och någorlunda utvecklingsbar roll på sitt arbete, är väl helt okontroversiellt och inget att argumentera mot, direkt.

Jag tycker inte att det har med "brinna för jobbet" att göra överhuvudtaget. Det är något annat (oklart vad).

På frågan om vem som klassar folk så är det både hela samhället i stort, arbetsgivare och privatpersoner.

Jag tycker att det låter på ditt resonemang som att om man inte lägger minst heltid på sitt jobb (oavsett omfattning av heltid) så betyder det att man inte värderar sitt jobb och sin karriär särskilt högt och därmed skall det automatiskt innebära att man inte kan erbjudas en bra, kreativ och någorlunda utvecklingsbar roll på sitt arbete. Samtidigt säger du att man det är självklart att man bryr sig lika mycket om sina barn oavsett hur lite man engagerar sig i dem. Borde det inte vara samma sak i det fallet, väljer man bort (viss) tid med barnen är det ett tecken på att man inte engagerar sig i/värderar dem särskilt högt?

Samtidigt inser jag ju längre den här diskussionen går hur otroligt lyckligt lottad jag måste vara, för både jag och flera av mina kollegor som är småbarnsföräldrar och som har valt att jobba deltid har både kreativa och utvecklingsbara roller med stort eget ansvar, mycket frihet och bra lönenivå. Min arbetsgivare bekräftar mig för kvaliteten på det arbete jag utför och inte enbart för kvantiteten, och det verkar vara ett undantag från hur det ser ut på många andra ställen.

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

En sak till, jag har givetvis aldrig varit ute efter att jag som deltidsarbetande skall ha lika mycket betalt som den som jobbar heltid (eller mer än heltid). På den punkten blir kvantitet nödvändig att få in på ett eller annat sätt (även om det aldrig kan bli tal om att mäta i enbart kvantitativa mått när det gäller kvalificerade arbetsuppgifter). Det är att man som deltidsarbetande inte ska ha rätt/möjlighet till en utvecklingsbar och kreativ/intressant roll som jag vänder mig emot.

 

[Petruska]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

På frågan om vem som klassar folk så är det både hela samhället i stort, arbetsgivare och privatpersoner.

Jag förstår inte vad du menar, är jag rädd.

Jag tycker att det låter på ditt resonemang som att om man inte lägger minst heltid på sitt jobb (oavsett omfattning av heltid) så betyder det att man inte värderar sitt jobb och sin karriär särskilt högt och därmed skall det automatiskt innebära att man inte kan erbjudas en bra, kreativ och någorlunda utvecklingsbar roll på sitt arbete.

Nja, snarare ser jag det där som en praktisk konsekvens av deltidsarbete. Man meriterar sig ju de facto mindre, gör mindre, eftersom man helt enkelt är där mindre. Att man då inte har samma utveckling/ansvar/frihet/timlön, ser jag inte som konstigt, utan snarare som förväntat. Det är inget jag direkt förespråkar, jag har bara svårt att se hur det skulle kunna vara annorlunda, och svårt att se starka skäl för att det skulle vara annorlunda.

När det gäller tiden med barnen förstår jag inte riktigt problemet med heltid, om man är två föräldrar. Med 7-8 timmars dagisdag (om föräldrarna går lite omlott) så får ju barnet fler vakna timmar/dygn med föräldrarna än på dagis på vardagarna, plus då helger och semestrar etc.

Att se sig själv som ständigt oumbärlig för barnen, säger ju inget om hur mycket man bryr sig om barnen, det säger något om hur man ser på sig själv.

Samtidigt inser jag ju längre den här diskussionen går hur otroligt lyckligt lottad jag måste vara, för både jag och flera av mina kollegor som är småbarnsföräldrar och som har valt att jobba deltid har både kreativa och utvecklingsbara roller med stort eget ansvar, mycket frihet och bra lönenivå. Min arbetsgivare bekräftar mig för kvaliteten på det arbete jag utför och inte enbart för kvantiteten, och det verkar vara ett undantag från hur det ser ut på många andra ställen.

Ja, det tror jag är ovanligt, även om jag inte ser någon motsättning mellan kvantitet och kvalitet, tvärtom kan det ju ofta vara så att man blir bättre på det man gör av att göra det mer, snarare än mindre.

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag måste säga att jag blir fascinerad av hur svart-vit denna diskussionen blir. Antingen jobbar man heltid (40 timmar) och då ligger arbetslivets alla möjligheter öppna för en, eller så jobbar man deltid (och "deltidsstämpeln" får man då alltså om det så än är 90 % man jobbar = 36 timmar, 4!! timmar mindre) och då ska man räkna med att få nöja sig med lägre timlön, rutinmässiga (underförstått tråkiga och outvecklande) arbetsuppgifter och att det är omöjligt att klättra på karriärsstegen. Nöjer mig med att vägra tro att verkligheten är lika svartvit utan att det snarare finns en gråskala som sträcker sig hela vägen mellan de olika ytterligheterna, och då är ytterligheten i den övre änden knappast heltid utan långt däröver...

 

[Mitten]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag måste säga att jag blir fascinerad av hur svart-vit denna diskussionen blir. Antingen jobbar man heltid (40 timmar) och då ligger arbetslivets alla möjligheter öppna för en, eller så jobbar man deltid (och "deltidsstämpeln" får man då alltså om det så än är 90 % man jobbar = 36 timmar, 4!! timmar mindre) och då ska man räkna med att få nöja sig med lägre timlön, rutinmässiga (underförstått tråkiga och outvecklande) arbetsuppgifter och att det är omöjligt att klättra på karriärsstegen. Nöjer mig med att vägra tro att verkligheten är lika svartvit utan att det snarare finns en gråskala som sträcker sig hela vägen mellan de olika ytterligheterna, och då är ytterligheten i den övre änden knappast heltid utan långt däröver...

Jag vet inte om jag tycker att den är så svartvit? Om vi bortser från hur bra jobbet 'passar' för att jobba deltid, så kan man ju se det så här (GRAVT förenklat och generellt); en yngre, oerfaren kollega har oftast lägre timlön och mindre ansvar än en senior kollega inom samma område. Ser man det som antalet 'injobbade timmar' så är det ju klart att det tar längre tid för mig att uppnå samma antalet timmar = samma ansvar, timlön etc om jag jobbar deltid. Vilket gör att man i jämförelse med sina kollegor som jobbat heltid inom samma område halkar efter i lön och karriär. Är det orättvist?

Jag har också jobbat 80% - och faktiskt till och med 50% - under en period.

Gråskalan är såklart stor. Och det är inte samma villkor i alla yrken. Inget av det kan jag läsa att någon sagt emot heller? Eller att det inte är okej att jobba deltid. Det är helt okej, men man skall inte tro att det (oftast) inte får konsekvenser. Oftast jobbar man ju deltid i ett år eller tre, om det är för familjens skull, och under den perioden kanske man accepterar att karriären står lite still.

Jag har fått många kommentarer om att jag prioriterar jobbet framför familjen, men som sagt, räknar man på det har jag ganska många barntimmar (jag kan ju också jobba ikapp på kvällarna. Går ibland upp tidigare på helgen och jobbar lite också ... ). Jag ser det som att jag snarare avstår en del ensamtid (typ hästtid) till förmån för jobbet.Jag har dessutom en underbar man, som älskar sitt jobb, har fullständig förståelse för mitt jobb, och som är lätt att kompromissa med, så vi kan sy ihop vardagen så att det passar båda våra jobb.

 

[No1]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag måste säga att jag blir fascinerad av hur svart-vit denna diskussionen blir. Antingen jobbar man heltid (40 timmar) och då ligger arbetslivets alla möjligheter öppna för en, eller så jobbar man deltid (och "deltidsstämpeln" får man då alltså om det så än är 90 % man jobbar = 36 timmar, 4!! timmar mindre) och då ska man räkna med att få nöja sig med lägre timlön, rutinmässiga (underförstått tråkiga och outvecklande) arbetsuppgifter och att det är omöjligt att klättra på karriärsstegen.

Jag skulle vilja påstå att den deltidare som inte nöjer sig troligen kommer kunna, med anpassad ansträngning och strategi, vinna sin kamp.
Ett problem bakom rådande fördomar (de som ligger bakom det du uppfattar som en svart/vit disk) är nog lite att många deltidare faktiskt nöjer sig, eller drabbas av stagnerad motivation? Antingen pga att de lägger den drivande energin på annat prioriterat område eller att de själva köpt fördomarna runt deltid och retirerat inför vad de tror är ett faktum.

Ska jag gissa lite utifrån min erfarenhet ligger fördomarna runt deltid inte lika hårt cementerade hos en person utan barn som de med barn.
De deltidare med barn är lite extra utsatta. I vissa fall inte helt utan anledning ex pga plötslig frånvaro och att familjen faktiskt är prio 1.

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag är med på att det självklart går saktare att klättra när man gör det på deltid. Likaväl som att föräldraledighet innebär en paus i karriären. dJag har därför aldrig haft något behov av att jämföra mig med andra på det sättet att "han eller hon tog examen samtidigt som jag, vi borde ha kommit lika långt i karriären och tjäna lika mycket". Det skulle ändå vara en omöjlighet då det ju beror helt på de val man gör i arbetslivet och viölken inriktning ens karriär tar (och hur man tolkar "högt på karriärsstegen"). Känner faktiskt ingen som jag skulle kunna jämföra mig med på det sättet trots att vi var ett par hundra som tog examen från samma utildning på samma gång. Men det beror ju på att vi alla har tagit så otroligt olika vägar. Kanske är det annorlunda i yrken där ens bana är mer utstakad från början.

Det jag reagerar på är att jag tolkar Petruska som att det handlar inte om att karriären går långsammare, utan att den helt enkelt står stilla bara för att man väljer att jobba lite mindre. Detta skriver ju även du (om man ska tolka dig ordagrant):

Oftast jobbar man ju deltid i ett år eller tre, om det är för familjens skull, och under den perioden kanske man accepterar att karriären står lite still.

Och jag tycker inte att det borde vara så. Långsammare - ja det är fullt logiskt. Står still - då är det någonting som jag tycker är fel.

 

[Mitten]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Ja, det kan man uppfatta som fel - men jag _tror_ att det är så, att jobbar du 80% så går det inte 80% så snabbt framåt (som det kanske borde) utan det går 50%. Förstår du hur jag menar? Och jag gissar, att tar man statistik på det så ser det ut så.
Sen tror jag No1 var inne på en sak också - många tänker kanske så under småbarnsåren och när de går ner på deltid att det är några lugna år när inte så mycket satsas på jobbet. Och, framför allt, chefen kanske tolkar att det är så du vill ha det.

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Det ligger nog mycket i detta, att det är både omgivningens fördomar och invidiven själv som påverkar vilka möjligheter man har. Det är nog lite därför jag kan känna att jag "satsar på" mitt jobb även om jag inte är beredd att lägga hur mycket tid som helst på det.

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Det är mycket möjligt att skalan inte alls är linjär. Men i så fall blir det ju ett problem redan när man begränsar sig till att "bara" jobba heltid, den som är beredd att jobba mycket mer än heltid klättrar troligtvis ännu snabbare? (Och även här tror jag att de som har barn många gånger missgynnas eftersom de förutsätts, i viss mån och troligtvis med rätta, sätta familjen först.)

Hur som helst är jag inte ute efter nån raketkarriär. Jag är nöjd så länge jag känner att jag utvecklas, får vara kreativ och ha frihet i det jag gör, och det har jag ju redan ("trots" deltiden). Och vad lönen anbelangar så kan jag redan på den här nivån unna mig det jag vill ha, så högre lön känns inte som någon direkt drivkraft heller.

 

[Mitten]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Nja, "bara" jobba heltid är ju liksom normen, så jag tror inte min chef tror att jag har satt karriären på paus ett tag bara för att jag inte jobbar övertid. Och dessa saker kan hen anta när jag jobbar deltid. Förstår du vad jag menar? Jag tror inte ens att karriären blir linjärt bättre, utan att trenden avtar någonstans runt heltid (fortfarande har jag ju min typ av jobb som referens)

Jag tror samma sak kan drabba småbarnsföräldrar generellt, men det blir lite extra tydligt när man går ner i tid också.

De flesta arbetsgivare strävar efter att man inte skall jobba övertid. Eller, ja, iallafall på de jobb jag haft. Och när det gäller lönen är det heller inte det som driver mig att jobba heltid, vi lever gott som vi har det. För mig är det ett genuint intresse för mitt jobb och att utveckla min roll, och att kompetensutveckla mig, som gör att jag föredrar heltid.

Fast jag tolkar det som att du inte har några problem med att jobba deltid? Du är nöjd med jobb, lön, bemötande? Så nu blev jag förvirrad över vad som var problemet

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Då handlar det nog helt enkelt om att vara tydlig i sin kommunikation med chefen så att det blir tydligt vad det är man vill, och hur man planerar att lösa det.

Jodå jag är nöjd med min egen situation men irriterade mig på att diskussionerna både i din ursprungliga tråd och denna tråden hamnade så mycket åt att man måste välja antingen det ena eller det andra. Jag vill ha båda delarna, och jag verkar ju kunna lösa det, så varför kan det inte vara möjligt för många andra också, om det nu är det de vill?

Men sen är det även inställningen i samhället i stort som gör mig lite frustrerad, att tillväxten bara skall öka och öka, genomsnittsfamiljens konsumtionskraft skall öka och öka, med följden att vår miljö blir alldeles överbelastad. Varför kan inte fler istället välja att trappa ned, säga att den här nivån är tillräcklig, jag väljer hellre mer frihet nu än ökad konsumtionskraft. Tror alltså att samhället i stort behöver ta lite nya tag.

 

[Brandgul]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

De gjorde ett test på CSN och lät några jobba 75% och jag tror det var med bibehållen lön, de hann med lika många ärenden per dag som de som jobbade heltid!

Själv vet jag knappt hur jag ska hålla ögonen öppna klockan åtta en fredagkväll. Jag förstår inte hur ni rent fysiskt orkar jobba så mycket. Eller hur vilda våra barn måste vara

 

[Mitten]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag har hört om det förut, csn-experimentet. Och jag tror det är så i många fall! När jag jobbade 80% hann jag dock ganska precis 80% av det jag skulle hunnit annars... Kanske beror det på vad man gör? Eller hur man är?
Jag kanske är skitdålig på att optimera eftersom jag inte blev bättre

 

[Mitten]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Förresten är jag också aptrött på kvällarna... Jag kan lätt somna med dottern en fredag kl 20. Ibland gör jag det!

 

[Brandgul]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Förra fredagen somnade vi alla fyra klockan åtta. Kan tillägga att jag jobbar ca 35 timmar schemalagt och övriga fem timmar efter tycke och smak, to much. Jag ska från och med nästa vecka jobba mindre och sova mer! Jag har knappt sovit en hel natt på fyra år och visst sätter det sina spår. Sådana saker vägs också sällan in när man pratar om hur mycket man kan och vill. Rent fysiskt så är det stopp även om jag lätt kan tillbringa mer tid på mitt jobb.

 

[Mitten]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Vi får ju sova nätter nu när dottern är snart 4. Det var värre när hon var bebis och aldrig sov!

 

[Brandgul]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Vår fyraåring sover inte hela nätter och han inte gjort sen han var ca 9 månader. Lillasyster sover inte heller och de vaknar i skift. det blir rätt många gånger per natt med andra ord. Du förstår nog varför jag lämnar det där med "något annat jobb" till framtiden SEN kanske jag börjar kika på någon uppfräshning av kunskap!
Nu har en somnat. En kvar. Sen kickar det igång igen 6,30

 

[Petruska]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Nu har en somnat. En kvar. Sen kickar det igång igen 6,30

Beskriver man det så är det ju inte heltidsarbete som framstår som jobbigt, utan småbarn. Det underliga är kanske att man alls väljer att få barn?