Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

[Sar]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Vårt barn går inte heller och lägger sig redan klockan 19, utan somnar normalt absolut tidigast 21:30, oftast senare. Men visst blir det några kvällar i veckan vi inte hinner träffas på kvällen, så är det. För oss funkar det bra, vi är ju flera vuxna kring barnet, och jag vet att han har det precis lika bra med sin pappa eller sin mormor som med mig.

Jag undrar om det inte är det här som är kärnan i diskussionen. Man har helt enkelt olika uppfattning/behov av "barntid", "egentid" "sambotid" etc..
Att inte träffa barnen några kvällar per vecka är för mig helt enkelt inte nog, kanske extra speciellt med småbarn. Jag är heller inte intresserad av att gå alltför mycket omlott men min sambo.

Så det är nog så att man helt enkelt har olika behov och det kan ju göra diskussionen lite "sned". Det som fungerar bra i en familj kanske inte alls passar i en annan.

 

[Mabuse]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Nej, det är klart. Vill man ha hela familjen samlad fem timmar per dag, har barn som sover 12 timmar per natt - ja, då återstår ju bara 7 timmar för arbete och egentid, och det blir svårt att jobba mer än halvtid. Sen är det väl iofs ingen som har påstått att alla familjer borde göra likadant? Frågan var om det går att kombinera heltidsarbete med egna intressen som småbarnsforalder. Och mitt svar är ja. Hela familjen samlad varje kväll har jag aldrig varit med om i hela mitt liv, vare sig som barn eller vuxen, så för mig vore det ett rätt udda och lite tråkigt sätt att leva.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Ja, har man råd förstår jag absolut att man hellre äter ute. Hos oss äter vi dock alltid ihop - om någon mot förmodan handlar ute så äter vi ändå tillsammans i lunchrummet, så det sociala behöver som väl är inte påverkas av att man är en trist matlådetyp. Jag skulle aldrig ha råd att äta ute varje dag - jag äter lunch två gånger då jag jobbar väldigt långa pass oftast plus att jag jobbar på en flygplats där man får betala typ 97 spänn för en macka.

lady_mike: gud, jag fattar inte att du orkar. När jag bodde med min sambo hjälptes vi åt med matlagningen, även om han var den som drog det tyngsta lasset med det. Det är först nu som singel som jag förstår hur jefla trist det blir när man bor själv - gör inte jag de där förbenade matlådorna så blir de inte gjorda alls. Livet i en (jämställd) samborelation var tusen gånger lättare, vi hjälptes åt med allt.

 

[Lilja11]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Intressant att du startade den här tråden. Jag har själv gått och funderat mycket efter diskussionerna i Mittens tråd. Nu inser jag att diskussionen i tråden hamnat åt ett annat håll än så som jag funderat så detta kanske bli ett väl häftigt knapplån, då får du säga ifrån.

Mest fick jag funderingar utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Jag har inga som helst problem med att man som kvinna vill jobba heltid för att man tycker att det är roligt, känner att man vill satsa på sin karriär eller är sugen på att tjäna pengar. Jag vill själv ha den rätten utan lyfta ögonbryn från omgivningen. Men i tråden fick jag intrycket att en deltidsarbetande kvinna förutsattes vara ”ett offer för kvinnorollen” alternativt en person som förmodligen hade ett trist jobb. Det är lätt att utifrån ett jämställdhetsperspektiv applådera när en kvinna vill satsa på karriären eftersom hon inte gör detta för att upprätthålla den traditionella kvinnorollen. Det känns tydligt att hon gör detta val helt efter sitt hjärta och inte utifrån samhällets normer. Vilket ju är bra saker som också bör applåderas. MEN det betyder ju inte per automatik att alla kvinnor som valt att göra saker inom ramen för det som kvinnor oftare förväntas göra (i detta fall jobba deltid) har fallit offer för samhällets normer. Själv vill jag kunna välja från både från det som tillskrivs manligt och kvinnligt i en mix som passar mig. Jag vill vara jämställd på ett sätt som inte enbart innebär friheten att leva tvärtemot kvinnorollen.

 

[Freyja_bus]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Jag håller med dig.

KL

Jag tror också att diskussionen kan bli något sned eftersom vi alla har olika syn på vad som är "tillräckligt med tid" för barn, sambo, hela familjen, jobb, intressen osv.

Jag och min man prioriterar tid med familjen mycket högt. Jag har varit föräldraledig sen min äldsta dotter föddes för 3 år sedan, med undantag av att jag jobbade deltid 2 månader under sommaren 2010 då jag var höggravid med nummer två. Nu har jag jobbat 2 dagar i veckan sen aug, och är mammaledig 3 dagar/veckan. De dagar jag jobbar är min man hemma med barnen. De går alltså inte på förskola.

Min man jobbar som brandman och arbetar således skift. Varannan vecka jobbar han två pass (ett dagpass 07-18 och ett nattpass 18-07) och varannan vecka jobbar han fyra pass (två dagpass, ett nattpass och ett dygnspass, elelr två nattpass, ettt dagpass och ett dygnspass). Det blir totalt sett en heltidstjänst, men det innebär ju ändå att han är hemma väldigt mycket. Så vi har haft det enormt lyxigt med att kunna vara hemma båda två samtidigt en stor del av veckorna.

När vår äldsta dotter föddes var vi mitt uppe i husbygge och där fick min man lägga otroligt mycket tid under hennes första år. När vår yngsta föddes var det mesta, viktigaste med huset färdigt och vi kunde börja lägga mer tid på gemensamma aktiviteter och att vara hemma tillsammans och bara vara allihop. Det trivs vi väldigt bra med!

Jag känner att det kommer att vara fullt tillräckligt att arbeta 3 dagar i veckan när barnen är små. Det är nästan så att jag har lite ångest över att jag kommer behöva arbeta mer än vad jag gör nu, men det ordnar sig nog med det =) Jag känner inga behov av att göra karriär, även om jag trivs bra med mitt jobb och tycker att det är otroligt roligt, så längtar jag ändå alltid hem till mina barn och vill gärna lägga ner så mycket tid som möjligt på att vara med dom. Så, så länge vi klarar det ekonomiskt så ska jag inte jobba mer än så.

Häst har jag inackorderad i ett stall en mil härifrån. Jag är där varje dag, och ca två dagar i veckan är barnen med. Resterande dagar tränar jag hästen. Om jag har jobbat åker jag till hästen efter att barnen somnat (för jag vill hem och hinna vara med barnen så mycket som möjligt innan de ska sova), och har jag inte jobbat brukar jag åka dit på dagtid om min man är hemma. Utöver det springer jag varannan dag och träffar vänner rätt ofta, då är dock barnen för det mesta med.

Vi har det väldigt lyxigt med maten också. Vi bor grannar med min mans bror och hans fru och deras som på snart 2 år, och vi lagar mat varannan dag. Det innebär att varannan dag har vi ingen stress att laga mat och har inte massa disk att ta hand om. För det mesta äter vi tillsammans (men det händer att vi kör lite matleverans om någon är sjuk eller så) och det är socialt och trevligt! Dessutom anstränger man sig lite för att det ska bli bra mat, vilket ju också är positivt. Barnen (som ju är kusiner) är nästan som syskon, och det är väldigt roligt att se hur kul de har tillsammans.

Så där fick ni höra lite om vårat liv =)

//Julia

 

[Embe]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

*knapplån*

Intressant tråd! Jag tror precis som Sar (eller ja - det är nog alla överrens om egentligen) att det är så väldigt olika från familj till familj vad man prioriterar, utifrån sina intressen, och hur man löser sin vardag.

Det är synd att det nästan alltid slutar i placering av andra i olika "fack" i sådana här diskussioner, som i mångt och mycket egentligen bara handlar om att bejaka sina intressen, i alla fall hos de allra flesta som svarar. Därmed inte sagt att det inte kan bli intressanta diskussioner för det! Men det blir lätt provocerande när folk (och deras val) klassas som antingen "tråkigt liv", "oviktigt/ostimulerande arbete", "egoistiskt tänkande", "kvinnofälla", you name it, bara för att intressena ser olika ut.

Hos oss är vi f.n 1st 80%-arbetande (jag), 1st 110-120%-arbetande (min man), och 1st 90%-"arbetande" (vår son). Skillnaden mellan oss vuxna och sonen är att vi har pendlingstider på 1h enkel väg, så att jag i praktiken jobbar 100% och maken 120-140%. För vår del är det ändå värt att ha den pendlingsväg vi har, då våra resp. familjer, där vår son är första barnbarnet på båda sidor, bor på den ort vi nu bor. Tidigare bodde vi närmare jobben (i Sthlm, så under halva den pendlingstid vi har i dag kom vi ändå inte), men längre ifrån familjerna, och nu med facit så gjorde vi rätt som flyttade, för oss. Sonen har en otroligt trygg och nära kontakt med samtliga mor och farföräldrar samt moster osv, vilket är väldigt viktigt för oss. Möjligheten att jobba med det vi gör på vår ort är tämligen minimal.

Att det är just jag som jobbar 80% just nu beror på att jag lyckats lösa att gå ner i tid med mycket pusslande etc på mitt jobb med en mycket förstående arbetsgivare som verkligen vill att jag skall vara kvar och därmed ger mig stort egenbestämmande (jobbet är "egentligen" inget deltidsjobb) och att makens jobb är synnerligen oflexibelt på den punkten (amerikanskt managementbolag, som "bygger på" att hela tiden befodras).

Maken jobbar dock aktivt på att byta jobb, och hitta något närmare, och mer "föräldraanpassat", trots att det innebär ända ner till halverad lön, på en "vanlig" heltidstjänst. För hur långa utbildningar vi än har, med stimulerande, utmanande och utvecklande "karriärsjobb", så önskar just VI ändå att vår verklighet såg annorlunda ut, framförallt min man som mår dåligt av att inte hinna umgås med vår son i den utsträckning han önskar (han lämnar alla dagar, och har därmed morgonfixet, och sedan ca 1,5h per kväll med honom, där nattningen är ca hälften av tiden) och att inte heller hinna träna i den utsträckning han önskar.

Föräldraledigheten delade vi rakt av.

I vår drömvärld just nu så skulle vi båda jobba 90% och kunna alternera lämning/hämtningsdagar, och det är vårat närmaste fokus arbetsmässigt. Just nu väntar vi de närmaste veckorna vårat andra barn, och därmed är vi inne i heltidsföräldraledigheten igen, men efter den (som även skall delas denna gång, vilket är självklart för just oss) så hoppas vi kunna uppnå 90%-målet. Och då enbart för att vi inte mår bra av vare sig för lite egentid, barntid, eller gemensamhetstid. Det är så mycket annat vi vill hinna med utöver våra jobb, utan att behöva minska på barn och familjetiden.

I den ABSOLUTA drömvärlden, som dock bara är teoretisk med de jobb vi har just nu, så skulle vi båda vilja jobba sisådär 70% , för att hinna med allt annat vi skulle önska, och vi har haft det drömmålet som "mall" när vi köpte vårat hus osv. Att vi skall kunna klara av det i långa loppet på 2st 70%-löner utan problem. Så möjligheten finns där rent praktiskt, om vi också får det att fungera i teorin

För att se till egentiden som trådstarten handlade om så...;

Jag är hos mina hästar ca 5 dagar i veckan (de står helinackorderade med tillsyn). Ibland åker jag när sonen somnat, någongång ibland är han med (unghästar, så det är inte alldeles lämpligt att ha honom med), ibland åker jag direkt när maken kommer hem, samt på helgerna. Dock tar de inte så mycket tid i anspråk per gång då de som sagt är unghästar, men jag är alltid iväg 1-2h per gång.
När sonen var yngre (nu är han 2,5) så hade jag ridhäst och i stallet varje dag - då var det betydligt enklare än nu (upp till han var ett år sisådär), nu räcker inte tiden till och då var det lätt att prioritera om.
Sonen är helt tillfreds med att jag åker till stallet, pappa tränar osv - och vi känner att det är bra för honom med det momentet, men han är också stor nog uttrycka sin önskan om att vara "alla tillsammans" också, och vi alla uppskattar verkligen det, så vi pusslar så gott vi kan för att det skall bli en så bra balans av allt som det går utifrån de förutsättningar vi har just nu, och vi känner att vi hittat det nu.

Maken tränar 2-3 gånger i veckan men skulle önska, och behöva, mer för att trivas helt optimalt, men det är "ok".

Så egentid har vi! Annars skulle vi nog inte vara särskilt trevliga att leva, eller jobba, med...misstänker jag
Men "hemmapulartid" däremot, där vi är hemma alla tre samtidigt (förutom helgtid), och som är "obokad" för mer spontana saker än "det vanliga", är något som vi värdesätter väldigt högt, och som vi därmed önskar få fram mer av så snart det går . Det är där 90%'s önskemålen kommer in

Den här veckan har maken kunnat komma hem 1,5h tidigare från jobbet varje dag (dvs "vanlig heltid") - jösses vilken skillnad det blir direkt

Nu blev det här världens utsvävning...

God natt!

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Vad bra att du startade den här tråden! Den ursprungliga tanken med min tråd var just lite hur man optimerar de tråkiga sakerna för att hinna med de roliga .

Angående jobba heltid - det har inget att göra med pengar att jag jobbar heltid. Dels får jag utlopp för en del av min 'egentid' på jobbet, och dels funkar inte deltid med vissa positioner/arbetsuppgifter. Sen blir man ofta bortprioriterad för att man inte kan 'lägga tillräckligt med tid' och det är bråttom. Så fungerar det i min arbetssituation. I andra branscher fungerar det kanske annorlunda. Jag har provat att jobba 80% och det var hemskt.

Det här gör vi för att optimera vår tid;

- Ett tag hade vi matkasse, Matkomfort, som gjorde vissa saker klara åt en, och gjorde att middagen tog endast 30 minuter. Tyvärr är det ju i alla kassar fisk en gång i veckan, som jag är allergisk mot, så vi slutade med kassarna...

- Veckoschema. Varje söndag sätter vi oss och jämför kalendrar och sätter upp hämta/lämna-schema. Vi hämtar lika mycket, och den som hämtar är ansvarig för matlagning och nattning, och är 'ansvarig' för barnet. Den andra kan således åka till stallet, pyssla hemma, eller göra vad den vill. Oftast är man ju hemma allihop och myser, men jag vet liksom när det är 'min' kväll. Är det inte det kan jag gå upp och läsa bok en stund om jag vill. Eller fika hos en kompis. Eller vadsomhelst.

- Vi har vissa 'to do'-tasks vissa veckodagar... ja, så tråkiga är vi. Månaden delas in i veckor och vi har vissa saker som görs vissa veckor (när jag vill göra det är upp till mig). Dessa månadsplaneringar sätter vi upp i början av månaden, så vi vet vilka saker som hör till vilka veckor .

Kanske är det lite tråkigt, men det eliminerar tjafs och sisteminutenlösningar. Hittills har det funkat bra . Jag tycker jag har en lagom uppdelning av egentid, tid med maken, tid med barnet. Såklart vill jag ha mer tid av allt, men fördelningen är ganska lagom.
Kanske funkar det just för att vi helst är tillsammans . Vad kan man mer göra? Städhjälp har jag tänkt på men jag tycker det är lite jobbigt att släppa in folk hemma... Jag vill gärna ha rent omkring mig, men har fått sänka kraven lite. Städningen är med i våra listor .

Vad har ni för konkreta tips?

Tror du sätter fingret på precis vår familjs svagaste punkt - planering. Ska man få det att funka krävs det nog en hel del planering, och det är vi inte tillräckligt bra på. Men vi har i alla fall bestämt oss för att försöka bättra oss på den fronten.

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Lustigt, jag har fått tvärtomreaktionen - det är FULT att jobba heltid för då är man egoist, och tänker bara på pengar och karriär och bryr sig inte om sitt stackars barn som man dumpar på dagis.
QUOTE]

Intressant att du stött på dessa reaktioner. Jag har nämligen aldrig stött på någon som ifrågasatt att jag som småbarnsmamma jobbar heltid (utom min mamma då som lever kvar i en ganska "traditionell" familjesyn). Jag hade en teori om att det kanske berodde på vilken bransch man jobbar inom, hur man ser på detta med heltid/deltid. Jag jobbar inom en ganska mansdominerad bransch och det är därmed inte ovanligt (snarare normalt) att jobba heltid även som småbarnsförälder. Men du jobbade väl också inom en ganska mansdominerad bransch om jag inte missminner mig, så den teorin föll ju rätt snabbt.

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Inte alla barn somnar eller nattas vid 19, mitt barn sover exempelvis ca 21-06.45.

Det är klart att barn har olika sömnbehov och om man har barn med mindre sömnbehov så innebär det ju självklart att det blir lättare att hinna umgås med dem på kvällarna. Å andra sidan blir det ju svårare att hinna med att jobba ett par timmar efter att barnen har lagt sig, eller få egen tid.

Visst, att mina barn lägger sig så tidigt gör att jag är väldigt rädd om timmarna mellan kl 17 (när vi kommer hem) och 19 (när vi börjar nattningen), vilket gör kvällarna lite oflexibla, men samtidigt kan jag ju utan dåligt samvete åka till stallet ett par timmar vid 19:30, för då sover ju barnen ändå.

Oavsett vilket är ju barnens sömnbehov inte något man kan påverka i nån större utsträckning så det är ju bara att anpassa sig efter de barn man har fått...

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Fast tänk dig att du exempelvis är bolagsjurist, och företaget behöver hjälp med juridiken i ett visst antal projekt, som tillsammans blir en heltid. Om du inte jobbar heltid, så blir alltså en del projekt omöjliga för ditt företag. Eller att du sitter i ledningsgruppen i ett företag, och därför behöver vara där på heltid för att både hinna leda arbetet på din avdelning och delta i ledningsgruppsarbetet. Alla jobb är ju inte uppbyggda av fristående, likvärdiga moduler på det sätt du beskriver.

Likadant meriteringsmässigt - tänk dig att varje projekt är en merit och ett tillfälle att lära och samla erfarenhet. Självklart blir den som kan delta i flera projekt med tiden mer meriterad, mer kunnig och mer erfaren. När det gäller kunskap så blir ju mer bättre, ju mer man gör desto mer kan man, och desto mer kan man göra.

Givetvis är det svårare att gå ned i tid inom vissa yrken, men jag är rätt övertygad om att om man bara har rätt inställning inom företaget så går det att lösa på ett eller annat sätt. Man kan t ex köpa in delar av tjänsten eller delegera vissa uppgifter (det är nog rätt få personer som har enbart arbetsuppgifter som endast de är kvalificerade att utföra). Tyvärr tror jag att det är inställningen som brister på många ställen, Det finns helt enkelt inget intresse av att försöka lösa problemen.

Eftersom jag är rätt insatt i forskarvärlden förstår jag precis hur du menar med att varje projekt är meriterande, och det gäller ju även i min bransch - ju mer erfarenhet dess bättre naturligtvis. Samtidigt tror jag inte att det är möjligt att i huvudsak konkurrera på just arbetsinsatsens storlek (ens i den världen). Många av de forskare jag känner jobbar minst 80-timmars veckor, och i den konkurrensen kommer man i så fall inte långt med heltid heller. I ett större perspektiv ska vi ju i dagens globaliserade samhälle även konkurrera med arbetskraft i t ex asien där arbetsveckor på minst 80 timmar snarare är regel än undantag (och lönerna minimala...). Är det ens intressant att konkurrera på de villkoren?

Jag tror att det snarare handlar om att vara kräsen med vad man faktiskt gör. Att sortera bort saker som inte ger tillräcklig positiv utveckling och som man inte får tillräcklig "cred" för. Det man lägger tiden på skall alltså vara lite unikt. På så sätt kan man konkurrera med kvalitet istället för kvantitet.

Missförstå mig inte nu för jag är absolut inte ute efter att kritisera ditt val att jobba heltid. Jag beundrar dem som brinner för sitt jobb så till den grad att man vill (och orkar!) lägga så mycket tid och energi på det många gör. Och jag får inte alls uppfattningen att du på något sätt gör detta på bekostnad av din familj. Det jag vänder mig emot är att man i dagens moderna samhälle fokuserar så mycket på en oflexibel "norm" i form av att man SKA jobba (minst) 40 timmar per vecka, punkt. I många fall gäller detta oavsett om arbetsuppgifterna kräver det eller inte. Fram för större flexibilitet och större förståelse för att olika människor har olika behov och intressen helt enkelt!

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Nej, det är klart. Vill man ha hela familjen samlad fem timmar per dag, har barn som sover 12 timmar per natt - ja, då återstår ju bara 7 timmar för arbete och egentid, och det blir svårt att jobba mer än halvtid. Sen är det väl iofs ingen som har påstått att alla familjer borde göra likadant? Frågan var om det går att kombinera heltidsarbete med egna intressen som småbarnsforalder. Och mitt svar är ja. Hela familjen samlad varje kväll har jag aldrig varit med om i hela mitt liv, vare sig som barn eller vuxen, så för mig vore det ett rätt udda och lite tråkigt sätt att leva.

Blir lite nyfiken på vad det är du upplever som tråkigt med att ha hela familjen samlad på kvällarna?

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Intressant att du startade den här tråden. Jag har själv gått och funderat mycket efter diskussionerna i Mittens tråd. Nu inser jag att diskussionen i tråden hamnat åt ett annat håll än så som jag funderat så detta kanske bli ett väl häftigt knapplån, då får du säga ifrån.

Mest fick jag funderingar utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Jag har inga som helst problem med att man som kvinna vill jobba heltid för att man tycker att det är roligt, känner att man vill satsa på sin karriär eller är sugen på att tjäna pengar. Jag vill själv ha den rätten utan lyfta ögonbryn från omgivningen. Men i tråden fick jag intrycket att en deltidsarbetande kvinna förutsattes vara ”ett offer för kvinnorollen” alternativt en person som förmodligen hade ett trist jobb. Det är lätt att utifrån ett jämställdhetsperspektiv applådera när en kvinna vill satsa på karriären eftersom hon inte gör detta för att upprätthålla den traditionella kvinnorollen. Det känns tydligt att hon gör detta val helt efter sitt hjärta och inte utifrån samhällets normer. Vilket ju är bra saker som också bör applåderas. MEN det betyder ju inte per automatik att alla kvinnor som valt att göra saker inom ramen för det som kvinnor oftare förväntas göra (i detta fall jobba deltid) har fallit offer för samhällets normer. Själv vill jag kunna välja från både från det som tillskrivs manligt och kvinnligt i en mix som passar mig. Jag vill vara jämställd på ett sätt som inte enbart innebär friheten att leva tvärtemot kvinnorollen.

Det kom upp många intressanta aspekter i Mittens tråd!

Håller helt med dig i detta och det är nog en av de saker som jag försöker argumentera för (även om jag inte lyft upp det så specifikt som du gör).

Jag anser inte att jag är ett "offer för kvinnorollen" även om jag nu kommer att välja att jobba deltid, men jag känner samtidigt att jag är lite överkänslig för att få den stämpeln. Jag som har så många års utbildning i botten och ett så bra jobb, jag borde väl vilja jobba så mycket jag bara kan, eller? Annars kan det väl inte tyda på något annat än att jag trots alla ansträngningar halkat i kvinnofällan?

Jag upplever trots allt att jag kan satsa på mitt jobb även om jag bara jobbar 80%. Jag tycker att jag har en skaplig karriär och den kommer jag att kunna fortsätta även om jag inte jobbar heltid. Jag tjänar även med deltidsarbete så pass bra att jag lätt skulle kunna försörja mig själv och mina barn, känner inte heller någon som helst oro för pension eller sjuklön i det avseendet. Sen om man ser på huvudskälet till att jag går ned i arbetstid så handlar det inte om att jag ska hinna med "hushållsarbetet", eller ensam ansvara för hämtningar och lämningar av barn. Jag kommer inte att ta en större del av detta i alla fall utan vi kommer att fortsätta att dela lika. Anledningen till att jag vill minska min arbetstid är för att jag vill hinna med mina fritidsintressen också och få till en jämnare balans mellan arbete och fritid. Vissa människor "förverkligar sig själva" genom att jobba, jag vill göra det genom att ge utrymme för alla de delar som jag har behov av i mitt liv.

Jag tycker att din sista mening är klockren, skriver gärna under på den!

 

[nordsvensken]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Blir lite nyfiken på vad det är du upplever som tråkigt med att ha hela familjen samlad på kvällarna?

Jag också...

Följer tråden men har inte riktigt energi till att skriva ngt vettigt själv .

Dock kan jag över huvud taget inte tänka mig att jobba heltid (om det inte var nödvändigt för vår överlevnad), och därutöver ha en hobby som gör att jag bara får ha ett par timmar per dag tillsammans med mina barn varje dag. De är små så kort tid... (nu låter jag som en gammal tant, men det är ju så!! )

hela familjen samlad fem timmar per dag

känns jätteviktigt för mig och är ingenting jag skulle kunna tänka mig att prioritera bort.

Pratar vi ekonomi, så tror iaf jag att väldigt många fler skulle kunna gå ner i tid om de ville, även om motsatsen brukar hävdas. De flesta familjer med två arbetande föräldrar, skulle kunna leva på mindre genom att sänka levnadsstandarden lite (eller i många fall mkt!) De där märkeskläderna, teknikprylarna, nya bilarna, ute-luncherna (och middagarna!), utlandssemestrarna, extremt dyra hobbysarna... behöver vi dem? Och är de mer värde än tiden med barnen?

 

[FlipTheFrog]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Pratar vi ekonomi, så tror iaf jag att väldigt många fler skulle kunna gå ner i tid om de ville, även om motsatsen brukar hävdas. De flesta familjer med två arbetande föräldrar, skulle kunna leva på mindre genom att sänka levnadsstandarden lite (eller i många fall mkt!) De där märkeskläderna, teknikprylarna, nya bilarna, ute-luncherna (och middagarna!), utlandssemestrarna, extremt dyra hobbysarna... behöver vi dem? Och är de mer värde än tiden med barnen?

Håller med dig helt och hållet. Många småbarnsfamiljer i vår bekantskapskrets har huslån på >2 miljoner, ett rejält billån och sedan fina paddar och telefoner osv. De flesta behöver sedan jobba två heltider för att hålla denna standard och vill de göra så, så fine! Bara de inte samtidigt klagar över att de inte har något annat val... För kan man tänka sig att ändra sin livsstil, så finns absolut det mycket pengar och tid att hämta.

Men jag tror att normen för många idag är att ha det som i inredningstidningarna, allt ska vara nygjort och nyrenoverat och tipp topp. Det som tagit våra föräldrar hela sitt vuxna liv att bygga upp, vill vi få med en gång vi lämnar barndomsbemmet.

 

[Mabuse]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Blir lite nyfiken på vad det är du upplever som tråkigt med att ha hela familjen samlad på kvällarna?

Då hinner man ju inte göra något annat! T ex gå på bio, träffa vänner, rida, träna - det finns ju massor med roliga saker man kan vilja göra utöver hänga med familjen.

 

[Mabuse]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Håller med dig helt och hållet. Många småbarnsfamiljer i vår bekantskapskrets har huslån på >2 miljoner, ett rejält billån och sedan fina paddar och telefoner osv. De flesta behöver sedan jobba två heltider för att hålla denna standard och vill de göra så, så fine! Bara de inte samtidigt klagar över att de inte har något annat val... För kan man tänka sig att ändra sin livsstil, så finns absolut det mycket pengar och tid att hämta.

Men jag tror att normen för många idag är att ha det som i inredningstidningarna, allt ska vara nygjort och nyrenoverat och tipp topp. Det som tagit våra föräldrar hela sitt vuxna liv att bygga upp, vill vi få med en gång vi lämnar barndomsbemmet.

Fast då är vi tillbaka igen vid att det bara är av ekonomiska skäl som folk väljer att jobba heltid.

Varför är den idén så otroligt inbiten? I min värld verkar det så oerhört sorgligt att så många människor uppenbarligen har bilden att yrkesarbete är något man i princip bara gör för pengarna. Pengar är ju bara en jätteliten del av vad ett arbete kan innebära.

 

[susanne]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Precis som ylvalill tar jag tacksamt emot tips på hur man lyckas jobba heltid, ha barn och ägna rätt mycket tid åt fritidsintressen! Kan man få lite tips på hur du/ni lägger upp det?

Man sover mindre

Nej, jag vet inte. Jag tycker att man får gå ner i arbetstid och gå ner i egentid.

viktigt är att inte fokusera så mycket på egentid (mamma och pappa) att det inte blir någon hela-familjen-tid.

 

[ylvalill]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Då hinner man ju inte göra något annat! T ex gå på bio, träffa vänner, rida, träna - det finns ju massor med roliga saker man kan vilja göra utöver hänga med familjen.

Ok, du tänker så. Jag har ju "lyxen" att hinna med ridning och träning efter att barnen har lagt sig. Visserligen med den följden att det blir relativt sena kvällar så att börja jobba supertidigt är inte ett alternativ för mig. Vännerna träffar jag oftast tillsammans med barnen och bio går vi på när vi har barnvakt, så jag skulle inte vilja påstå att jag väljer bort något av detta för att istället vara med familjen. Det är ju lite det jag är ute efter, jag vill ha allt...

 

[Lilja11]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Fast då är vi tillbaka igen vid att det bara är av ekonomiska skäl som folk väljer att jobba heltid.

Varför är den idén så otroligt inbiten? I min värld verkar det så oerhört sorgligt att så många människor uppenbarligen har bilden att yrkesarbete är något man i princip bara gör för pengarna. Pengar är ju bara en jätteliten del av vad ett arbete kan innebära.

Men att man inte just vill jobba 40 tim/vecka som heltid innebär betyder väl inte att man inte tycker ens arbete ger mycket mer än just pengarna? Alla har väl olika gräns där. Inom vissa branscher är det ju normalt och status att lägga långt mer än 40 tim på jobbet i veckan. De kanske tycker det låter oerhört sorgligt att det finns människor som bara vill lägga 40 tim på sitt jobb och skulle se det som att enbart jobba för pengarna.

 

[Mabuse]

Sv: Småbarnsmamma = inget behov av egen tid?

Ja, fast om du har barnvakt och går på bio, då tillbringar du väl inte hela kvällen tillsammans med familjen? Att varje kväll tillbringa fem timmar hela familjen innebär att ingen i familjen någonsin kan göra något på egen hand på kvällen. Inte åka till stallet (då blir det inga fem timmar, om inte bägge föräldrarna är hemma från jobbet väldigt tidigt), aldrig bio, vänner kan man bara träffa familjevis, och så vidare. Att tillbringa sju kvällar i veckan, vecka in och vecka ut, med att sitta hemma och umgås med varandra - nä, det är inget för mig. För mig skulle det kännas udda och rätt tråkigt.