Normernas helknäppa konsekvenser är bland annat att det är kvinnan i familjen som får bära skulden för att hemmet ser ut som det gör, det är inte något som avgörs av att man accepterar eller ej utan sker oavsett. Sedan är givetvis olika människor olika känsliga för den sortens skam, men det är mer än lovligt... naivt kanske? Att mena att det bara är för båda (i ett heteroförhållande) att släppa på ambitionerna, offentlig skam är jobbigt.
(Mitt hem ser fördjävligt ut. Jag bryr mig just inte om vad andra tycker om det, men nog märks det. Hörs. Syns. År, efter år, efter år. Från alla, människor som inte känner mig till människor jag är släkt med. Det betyder inte i mitt fall att jag städar mer, eller mår särskilt dåligt över "domen", men nog fan förstår jag att andra har väldigt mycket tyngre lass där... Män som har det som jag hemma hörs det inget ont om - om de inte har en kvinna förstås, då har han gjort ett dåligt val.
)