Sv: Skonsam sele
Hej.
OBS att detta inte är någon annons, jag håller på mitt gesällarbete och har ingen tid att tillverka eller sälja däcklar. Vill bara visa bild och skriva ner mina tankar kring travdäckeln.
Jag började tillverka den här sortens däckel efter att ha haft ett flertal equiterapeuter som berättar om svåra skador på manke, bog, rygg efter själva däckeln.
Däckeln är så hög för att passa hästar med manke. På bilden ligger däckeln på ett kallblod med absolut ingen manke.
Varför däckeln är så hög är dels för att den är tillverkad i ett hardroc stål, fjäderstål, samma som man använder till plogbilar. Stålet fjädrar med är samtidigt oerhört tåligt. Problemet med en hög däckel är annars att stålet kan brytas av på mitten. Dels även för att komma ifrån att däckelns ytterkant trycker på sidorna av ryggraden.
Man kan tro att däckeln skall vara ostadig, men den fungerar fint.
Anläggningsytan är bred för att ta upp vikt och utjämna trycket från skalmarna. Såsom selen och vagnen samverkar på en travhäst idag är ju inte optimal. Även fast det är lätt vagn så drar hästen ju ändå bara med själva däckeln och allt tas upp i däckeln. Det hade ju varit bättre med draglinor och svängel på vagnen så att trycket fördelas. Det är himla kraft som slår ner i hästens rygg via däckeln när man kör hemma med lite gupp i vägen.
Och man kan ju tänka ju hur det känns att ha en tunn sele med ett billigt järn i, som det är i billiga däcklar, som ligger an, hårt och oskonsamt mot manke och rygg. Varje gupp skickar en stöt genom skalmarna som slår ner i däckeln och slår än hårdare mot en redan öm manke.
Det finns dessutom de som har en lös däckelkrok som de fäster en bult med mutter i. Sätter muttern på undersidan så att den går rätt in i ryggen. Och undrar varför hästen blir orolig när de selar, är heta och spända att köra, försöker sticka ifrån smärtan. Rent idiotiskt.
Dagens selar är överlag undermåligt byggda med en tunn däckel på bredden, en tunn däckelbossa i ett hårt och billigt material och utan någon som helst mankfrihet i järnet inuti.
Ok om man kör lopp i en sådan, 3 minuter med en lätt sulky på ett bra underlag utan gropar.
Man får vad man betalar för och jag kan ärlig säga att jag inte förstår hur man kan bygga en komplett sele och sälja den 2500 kr. Bara ett bra material kostar mer. Fast jag vet samtidigt också hur det är svårt att ha råd med något dyrare. Travsporten är en dyr sport men många eldsjälar med större hjärta än plånbok.
Jag har försökt att testa mig fram och försöker för tillfället med en bred träningsförbygel på 3 cm + foder som fäster i QH beslag alt skakel öglan. Förhoppningsvis så drar hästen litegranna med förbygeln och det blir ett jämnare dragmoment.
Materialval i själva däckeln är en specialplast, eller en sensaten som är som gelé men inte spricker och lider av utmattningssyndrom som gelén gör efter en tids användande. Den är mjuk och sviktande.
Det jag har märkt på hästarna är att de är lugnare och vilar mer på steget när man kör med en sådan här sele. Eftersom selen både är längre och bredare så ser man att övergången mellan skalm och däckel blir mjukare och följsammare.
Den stora nackdelen som jag fortafarande brottas med är att jag tycker att själva nedre deln på däckeln, nedanför QH beslaget gärna åker fram något. Efterrsom det inte finns någon manke som kan klämmas så behöver man ju inte spänna ryggstycket så himla hårt som man måste annars för att förhindra att däckeln glider upp på manken. Jag ska fortsätta utveckla däckeln och kanske göra den än bredare och plattare nedtill för att få en än mer stabil form och se om detta lilla glidande framåt slutar. Jag visar en bild på den nedre delen:
[url=http://www.pixbox.se/pic20547619]
[/URL]
