Skaffa hund, sambo helt utan hundintresse? (Långt)

[Mia_R]

En kompis till mig var ihop med en karl som inte gillade att hon hade hund och häst, alls! När hon en gång halkade i stallet en vinter så lyfte han inte ett finger för att hjälpa henne trots att hon skadat ryggen och inte kunde gå, det var jag och andra kompisar som gick ut med hunden och hjälpte henne med hästen. En kvällskiss var helt omöjligt, det enda svar hon fick av honom om hon frågade var "nu ser du hur det är att ha djur".

Behöver jag säga att det tog slut?

 

[Dandylinn]

En kompis till mig var ihop med en karl som inte gillade att hon hade hund och häst, alls! När hon en gång halkade i stallet en vinter så lyfte han inte ett finger för att hjälpa henne trots att hon skadat ryggen och inte kunde gå, det var jag och andra kompisar som gick ut med hunden och hjälpte henne med hästen. En kvällskiss var helt omöjligt, det enda svar hon fick av honom om hon frågade var "nu ser du hur det är att ha djur".

Behöver jag säga att det tog slut?

eh..vilket rikspucko!

Men kanske dock en anledning till att samtliga ska vara medvetna om att de kommer/förväntas vara involverade vare sig de vill eller inte.

I ett sunt förhållande ska det dock vara så att man ställer upp om det kniper även om man inte är vidare intresserad..ge och ta liksom. Det där exemplet visar ju bara på hur man skadar den andra parten i förhållandet, inte djurfrågan i sig egentligen anser jag om det är så att i vanliga fall sköter den som vill ha djur om djuren.

Sen ska man fundera lite på om man kan ha ett förhållande där ena verkligen inte vill/uttryckligen säger sig hata djur etc av olika anledningar.

Jag kommer avbryta mitt pga jag inte ser varför jag skulle behöva avstå djur i just vårt förhållande. Det är en STOR skillnad i att själv inte vara så sugen på egna djur men känna att det är ok att partnern har det såvida det är dennes ansvar, jäntemot att verkligen vara anti djur på riktigt och behöva bevisa hur anti man är..tragiskt.

 

[Ginger840]

Jag har hund och bor ihop med en ointresserad man. Generellt sett gör han ingenting utan att bli ombedd, är vattenskålen tom får den vara det tills jag kommer hem osv. Är han sugen på en promenad tar han till 95% den själv, utan hund. Är jag sjuk och ber om hjälp får jag det däremot. Det var inga problem alls (för mig och hundarna iaf) innan vi fick barn, nu är det tyngre. Jag ser hunden som en familjemedlem, han ser den som "mitt intresse". Jag hade hund innan vi träffades, sedan har jag skaffat flera stycken medan vi har bott ihop, men ingen sedan vi fick barn.

Hade bara skaffat hund om jag var säker på att orka/klara det helt själv, så vida mannen i fråga inte längtade lika mkt som jag.

 

[Lejonelle]

Jag har i 17 år haft hund på ungefär de premisser du beskriver. Jag är den hundkära parten i ett förhållande där han inte delar intresset men kan tänka sig ha hund om jag tar hand om den. Eftersom jag inte kan tänka mig att leva utan hund är det valet enkelt. Jag tar hand om och uppfostrar våra hundar, tränar dem och älskar dem. Min man är snäll mot dem, släpper ut och in och accepterar hundhår och diverse praktiska bekymmer och merkostnader som en konsekvens av att vara gift med mig. Jag belastar inte honom med arbete kring hundarna om det kan undvikas, och förutsätter inte att han ska vara hundvakt när jag åker bort. Det sparar jag till de få tillfällen då jag verkligen inte kan lösa det på något annat sätt t ex förra året när jag hamnade på sjukhus.

Visst hade det varit kul om vi hade kunnat dela hundintresset men nu är det inte så. Jag kan inte tänka mig att avstå från hund.