Jag har en grej jag funderar på. Mitt barn är i den där åldern (mellan 2 och 3) då många slutar med blöja. Jag upplever konstigt nog att det finns en prestige många föräldrar emellan, där "sluta med blöja" på något sätt blir detsamma som "gott föräldraskap". Ungarna ska verkligen "tränas" - det är klistermärken och "pottpresenter" och jag vet inte vad. Och kanske är det så man gör, men ...
Jag kommer inte ifrån tanken att jag tycker att det är lite knäppt att jag ska "belöna" mitt barn för att hen inte använder blöja? Jag vill verkligen inte att hen ska förknippa toalettbesök med att vara "duktig" eller "bra". Jag vill att det ska vara något som kommer när hen känner att hen hellre vill gå på toalett än ha blöja, så att det är hens val baserat på hens känslor i sin kropp.
Så ... måste man potträna? Eller betyder potträning inte alltid den där sortens belöningsinriktade potträning som jag ser i min omgivning? Vad är det om det inte är klistra klistermärken/andra belöningssystem?
Hur gjorde ni?
Tillägg: Självklart erbjuder vi barnet att gå på toaletten och frågar om hen vill gå utan blöja. Ibland vill hen, ibland inte. Det respekterar vi, för det känns helt absurt att inte respektera det. Men ibland får jag känslan av att folk tycker att vi är för oengagerade?
Upplever snarare det tvärtom, att många inte erbjuder potta alls, utan låter +2-3 åringar både bajsa och kissa i blöja.
Mitt stora barn blev helt blöjfri när hon var 2 år. Hade kunnat ta bort nattblöjan tidigare, borde ha gjort det, då hon varit torr om nätterna i säkert ett halvår. Hon slutade kissa i blöja när hon var runt 1 år och 4 månader, men hade väldigt jobbigt med magen, jobbigt att bajsa, fick ont och så så hon ville ha blöjan vid de tillfällena. Fick hjälp med det 2 månader innan hon fyllde två (fick movicol en period) och efter att magen kom igång började hon även bajsa på toaletten. Det har aldrig handlat om tvång eller belöning.
Yngre barnet grodhölls över handfatet redan första veckan och vid 4 månader gick vi över till potta. Periodvis har det gått bättre ibland och sämre emellanåt. Nu är han 1,2 år och visar själv med tecken när han behöver gå på pottan (om det kommit i blöjan redan är han också väldigt tydlig att teckna det). Eftersom potta har varit ett naturligt inslag i hans vardag så har det aldrig varit några problem att han inte velat sitta på den. Han sitter om han känner sig nödig annars går han iväg helt enkelt.
Ser inte detta som att jag tränat mina barn i att gå på toa. Jag har helt enkelt lyssnat på deras signaler och ibland pottat på rutin. Allt för att de ska få göra sina behov så naturligt som möjligt.