Sv: Ska jag ge upp?
Oftast blir jag inte frustrerad utan sitter bara lungt kvar och låter honom stå där om han inte backar vill säga. I går vet jag inte varför jag blev frustrerad faktiskt. Men det ska jag fundera på helt klart
Ofta kan det säkert vara när man tappar i förtroende till sig själv eller till situationen - att man reder ut den på ett bra sätt.
Oftast kan bara den detaljen - att man har självförtroende och litar på att det kommer gå bra - räcka för att resultatet faktiskt ska bli bra. Att man har tillräckligt med lugn och tålamod, inte reagerar på hästen, följer sin plan, är "kvar i nuet" och i sig själv oavsett vad som händer och hur hästen reagerar.
Om jag rider ut t ex och har en dålig dag (att det är första gången på länge man kommer ut t ex så allt är nytt och läskigt) så har man mycket mindre marginaler att spela med för att kunna kompensera för hästen och få den känna sig trygg. Det kan räcka med en liten spänning, en ynka negativ tanke, ett felaktigt beslut, att man ofrivilligt får adrenalin själv eller höjd puls för att man reagera på hästen, så är det mer eller mindre kört!
Är jag positiv, självsäker och cool, inte tycker situationen är jobbig, litar på att vi löser situationer som uppstår, då spelar det mindre roll vad man väljer för metoder - hästen känner det.
Det är kanske såna egenskaper som hästen känner att den saknar i en situation där den inte per automatik är trygg. Har den hemmet eller hästkompisar som trygghet har man liksom det gratis.
Eftersom hästen inte är trygg ställer det högre krav på ryttaren att kompensera i sina positiva egenskaper.
Det låter säkert jättepretentiöst och uttjatat, poängen som jag ser det är att det kräver jobb! Visst kan man ha tur och få resultat ändå om man hittar en metod man känner sig trygg med och kan förlita sig på att det fungerar, men det blir mer gambling än om man försöker gå till botten med sig själv och sin inställning/sina tankar/sin attityd/sitt självförtroende.
!
