Sv: Sjukskriven men har uppenbar arbetsförmåga
Även om man jobbar i projektform, så behöver projektet vara finansierat och bemannat så att t.ex. sjukdom inte äventyrar tidsplanen. För ett projekt som beräknas ta flera år, så måste definitivt organisationen tåla både att folk blir korttidssjuka, långtidsjuka, att folk blir hemma på lång barnledighet eller för den delen slutar.
Ibland misshandlar man projektformen, och använder ordet "projekt" för mer eller mindre luddiga uppdragsjobb med ständigt rörliga mål. Ett projekt har ett tydlig mål, en tydlig början, ett tydligt slut och är mätbart (kan detaljeras mer), dessutom behövs en beställare, annars är det inte ett projekt.
Jag har själv jobbat som projektledare för både megastora (flera år och mer än 50 projektmedlemmar och mindre projekt samt varit chef inom IT, och om man inte ser till att skapa fungerande arbetsgrupper/projektgrupper, som kommer projekten också att fallera på olika sätt, allt ifrån att man inte kan hålla tid och kostnad, till att man inte lyckas göra "rätt saker".
Som ansvarig för en grupp projektledare/deltagare, alltså chef (råkar ha haft ett sånt jobb) , så behöver man ha god kontroll över hur det fungerar, säkerställa att det finns skriftliga projektplaner som är genomförbara med en realistisk tidsplan, och se till att "ens personal" har möjlighet att utföra sitt arbete. Att ha en konflikträdd chef för en grupp projektmedarbetare verkar vara ett dåligt val av ledningen. Det fungerar knappast på sikt, det kommer förr eller senare att uppstå olika konflikter. Man kan naturligtvis ha andra typer av organisation, som gör att gruppchefen inte själv behöver granska om projekten är realiserbara, utan att någon annan organisatorisk enhat gör det granskande jobbet, men det behöver ändå göras.
Jag menade inte att antyda att någon mobbar kollegan, utan snarare tala om hur mobbing/utfrysning ibland kan börja.
Det är ALLTID chefens fel när en avdelning/enhet inte fungerar. Även om en medarbetare för för sig att sabotera material, förstör möten eller river ner gardinerna. Chefen har anställt, valt ut, eller inte tagit tag i problem runt en medarbetare...En bra chef känner på sig när en medarbetare börjar få problem, och tar tag problemet på ett positivt sätt redan innan det vuxit sig stort. Jag har haft duktiga chefer som tagit fram det bästa hos både hos personer med svåra periodvisa psykiska sjukdomstillstånd och hittat sätt att få bästa nytta och positiv stämning runt dessa personer, och som "hanterat" folk med alkolholproblem på ett sätt som i slutändan blivit bra både för den med alkoholproblemen, och positivt utvecklat arbetsgruppen.
En bra chef, som finns i en bra organisation, säkerställer den egna arbetsgruppens resultat, bl.a. genom att jobba på att gruppen "mår bra". Det verkar inte din chef göra.
Skvaller förekommer väl alltid, på ena eller andra sättet. Facebook är bara ett effektivare sätt att sprida skitsnack. Dessutom verkar många "försköna" sig själva och sin egen tillvaro när den beskrivs i sociala medier...
Hur kan du vara så tvärsäker på att det inte finns någon form av psykiska problem?
Det finns många, som har psykiska problem, som inte ens berättar om dessa för de allra närmaste vännerna eller släktingarna. Det kan också ta tid för en person som har problem att acceptera att man har psykiska problem, och först när man får hjälp av företagshälsovård, vårdcentral eller en riktigt bra chef, så hittar man tillräcklig acceptans och tar tag i (oftast med stort stöd) rätt problem.
Dagisstädningen vet vi fortfarande inte tillräckligt mycket om, om du inte varit där och kollat personligen.
Det låter ytterst märkligt att det skulle gå åt en halvtid för att sköta städningen, en del av det du nämner borde ingå i barnomsorgen...
