Sv: Sjukskriven men har uppenbar arbetsförmåga
Ja, och jag har aldrig påstått att dett aäventyrar tidsplanen utan att det då blir någon annan som får ta den sjukas plats. Det i sig är inget större problem mer än att den som får ta över får mer att göra. Problemet är när kollegan sedan kommer tillbaka och "kräver" tillbaka sitt projekt.
Ja? och ditt svar har med detta att göra?
Jag vet det bara, tänker inte gå in på hur och varför men jag vet att det inte handlar om psykiska problem. Däremot multipla fysiska diagnoser.
Suck, jag vet detta också. Det är ett föräldrakooperativ, om du inte vet vad det är så kan du googla, och ja det är en halvtidstjänst att städa dagiset men det är ju inte samma som gör det jämt. Två föräldrapar per vecka städar och det går på rullande schema. Man har städningen ca var 10-12:e vecka eller så, beroende på hur många barn som finns på dagiset. Man har även jour att ställa upp som "dagisfröken" då och då.
Och jo, jag vet det dels p.g.a att en nära släkting har barn på samma dagis.
Jag börjar alltmer få en känsla av en arbetsplats i upplösning: någon är sjuk (med rätt eller fel "diagnos"), någon/några är störda över att den sjukskrivna personen ställer krav på sitt arbete, Chefen tar inte tag i problemen m.m.
Det pågår diskussioner om vem och vilka som ska jobba med vad...
Avdelningen behöver hjälp, kanske hela eller delar av företaget "mår dåligt"! Det kommer bara att bli värre. Om just den här personen slutar (eller blir långtidssjukskriven), så kommer någon annan, eller något (t.ex. bristfälliga tekniska hjälpmedel) att upplevas på samma sätt. Det är en försvarsmekanism som uppstår i grupper som inte fungerar, man behver hitta något att skylla på. "Bara X försvinner/ändras så blir allt bra..."
Finns det en personalorganisation värd namnet, så behöver både den, företagshälsovård, och facket kopplas in. Chefer på högre nivå också.
Inom de avtalsområden jag sett till, så ska det mycket till innan någon tas ifrån ett uppdrag p.g.a. tillfällig sjukdom eller barnledighet, som projektmedlem. Projektledare får vara beredda att kliva åt sidan betydligt snabbare, i synnerhet om tidsplan eller kostnadsuppskattningar inte håller.
Det normala är att man kommer tillbaka till projektet, och naturligtvis, får läsa in sig på det som hänt medan man varit borta.
Att jobba aktivt från ledningens sida, med att säkerställa olika former av "projekthygien", som exempelvis att projekten väl dokumenterade, att tids- och kostnadsplaner är realistiska, är tråkigt men nödvändigt. Saknar företaget rutiner och organisation för detta så uppstår ofta problem.
Om du undrar varför jag kortfattat beskriver vad ett projekt är, så är det just för utan definitioner runt projekt och dokumentation av projekt så brukar det bli bråk och gnöl, dessutom så blir det extremt svårt att utvärdera, både projektet som sådant, men också medarbetarnas insatser.
Ett av de svåraste jobben som finns är att ha hand om en grupp med projektledare, eftersom var och en har olika mål, olika kontaktytor och olika uppdragsgivare. Jobb i en linjeorganisation, är mycket enklare att administrera och det är betydligt anklare att vara chef över en sådan grupp.
Och TS vet, bergsäkert, att det inte finns några psykiska problem hos den frekvent sjukfrånvarande personen...Har du varit med och träffat läkaren? Psykiska och fysiska problem hänger väldigt mycket ihop, det ena kan leda till det andra...
Jag känner mycket väl till företeelsen "föräldrakooperativ". En barnomsorgsform som stöds mycket av kommunerna när man har svårt att uppfylla statens krav på barnomsorg till "alla", ofta under tillrop som ökad valfrihet och ökat inflytande. I regel innebär det mera jobb för mindre omsorg.
Hur stor arbetsinsats som krävs för att ha plats i föräldrakooperativ varierar dock. Och ett föräldrakooperativ som kräver en halvtidsbortovaro från ordinarie arbete under en vecka varannann månad, låter för mig som en ovanligt stor arbetsinsats.
