Singeltråden no. 57

[emmeloy]

Här går det fortsatt bra också, även om det känns att vi börjar lämna det där nykära stadiet. Jag har liksom börjat se hans negativa sidor också (som som tur är inte är särskilt många, men de finns ju såklart) och börjat irritera mig lite på honom ibland, och jag är helt övertygad om att det samma gäller för honom gentemot mig. Men det är rätt skönt på något vis, nu känns det liksom som att det är helt på riktigt och som att jag ser honom med realistiska ögon eller vad man ska säga...

Igår kväll åkte han iväg på den där resan som han först trodde skulle bli 2 månader lång, men som tur är visade det sig att deras anställda på plats kunde ta det mesta av jobbet och han kommer hem igen redan om två veckor

Det enda jag har börjat obsessa lite över som jag känner att jag måste lufta med er är det här med samtalsämnen... Har man alltid något intressant att prata om i ett förhållande eller? Nu låter det här kanske illa, och i så fall får ni gärna vara ärliga och säga det, men jag har börjat känna att ibland när vi umgåtts länge (t.ex. när vi ligger i sängen på förmiddagen, går ut och äter lunch efter att ha spenderat hela kvällen och morgonen tillsammans etc.) så har jag ibland lite svårt att komma på något att säga. Och vi är båda två väldigt pratglada i vanliga fall, vilket kanske är vad som får mig att reagera extra mycket.

Jag tycker inte nödvändigtvis att det är jobbigt att det blir tyst ibland, framförallt inte om vi är i enrum, men när jag börjar tänka på det så blir det liksom jobbigt helt plötsligt. Är det här något jag bör vara orolig för, eller är det normalt att det blir lite tyst ibland? När jag tänker på mina kompisrelationer så inser jag ju att även med min allra bästa vän har jag ibland svårt att komma på saker att säga och kan tycka att det blir lite jobbigt vi vissa situationer, så på det viset får jag för mig att det kanske inte är så farligt ändå... Vad säger ni med lite erfarenhet?

Hmm jag känner delvis igen dedär! Hur länge har ni vart tillsammans? Jag känner såhär, man kanske måste lära sig att tystnad kan vara skönt? Jag är en sån som kan njuta av tystnad nu, det kunde jag inte förut. Tyckte det blev jobbigt direkt. Men idag kan jag tänka att man trivs ihop om man klarar av att sitta tysta ihop

 

[Mineur]

Vad skönt, två veckor är ju inte så farligt Tycker att det nästan är lite mysigt att få sakna sambon ibland och veta att han snart kommer hem igen.

Jag och sambon har varit tillsammans i snart två år nu och vill vi prata så har vi nog alltid något att prata om, men jag vet inte om vi alltid pratar om så intressanta saker. Ibland diskuterar vi samhällsfrågor, våra drömmar och framtid, ibland vad som hänt under dagen och ibland är vi bara puttenuttiga mot varandra. Sedan pratar vi inte hela tiden heller, det är helt ok med tystnad också, jag skulle bli galen om jag skulle vara tvungen att komma på intressanta samtalsämnen att fylla dagarna med

Jamen precis, jag tycker faktiskt att det är lite härligt på något vis! Att veta hur underbart det blir när han väl kommer tillbaka liksom, och kunna se fram emot det. Två veckor är alldeles lagom

Angående pratet så tror jag att det är min hjärna som går lite överstyr som vanligt och att det här är något jag kommer att få vänja mig vid. Jag tycker egentligen inte att det är jobbigt och det är oerhört sällan som det blir tyst, men när vi var ute och åt lunch i helgen var första gången som jag reagerade över att det kanske skulle bli ett problem i framtiden. Men egentligen så tror jag att det är jag som får chilla lite, faktiskt

Hmm jag känner delvis igen dedär! Hur länge har ni vart tillsammans? Jag känner såhär, man kanske måste lära sig att tystnad kan vara skönt? Jag är en sån som kan njuta av tystnad nu, det kunde jag inte förut. Tyckte det blev jobbigt direkt. Men idag kan jag tänka att man trivs ihop om man klarar av att sitta tysta ihop

Det är väldigt nytt, vi har träffats i ca 3 månader bara, vilket förmodligen gör att jag analyserar och tänker lite extra mycket. Som du säger så tror jag att jag får chilla lite och lära mig att njuta av tystnad, och det kan nog vara ett litet "kvalitetstecken" på att det man har är bra också.

 

[GoLightly]

Jamen precis, jag tycker faktiskt att det är lite härligt på något vis! Att veta hur underbart det blir när han väl kommer tillbaka liksom, och kunna se fram emot det. Två veckor är alldeles lagom

Angående pratet så tror jag att det är min hjärna som går lite överstyr som vanligt och att det här är något jag kommer att få vänja mig vid. Jag tycker egentligen inte att det är jobbigt och det är oerhört sällan som det blir tyst, men när vi var ute och åt lunch i helgen var första gången som jag reagerade över att det kanske skulle bli ett problem i framtiden. Men egentligen så tror jag att det är jag som får chilla lite, faktiskt



Det är väldigt nytt, vi har träffats i ca 3 månader bara, vilket förmodligen gör att jag analyserar och tänker lite extra mycket. Som du säger så tror jag att jag får chilla lite och lära mig att njuta av tystnad, och det kan nog vara ett litet "kvalitetstecken" på att det man har är bra också.

Chilla låter som en bra idé Jag tror faktiskt att jag funderade på samma sak i början av mitt förhållande, men det har aldrig varit något problem. Och jag håller med om det du skriver i sista stycket, för mig är det ett bra tecken att kunna vara tyst tillsammans med någon utan att det känns obekvämt.

 

[canine]

Passande tråd för min fråga, ni som har förhållanden här inne hur många av er fick själva (som tjej menar jag då) ta initiativet och berätta hur ni kände och hur gjorde ni? jag är i kvalet om jag själv ska gör det, men är samtidigt väldigt "rädd" för att ta det där sista steget, det kanske ju vara så att man tolkat helt fel, speciellt om man som nu ibland får blandade signaler. Personen har själv inte sagt något öppet (kanske inte vågar heller?) men som sagt känns som jag fått tidvis väldigt tydliga signaler och är rädd att det kan rinna ut i sanden om jag inte gör något själv snart. Jag aldrig kännt på det sättet innan för en person så känner mig lite handfallen..

 

[Azalea]

Passande tråd för min fråga, ni som har förhållanden här inne hur många av er fick själva (som tjej menar jag då) ta initiativet och berätta hur ni kände och hur gjorde ni? jag är i kvalet om jag själv ska gör det, men är samtidigt väldigt "rädd" för att ta det där sista steget, det kanske ju vara så att man tolkat helt fel, speciellt om man som nu ibland får blandade signaler. Personen har själv inte sagt något öppet (kanske inte vågar heller?) men som sagt känns som jag fått tidvis väldigt tydliga signaler och är rädd att det kan rinna ut i sanden om jag inte gör något själv snart. Jag aldrig kännt på det sättet innan för en person så känner mig lite handfallen..

Jag bara säger det. Orkar inte vänta ut någon, jag vill bara veta. Har jag känt mig tveksam för vad den andra känner har jag frågat via sms... Ifall svaret inte blir det man vill ha slipper man ju den obekväma stämningen litegrann då i alla fall. Vet att många tycker man ska ta allt face to face men det gör inte jag.

 

[LittleJohn]

Passande tråd för min fråga, ni som har förhållanden här inne hur många av er fick själva (som tjej menar jag då) ta initiativet och berätta hur ni kände och hur gjorde ni? jag är i kvalet om jag själv ska gör det, men är samtidigt väldigt "rädd" för att ta det där sista steget, det kanske ju vara så att man tolkat helt fel, speciellt om man som nu ibland får blandade signaler. Personen har själv inte sagt något öppet (kanske inte vågar heller?) men som sagt känns som jag fått tidvis väldigt tydliga signaler och är rädd att det kan rinna ut i sanden om jag inte gör något själv snart. Jag aldrig kännt på det sättet innan för en person så känner mig lite handfallen..

Hoppar in lite i tråden för jag vill bara säga, ta steget och våga berätta för honom!
Vad finns det att förlora? Visst, kanske han säger att han inte känner likadant, men ja då vet du det iallafall och kan gå vidare
För några år sedan, innan jag och min sambo blev tillsammans, umgicks jag en hel del med en jätte fin kille, men ingen av oss fick tummen ur att berätta vad vi kände. ( har i efterhand fått reda på att han även hade känslor) och allt rann ut i sanden istället. Gnager fortfarande lite inombord när jag tänker på honom och att vi aldrig vågade ta steget! Då vi tydligen båda två hade starka känslor för varandra.
(Bara för att förtydliga, älskar min sambo och skulle inte byta honom mot allt guld i världen )

Go for it girl!

 

[canine]

tack för era svar jag vill verkligen så snart som, som ni skriver har ju inget att förlora egentligen, tyvärr blir det sällan att vi är på tu man hand (vi umgås dagligen men inte själva). Alla förespråkar ju face2face men det har ju slagit mig att i skrift hade varit så mycket enklare även om vi ses varje dag, just för att det i princip aldrig blir ett bra tillfälle under dagarna men känns som om man fegar om man väljer den vägen.! Härligt och jobbigt på samma gång detta ju

 

[emmeloy]

@canine du kanske kan ge lite hintar om vad du menar på sms?

själv var jag på dejt igår

 

[Frokennordberg]

@canine du kanske kan ge lite hintar om vad du menar på sms?

själv var jag på dejt igår

Seså, mer utförligt än så, tack

 

[julgrisen]

Det enda jag har börjat obsessa lite över som jag känner att jag måste lufta med er är det här med samtalsämnen... Har man alltid något intressant att prata om i ett förhållande eller? Nu låter det här kanske illa, och i så fall får ni gärna vara ärliga och säga det, men jag har börjat känna att ibland när vi umgåtts länge (t.ex. när vi ligger i sängen på förmiddagen, går ut och äter lunch efter att ha spenderat hela kvällen och morgonen tillsammans etc.) så har jag ibland lite svårt att komma på något att säga. Och vi är båda två väldigt pratglada i vanliga fall, vilket kanske är vad som får mig att reagera extra mycket.

Jag tycker inte nödvändigtvis att det är jobbigt att det blir tyst ibland, framförallt inte om vi är i enrum, men när jag börjar tänka på det så blir det liksom jobbigt helt plötsligt. Är det här något jag bör vara orolig för, eller är det normalt att det blir lite tyst ibland? När jag tänker på mina kompisrelationer så inser jag ju att även med min allra bästa vän har jag ibland svårt att komma på saker att säga och kan tycka att det blir lite jobbigt vi vissa situationer, så på det viset får jag för mig att det kanske inte är så farligt ändå... Vad säger ni med lite erfarenhet?

Jag känner igen det där från när jag hade varit ihop med min pojkvän ett litet tag, men inte tillräckligt länge för att vara helt bekväm. Jag började tänka på det så mycket att jag fick fullständig tunghäfta och inte kunde komma på någonting att säga alls vilket skapade ännu mer panik och tillsluit fick jag fram något helt meningslöst som jag sedan ångrade att jag sagt. Så himla jobbigt!
Jag är egentligen en person som tycker om när det är tyst emellanåt, det är först när den andra personen frmastår som att hen tycker att det är obekvämt som jag också börjar tycka det, men just i det här fallet blev jag så nervös att han skulle tycka att jag var tråkig eller att vi kanske inte borde vara ihop osv, överanalyserade precis allt.

Nu har vi varit ihop i fyra år och jag har inte tänkt på detta på flera år förrän nu när jag såg att du skrev det, jag är inte säker på att det är mindre tyst mellan oss nu, jag tror bara inte att jag längre reflekterar över det för att det känns bekvämt. Sen blir det ju också lättare med tiden när jag inte längre känner att varje samtalsämne måste vara sådär superintressant hela tiden, och när jag inte längre behöver tänka igenom allting innan jag säger det.
Jag tror helt enkelt att det inte är så mycket att analysera, känns det bra så ger det sig nog med tiden.

 

[Mitrolle]

Jag har inga problem att prata med min pojkvän (snart sambo!) utan vi pratar på om allt mellan himmel och jord jämt känns det som. Vi är nog ganska lika faktiskt, det är enkelt att prata. Han är som min bästa vän som jag vill berätta allting för så fort det har hänt.

 

[canine]

@canine du kanske kan ge lite hintar om vad du menar på sms?

själv var jag på dejt igår

Bra idé så kanske ska göra

Hur gick dejten då?

 

[Mineur]

Jag känner igen det där från när jag hade varit ihop med min pojkvän ett litet tag, men inte tillräckligt länge för att vara helt bekväm. Jag började tänka på det så mycket att jag fick fullständig tunghäfta och inte kunde komma på någonting att säga alls vilket skapade ännu mer panik och tillsluit fick jag fram något helt meningslöst som jag sedan ångrade att jag sagt. Så himla jobbigt!
Jag är egentligen en person som tycker om när det är tyst emellanåt, det är först när den andra personen frmastår som att hen tycker att det är obekvämt som jag också börjar tycka det, men just i det här fallet blev jag så nervös att han skulle tycka att jag var tråkig eller att vi kanske inte borde vara ihop osv, överanalyserade precis allt.

Nu har vi varit ihop i fyra år och jag har inte tänkt på detta på flera år förrän nu när jag såg att du skrev det, jag är inte säker på att det är mindre tyst mellan oss nu, jag tror bara inte att jag längre reflekterar över det för att det känns bekvämt. Sen blir det ju också lättare med tiden när jag inte längre känner att varje samtalsämne måste vara sådär superintressant hela tiden, och när jag inte längre behöver tänka igenom allting innan jag säger det.
Jag tror helt enkelt att det inte är så mycket att analysera, känns det bra så ger det sig nog med tiden.

Nämen gud vad skönt att läsa! Egentligen är det nog precis såhär jag tror att det är också, jag behövde bara få min "teori" bekräftad av andra och andras erfarenheter. Tack!

 

[Mineur]

Alltså jag är så kär i denna mannen. Han har varit borta i tre dagar och jag saknar honom så att det gör ont, men samtidigt har vi så himla fina konversationer över WhatsApp nu när han är borta att det nästan känns lite trevligt också. Härligt att få sakna varandra men ändå kunna prata, liksom. Idag vaknade jag till ett sms där det stod att han hade drömt om mig och att han saknade mig, och så en massa andra fina saker. Han gjorde min dag. Igen.

 

[emmeloy]

Seså, mer utförligt än så, tack

Fick förfrågan när jag varpå gymmet om jag ville komma upp och käka lite. Jag tänkte "säg ja till livet emmeli", så jag tackade ja, gick upp och duschade hos honom Fick lite mat, vi åt i två timmar, satte oss i vardagsrummet och pratade lite, sedan kastade han sig på mig Fick avbryta innan det gick "för långt" för första dejten Men på söndag ska han rida

 

[GardenAngel]

Jag har träffat mannen i mitt liv! (igen.. ) Träffade honom i tisdagskväll efter att ha pratat lite på en känd nätdejtingsajt. Och alltså. Japp. Det är han. Honom tänker jag gifta mig med! Vi var ute och gick med hunden och bara pratade i två timmar. Och jag är hooked! Känner mig som gubbarna i Ferdinand HONOM SKA VI HA!

Ska eventuellt träffa honom ikväll. Då ska jag iaf fråga vad det är han söker. Och han säger att han söker ett seriöst förhållande så kommer jag antagligen fria på studs! Om han bara vill ligga omkring så får jag väl krypa tillbaka till hålet jag kom ifrån

Jag har bestämt att det är bäst att ta ut segern i förskott. Då kan man ju få glädjas en gång iaf, om det inte skulle gå hela vägen.

 

[Kolbeinn]

Efter 2 veckor som vi suttit ihop är karln och jag på olika håll hela helgen
Jag saknar honom. Vilken toffel jag är

 

[Mitrolle]

@Kolbeinn

Jag och min har typ suttit ihop i 4 månader med någon veckas uppehåll här och där enbart där han varit bortrest, som nu i helgen när han är borta ons-sön och jag känner mig som en halv person. Inte alls totalt osjälvständig numera

 

[Masqueradee]

Laddade ned Tinder igen efter att ha provat den ett dygn för två-tre veckor sedan och har sedan någon dag sedan matchat med cirka sex killar. Av dom är det en jag börjat chatta lite med och han verkar en störtskön kille! Egentligen "likade" jag honom mest för att han verkade så jäkla rolig (utifrån bilder och beskrivning) och inte för att jag "kände" någonting för honom. Vi har i alla fall pratat lite fram och tillbaka och vi ska kanske ses lite längre fram och spela brädspel på ett ställe här i stan. Får se om det blir av eller ej!
Medan vi chattade med varandra så kom det fram att han pratat med en tjej som går samma utbildning som mig i samma årskull (eller vad man nu ska säga) och jag vet genom henne att han vill gå ut och ta en öl med henne så jag hoppas nästan att det kanske blir någonting mellan dom och att jag bara får en awesome vän.
Är det lite elakt att fortsätta snacka även om jag kanske inte är intresserad av mer än vänskap när det gäller honom? Jag har inte på något sätt uttryckt önskan om varken det ena eller andra utan vi har mest tjötat lite. Självklart skulle jag aldrig lova någonting jag inte skulle hålla heller, när det gäller mer än vänskap eller så.
Skulle ni kunna använda Tinder för att hitta vänner, eller är det "elakt", alltså att man i princip "lovar" att man vill någonting mer när man "likar" på en sådan app?

 

[Kolbeinn]

@Masqueradee jag använde ju Tinder rätt mycket och träffade en del killar. De flesta verkar vara ute efter att få ligga men några har jag faktiskt fått som kompisar och vi har skitroliga konversationer! Nu träffade ju jag min () därigenom och har tagit bort min Tinder. Men det GÅR att bara prata med folk och träffa vänner. Absolut.