Singeltråden no. 57

[Masqueradee]

En liten uppdatering om han jag pratade om förr..
Har efter många om och men kommit fram till att han nog är en liten skitstövel, pardon my french. Jag har diskuterat fram och tillbaka med vänner och idag gick jag en timmes lång promenad med en vän och vi diskuterade just detta och det var mycket under detta samtal som fick polletten att trilla ned hos mig. Han har alltid varit lite små-rapp i käften vilket jag har tyckt varit okej eftersom det känts varit en del av hans personlighet men nu har jag faktiskt börjat säga ifrån när jag tycker att det går lite för långt och då har han taggat ned lite. Han har även gjort och sagt saker nu som jag känner är absolut inte okej, vilket samtalet ikväll fått mig att inse när jag själv varit lite "blind". Insåg att han kanske inte riktigt är vad han säger sig vara, har lite för lätt att svänga med sanningen och nästan en liten "player" vilket jag absolut inte trott om honom. Så nu är det bara att vicka på hatten, tacka för mig och dra vidare mot nya äventyr

 

[Azalea]

Usch, villen kväll! Så många löjliga småsaker som blir stora efter x antal glas vin och flera dagars sömnbrist.
Förmodligen mest besvikelsen över hur det blev med killen jag dejtat alldeles nyligen, men att samtliga mina vänner utom jag blev raggade på ikväll och den enda jag tyckte såg intressant ut visade sig vara nära vän till killen jag dejtade typ fyra månader i somras/höstas som det heller inte blev något mer med hjälpte inte.. I en såhär stor stad känns det orimligt att det ens händer...
Grät typ en timma när jag kom och kände mig helt värdelös.

Jag känner inte att jag absolut behöver ha ett förhållande men att känna sig avvisad är ändå skitjobbigt (särskilt på fyllan..). Som tur är hade jag ett ons förra helgen, en jätterar kille, så jag känner mig inte helt oattraktiv... Bara halvt.

 

[Azalea]

Självklart började två personer som uppenbart var väldigt nervösa och nya för varann råhångla framför mig på tunnelbanan när jag själv satt med gråten i halsen.. Jag bytte plats.

 

[emmeloy]

Ja avvisningen är hemsk! Bra, var independent och tänk bara "get a room guys!" Stressa inte, ta det lugnt, gör vad som känns rätt för stunden ett tag och lev livet haha!

Mitt 3 ½ år långa förhållande har börjat svaja rejält senaste månaden och det känns förjävligt... Igår fick jag bekräftat att han tappat känslor för mig. Han frågade helt enkelt om jag ville ta mitt pick och pack och gå, eller om jag ville stanna och "skärpa mig". Jag är i stallet för mycket. Han själv hade aldrig vart så kluven i hela sitt liv, påstod han. Jag hade innan samtalet igår bestämt mig för att lämna, men där och då kunde jag verkligen inte! Och idag har jag suttit instängd på mitt kontor och gråtit till och från hela dagen Vet inte alls vad jag ska göra nu!

 

[Hedinn]

Ja avvisningen är hemsk! Bra, var independent och tänk bara "get a room guys!" Stressa inte, ta det lugnt, gör vad som känns rätt för stunden ett tag och lev livet haha!

Mitt 3 ½ år långa förhållande har börjat svaja rejält senaste månaden och det känns förjävligt... Igår fick jag bekräftat att han tappat känslor för mig. Han frågade helt enkelt om jag ville ta mitt pick och pack och gå, eller om jag ville stanna och "skärpa mig". Jag är i stallet för mycket. Han själv hade aldrig vart så kluven i hela sitt liv, påstod han. Jag hade innan samtalet igår bestämt mig för att lämna, men där och då kunde jag verkligen inte! Och idag har jag suttit instängd på mitt kontor och gråtit till och från hela dagen Vet inte alls vad jag ska göra nu!

Men vadå, han har tappat känslorna, såpass att han är beredd att släppa dig, men skulle kunna få tillbaka känslorna om du är mindre i stallet? Inte för att låta negativ, men det låter som att det ligger mer bakom. Att någon är mycket i stallet får en knappast att tappa känslorna, så jag råder dig att tänka ett varv till på det där och fundera på om det verkligen är nåt som går att laga. Är det som du skriver låter det för mig som att det redan är över.

Jag har själv varit i en liknande situation, men där han som tappat känslorna bad mig att stanna varje gång jag var på väg att lämna för att "vi kunde lösa det så det skulle bli bättre igen". Det sista halvåret jag var i det förhållandet hade jag kunnat göra nåt bättre med...

 

[emmeloy]

Men vadå, han har tappat känslorna, såpass att han är beredd att släppa dig, men skulle kunna få tillbaka känslorna om du är mindre i stallet? Inte för att låta negativ, men det låter som att det ligger mer bakom. Att någon är mycket i stallet får en knappast att tappa känslorna, så jag råder dig att tänka ett varv till på det där och fundera på om det verkligen är nåt som går att laga. Är det som du skriver låter det för mig som att det redan är över.

Jag har själv varit i en liknande situation, men där han som tappat känslorna bad mig att stanna varje gång jag var på väg att lämna för att "vi kunde lösa det så det skulle bli bättre igen". Det sista halvåret jag var i det förhållandet hade jag kunnat göra nåt bättre med...

Jag förstår precis hur du tänker. Jag är inte på något vis "förtrollad" av honom, eller otroligt förälskad. Jag gillar honom, men osäker just nu på om jag gör det mer än som kompis. Jo, han säger att han vill ha mer tid med mig, och inte bara umgås några timmar på kvällen innan det är dags att sova. Han vill ha en tjej som delar hans intresse mer (bilar), and that's not me.
Om jag får vräka ur mig lite negativt så det känns bättre för mig: han är barnslig, gillar inte min familj (som är helt underbar), han har aldrig fel, våra diskussioner slutar alltid med att det är jag som gjort fel, jag prioriterar honom sist och han prioriterar mig först (enligt honom) osv... Vi har inga gemensamma kompisar egentligen, hans intresse är enligt mig ganska barnsligt och jag tycker innerst inne att det är dags för honom att växa upp.
Pjuh, skönt att skriva av sig... På dehär jag skriver fattar man inte varför jag inte gjort slut för länge sen, eller hur? Men när vi satt där igår så kunde jag bara inte... Jag tänkte "jag vill ge det en chans till" samtidigt som jag tänkte "det kommer inte spela någon roll. Han kommer ändå vara barnslig, hata min familj, inte kunna umgås med samma folk, och inte kunna glädjas och stötta mig i det som jag vill göra på egen hand (köpa häst, resa, plugga).

Jag känner idag på mig att jag kommer tänka som du, när detta så småningom tar slut (är det sjukt att tänka så fast man fortfarande är ihop?), att varför gjorde jag inte slut på det tidigare? Men någonstans vill jag också ta det lite lugnt nu och verkligen se till att det blir rätt... Han har ändå vart min bästa vän i 3 år.

 

[Frokennordberg]

@emmeloy - igen idé enligt mig. När man kommit till det stadiet stannar man alltid för länge bara för att det är bekant. För att man tänker på det bra. Hur bra det skulle kunna vara. Men det är först när man kan släppa det som man kan gå vidare.

Och med det du skriver/hur du beskriver det ser jag verkligen ingen anledning att stanna kvar i relationen. Det är bara att dra ut på det för er båda.

 

[Frokennordberg]

Jag blev i alla fall hembjuden på middag igår, en inbjudan som varade till i morse

 

[emmeloy]

Nybliven singel from igår. En sorts lättnad, en sorts tyngd. Men absolut inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara! Vi hade ett långt samtal om hur bra människor vi var fast vi inte passade ihop osvosv, så det känns faktiskt helt okej. Jag jobbar idag med viss huvudvärk, men jag tror jag tar mig igenom detta levande.

Tell us more @Frokennorlin ?

 

[julgrisen]

Nybliven singel from igår. En sorts lättnad, en sorts tyngd. Men absolut inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara! Vi hade ett långt samtal om hur bra människor vi var fast vi inte passade ihop osvosv, så det känns faktiskt helt okej. Jag jobbar idag med viss huvudvärk, men jag tror jag tar mig igenom detta levande.

Tell us more @Frokennorlin ?

Det låter som ett klokt beslut tycker jag! Heja dig!

 

[Frokennordberg]

Han jag träffade häromdagen är den killen som jag bowlade med för ett litet tag sedan. Skulle setts i helgen men blev av diverse omständigheter inte av. Var lite tveksam om det skulle ske denna gången men det blev av och var väldigt trevligt! Åkte hem till honom och så käkade vi tacos, tjötade skit och kollade på en jättedålig film på tv.

Och sen var klockan mycket så då stannade jag över Dock får jag säga att jag inte sov så bra denna gång, så sjukt varmt och dessutom stumma kuddar, så vaknade stup i kvarten av antingen överhettning eller nackont

 

[emmeloy]

Det låter som ett klokt beslut tycker jag! Heja dig!

Åh tack! Det ger lite styrka att du skriver så Tänkte åka förbi efter jobbet och lämna en påse med hans saker som jag plockade ihop imorse. Hämta lite av mina saker, och lämna tillbaka min nyckel.

Hatar för varma rum! Galet, det är nog det som får mig att sova minst bra! Vad härligt ändå för dig! Är det något på gång där eller är det bara en trevlig person?

 

[Frokennordberg]

@emmeloy - något är det, men jag vet inte riktigt vad. Men han fascinerar mig lite grann och jag blir nyfiken på honom vilket inte är så vanligt, så vi får väl se

 

[MadicDomino]

3 saker som gör mig fruktansvärt irriterad som singel.

Plats nr 3. 40+are som verkar dras till mig. Whyyyyyy god? WHY?

Plats nr 2. Dessa män som tror att sexuella skämt är bäst sättet att ragga... Helst på ett kvinnoförnedrande sätt.

Plats nr 1. Kalla fan nt mig "baby" om du inte har en relation eller aldrig träffat mig.

Jagärinteallsbitter

 

[Kolbeinn]

Hörrniiiii nu kommer en update!

Killen som var här alltså... Jag fick mens och då valde han att inte höra av sig mer. Tänk er att han och jag pratade hela dagarna annars. Jag kände mig rätt provocerad (han svarade jättekort, om ens alls, när jag hörde av mig) så en kväll den veckan kom det hit en annan tinder-kille
Han har varit kvar här sen dess Och jag är pirrig, glad och jag SOVER bredvid honom. Det ironiska i det hela är att två douchbags som spenderar tiden med att knulla runt, och sen inte höra av sig, träffas och så bara klickar allt..
Han är liksom den manliga versionen av jag och det är helt galet. Han och jag är så läskigt lika på många plan och vi pratar verkligen om ALLT. Det var längesen jag kände mig såhär lugn och trygg i att bara göra ingenting liksom.
Han har träffat min bästis (vars åsikt för mig väger tyngst , och han blev godkänd ), har träffat hans mamma (dock av en slump, men det var trevligt haha) och han har snackat med min mamma i telefonen. På kvällen när jag åkte till mamma undrade hon varför jag inte tagit med honom! Vi har liksom mer eller mindre suttit ihop i 1½ vecka men det känns som om jag känt honom hela mitt liv och det är sjukt läskigt

En rätt konstig fråga som avslut.. Hehe. Det enda jobbiga i det här att vi sitter ihop är att jag har så sjukt svårt att gå på toa när han är här. Alltså inte bara kissa är ni också så? Min bästis tyckte synd om mig för hon har samma problem haha...

 

[emmeloy]

Men vad kuuul! Grattis, låter som det är något härligt på gång där! Men det är väl så det är i början när man hittar någon man trivs med, man sitter ihop! Och tycker som du, det är jobbigt och obekvämt att gå på toa Men det är mänskligt, och han gör det också! För mig tog det flera år innan jag kunde göra nummer två med honom i samma hus Men försök göra det i samband med dusch kanske? Då hinner det liksom bli en goood doft i rummet igen

Och jag har också en liten update! Jag och min förra kille gjorde ju slut i torsdags. Har tänkt mycket på honom, undrar vad han gör, undrar om han är kär i en annan (hans nyblivna bästa tjejkompis som han ine kunnat sluta prata om eller med) osv osv... Men har haft en sååå härlig helg bakom mig!! Hjälpte mig verkligen att tänka på annat Så nu känner jag mig som en hel människa igen! Kanske konstigt att jag redan kommit över någon efter mindre än en vecka, efter ett 3½ år långt förhållande? Men så känns det iaf, döm mig om ni vill! Familjekväll i fredags (tänkte mycket), i lördags var det mellokväll med massa vin, sen utgång i min lilla stad. Träffade en snygging på krogen som jag och min kompis hängde med på efterfest hos (har förövrigt haft koll på denna kille i många år eftersom han verkar va en så bra kille med dåiga flickvänner, plus att han ser så bra ut... (vill var tydlig med att jag bor i en liten stad)). Nu är han singel, och natten avrundades med ett litet hångel sen sov jag över hos min kompis Känner mig än idag så levande, som att livet stått still de senaste åren. Livet är väl för underbart! Gårdagen spenderades i stallet hos världens bästa hästar för lite tankeverkstad Wiho!

 

[Mineur]

Åh så fantastiskt att det blev så @emmeloy! Så otroligt starkt av dig att bryta och att sedan kunna komma igen och känna att livet är fantastiskt ändå. Det är inspirerande att läsa

 

[Mineur]

Här går det fortsatt bra också, även om det känns att vi börjar lämna det där nykära stadiet. Jag har liksom börjat se hans negativa sidor också (som som tur är inte är särskilt många, men de finns ju såklart) och börjat irritera mig lite på honom ibland, och jag är helt övertygad om att det samma gäller för honom gentemot mig. Men det är rätt skönt på något vis, nu känns det liksom som att det är helt på riktigt och som att jag ser honom med realistiska ögon eller vad man ska säga...

Igår kväll åkte han iväg på den där resan som han först trodde skulle bli 2 månader lång, men som tur är visade det sig att deras anställda på plats kunde ta det mesta av jobbet och han kommer hem igen redan om två veckor

Det enda jag har börjat obsessa lite över som jag känner att jag måste lufta med er är det här med samtalsämnen... Har man alltid något intressant att prata om i ett förhållande eller? Nu låter det här kanske illa, och i så fall får ni gärna vara ärliga och säga det, men jag har börjat känna att ibland när vi umgåtts länge (t.ex. när vi ligger i sängen på förmiddagen, går ut och äter lunch efter att ha spenderat hela kvällen och morgonen tillsammans etc.) så har jag ibland lite svårt att komma på något att säga. Och vi är båda två väldigt pratglada i vanliga fall, vilket kanske är vad som får mig att reagera extra mycket.

Jag tycker inte nödvändigtvis att det är jobbigt att det blir tyst ibland, framförallt inte om vi är i enrum, men när jag börjar tänka på det så blir det liksom jobbigt helt plötsligt. Är det här något jag bör vara orolig för, eller är det normalt att det blir lite tyst ibland? När jag tänker på mina kompisrelationer så inser jag ju att även med min allra bästa vän har jag ibland svårt att komma på saker att säga och kan tycka att det blir lite jobbigt vi vissa situationer, så på det viset får jag för mig att det kanske inte är så farligt ändå... Vad säger ni med lite erfarenhet?

 

[GoLightly]

Här går det fortsatt bra också, även om det känns att vi börjar lämna det där nykära stadiet. Jag har liksom börjat se hans negativa sidor också (som som tur är inte är särskilt många, men de finns ju såklart) och börjat irritera mig lite på honom ibland, och jag är helt övertygad om att det samma gäller för honom gentemot mig. Men det är rätt skönt på något vis, nu känns det liksom som att det är helt på riktigt och som att jag ser honom med realistiska ögon eller vad man ska säga...

Igår kväll åkte han iväg på den där resan som han först trodde skulle bli 2 månader lång, men som tur är visade det sig att deras anställda på plats kunde ta det mesta av jobbet och han kommer hem igen redan om två veckor

Det enda jag har börjat obsessa lite över som jag känner att jag måste lufta med er är det här med samtalsämnen... Har man alltid något intressant att prata om i ett förhållande eller? Nu låter det här kanske illa, och i så fall får ni gärna vara ärliga och säga det, men jag har börjat känna att ibland när vi umgåtts länge (t.ex. när vi ligger i sängen på förmiddagen, går ut och äter lunch efter att ha spenderat hela kvällen och morgonen tillsammans etc.) så har jag ibland lite svårt att komma på något att säga. Och vi är båda två väldigt pratglada i vanliga fall, vilket kanske är vad som får mig att reagera extra mycket.

Jag tycker inte nödvändigtvis att det är jobbigt att det blir tyst ibland, framförallt inte om vi är i enrum, men när jag börjar tänka på det så blir det liksom jobbigt helt plötsligt. Är det här något jag bör vara orolig för, eller är det normalt att det blir lite tyst ibland? När jag tänker på mina kompisrelationer så inser jag ju att även med min allra bästa vän har jag ibland svårt att komma på saker att säga och kan tycka att det blir lite jobbigt vi vissa situationer, så på det viset får jag för mig att det kanske inte är så farligt ändå... Vad säger ni med lite erfarenhet?

Vad skönt, två veckor är ju inte så farligt Tycker att det nästan är lite mysigt att få sakna sambon ibland och veta att han snart kommer hem igen.

Jag och sambon har varit tillsammans i snart två år nu och vill vi prata så har vi nog alltid något att prata om, men jag vet inte om vi alltid pratar om så intressanta saker. Ibland diskuterar vi samhällsfrågor, våra drömmar och framtid, ibland vad som hänt under dagen och ibland är vi bara puttenuttiga mot varandra. Sedan pratar vi inte hela tiden heller, det är helt ok med tystnad också, jag skulle bli galen om jag skulle vara tvungen att komma på intressanta samtalsämnen att fylla dagarna med

 

[emmeloy]

Åh så fantastiskt att det blev så @emmeloy! Så otroligt starkt av dig att bryta och att sedan kunna komma igen och känna att livet är fantastiskt ändå. Det är inspirerande att läsa

Tack, eller nått haha! Känns verkligen underbart Känner inte igen mig själv för tillfället! Känns som jag är ute efter en köttbit Har pratat med honom varje dag sedan i lördags då, ganska platta samtal men ändå... Och vill inte ha något nytt förhållande nu, men en natt med den kroppen skulle jag inte tacka nej till Hu, hemskt människa, vem är du och var har du gjort av mitt gamla jag?? (Don't miss her though! )