Sv: Singeltråden 52
Det är inte lätt, för det är ett stort steg att ta när man är i sitsen där man behöver ta det. Jag vet, för mig tog det nästan tio år att ta det beslutet. Men det gör också att man måste våga känna sig jävligt stark och duktig när man väl tar steget. Sedan så finns det så många sorters hjälp att be om, det kan vara alltifrån handfast KBT till djupgående psykoterapi eller en samtalskontakt. Spontant så känns det som en samtalskontakt skulle vara bra för dig, inte att gå in för att få en diagnos och en behandlingsplan utifrån det, utan snarare för att få prata av sig om allt och inget för någon som kan se saker ur ett annat perspektiv och kanske kan bidra med konstruktivare tankesätt och vinklar som gör att man lite kommer underfund med vad som är vad.
Men om du orkar ta tag i det och be om hjälp så är det oerhört starkt, och jag tror också att det verkligen skulle kunna hjälpa dig och möjliggöra en helt annan livskvalitet. Och på det får du en kram till.