Sexuella trakasserier i skolan.

[Badger]

Känner igen detta precis då det var exakt samma för ett av mina barn i förskolan o småklasserna sen. Han var oerhört lättretad vilket de andra barnen tyckte var skitkul men de var så lagom glada när de sen åkte på stryk för han var stor o stark o plötsligt var det han som var den elake o fick straffas hela tiden...varje gång jag frågade varför han slagits så var det pga att han var retad. Timeout på stol var också lösningen på vårt dagis så det verkar ju vara nåt flera tar till.

Och våra två berättelser visar ju att det ofta är "offret" som på ett eller annat sätt straffas, så även i TS fall när de tycker att tösen ska tränas i att säga nej...jag mår riktigt dåligt av att höra att det ens går till så, stackars lilla tjej.

Det är som om vissa pedagoger i skolan och förskolan tycker att det är den som stör deras lugn och ro som är problemet. Lid i tysthet eller om du inte lär dig något så sitt i alla fall still så jag slipper veta (ok lite elakt kanske).

 

[Sar]

Jodå, de trodde att han tyckte om att leka själv i ett hörn och att han var sååå intresserad av naturen. Så jag berättade rätt och slätt att visst gillar han natur men han föredrar ju att leka med andra om han bara fick för dem.

Så efter viss press har de introducerat honom för andra barn och hjälpt honom in i leken. Sådant som jag trodde pedagoger hade som arbete att göra, men som 6 personer tydligen lyckats strunta i under ett år från när han började (X får leka med pojkarna för han har varit med på förra avdelningen, men inte jag för jag är ny, sa han efter 10 månader på förskolan!). Så problemet är såvitt jag förstått löst när det gäller honom. Men nu har de tre "gängbildningar" på gården istället för ett gäng och de (uhm den) som inte får vara med och "flickorna" har jag fått veta av honom. (Utom att vi inte lyckats få till mötet med skamvråbarnskötaren och förskolechefen eftersom de blir sjuka hela tiden. Hon hävdar såklart att hon inte haft skambänk någonsin, A hävdar att han inte hamnat där igen sedan vi blev förbannade...)(han kände inte till konceptet alls innan han berättade om det och han visste inte om att vi sagt till en annan "fröken" att hon inte får.). Med lite tur är hon smart nog att inse att han slutade vara -utåtagerande när hon slutade bete sig. (Det började med att vi plötsligt fick veta att han slogs så mycket att barn blev rädda, utan att de någonsin ens sagt annat än att allt var bra varje hämtning Antingen ljuger de eller så löste vi det på en vecka med att få vara med och lova heligt att inte slåss.)

(Och jo vi borde vetat om att han inte fick vara med och att han slogs. Men han är hopplös på att säga absolut ingenting om vad som händer på förskolan. Även med lekar som vad var bäst idag och sämst osv.)

(sorry för att babbla i fel tråd, kändes bara som att jag inte ville ge alltför halvdant svar.)

Jo därför att om ens barn ofta är utsatt av de andra barnen (tex förstöra, räcka ut tungan, säga elakheter) så blir personalen arg på ens barn, inte på de andra barnen. Eftersom det är ens barn som för oväsen och knuffas, inte de andra barnen. Då blir ens barn straffat hela tiden och stressat och de andra barnen förstår att det är ok att retas, eftersom reaktionen blir att barnet får straff inför alla. Så det kan bli en ond cirkel med mer knuffande. Bättre med dålig pedagogik att ens barn börjar storgråta så att personalen ser och räddar det, tycker synd om det och sedan placerar det som -snällt barn (tm) i sina huvuden och hjälper det istället för -utåtagerade barn (tm) och straffar det värre än barnen som retas kan göra vilket kan vara sämre psykiskt för barnet.

(Å tredje sidan, med ett barn som varken gråter eller knuffas utan lider i tysthet så skulle nog en dålig pedagog bara vara nöjd med att inget oväsen förs och vara nöjd med situationen där ett barn är utanför och tänka sig att det vill nog vara utanför. Lille X leker så fint och tyst i buskarna där borta, vilket lille X inte skulle gjort om lille X hade fått leka kull med de andra barnen.)

Men jag är övertygad om att det är en jättebra strategi om barnet är inne i gruppen och hamnar i lite dumma situationer bara någon gång i veckan och litar på fröknarna så hen springer dit och kulturen i gruppen inte straffar "skvaller". Speciellt skrika NEJ! vid dåligt gehör är nog bra, jag ska föreslå de för A om frågan om nej uppkommer igen.

Jag blir så himla ledsen när jag läser om hur ditt barn haft det. Tur att ni kunde upptäcka det och ge honom lite verktyg, ser också fram emot att höra hur mötet med skämsstolsfröken och rektor gått.
I sådana här situationer tänker jag också på hur det hade gått för ett barn som inte har föräldrar/förälder som kan prata för sig?! Och det gör mig förtvivlad att man inte verkar säga till och jobba för barnets bästa i arbetslaget. Det kommer alltid att vara någon pedagog som går sämre ihop med barnet eller inte läser av barnet rätt men då måste ju en annan pedagog kunna rycka in!

 

[AgentCarter]

Jodå, de trodde att han tyckte om att leka själv i ett hörn och att han var sååå intresserad av naturen. Så jag berättade rätt och slätt att visst gillar han natur men han föredrar ju att leka med andra om han bara fick för dem.

Så efter viss press har de introducerat honom för andra barn och hjälpt honom in i leken. Sådant som jag trodde pedagoger hade som arbete att göra, men som 6 personer tydligen lyckats strunta i under ett år från när han började (X får leka med pojkarna för han har varit med på förra avdelningen, men inte jag för jag är ny, sa han efter 10 månader på förskolan!). Så problemet är såvitt jag förstått löst när det gäller honom. Men nu har de tre "gängbildningar" på gården istället för ett gäng och de (uhm den) som inte får vara med och "flickorna" har jag fått veta av honom. (Utom att vi inte lyckats få till mötet med skamvråbarnskötaren och förskolechefen eftersom de blir sjuka hela tiden. Hon hävdar såklart att hon inte haft skambänk någonsin, A hävdar att han inte hamnat där igen sedan vi blev förbannade...)(han kände inte till konceptet alls innan han berättade om det och han visste inte om att vi sagt till en annan "fröken" att hon inte får.). Med lite tur är hon smart nog att inse att han slutade vara -utåtagerande när hon slutade bete sig. (Det började med att vi plötsligt fick veta att han slogs så mycket att barn blev rädda, utan att de någonsin ens sagt annat än att allt var bra varje hämtning Antingen ljuger de eller så löste vi det på en vecka med att få vara med och lova heligt att inte slåss.)

(Och jo vi borde vetat om att han inte fick vara med och att han slogs. Men han är hopplös på att säga absolut ingenting om vad som händer på förskolan. Även med lekar som vad var bäst idag och sämst osv.)

(sorry för att babbla i fel tråd, kändes bara som att jag inte ville ge alltför halvdant svar.)

Men gud! Ni kan inte byta dagis?

 

[Mirre]

Att folk fortfarande kör med uråldriga metoder som skamvrå och time out är skrämmande.
Hade en kompis förut som kör stenhårt med time out på sina barn, samtidigt som hon gapar på sin man för precis allting. Sedan är hon jätteförvånad över att barnen härjar och bråkar konstant

 

[Mitten]

Det är som om vissa pedagoger i skolan och förskolan tycker att det är den som stör deras lugn och ro som är problemet. Lid i tysthet eller om du inte lär dig något så sitt i alla fall still så jag slipper veta (ok lite elakt kanske).

Den känslan hade jag på dotterns dagis... Hon var också problemet och hade sociala svårigheter (vet inte om ni minns mina trådar i ämnet, vi tog in privat barnosykolog när dagis pratade om diagnoser och svårigheter med kompisar mm). Senare visade det sig att tjejgruppen hon inte ville vara med (hon lekte med de ett år yngre och killarna) tvingade andra barn att göra illa sig själva för att de skulle få vara med. Och det var det min dotter vägrat och då lekt med andra i stället...
Nu har hon gått ett år i sexårs och går nu i ettan och sedan hon flyttat från dagis är det inga som helst problem och skolan förstår inte alls vad problemet skulle varit. Ja, förutom att hon fortfarande helst leker med killarna om det kan ses som ett problem (?!)

Ts, hemskt med din tjej . Sorry för OT!

 

[uppgivenmamma]

Dottern fortsätter komma in på nätterna men har kommit lite senare nu, så troligen har hon börjat sova bättre igen.

Nu har jag tänkt hela veckan på mötet och vad som sades och det var en (bland många) saker som kuratorn sa som jag fick en bad feeling om och det var att hon hade hört från pojken/pojkens föräldrar som dom pratade med i fredags att det var min dotter som hade sagt att dom skulle gå in på toaletten tillsammans och jag kände bara va?! och undrade hur allt hände i torsdags egentligen.

Så igår kände jag att jag måste fråga henne, efter att ha tänkt på hur jag skulle formulera mig så det inte blev fel.
Och visst var det så att det var hennes förslag att dom skulle gå in på toan.
Hon sa att pojkarna ville känna mitt ute på skolgården och hon ville inte att någon annan skulle se så hon sa att det är bättre dom går till toaletten i så fall.

Så min känsla stämde. Det var inte alls som att hon bjöd in dom för att känna utan hon ville inte göra det publikt som pojkarna ville. Och jag kan helt förstå att hon inte ville göra det ute på skolgården.
Men då har alltså någon av pojkarna vridit det till att hon ville det eftersom hon föreslog toaletten.
Jag hade inte heller velat känna mig tvungen att dra ner byxorna ute på skolgården

Sedan så hörde kuratorn av sig till både mig och min make idag med väldigt kort varsel om att träffas idag, bara en timma senare.
Min make kunde inte men jag hade kunnat men sa nej. Dels kändes det väldigt tidspressat och dels känner jag mig illa till mods med att låta henne tala med dottern.
Hon känns verkligen inte som rätt person.

 

[SiZo]

Dottern fortsätter komma in på nätterna men har kommit lite senare nu, så troligen har hon börjat sova bättre igen.

Nu har jag tänkt hela veckan på mötet och vad som sades och det var en (bland många) saker som kuratorn sa som jag fick en bad feeling om och det var att hon hade hört från pojken/pojkens föräldrar som dom pratade med i fredags att det var min dotter som hade sagt att dom skulle gå in på toaletten tillsammans och jag kände bara va?! och undrade hur allt hände i torsdags egentligen.

Så igår kände jag att jag måste fråga henne, efter att ha tänkt på hur jag skulle formulera mig så det inte blev fel.
Och visst var det så att det var hennes förslag att dom skulle gå in på toan.
Hon sa att pojkarna ville känna mitt ute på skolgården och hon ville inte att någon annan skulle se så hon sa att det är bättre dom går till toaletten i så fall.

Så min känsla stämde. Det var inte alls som att hon bjöd in dom för att känna utan hon ville inte göra det publikt som pojkarna ville. Och jag kan helt förstå att hon inte ville göra det ute på skolgården.
Men då har alltså någon av pojkarna vridit det till att hon ville det eftersom hon föreslog toaletten.
Jag hade inte heller velat känna mig tvungen att dra ner byxorna ute på skolgården

Sedan så hörde kuratorn av sig till både mig och min make idag med väldigt kort varsel om att träffas idag, bara en timma senare.
Min make kunde inte men jag hade kunnat men sa nej. Dels kändes det väldigt tidspressat och dels känner jag mig illa till mods med att låta henne tala med dottern.
Hon känns verkligen inte som rätt person.

Det där känns ju faktiskt ganska uträknande! Jag tror att kuratorn vill prata ensam med dottern!

Barn gör inte alltid logiska saker. När jag blev utnyttjad första gången som 5 åring, så "hjälpte" jag oxå till. De försökte stoppa in en bandyklubba i mig, och jag erbjöd att ta av mig byxorna.... Det är något jag har skämts över längre. Det är lätt att glömma att man är så liten så liten! De små barnen har inte riktigt samma logik som vi vuxna, och det är lätt att glömma när det gäller sådana här saker. Just eftersom sex är en "vuxengrejj".

Så mitt tips är att försöka att inte tänka så mkt på exakt hur hon har agerat i dessa situationer. Hon är bara ett barn, man kan inte begära ett vuxet tänkande och handlande av henne, framförallt inte i en situation som är så vilt främmande för henne.

Jag kan ta mig själv som ex, första gången var jag som sagt 5 år gammal. Jag fick aldrig vara med grannpojkarna att leka, förutom den gången. Jag lärde mig fort att det var sånt man fick ta om man skulle vara med pojkarna och leka. I skolan sen så undvek jag inte pojkar som behandlade mig dåligt, tvärtom så sökte jag nästan upp dem till slut.

Jag bjöd faktiskt tillomed in pojkarna i omklädningsrummet så att de fick titta på mig när jag var naken. Helt frivilligt utåt sett, men för mig som var lärd att det var det jag dög till så kändes det ju som att jag var tvungen för att bli accepterad. Här var jag då mellan 7-9 år gammal, och det skedde i princip efter varje gympalektion.

Det är först "nu" som jag har insett hur otroligt mkt den där första händelsen formade mig. Hur otroligt skadad jag blev. Och även om jag idag vet att jag duger till mer än sex så har jag emellanåt väldigt väldigt svårt att känna det.

Jag fick aldrig chansen att bearbeta min händelse, trots att jag berättade direkt för mina föräldrar vad som hade hänt.

Nu har jag stulit din tråd tillräckligt! Men med detta sagt, låt din dotter prata med RÄTT person! Skit i den äckligt dåliga kuratorn!

 

[TinyWiny]

Det där känns ju faktiskt ganska uträknande! Jag tror att kuratorn vill prata ensam med dottern!

Barn gör inte alltid logiska saker. När jag blev utnyttjad första gången som 5 åring, så "hjälpte" jag oxå till. De försökte stoppa in en bandyklubba i mig, och jag erbjöd att ta av mig byxorna.... Det är något jag har skämts över längre. Det är lätt att glömma att man är så liten så liten! De små barnen har inte riktigt samma logik som vi vuxna, och det är lätt att glömma när det gäller sådana här saker. Just eftersom sex är en "vuxengrejj".

Så mitt tips är att försöka att inte tänka så mkt på exakt hur hon har agerat i dessa situationer. Hon är bara ett barn, man kan inte begära ett vuxet tänkande och handlande av henne, framförallt inte i en situation som är så vilt främmande för henne.

Jag kan ta mig själv som ex, första gången var jag som sagt 5 år gammal. Jag fick aldrig vara med grannpojkarna att leka, förutom den gången. Jag lärde mig fort att det var sånt man fick ta om man skulle vara med pojkarna och leka. I skolan sen så undvek jag inte pojkar som behandlade mig dåligt, tvärtom så sökte jag nästan upp dem till slut.

Jag bjöd faktiskt tillomed in pojkarna i omklädningsrummet så att de fick titta på mig när jag var naken. Helt frivilligt utåt sett, men för mig som var lärd att det var det jag dög till så kändes det ju som att jag var tvungen för att bli accepterad. Här var jag då mellan 7-9 år gammal, och det skedde i princip efter varje gympalektion.

Det är först "nu" som jag har insett hur otroligt mkt den där första händelsen formade mig. Hur otroligt skadad jag blev. Och även om jag idag vet att jag duger till mer än sex så har jag emellanåt väldigt väldigt svårt att känna det.

Jag fick aldrig chansen att bearbeta min händelse, trots att jag berättade direkt för mina föräldrar vad som hade hänt.

Nu har jag stulit din tråd tillräckligt! Men med detta sagt, låt din dotter prata med RÄTT person! Skit i den äckligt dåliga kuratorn!

Gillar absolut inte det du har varit med om utan att du delar med dig. Det är väldigt bra att få veta hur det kan vara ur ett barns perspektiv.

 

[uppgivenmamma]

Det verkar brinna i knutarna. Jag fick ett sms nu från kuratorn som undrade vilken tid som passar oss på måndag.

Ja, jag vet ju inte om jag har någon lust att prata med henne alls..

Dottern visade vad hennes lärare hade lärt henne idag när hon kom hem från skolan.
Hon sträckte ut hela armen och satte upp handen och sa nej, stopp, inte okej!

Så jag antar att dom pratat lite med henne om hur hon ska göra. Bra eller dåligt vet jag inte. Ett nej funkar ju inte annars. Hoppas dom samtidigt säger åt pojkarna att respektera ett nej.

Jag fick hem ett brev från socialen idag om att dom påbörjar utredning angående stödet jag sökte för dottern. Dom skulle höra av sig.
Jag hoppas det betyder att dom även väljer att utreda pojkarnas situation. Det verkade gå snabbt ändå, jag ringde ju bara i tisdags.

 

[Squie]

Det verkar brinna i knutarna. Jag fick ett sms nu från kuratorn som undrade vilken tid som passar oss på måndag.

Ja, jag vet ju inte om jag har någon lust att prata med henne alls..

Jag tycker, som jag skrev förut, att du ska lyssna på din magkänsla. Klura också ut varför du tror att du känner som du gör, dvs analysera. Just för att kunna argumentera.

(o skriva dagbok)

 

[Thomasine]

@kimmis87 Min eloge till dig som öppet och frispråkigt delar din tragiska förhistoria med TS och oss andra. Jag är helt förskräckt över att du inte fick hjälp att bearbeta den.

 

[SiZo]

@kimmis87 Min eloge till dig som öppet och frispråkigt delar din tragiska förhistoria med TS och oss andra. Jag är helt förskräckt över att du inte fick hjälp att bearbeta den.

Det finns tyvärr mkt mer att berätta, vilket gör att jag inte tycker att det känns så öppet.

Men kan det hjälpa någon så blir jag glad! Det är verkligen superviktigt att man får hjälp med det, för det kan ju räcka med en enda händelse, som för mig. Och jag önskar ingen annan det jag har gått igenom!

 

[Thomasine]

@uppgivenmamma Efter att ha läst dina två senaste inlägg blir min känsla av kurators partiskhet mer och mer tydlig. Hennes uttalanden om din dotter tyder på att hon har bestämt sig för att din dotter har skulden för hela situationen och att pojkarna är "offeren" som blivit förförda av denna "avancerade" 7-åring.

Skriv ner allt du reagerat negativt på från kurators sida och varför. Jag tycker att du och din make skall be om ett möte med kurator utan dottern. Med kuratorns attityd kan ett möte lätt bli en konfrontation och det tror jag inte är till dotterns bästa.

Jag har tänkt på er hela dagen

 

[Amha]

Det där känns ju faktiskt ganska uträknande! Jag tror att kuratorn vill prata ensam med dottern!

Barn gör inte alltid logiska saker. När jag blev utnyttjad första gången som 5 åring, så "hjälpte" jag oxå till. De försökte stoppa in en bandyklubba i mig, och jag erbjöd att ta av mig byxorna.... Det är något jag har skämts över längre. Det är lätt att glömma att man är så liten så liten! De små barnen har inte riktigt samma logik som vi vuxna, och det är lätt att glömma när det gäller sådana här saker. Just eftersom sex är en "vuxengrejj".

Så mitt tips är att försöka att inte tänka så mkt på exakt hur hon har agerat i dessa situationer. Hon är bara ett barn, man kan inte begära ett vuxet tänkande och handlande av henne, framförallt inte i en situation som är så vilt främmande för henne.

Jag kan ta mig själv som ex, första gången var jag som sagt 5 år gammal. Jag fick aldrig vara med grannpojkarna att leka, förutom den gången. Jag lärde mig fort att det var sånt man fick ta om man skulle vara med pojkarna och leka. I skolan sen så undvek jag inte pojkar som behandlade mig dåligt, tvärtom så sökte jag nästan upp dem till slut.

Jag bjöd faktiskt tillomed in pojkarna i omklädningsrummet så att de fick titta på mig när jag var naken. Helt frivilligt utåt sett, men för mig som var lärd att det var det jag dög till så kändes det ju som att jag var tvungen för att bli accepterad. Här var jag då mellan 7-9 år gammal, och det skedde i princip efter varje gympalektion.

Det är först "nu" som jag har insett hur otroligt mkt den där första händelsen formade mig. Hur otroligt skadad jag blev. Och även om jag idag vet att jag duger till mer än sex så har jag emellanåt väldigt väldigt svårt att känna det.

Jag fick aldrig chansen att bearbeta min händelse, trots att jag berättade direkt för mina föräldrar vad som hade hänt.

Nu har jag stulit din tråd tillräckligt! Men med detta sagt, låt din dotter prata med RÄTT person! Skit i den äckligt dåliga kuratorn!

Helt galet vad saker kan hänga med en upp i vuxen ålder. Jag har aldrig frågat något om detaljer från din historia då det känns som sånt man låter folk berätta om själva men det här är jättehemskt.

 

[SiZo]

Helt galet vad saker kan hänga med en upp i vuxen ålder. Jag har aldrig frågat något om detaljer från din historia då det känns som sånt man låter folk berätta om själva men det här är jättehemskt.

Vill du veta detaljer berättar jag gärna, har inga problem med det numera! Men det är mkt som kommer efterhand, förtryckta minnen och skit. Händelsen som 5 åring mindes jag inte förens jag var typ 23. Det var då rätt skönt att få veta varför jag kan få total panik om "fel" man ens petar på mig. Idag är det väldigt mkt lättare att hantera, tackolov!

 

[uppgivenmamma]

@kimmis87

Tack för att du delar med dig av din historia

 

[uppgivenmamma]

Jag tycker, som jag skrev förut, att du ska lyssna på din magkänsla. Klura också ut varför du tror att du känner som du gör, dvs analysera. Just för att kunna argumentera.

(o skriva dagbok)

Saken är den att jag mycket väl vet varför jag reagerar så på vad kuratorn har sagt, och på hela situationen i sig.
Därför vet jag också hur viktigt det är att dottern får hjälp av rätt person och absolut inte av någon som tänker skuldbelägga henne det minsta.

Jag kan säga att jag har så pass mycket erfarenhet av skit i bagaget att dom här ungjävlarna gav sig på fel tjej att jävlas med för den här mamman är inte att leka med vad det gäller sitt barns välbefinnande

Har dock bestämt tid med kuratorn nu, halv elva på måndag ska jag vara där. Och jag antar ju att det är med dottern hon ska prata och jag endast ska delta som stöd (och ifrågasättande jobbig mamma vid minsta felsägning av kuratorn).

 

[uppgivenmamma]

@uppgivenmamma Efter att ha läst dina två senaste inlägg blir min känsla av kurators partiskhet mer och mer tydlig. Hennes uttalanden om din dotter tyder på att hon har bestämt sig för att din dotter har skulden för hela situationen och att pojkarna är "offeren" som blivit förförda av denna "avancerade" 7-åring.

Skriv ner allt du reagerat negativt på från kurators sida och varför. Jag tycker att du och din make skall be om ett möte med kurator utan dottern. Med kuratorns attityd kan ett möte lätt bli en konfrontation och det tror jag inte är till dotterns bästa.

Jag har tänkt på er hela dagen

Jag tänker att det är möjligt att kuratorn har pratat med båda pojkarna nu och deras föräldrar under veckan. En av dom pratade hon med i fredags och hon har säkert pratat med dom andra i veckan, och det är väl inte omöjligt att någon av pojkarnas föräldrar tycker att dennes barn är det utsatta i situationen och kuratorn håller med, med tanke på hennes uttalanden i måndags.

Men jag tror som sagt att kuratorn inte har någon som helst erfarenhet av såna här situationer och jag hoppas, och tror, att socialen har det istället. Dom borde väl (tyvärr) få in alla möjliga fall och ha personer med erfarenhet av det hela och förhoppningsvis har dom någon vettig dottern kan prata med.

 

[Intejag]

Det verkar brinna i knutarna. Jag fick ett sms nu från kuratorn som undrade vilken tid som passar oss på måndag.

Ja, jag vet ju inte om jag har någon lust att prata med henne alls..

Dottern visade vad hennes lärare hade lärt henne idag när hon kom hem från skolan.
Hon sträckte ut hela armen och satte upp handen och sa nej, stopp, inte okej!

Så jag antar att dom pratat lite med henne om hur hon ska göra. Bra eller dåligt vet jag inte. Ett nej funkar ju inte annars. Hoppas dom samtidigt säger åt pojkarna att respektera ett nej.

Jag fick hem ett brev från socialen idag om att dom påbörjar utredning angående stödet jag sökte för dottern. Dom skulle höra av sig.
Jag hoppas det betyder att dom även väljer att utreda pojkarnas situation. Det verkade gå snabbt ändå, jag ringde ju bara i tisdags.

Undrar om brådskan beror på att socialen hört av sig till skolan ? Är tyvärr en av mina första tankar....
Tycker ni hanterat detta bra TS och jätteviktigt att ni står på er dotters sida som ni gör nu och tror också att ni tänker rätt som väljer att ta hjälp utanför skolans kurator, som man verkligen undrar hur denne tänkt?

 

[Squie]

Undrar om brådskan beror på att socialen hört av sig till skolan ? Är tyvärr en av mina första tankar....

Min o sambons tanke också (diskussion i natt om tråden). Det brinner lite nu, för skolan alltså.