sex

[Timsetim]

Sv: sex

Men VA?! Är han verkligen så trög?

Iväg till familjerådgivning med er! Spela in honom på band så han får höra vad han faktiskt säger.

Ja, det är han verkligen!

Men idag sa han faktiskt att jag skulle ringa och boka tid hos familjerådgivningen! TJOHOOOOO!!! Efter 1 års tjat så verkar det ha gått in!

Sen får vi väl se vad det hela leder till! Jag anser att man måste vara tillgänglig och öppen i sinnet för att kunna få hjälp.

/Timsetim

 

[bananabambi]

Sv: sex

*kl*

Jag måste väl ha en väldigt förstående sambo (eller en väldigt feg eller ointresserad ) för han har inte sagt någonting om min borttappade sexlust. I och för sig vet han att det inte är lönt att tjata, då jag blir ännu mer ointresserad.

Nej, jag tror faktiskt att han låter mig bestämma själv när jag är redo, eftersom jag fick ta det inledande initiativet efter första förlossningen. Jag räknar med att det kommer bli så även denna gång. Tyvärr kommer det bli som någon skrev, trögstartat och förmodligen väldigt mycket senare än vad som kanske behövs.

Jag känner mig så elak som aldrig vill och som aldrig tar initiativet, jag känner mig själv och vet att jag kommer dra ut på det. Just nu har vi inte haft sex på ett halvår, typ. Eftersom min lust inte kommit tillbaka efter första barnet. Och när jag var gravid igen hade jag ju ingen lust heller.

Äsch vad jobbigt allt blev, när jag ser det nedskrivet

 

[Timsetim]

Sv: sex

Äsch vad jobbigt allt blev, när jag ser det nedskrivet

Men det är nog för att det ÄR jobbigt! Inte bara för den stackars karlen utan även för en själv som respektive!

till din man som är mogen nog att vara förstående och för att han inser att det inte blir bättre med tjat!

Men oavsett hur ointresserad du än är och har varit så blev det ju en hysteriskt söt liten pojk till!

/Timsetim

 

[gulan]

Sv: sex

fredags sa han till mig att jag hade tur som skulle till jobbet för då slapp jag sex den dagen också.

Efter en sådan komentar skulle du ha gått ut och satt på dig stålhättorna och gett honom en fet task-spark. Sååå nu behöver du inte bekymra dig längre....(din replik)
Jag har verkligen svårt att förstå denna hysteri för sex. Och jag förstår verkligen inte varför det skulle vara så svårt och onanera själv i ett fast förhållande, om nu lusten är ojämt fördelad? Varför måste partnern delta/ställa upp? Varför känner man sig oälskad och bortstött om den ene inte vill ställa upp på/ha sex?
Silverkedjan:

Men hur oförstående är DU för honom då ?

Det är ofta dessa tjejer/kvinnor inte.(oförstående alltså) De gör det ofta för att få tyst i sovrummet..........det brukar sluta med att barnen får varannanveckas boende.

Han vill fortsätta er parrelation med fysisk närhet och sex som ett naturligt kitt.

Och ibland förändras känslorna. Vem kan förutspå sånnt?

Har du dumpat honom och vill bara ha en far till barnen nu men inte vara ihop med honom ?

Detta är riktigt grymmt skrivet anser jag. Du som är läkare.....tur du inte jobbar med kvinnor på gyn eller barnmorskemott. Där brukar just detta problem komma upp ofta, ofta. Då vill gärna kvinnorna ha förståelse och TRÖST! Många känner en saknad, sorg och undrar själva vart sexlusten tagit vägen.

Inte undra på att så många förhållanden spricker när barnen är små

Nä just det! Jag kan inte låta bli och tycka att det såååå synd att en stor andel skillsmässor börjar i sängkammaren! Som du sa i början...tagga ner lite. Sex är inte hela världen. Man DÖR inte om man inte får så mycket sex som man vill. Bekräftad?! Ja, jag tror tyvärr att många vill ha mycket sex för att bli bekräftade.

Jag förstår inte tjejer som inte vill ha sex

Det behöver du ju inte heller! (förstå de som inte vill ha sex), men kanske en förståelse för att man är olika, och att många inte alls ser sex som det viktigaste i förhållandet längre då barnen kommit.

Var glada att pappan fortfarande åtrår er för tusan

Det verkar som om det på många håll helt så åtrår inte pappan längre mamman..utan bara hålet.

Sex är ju en BONUS, inget jobbigt krav.

Jag tycker att det är just det som många upplever det som att sex blir -ett krav.
gulan

 

[Silverkedjan]

Sv: sex

Det är ju helt ok om BÅDA parter inte vill ha sex.

Men om en vill och en inte har fått igång lusten - varför är det då så att den som vill har fel och ska ge med sig ?

Om den som inte vill INTE VILL FÅ TILLBAKA LUSTEN så OK.

Men då kan den ju vara schysst och tala om det för partnern så den får fundera på om den ska stanna eller inte. "Jag vill inte ens vilja ha sex med dig" är inte direkt någon kärleksförklaring

Om den som inte vill faktiskt SAKNAR lusten så tycker jag fortfarande att det är utmärkt förslag att faktiskt bara ta sig i kragen och BÖRJA. För oftast märker man då att det är mysigt.

 

[gulan]

Sv: sex

Det är ju helt ok om BÅDA parter inte vill ha sex

Jo, men det är ju inte det som vi pratar om nu.

Men om en vill och en inte har fått igång lusten - varför är det då så att den som vill har fel och ska ge med sig ?

Det är svårt att säga vem som har fel i det indeviduella fallet. Lättare fråga att ställa är.... var finns förståelsen? Jag tycker att i trådar som denna så brukar de flesta som blivit berövade sexlusten uttrycka förståelse för den andre.......men vad ska de göra åt saken? Tvinga sig att göra saker de känner motvilja till?

Om den som inte vill INTE VILL FÅ TILLBAKA LUSTEN så OK.

Jag tror många kvinnor skulle ge ganska mycket för att kunna vara till lags för sin sambo om denne har stor aptit på sex. Många VILL inget hellre än att allt ska vara som förut.

QUOTE]Men då kan den ju vara schysst och tala om det för partnern så den får fundera på om den ska stanna eller inte.

[/QUOTE]Ja, men tror du inte att de flesta tror och HOPPAS innerligt att det ska bli bättre? Och här har vi helt olika åsikter. jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan ge sex så stor betydelse i sitt liv att man är beredd och ge sig av i ett annars fungerande förhållande.

"Jag vill inte ens vilja ha sex med dig" är inte direkt någon kärleksförklaring

Håller jag ju med om. Det är inte tjat heller!

Om den som inte vill faktiskt SAKNAR lusten så tycker jag fortfarande att det är utmärkt förslag att faktiskt bara ta sig i kragen och BÖRJA. För oftast märker man då att det är mysigt.

Kanske det är -jag vet inte. Själv har jag inte haft problem av den här sorten. Men nästan alla mina vänninor har påtalat mer eller mindre svårigheter med att komma igång alt. slippa ha sex efter barnafödande. 1 har klarat sig igenom. Det tog paret några år och hon tålde inte ens ett tag att han ville ge henne en kram.......Hon var verkligen bekymmrad. Idag är de de enda i deras bekantskap som håller ihop. Hon tror själv att det beror på att han tydligen hjälpte sig själv en hel del. (vi har varit så fula att vi bara pratat vi 2 och inte involverat hennes man).
gulan

 

[Sony]

Sv: sex

jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan ge sex så stor betydelse i sitt liv att man är beredd och ge sig av i ett annars fungerande förhållande.

Ursäkta att jag lägger mig i, men jag måste ge Siverkedjan visst stöd här.


I denna tråd förutsätter vi att det är kvinnan som inte vill och att mannen vill mycket. Spelar ingen roll för mig och det finns omvända förhållanden också.

Är det så att sex inte fungerar och kvinnan inte vill, kan, orkar - så brukar det ge fler "kring-effekter" och påverkar på så sätt inte bara det rent sexuella umgänget. Det jag då tänker på är närhet, ömhet, kramar etc.....OCH förståelse. Från BÅDAS håll.

Därför ställer jag mig en aning frågande till formuleringen "i ett annars fungerande förhållande". Vad är det som blir kvar i förhållandet om de intima bitarna (inte enbart sex) fungerar?

Jo, det måste då vara de rent praktiska!

Man har någon att dela hushåll med, men det kunde i praktiken lika gärna vara bästa kompisen. Varför vill man då fortsätta det sk förhållandet? Var i finns "värdet" i det förhållandet?

Missförstå mig rätt. Jag är inte en person som tycker sex är jätteviktigt och ett förhållande för mig är så otroligt många bitar. Men när intimiteten, närheten, ömheten och förståelsen inte finns där. Vad blir då kvar?

"I ett annars fungerande förhållande" - Nä, för mig är detta inget fungerande förhållande. Ett förhållande kanske, men inte fungerande.

Nu är ju allt individuellt och visst - kanske det någonstans finns de som tycker det är helt OK att ett förhållande inte behöver vara mer än rent praktiska saker i vardagen. Men för mig är det mer än så och jag hoppas verkligen att alla killar och tjejer i alla åldrar kräver mer än så av sitt förhållande.

 

[Sony]

Sv: sex

Ska kanske tillägga att i det fall ts beskriver så är det ju inte säkert detta är ett bestående tillstånd och jag tror nog det är så här för rätt så många småbarnsföräldrar. I dessa fall är min åsikt att man som både man och kvinna kanske får ha överseende med detta under en tid. Men för den skull behöver man ju inte stöta bort sin partner lika lite som motparten skall tvinga en till handlingar som den inte vill.

Det jag avsåg med mitt första inlägg i denna tråd var att då det blir ett mer permanent tillstånd så bör man kanske fundera över orsakerna och begära hjälp eller se sig om efter ett nytt förhållande. Alt bli singel. Att inte ha sex är för mig en sak, men när resten också "dör ut" - då är det illa.

Ett förhållande kan ha sina upp och ner, men när det bara blir ner under en längre tid - då är det fel någonstans.

 

[skogsridmulle]

Sv: sex

Ja, det är han verkligen!

Men idag sa han faktiskt att jag skulle ringa och boka tid hos familjerådgivningen! TJOHOOOOO!!! Efter 1 års tjat så verkar det ha gått in!

Sen får vi väl se vad det hela leder till! Jag anser att man måste vara tillgänglig och öppen i sinnet för att kunna få hjälp.

/Timsetim

Bara ett år? Jag har tjatat i fyra, men det verkar som att det kommer hända något efter semestern. Vi har dock haft sex kontinuerligt, kanske därför han ansåg att terapi är överflödigt?

 

[skogsridmulle]

Sv: sex

Ska kanske tillägga att i det fall ts beskriver så är det ju inte säkert detta är ett bestående tillstånd och jag tror nog det är så här för rätt så många småbarnsföräldrar. I dessa fall är min åsikt att man som både man och kvinna kanske får ha överseende med detta under en tid. Men för den skull behöver man ju inte stöta bort sin partner lika lite som motparten skall tvinga en till handlingar som den inte vill.

QUOTE]

Fast tar man inte tag i det BLIR det ett permanent tillstånd, hade en jobbarkompis som hade det så. Att komma igång med sex händer inte av sig själv efter x månader, man blir lite avsexualiserad om man inte gör det på länge. Sugen på sex blir man av att ha sex.

Men det är en klar fördel att slippa otrevliga omogna kommentarer.

 

[Silverkedjan]

Sv: sex

Jag har verkligen svårt att förstå denna hysteri för sex. Och jag förstår verkligen inte varför det skulle vara så svårt och onanera själv i ett fast förhållande, om nu lusten är ojämt fördelad? Varför måste partnern delta/ställa upp? Varför känner man sig oälskad och bortstött om den ene inte vill ställa upp på/ha sex?

Därför att man är i en kärleksrelation för att få ge och ta kärlek mellan två vuxna människor. Däri ingår fysisk närhet, mycket hudkontakt och sex.

Är man ointresserad av det så har man ju ingen kärleksrelation.

Då bor man ihop som Sony beskriver av något slags praktiska skäl, men i mina ögon är man inte tillsammans som ett par.

Ofrivilligt celibat inom ett förhållande är ett straff värre än döden

De som verkar ta lätt på det och absolut inte kan förstå "hysterin" om att även ha ett fysiskt nära förhållande till man älskar - är det samma personer som stöter bort sina partners ?

Jag har svårt att tänka mig att man själv utsatts för helvetet att inte få komma nära på flera år och blivit förnedrad och förminskad i processen om man kan uttala sig så.

 

[Silverkedjan]

Sv: sex

Sugen på sex blir man av att ha sex.

Men det är en klar fördel att slippa otrevliga omogna kommentarer.

Ja men exakt.

Det är ju precis det jag menar.

VILL man hitta lusten igen så är det bara att BÖRJA liksom.

Men man behöver verkligen inte vare sig före eller efter barn känna sig dragen till idioter

 

[IrpaSnirpa]

Sv: sex

*knapp*

Jag släpper sällan till, jag orkar helt enkelt inte, vill inte, kan inte. Ärligt talat så tänder jag inte alls, för mig blir det endast ett krav på sex och det gör det hela avtändande.. Innan jag blev gravid fanns där inga hinder, flera gånger om dagen var inget ovanligt.

Men så började jag få ont av sexet, oavsett hur "på" jag än var, vilket sitter i ännu, jag är rädd för att få ont, och dessutom börjar jag bli lite otymplig och ja, det känns inte rätt helt enkelt.

Min sambo är rätt oförstående ang graviditeten, men i just detta läget förstår han mig när vi pratar om det, och ställer inga krav på mig om att vi skall ha sex. Men vi myser varje dag, på ett eller annat sätt. Försöker, men oftast är det bara han som blir tänd och jag vandrar vidare med andra tankar. Det är inte så att han får stå kvar där och känna sig otillräckligt, jag tycker det är minst lika mysigt att "mysa" till det för honom som det är att mysa till det för båda.

Jag hoppas att jag förr eller snare skall få tillbaka sexlusten, för innan graviditeten var sexlivet allt annat är trist. Vilket jag saknar, men det är en bit jag inte orkar ta tag i i dagsläget, just nu koncentrerar jag mig på att vara frisk och kry för att bebisen skall få en trevligare tid i min mage än vad den haft innan.

 

[gulan]

Sv: sex

Är det så att sex inte fungerar och kvinnan inte vill, kan, orkar - så brukar det ge fler "kring-effekter" och påverkar på så sätt inte bara det rent sexuella umgänget.

Och det ju det som är så himmla synd tycker jag.

Därför ställer jag mig en aning frågande till formuleringen "i ett annars fungerande förhållande". Vad är det som blir kvar i förhållandet om de intima bitarna (inte enbart sex) fungerar?

Finns mycket annat som jag tycker man gott kan fokusera på i ett förhållande. Det som jag antar att du kallar det "Rent Praktiska". Det kan tex vara att man faktiskt älskar varann och vill leva med den andra och inte utan.

Missförstå mig rätt. Jag är inte en person som tycker sex är jätteviktigt och ett förhållande för mig är så otroligt många bitar. Men när intimiteten, närheten, ömheten och förståelsen inte finns där. Vad blir då kvar?

Jag tycker att när närheten, ömheten, respekten och "allt det där" inte längre finns ..........så kan ett sjujäklar härligt sexliv ochså kvitta!! (för mig skulle det göra det alltså)
gulan

 

[gulan]

Sv: sex

Ofrivilligt celibat inom ett förhållande är ett straff värre än döden

Vad skulle hända om en person med stor aptit på sex helt plötsligt skulle bli ofrivilligt singel? Vad gör denne då med sin kåthet? Tar livet av sig?

De som verkar ta lätt på det och absolut inte kan förstå "hysterin" om att även ha ett fysiskt nära förhållande till man älskar - är det samma personer som stöter bort sina partners

Jag vet inte.

Jag har svårt att tänka mig att man själv utsatts för helvetet att inte få komma nära på flera år och blivit förnedrad och förminskad i processen om man kan uttala sig så.

Jag uttalar mig inte om dessa som blivit förnedrade och förminskade i sina förhållanden. För om man känner sig förnedrad och förminskad oavsett vad det gäller i ett förhållande (inte bara när det gäller sex) bör man gå.....snabbt som ögat.
gulan

 

[Sony]

Sv: sex

Finns mycket annat som jag tycker man gott kan fokusera på i ett förhållande. Det som jag antar att du kallar det "Rent Praktiska". Det kan tex vara att man faktiskt älskar varann och vill leva med den andra och inte utan.

Låter i mina öron som ett ganska så konstigt förhållande om vi förutsätter att vi pratar om ett förhållande som innefattar två normalt friska människor. "Älskar" (i ett normalt förhållande) är för mig mycket mer än att dela morgontidningen, tvätt, inköpen på ICA, hämta/lämna barn (om man har), osv. Älskar man någon så innefattar det även närhet, ömhet, kramar, kyssar..... och sex. Jag har förståelse för att sex kan få stå tillbaka under vissa perioder i livet. T ex efter en graviditet eller vid sjukdom, men finns den inte med som en del i ett längre perspektiv så är det en viktig bit som fattas. Speciellt om den påverkar de andra "nära" bitarna i ett förhållande också. Då blir det bara morgontidningen, inköpen på ICA etc som blir kvar..... och då kan man lika gärna bo med bästa kompisen eller helt singel.

Jag tycker att när närheten, ömheten, respekten och "allt det där" inte längre finns ..........så kan ett sjujäklar härligt sexliv ochså kvitta!! (för mig skulle det göra det alltså)
gulan

Japp! Det kan jag hålla med om.

 

[Silverkedjan]

Sv: sex

Vad skulle hända om en person med stor aptit på sex helt plötsligt skulle bli ofrivilligt singel? Vad gör denne då med sin kåthet? Tar livet av sig?

Hehe, nej, då har man sex med nya partners tills man fastnar där man trivs på alla plan.

Jag uttalar mig inte om dessa som blivit förnedrade och förminskade i sina förhållanden. För om man känner sig förnedrad och förminskad oavsett vad det gäller i ett förhållande (inte bara när det gäller sex) bör man gå.....snabbt som ögat.

Ja men ! Det är ju just när man blir bortstött för att partnern inte vill vara nära en som man känner så. Så då ska man alltså gå, snabbt som ögat ? Då tycker vi VÄLDIGT lika

 

[gulan]

Sv: sex

Känns lite som vi diskuterar två olika problem, men svarar som om det var ett och samma.
Jag håller med om att i ett förhållande helt utan sex blir ett annat slags förhållande, och det är inte det vi pratade om från början. I ett förhållande där den ene vill oftare än den andre och med tjat, tråkningar och suckar effektivt håller på att ta död på den lilla gnista som faktiskt fanns/finns där.

Jag har förståelse för att sex kan få stå tillbaka under vissa perioder i livet. T ex efter en graviditet eller vid sjukdom,

Och det verkar som om det är just det som många med stor aptit på sex inte verkar förstå.........eller ännu värre tar hänsyn till.
När jag blev gravid så blev mitt sex otroligt bra. Mycket tror jag berodde på att jag äntligen blev av med min kroppsfixering. Jag kände mig stört läcker och sexig. Sen kom barnet och jag ammade. Kände att jag ville komma igång med sex rätt fort, så när efterkontrollen var avklarad så ville jag prova. Det kändes inte alls bra. Brösten var nu helt förbjudna för min man att vidröra.......och mina pattar är vanligtvis mina startknappar. (vad skulle jag göra utan dem ) Efteråt sa jag -Du, det där kändes inte alls så bra. -Nä, jag märkte det, svarade han. Är det Ok om vi låter det vara ett tag. Det är lugnt, fick jag till svar.
Skulle jag i det här läget känna att min man pockade på sex och jag skulle mot min vilja göra det, så tror jag det skulle ha slutat i katastrof. Och skulle han sen ochså börja såra mig, anklaga mig och sucka och stöna och för vid varje kram känna att han ville.......tror jag att jag skulle börja avsky honom.
Min man fick nu leva i cellibat i över 12 månader. Jag ammade helt i 8 och sporadiskt tills barnet var 14 månader. Jag tyckte vi hade ett otroligt kärleksfullt förhållande med massor av tillit och närhet -men utan sex......
Sen blev jag gravid igen och det blev lite av "favorit i repris".
gulan

 

[gulan]

Sv: sex

Hehe, nej, då har man sex med nya partners tills man fastnar där man trivs på alla plan.

Mmmm.......vad jag förstått så är det inte alla som har så lätt att hitta nya partners som har lust att ha sex med dem......bara så där.

Ja men ! Det är ju just när man blir bortstött för att partnern inte vill vara nära en som man känner så

Ja men! Tänk om den andre då ger mycke närhet och andra bevis på att man inte är helt uträknad. Jag menar finns ju förhållanden där den ene känner att den andre bara vill ha sex med en, sen när man är med vänner eller utanför sängkammaren så är man som två kompisar. Och skulle det vara på det viset OCH att personen inte heller ville ha sex så kan jag verkligen förstå att man känner sig bortknuffad och oälskad. Det måste väl ändå finnas fler handlingar i ett förhållande som talar om att man älskar och respekterar varann??
gulan

 

[Druvan]

Sv: sex

Jag tyckte vi hade ett otroligt kärleksfullt förhållande med massor av tillit och närhet -men utan sex......

Det måste väl ändå finnas fler handlingar i ett förhållande som talar om att man älskar och respekterar varann??
gulan

Bra skrivet, ett kärleksförhållande behöver inte upphöra vara ett kärleksförhållande bara för att man inte har sex! Ett bra förhållande bygger på så mycket annat.. Har sett vänners förhållanden som nästan enbart byggt på sex, och som tagit slut så fort det blir problem i sänghalmen eller när helt enkelt när passionen minskat .