Under första graviditeten var vårt sexliv ganska oförändrat - vi hade mycket sexlust och mycket sex. Dock tappade jag tyvärr bort min förmåga att komma vaginalt någon gång vid vecka 20, lite tråkigt men det går att komma på andra sätt. Mannen som kallar det min "superkraft" (kommer väldigt lätt med honom) var livrädd att det var borta för alltid.
Efter förlossningen var jag superkåt, säkert för att vi inte "fick" ha sex. När vi väl skulle ha det igen gjorde det väldigt ont och jag var väldigt trång vilket i kombination med att mannen är välutrustad gjorde att det kändes som att vara oskuld igen (blev akut kejsarsnitt, så vet inte om det påverkade).
Därefter var det en period med mindre sexlust och där jag helst ville vara nära bebis. Vi hade dock relativt mycket sex, ett par gånger i veckan, men det var lite jämfört med innan. Sen kom en period med samma lust som innan, dock är det lite svårare med en bebis än innan. Det blir lite mer pusslande för att få till det.
Nu är jag gravid igen, vecka 19, och är superkåt. Vi har jättemycket sex och bortsett ifrån att jag igen tappat förmågan att komma vaginalt (den kom dock tillbaks efter graviditeten så jag är inte så orolig den här gången) är det toppen.
Jag tycker inte att du ska oroa dig. Ska man leva ett helt liv ihop tror jag att det är naturligt att sexlusten ibland är starkare och ibland mindre stark. Man får prata om det som med allt annat så att ingen går och tycker att det är jobbigt i tystnad.