Tack Skönt med uppmuntrande ord faktiskt! Lapphunden var fullkomligt neutral, han låg på rygg i ens knä och ba ”jaja, visst, om du måste!” Denna jycke screams bloody murder. Det är en balansgång, vill inte göra det värre genom att tvinga men man kommer ju till en punkt då klorna är obehagligt långa (typ nu) och det bara måste göras…
Men jag håller tummarna för (och jobbar på) att vi kommit till en plats om ett år eller så då han åtminstone accepterar läget.
Det finns förmodligen tusen tips och du har säkert redan läst de flesta Tex funkar omvänt lockande väldigt bra på rottisen i massor av situationer, säg spruta öronrens som hon tycker är uäk (men kloklipp bryr hon sig som sagt inte om). För staffen har vi kommit på att det är bäst att jag lägger honom lugnt men stadigt och någon annan i familjen kliar honom medan jag klipper — då mår han ändå rätt gott.
Men jag tror det bästa citatet för MIN EGEN del var när rottisens uppfödare sa att hon ”gärna säljer hundar till hästmänniskor, för vi är inte så pjåskiga — är det dags för hovslagaren så kan man inte gärna säga nej, jag känner inte för det idag”. Det har för gjort att jag känner mig mindre taskig när staffen är drama queen, och det i sin tur har ändat mitt kroppsspråk och sinnesstämning. Lugnt, tryggt men bestämt.