Min hund är också schäfer.
Jag tycker personligen inte att det rätt att det överhuvudtaget har blivit uppdelat i två grenar. Kan man inte ha en ursnygg hund som också har samma mentalitet som en "bruksschäfer".
Hunden jag nu har bara råkade bli min. Det är min chef som föder upp och hon fick tillbaka henne när hon var ca 1,5 år och jag har henne då på foder. (jag hade henne från det att hon var 7 månader tills hon var ett år innan, men det är en annan historia, hon visste då inte ens vad hon hette...) Det har varit rätt tufft att träna henne då jag inte har kunnat arbeta upp kontakten med henne som man annars gör från det att de är valpar. Men det funkar ganska bra ändå.. Hon är en "exteriörschäfer" men hennes linjer har också gått bra på brukset. Pappa är SCHIII (heter det väl?. Alltså BHPIII fast han är tysk). Mexie själv är Tjh bevakning, BHP arbetet är påbörjat, UHP'n är gjord och hon ska koras nästa helg (MH'n är också gjord) hon har även tagit cert på utställning.
Vet ej om man får säga det men kenneln är Mannos, hon har fött upp schäfer sen 70-talet, men bara ca två kullar om året. Hon har olika tiklinjer med olika utseende och olika mentaliteter på (en del lite "snällare" än andra, en del lite mer "brukstyp")
Jag tycker att hon ska titta efter hälsan (kanske i första hand avseende HD, AD och hud), mentaliteten och sist utseendet. Det viktigaste är väl ändå att man har en hund som trivs rent mentalt med och som passar till det man vill ha den till.