Sätta igång eller inte?

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

Det är väl lite att det känns som att ingenting med den här graviditeten går av sig själv, som det ska. Först blev jag inte gravid, utan det krävdes IVF, sen har jag i princip haft klippkort hos vården hela graviditeten, och nu kan den inte ens födas utan medicinsk hjälp. Jag skulle önska att någon del av förloppet kunde vara som det ska, av sig själv, utan medicinsk hjälp.

Inte rationellt utan bara känslomässigt förståss, men bl a av den anledningen skulle jag helst vilja ha en "naturlig" förlossning. Mardrömmen är lite som du beskriver - först igångsättning, sen segdraget och plågsamt förlopp, och i slutändan ändå akutsnitt.

 

[Petruska]

Sv: Sätta igång eller inte?

Inte rationellt utan bara känslomässigt förståss, men bl a av den anledningen skulle jag helst vilja ha en "naturlig" förlossning. Mardrömmen är lite som du beskriver - först igångsättning, sen segdraget och plågsamt förlopp, och i slutändan ändå akutsnitt.

Det förstår jag, faktiskt. Det känns ju alltid bättre när kroppen fungerar som den ska av sig själv (eller med "normal" hjälp på traven såsom vettig mat och rolig motion). Man vill ju helst ha en bra kropp, vara en bra kropp.

Jag förstår också att det där är lite mardrömslikt - en förlossning där man i princip får det sämsta av allt. Men jag vill ändå envist försöka uppmuntra med att trots att jag hade just en sådan förlossning, så är det bestående intrycket (och intrycket genast efteråt när jag hade sovit ut lite) att det trots allt handlade om en rätt kort del av livet (några dygn) och att det därför inte var så illa ändå.

Sen tycks det vila en förbannelse över min mammas-mormors-mormorsmors släktled som innebär extremt jobbiga förlossningar. En förbannelse som jag nu brutit genom att föda en son. (Jag hoppas att förbannelsen inte är så stark att hans tillkommande får jobbiga förlossningar.)

 

[Mitten]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag lider verkligen med dig Jag tror (hoppas) du får en plättlätt förlossning för nu har du förtjänat det. Jag försökte intala mig själv det dagarna innan iallafall. Och jag tror jag kom rätt billigt undan.

Hopplöst när man inte kan styra något själv, jag är kontrollberoende och tyckte väldigt illa om det.

 

[Sar]

Sv: Sätta igång eller inte?

Det är väl lite att det känns som att ingenting med den här graviditeten går av sig själv, som det ska. Först blev jag inte gravid, utan det krävdes IVF, sen har jag i princip haft klippkort hos vården hela graviditeten, och nu kan den inte ens födas utan medicinsk hjälp. Jag skulle önska att någon del av förloppet kunde vara som det ska, av sig själv, utan medicinsk hjälp.

Ok, hade jag inte läst den meningen hade jag nog funderat på att ge dig rådet om att begära att snittas (sedan vet jag inte hur hårda de är). Just av hänsyn till att kroppen inte orkar mer påfrestningar. Man ska ju kunna fungera efteråt också.

 

[LuckyMemory]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag blev igångsatt pga av havandeskapsförgiftning och klåda. Hade en ganska jobbig graviditet kändes som om jag samlade på alla problem som man kunde få. Min förlossning gick väldigt smidigt trots igångsättning och att det var första barnet.
12:30 sattes en bard-kateter. Fick lite ont i ryggen men kände inga värkar efter 3,5 timma hade jag öppnat mig 3 cm och sedan tog de hål på hinnorna och efter en stund kom värkarna. Vid 18-tiden bad jag om lustgas och 2,5 timmar senare var hon ute. Jag behövde bara lustgas och de behövde inte ge mig något dropp. Det gick dock lite snabbt på slutet så jag sprack endel men det läkte ganska snabbt ändå.
Lycka till!

 

[mino]

Sv: Sätta igång eller inte?

Det går ju inte att ta ett intellektuellt beslut i frågan eftersom man inte alls vet vad som kommer att hända med just dig och din bebis. Det mest rationella underlaget för beslut i detta läge är vad som är starkast medicinskt motiverat. Släpp det där med vad som är naturligt, tänk på att i länder där allt sker så jäkla naturligt så trillar var 6e kvinna av pinn i graviditets och förlossnignsrelaterade skador. Att föda barn är inte något som man ska ha prestationsångest kring, det går ju inte att kontrollera.

Dessutom vill jag påstå att kejsarsnitt absolut inte behöver vara det sämsta sättet att föda barn på, inte ens ett akutsnitt. Det går inte att på förhand veta exakt vad du kommer att reagera på eller vad du kommer att tycka. Som jag skrev ovan så hade jag nog precis det du skulle kalla mardrömsförlossning men det jag hängde upp mig mest på i efterhand var att jag tyckte att barnmorskan var knäpp och att jag kände mig kränkt av henne, inte av själva födseln i sig. Jag låg och drog skämt med personalen under snittet och var hur nöjd som helst över att det meningslösa värkarbetet var över. Det är inte alls säkert att det som normen säger är det optimala sättet att föda barn på för just dig. Det kan mycket väl bli bra hur det än blir.

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

Det är ju inte av medicinska skäl de vill sätta igång mig, utan dels för att jag inte mår så bra av min klåda, och sen för att det finns normer om att IFV-graviditeter ska sättas igång tidigare än andra. Normer som inte är medicinskt motiverade och håller på att ändras. Bebisen mår så vitt jag vet som en liten prinsessa/prins därinne.

Det är inte så mycket fråga om att jag vill att allt ska vara naturligt, som att det faktiskt vore kul att få uppleva hur någon del av en graviditet går till utan medicinsk hjälp på traven.

 

[Gnarpis]

Sv: Sätta igång eller inte?

Det behöver ju inte heller bli en mardrömsförlossning för att du blir igångsatt, som många redan beskrivit. Det kan ta hopplöst lång tid och sluta med snitt även om det startar av sig självt.

Vet inte vad jag vill säga egentligen, mer än att jag förstår din vånda och hoppas att bebisen snart är ute.

Jag är själv en pessimist och ställer in mig på att saker ska gå käpprätt åt helvete för att inte bli så besviken sen. Svårt att ändra detta invanda beteende, men jag räknade iskallt med att bli igångsatt och akutsnittad, för att jag inte skulle tycka det var så jobbigt om det blev så.

Jag gick 9 dar över och hade inte ett tecken på att något skulle hända, när jag en morgon vaknade av värkar. Det hela gick väldigt bra, men epidural var en gåva från himmelriket.

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

Givetvis inte, men allt annat lika är det större risk att det blir en långdragen/komplicerad/smärtsam förlossning vid igångsättning än vid en naturlig.

Helt ovetenskapligt är jag dessutom lite skeptisk till att tillföra hormoner för min del, för det verkar som att jag reagerar extremt mycket på alla hormoner jag får. Nästan alla komplikationer jag har haft från början till slut av graviditeten har berott på att jag reagerat för mycket på olika köns/graviditetshormoner, jag reagerar extremt på p-piller, osv. Det är möjligt att det blir annorlunda med förlossningshormonerna, men hittills verkar det som att om man kan överreagera på ett hormon, då gör jag det.

Hoppas förståss på att förlossningen ska komma igång av sig själv ur det blå så att säga, precis som den gjorde för dig!

 

[cirkus]

Sv: Sätta igång eller inte?

Usch - jag tycker så himla syn om dig som haft en sån pestig graviditet. Det är ju själva faen om inte förlossningen kunde komma igång av sig själv (och vara superenkel). jag håller iallafall tummarna för att du får en lätt förlossning oavsett om den är igångsatt eller inte. Så hoppas jag att du får världens sötaste och mest lättskötta bebis !

 

[Gnarpis]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag håller med cirkus. Verkligen verkligen! Och blåhåller tummarna!

 

[lingonben]

Sv: Sätta igång eller inte?

+1 på det!

Mabuse, jag hoppas att hormonkänsligheten blir något positivt under förlossningen. Typ att direkt när förlossningshormonerna börjar stegras så drar din kropp igång för fullt och ser till att få jobbet undanstökat

 

[jerseyko]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag reagerar oxå på hormoner

Din BM kan inte göra en hinnsvepning för å se om de kan sätta lite fart?

 

[Cyllene]

Sv: Sätta igång eller inte?

Kort svar för bebis är minst sagt high maintenance-bebis, men jag blev igångsatt och fick mkt bra förlossning. Blev igångsatt 13.30 och lillskit var ute 22.42!

Önskar dig stort lycka till!!!

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag reagerar oxå på hormoner

Din BM kan inte göra en hinnsvepning för å se om de kan sätta lite fart?

Nej, man måste vara lite öppen för att man ska kunna komma åt att göra en hinnsvepning.

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

Kort svar för bebis är minst sagt high maintenance-bebis, men jag blev igångsatt och fick mkt bra förlossning. Blev igångsatt 13.30 och lillskit var ute 22.42!

Önskar dig stort lycka till!!!

Hur satte de igång dig, och hur långt gången var du då (alltså hur långt hade förlossningsprocessen kommit)?

 

[Cyllene]

Sv: Sätta igång eller inte?

Mitt vatten gick torsd kväll men inga värkar, kollades fredag men inget hade hänt, fick ny tid lördag. Vaknade och bebis hade bajsat i fostervattnet och fick åka in lite akut.

Väl inne så var jag bara 1 cm öppen och inte helt "mjuk". Min egen bm hade på torsdagen sagt att jag var närmre 3 cm öppen men det var visst fel.

De valde att bara sätta värkstimulerande dropp. Först gick det jättesakta och under de första timmarna (typ mellan 1 och halv 4) öppnade jag mig bara till 3 cm, så bm trodde det skulle ta lång tid. Sen gick det räserfort och troligtvis var jag helt öppen vid 6-7-tiden. Pga lite miss från bm och skiftbyte så kollades jag inte förrens vid nio-tiden och då var han mer el mindre på väg ut.

Just att han låg och tryckte på så länge utan att jag började krysta kan dock enligt min bror ha påverkat att jag inte gick sönder något. Han låg och tryckte på nedåt och min kropp hann förbereda sig och "mjuka upp sig". Annars var det ingen höjdare, de försökte alltså släcka mina krystvärkar med tredubbel ryggmärgsbedövning och lustgas. Sen när ny bm kom så undrade hon "har du inte känt att du har krystvärkar??" Hur skulle jag kunna veta det liksom, jag förklarade ju hur det kändes...

 

[Sirocco]

Sv: Sätta igång eller inte?

Hej!

Jag blev igångsatt då det blev långvarig vattenavgång. Vattnet gick men inga värkar, så efter två dygn satte de dropp.

Dock så hade jag öppnat mig nästan helt (utan att jag visste det, hade bara molande mensvärk som inte alls var så farlig, var hemma, lagade mat, kollade på film osv), men hade inga värkar. Efter att droppet satts så kom värkarna ganska fort. Men det tog ändå 5 timmar innan Martin föddes.

Jag har ju inget annat att jämföra med, men jag blev inte alls "avskräckt" pga igångsättningen. Min förlossning tog ju normal tid sas, gick inte sönder eller nåt, uppe på benen efter 10 minuter!!

 

[Freyja_bus]

Sv: Sätta igång eller inte?

Usch, låter verkligen inte roligt allt det här!

Jag fick också valet att bli igångsatt eller ej när jag var fullgången eftersom jag hade så ont i min ena njure då livmodern tryckte på den så att njurbäckenet vidgades. Jag åt maxdos av smärtstillande och var som en zoombie, kunde inte göra någonting utan att det gjorde ont. Det var verkligen jobbigt att få det där valet, det hade varit enklare om de sa "nu sätter vi igång dig", inte "vi kan sätta igång dig om du vill, det är upp till dig".

Jag valde att bli igångsatt och åkte in för att träffa en läkare. Det var inte samma läkare som tidigare lovat igångsättning, och den här läkaren ville plötsligt inte alls sätta igång mig. Han tyckte att jag skulle stå ut några dagar till eftersom jag ändå klarat mig så långt, och hans övertygelse var att det alltid är bäst med en naturligt förlossning, särkilt för en förstföderska. Jag blev besviken såklart när jag nu äntligen hade bestämt mig och såg ett slut på allt det onda, men jag är i efterhand väldigt glad att jag inte blev igångsatt. Två dagar efter detta beskedet sjönk My ner mer i magen och mina smärtor upphörde som om någon tryckt på en knapp. Jag gick två veckor till och mådde hur bra som helst (förutom att man längtade ihjäl sig efter att få träffa bebisen), och sen satte det igång av sig självt med värkar och vattenavgång. Flrlossningen tog sedan 13,5 timme, och jag är så nöjd med hur allt utvecklade sig!

Jag hoppas verkligen för din skull att förlossningen kommer igång av sig självt, och att du får uppleva att kroppen faktiskt fixar något själv, utan medicinsk hjälp, precis som du vill. Det känns som att du har haft nog med elände under den här färden. Stort lycka till och kämpa på!

//julia

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

*kl*

Det känns faktiskt lite bättre nu, dels för att vädret har blivit svalare vilket minskar klådan, och sen fick jag grönt ljus från läkaren sist att äta så mycket smärtstillande jag vill (inom gränserna för hur mycket man får ta, förståss), har inte vågat ta dexofen på sistone ifall förlossningen skulle sätta igång och det är dåligt för bebisen ifall jag har dexofen i mig då. Att jag vågar ta tabletterna igen nu gör att jag kan röra mig på ett annat sätt och inte behöver ligga still hela tiden, och det är stor skillnad för hur jag mår.

Nu har jag väl smält detta med att det inte blev någon födsel kring BF, och istället mentalt ställt in mig på att gå 42 hela veckor, och förhoppningsvis då vara så långt gången att det går bra att sätta igång. Runt bf så höll jag kalendern tom, men nu planerar jag in nåt litet att göra dag för dag, så jag inte bara går hemma med livet på paus.