Sätta igång eller inte?

[vindvissla]

Sv: Sätta igång eller inte?

Så som du har beskrivit dina krämpor hade jag valt att bli igångsatt. Det finns toppensmärtstillande plus att det faktiskt går över.

 

[Kattennizze]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag tror jag hade valt igångsättning. Även om förlossningen hade blivit tuffare, så hade jag föredragit det framför att gå ner mig ännu mer fysiskt och psykiskt. Förlossningen har ju ett slut, men att gå dag ut och dag in och må så dåligt som du gör är inte mänskligt. Lycka till med valet!

 

[Javan]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag hade valt igångsättning för att ORKA med förlossningen - varje dag låter som en kamp för dig. Hur förlossningen blir är helt osagt ÄVEN om den kommer igång naturligt. EDA är guld värt kan jag meddela (åtminstone för mig ) Håller tummarna att du snart får snusa bebis och få tillbaka din kropp - låter som det mesta av dina krämpor försvinner bara bebis kommer UT.

 

[mino]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag blev igångsatt med mitt andra barn. Det går ju inte att sia om hur det kommer att bli för just dig men min rekommendation är att om du väljer att bli igångsatt ser till att du får en barnmorska som du litar 100% på och att du byter direkt om du känner att det känns fel. Eftersom det är barnmorskans bedömning som styr förlossningen i så fall är det extra viktigt. Se till att din kille verkligen är med på de noterna och att du kan kommunicera det till honom på ett enkelt sätt om det behövs. Min igångsättning slutade med snitt eftersom jag bara öppnade mig 5 cm och sen hände inget och bebisens hjärtljud gick ner lite men det var inte så vansinnigt farligt som att jag inte litade på min barnmorska. Det är lätt att läsa gudrun abascal och tro att man ska vara i nån sorts kontroll, det är man inte när man är på en förlossning och det kan mycket väl bli så att barnmorskan gör som hon tycker är bäst och det inte är läge att kommunicera varför de inte gör som har bett dem att göra. Det är ett sjujäkla skarpt läge när man föder barn och vi som är vana vid att kontrollera och forma det mesta med intelligensen tror jag är extra känsliga för att bli överkörda.

 

[lingonben]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag har testat både förlossning som kommit igång av sig själv och igångsättning, och jag hade lätt valt igångsättning igen om jag mått som du verkar må just nu. Du har ju passerat BF och bebisen är färdig, vi talar inte om någon liten prematur som behöver varje dag extra i magen.
Visst, det finns en risk att förlossningen blir utdragen men krasst sett gör det ont att föda barn oavsett vilket. Tyvärr Bättre då att ta alla smärtstillande du kan få och få slut på de besvär du har nu. Min igångsatta förlossning tog betydligt längre tid än personalen trodde att det skulle ta för en omföderska. Men första förlossningen var också utdragen och jobbig så jag tror att det mer handlar om hur min kropp jobbade än metoden.

 

[mino]

Sv: Sätta igång eller inte?

Vill bara tillägga att det jag upplevde som anledningen till att jag inte litade på henne var att hon inte kommunicerade med mig utan försökte övertala mig till det ena och det andra, bla lade hon mig på sidan med ena benet i gynställning när jag helst ville sitta upp på en boll. Dessutom är det ju bm som vrider upp det värkstimulerande droppet och det är inte så himla skönt med värkar så man vill verkligen känna att de har koll och är pålitliga, annars känns det smått hotfullt med en sån bm. När värkarna är täta så har man inte en chans att argumentera emot eller ens prata, det är verkligen en extremt obekväm situation om man då inte känner förtroende för den som styr och ställer med en.

 

[EmelieR]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag blev igångsatt o visst- det var inte alls som jag tänkt mig... men välja mellan att plåga sig vidare eller ej så hade jag valt det.
Man ska nog inte ha några förväntningar bara...

Jag hann ju inte ens få droppet och min mognad hade inte ens börjat. Jag satte in en tampong kl 11. kl 22 fickjag värkar och kl 5 är hon född.
Livet var ett helvete när jag skulle stå emot värkarna men det är ju ditt hela tiden...

Vad gäller efteråt få väl sambon ställa upp lite extra medans du försöker ta igen dig- om det nu är så att du känner att du inte orkar, vill, har intresse eller helt enkelt behöver ta hand om dig själv. Skulle det behövas finns det ju ännu mer hjälp att få

Lycka Till! Vad du än väljer...

 

[Ia*]

Sv: Sätta igång eller inte?

Det behöver inte ta mer tid för att livmodertappen är omogen. Jag skulle bli igångsatt pga misstänkt/början till havandeskapsförgiftning. Men jag var helt omogen så de stoppade upp ett piller som skulle mjuka upp livmodertappen. Det var vid 18-tiden. Vid 21-22 började jag få värkar. Helt uthärdliga och inte alls som jag minns från förra förlossningen. Sen blev de lite värre vid tolv och jag frågade om jag kunde få en alvedon. Fick en morfinspruta i rumpan. Den skulle inte ta bort värken men jag skulle slappna av. Men va f*n jag ville ju ha en alvedon.... Sambon fick fråga efter det efter ett tag igen och då sa hon att jag kunde få lite lustgas. Blev flyttad till förlossningssal där hon även kände efter om livmodertappen hade blivit mjukare. Gissa om de blev förvånade när den inte bara blivit mjukare utan jag var helt öppen!! Och medans hon kände efter så kom första krystvärken. tre eller fyra värkar senare var hon ute. Det var en underbart bra förlossning.

Jag var i v.39+5 tror jag och läkaren sa att eftersom att bebisen är klar och de misstänkte havandeskapsförgiftning så fanns det ingen anledning att inte sätta igång det. Lycka till vad du än bestämmer dej för att göra.

 

[Hyacinth]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag hade valt igångsättning, och önskar att jag hade fått det. Jag gick 7 dagar över tiden, och mådde vansinnigt dåligt på slutet.
Sen valde jag att ta ryggbedövning vilket var det enda som hjälpte mig.
Anknytningen för mig gick sådär i början, eftersom jag var i uselt skick, så ärligt var tiden efter värre än att vara gravid, vilket jag aldrig skulle kunnat tro. Jag upplevde inte att någon fattade det heller, och jag höll käften om hur uselt det kändes. Rekommenderas inte, ut med det om det händer.

Det kanske inte hade blivit bättre om hon kom tidigare, men jag hade kanske sluppit vissa av mina komplikationer.

Trist inlägg, men jag antar att du ville ha ett rakt svar.

 

[Comfort]

Sv: Sätta igång eller inte?

jag fick ju en lång hemsk förlossning trots att den startade av sig själv 8 dagar efter BF, då borde ju ändå tappen ha vart rätt mogen men ändå tog det 4 dagar. Så det är ju ingen garanti attdet blir lättare bara för att den startar själv, och jag har som många andra här hört både ris och ros om igångsättning.

Hade jag varit du hade jag valt att sättas igång. För lida kommer du ju göra även om du inte sätts igång, men då vet du inte när slutet är.

 

[Snurrfian]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag blev ingångsatt med första barnet, jag fick tabletter under tre dygn och tillslut satte värkarna igång, men segdragen förlossning som slutade med akutsnitt, men det visade sig även vid snittet att hon låg lite fel och alltså inte kom ner i bäckenet ordentligt så oavsett igång sättning eller inte så hade det antagligen blivit akutsnitt ändå.
Tvåan är inte ingångsatt och tog bara lite kortare tid på förlossningen, han är född vaginalt men med sugklocka.

Jag tycker att du ska lyssna på vad läkare och BM säger, lyssna på din kropp och gå på magkänslan. Ang svår förlossning eller inte så finns det mycket som spelar in, anknytningen samma sak så det hänger inte enbart på igångsättning eller inte.

 

[Mitten]

Sv: Sätta igång eller inte?

En gynekolog har undersökt, och det är påbörjat men en bit kvar. Det skulle gå att sätta igång, men varje dag extra som jag står ut är bra.

Spännande känns det tyvärr minst av allt, det är rätt tungt just nu, när det känns som att valet står mellan att leva i helvetet eller få förlossningen från helvetet. Känns fullkomligt orimligt att ta hand om en bebis, det är det minsta jag vill så som jag mår just nu. Så jag är ju lite orolig för att jag inte ska kunna knyta an till barnet heller, så som jag mår, tål knappt att se spädbarn längre.

Klantigt uttryckt av mig, jag förstår att det inte känns spännande utan bara jävligt. Jag kände så också, vaknade och grinade varje dag bara för att jag fortfarande var gravid, och bävade för igångsättningen... fick ju höra hur hemskt det var men jag kunde samtidigt inte få mer än 1-2 timmars sömn per natt så jag orkade liksom inte mer. Är man uppe i det är det inte spännande utan skitjobbigt, jag tänkte bara på att bebis hursomhaver kommer ganska snart, och det var spännande. Sry.

 

[Mitten]

Sv: Sätta igång eller inte?

Det är ju lite så jag har gjort - var där i torsdags för kontroll, och då bestämde vi att jag kommer tillbaka på måndag för ny kontroll, om jag vill sätter de igång mig då, eller så väntar vi ytterligare några dagar. Det finns naturligtvis också möjligheten att förlossningen sätter igång av sig själv inom kort, men eftersom jag inte har några förvärkar eller några andra tecken på att det är på gång är jag lite skeptisk till det.

Jag hade inga förvärkar alls. Jag kände lite mensvärk typ på kvällen och när det satte igång hade jag totalt ca 10 värkar innan hon kom ut. Så med lite tur har det börjat hända ändå, om tappen har börjat mjukna. Samtidigt finns det folk som går i veckor och är 2 cm öppna... Det finns för lite regler och lagar kring det här tycker jag .

Har du tänkt amma bara? Om ni tänkt hjälpa till med flaska eller så, förbered pappan på att han får ta lite nätter i början så du får sova ut. Det gjorde jag, min man var beredd att ta första nätterna, men jag piggade faktiskt på mig fort och Elina sov ganska bra, så jag ammade ändå. Men efter några veckor tog han lite nätter med hjälp av utpumpad mjölk i flaska. Det är skönt att veta när man går in i förlossningen att man kan få sova lite sen. Det gav iallafall mig inre styrka och ork.
(Alla barn tar inte flaska, min matades med kopp på BB. det går ju också)

 

[TinyWiny]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag tycker verkligen att du ska ta igångsättningen nu när den erbjuds. Hur förlossningen blir har inte så mycket med att göra om man blir igångsatt eller inte och ut ska ju bebisen oavsett.
Det är bättre att du gör det nu än väntar och mår ännu sämre för var dag som går.

 

[Petruska]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag håller med TinyWiny. Jag ser ingen vettig anledning till att du ska må så här illa längre, när det inte ens direkt är till nytta för bebisen.

Finns det något mer systematiskt belägg för att förlossningen blir värre om man sätter igång det?

Jag tycker överlag att förlossningar sällan verkar bli den där romantiska upplevelsen en del drömmer om, men du verkar ändå inte vara lagd åt sådana drömmar.

 

[Lucta]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag blev igångsatt med Julia, hon föddes i slutet på mars. Jag hade gått över 5 dagar och hade också jätte problem och kunde knappt röra mig. Att jag blev igångsatt berodde inte på det iofs för när jag var in på koll så kom läkaren på att det hade gått så fort med mitt andra barn (första tog god tid på sig) och de ville vara säkra på att jag skulle hinna in.

Så jag blev igångsatt kl 13,30 och 15,07 kom hon våran lilla tjej! Första timmen kände jag knappt någonting men sista 40 minutrarna var väldigt intensiva. Men jag hade lätt valt igångsättning igen om det skulle bli aktuellt!

Lycka till! Och hoppas du får träffa din lilla bebis snart!

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

*kl*

Tack alla för svar! Var hos läkaren igen idag, i princip har ingenting hänt sen i torsdags när jag var där sist, och jag är såpass "omogen" att det skulle ta väldigt lång tid att sätta igång mig nu. Ny kontroll på torsdag, hoppas att det hänt nåt då. Så ska vi ta ställning till igångsättning ign då.

 

[Mitten]

Sv: Sätta igång eller inte?

Känner du dig nöjd med det? Eller ville du få det 'överstökat'?

Det är iallafall skönt med en ny tid på torsdag, så du har något att räkna ner till. Och 2 veckor över tiden sätter man väl igång ändå (i Stockholm) ?
Håller tummarna för att det sparkar igång av sig själv innan torsdag.

Jag hejjar på bebis från mitt håll, heja heja

Tänkte på en sak - när jag skulle sättas igång fick jag några sömntabletter (eller, propavan) för att kunna sova trots besvären i iallafall 1 eller 2 nätter (nu fick jag hemska biverkningar så det funkade inte på just mig). Helt enkelt för att man skall orka förlossningen. Det skulle kunna vara något att be om så du får lite vila innan?

 

[Mabuse]

Sv: Sätta igång eller inte?

Jag äter redan maxdos sömntabletter (Lergigan) sedan några veckor tillbaka, de funkar hyfsat, men inte jättebra. Jag somnar på dem, och om jag inte vaknar kan jag sova ok, men i natt t ex vaknade jag igen vid tresnåret, och då är klådan så enerverande att det är väldigt svårt att somna igen.

Jag blev jätteledsen över beskedet, känns som jag har plågat mig igenom helgen utan resultat. Visst, mirakel kan hända, men jag hörde ju på läkaren att hon inte riktigt tror att det kommer bli någon förlossning på naturlig väg den här veckan åtminstone, om öht. Det är ju inte så mycket att räkna ner till, har det inte hänt mer tills på torsdag är det lika dåliga förutsättningar för igångsättning eller naturlig förlossning som för en vecka sen. Efter dagens besked törs jag ju inte riktigt hoppas på att det ska hända nåt tills på torsdag heller.

Till slut blir det ju igångsättning ändå så klart, hur dåliga förutsättningarna än är, men jag kan ju inte säga att det är ett drömscenario precis att först ha det såhär jobbigt och sen i slutändan ändå få en hemsk igångsättning man hade kunnat gjort med samma resultat två veckor tidigare.

 

[Petruska]

Sv: Sätta igång eller inte?

Var hos läkaren igen idag, i princip har ingenting hänt sen i torsdags när jag var där sist, och jag är såpass "omogen" att det skulle ta väldigt lång tid att sätta igång mig nu. Ny kontroll på torsdag, hoppas att det hänt nåt då. Så ska vi ta ställning till igångsättning ign då.

Att sätta igång nu och så "ta" en rätt lång och jobbig förlossning - finns det alternativet?

Inte för att jag önskar dig en jobbig förlossning, men jag tänker att gravid har du varit rätt länge och det har varit påfallande jobbigt. Barn kommer du att ha resten av livet (om än vuxet så småningom). En kort och lätt förlossning går väl på några timmar, en långdragen och jobbig tar trots allt sällan mer än ett par dygn. Sen är det över.

Jag hade själv en extremt jobbig förlossning: först underliga värkar hemma var femte minut i tre, fyra dygn utan att något annat hände än att jag blev utmattad och sömnlös, sen tog det väl två dygn med dropp och hela skiten på bb, inklusive sex timmars krystvärkar på slutet (vilket var mer än resten av "mammagruppen" på bvc hade sammanlagt) och det blev ändå akut snitt till sist, av hänsyn till mig men också pga risk för syrebrist hos bebis.

Ändå tänker jag alltså just så som jag skrivit ovan. Ett par dagars lidande är inte så mycket att orda om i efterhand, och det är ju någon mening med det, det blir en bebis. Till skillnad från din klåda osv, som i alla fall jag inte insett någon direkt mening med.

Eller är jag helt fel ute?