samsova med barnen - eller inte?

[Enya]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Nej inte i flera trådar, endast en.

Jag tror att flera i tråden tyckte att mina barns trots var normalt och inget annat. Det var jag som överreagerade pga andra orsaker. Jag blev i alla fall lugnad av det svaret, dels pga att de inte är lika trotsiga längre och dels för att jag ofta får höra av dagis och bvc att mina barn är trygga och glada barn. Bvc-sköterskan var hos oss när son nr 2 föddes. Hon var mycket nöjd med son nr 1 matvanor, tv-vanor och hans regler. Vi fick beröm för vårt sätt mot honom. I höstas när de började på dagis fick vi höra att de aldrig haft så glada och trygga barn, inskolningen gick helt utan problem, utan tårar eller något annat. Den yngsta killen är alltid glad, på dagis möts de alltid av ett leende från honom. Den äldsta killen var i trotsen som värst och det märkte de även på dagis. MEN nu är han nästan lika lugn som sin lillebror. De har helt olika personligheter, den yngsta accepterar allt man gör medan den äldre igfrågasätter allt man gör. Dagispersonalen säger att den äldre sökte sin plats i gruppen tidigare och har nu hittat den. Andra som vi träffar berättar för oss hur fina våra pojkar är, och mycket ofta får vi höra såna ord som sociala, trygga och glada när det snackas om våra barn. Nu senast var det farmor som sa rakt ut att vi har lyckats bra med barnen, hon reagerade på sitt barnbarns sätt att uppfostra sina barn- eller brist på uppfostran och kommenterade det för oss.

Jag tar allt till mig som skrivs, men jag håller bara inte med om att mina barn är otrygga! Barnpsykolog Malin ALfvén sa att barn trotsar dem de älskar mest och att barns trots är normalt och positivt för deras vidare utveckling. Och det tror jag på.

Om mina barn drömmer på natten blir de ledsna eller så ropar de på oss. Eftersom vi vaknar lätt så tar det inte lång stund innan vi går in till dem och då tröstar vi altenativt pratar om det och läser kanske lite eller bara gosar. Sedan lägger de sig självmant ner igen. Hade mina barn varit otrygga så hade de gapat och skrikit alltid, inte trotsat.

Jag har börjat använda de metoder som några i tråden berättade för mig. Att tex inte tjataq utan bara säga till en till två gånger. Jag står ut med att mina barn har myror i benen och inte kan sitta still när de äter, men de får inte beté sig hur som helst och att kasta maten på golvet är inte ok. Då säger jag först till en gång och sedan berättar jag att om han gör så en gång till så får jhan gå ifrån bordet. Fortsätter han får han gå ifrån bordet. Vill han itne ha mat ska han ändå sitta med vid bordet och det braukar sluta med att han äter i alla fall. SWlår de på varandra så får de en till sägelse, sedan får de sitta stilla en stund på ett ställe och varva ner tills de känner att de kan hantera situationen uitan att slåss. Mina regler är att inte slåss, inte kasta mat på golcvet ( så atthunden äter det), inte bråka när de ska äta, inte banka på akvariet. Vet itne fler vilka regler jag har, kanske har jag det men i sådana fall är de självklara som tex att de iunte frår slå ihjäl varandra eller något. Och att de inte får röra hunde utan tillstånd från mig. Detta fungerar bra nuförtiden, men jag möts alltid av nej från den äldre killen när pappan är hemma, men när jag är ensam med honom är han en helt annan person. Otrygga nej. Jag tycker inte längre att det är jobbigt med deras trots, har hittat ett sätt att lösa det på. Utan att ändra för mycket på det jag tror på.

Óch du, inte är barn som inte får sova i sina föräldrars sängar , otrygga???!!!

 

[Enya]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Nej jag kan inte ligga ihjäl dem nu, men som nyfödda kunde jag ju det och jag tänker inte ändra det här med att sova i egen säng nu, det är bara dumt, både mot mig själv och mina barn.


Ska kanske nämna att när jag har varit sjuk och vilat på soffan så har mina barn fått vara med där. SAå nån jävla sadistmamma är jag inte.

 

[Inte_Ung]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Så här skrev du.

Mina barn har aldrig fått sova i vår säng.
....
Vi har hund som sover i min säng och jag tycker att det är synd att köra ner hunden från ett ställe som är viktigt för henne, hon har fått anpassa sig mycket efter barnen redan.

Jag tycker att du borde ta och fundera över vad du skriver och vilka reaktioner som du kan få från det.
Och sedan försöka att tolka de reaktionerna på annat vis än personliga påhopp.
Vi reagerar på vad du skriver, fundera på vad du skriver.

 

[prinsessfeminist]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Jag tycker att det är skillnad om man sover med hunden i stället för barnet i sängen för:
1. Barnens överlevnads skull.
2. Sin egen skull.
eller
3. Hundens skull.

Jag, och antagligen även Welsh, uppfattade Enyas första inlägg som att hundens önskemål sattes före barnens eventuella behov.
Och det var nog det som Welsh reagerade emot.
I alla fall så gjorde jag det.
Men jag valde att inte kommentera det, för jag begriper mig ju i alla fall inte på hundägare.

Du har rätt i det. Enya uttryckte sig lite klumpigt. Jag tycker inte att det är sjukt att ha sina barn i sängen, men det kan bli sjukligt. Jag har en väninna som inte sover bra utan sonen. Han är numera snart nio år.

Att däremot inte vilja ha barnen i sängen som en säkerhetsåtgärd eller för att själv kunna sova, det är ju liksom en annan sak.
Säkerheten först så måste det ju alltid vara.

Exakt, så har det varit hos oss. När barnen var riktigt små så ammade jag dem i sängen, men jag var livrädd för att somna och lägga mig på dem. Därför fick de sova vidare i egen vagga/säng. Sedan blev det en vana.

Och att sätta gränser runt sig själv så att man trivs är också bra.
Men att kalla det sjukt att vilja ha sina barn i sängen, det är en dålig idé.

Men Enya bad om ursäkt för att hon uttryckt sig klumpigt. Varför fortsätta att håna henne då?

Och jag tror nog att även barn som inte får sova i föräldrarnas sängar kan mocka i stallet.
Frågan är dock om de kan spela fiol?

Jadu - jag vet inte om man kan se ett tydligt samband; mocka = fiolspelande. jag tog mest upp det eftersom du ofta (och gärna) berättar om dina fiolspelande underbarn som också mockar i stallet. Det kan lätt bli så att man gör följande ekvation: sova i sängen hos mamma = spela fiol + mocka i stallet.

Med mitt exempel så ville jag visa att den teorin inte är fullständig.

Min överintelligenta son hade dock fått problem med sin empatiska förmåga om han hade blivit utvisad från sina föräldrars sängar.
Han visade under en period alla tecken på att utvecklas till psykopat.

Ja, det är inte säkert att det beror på att han sovit i din säng - frågan är om någon vet vad det beror på? I synnerhet med så välartade syskon? Eller kanske är det just därför? Någon måste vara lite annorlunda när alla andra slår omgivningen med häpnad.

Det är enligt skolan vanligt bland överintelligenta barn, för de ser lätt omgivningen som ett slags lägre stående djur av en annan art.
Vilken kan vara förståeligt när inte ens alla lärare klarar av den intellektuella nivån på de resonemang som barnet för.

Fast det är en annan debatt. Jag har synpunkter på det med. Kan du inte starta en ny tråd om det någon dag?

 

[Snuffsan]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Jadu - jag vet inte om man kan se ett tydligt samband; mocka = fiolspelande.

Kan genast dementera. Min dotter har sovit i min säng, hon har en pappa som (bl.a.) undervisar i fiolspel. Hon hade en egen fiol på den tiden hon umgicks med honom och inte fan kan hon spela fiol!

Mockningen går däremot bra.

 

[emma74]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

för tillfället sover vi alla i samma säng... 2 vuxna, 2 barn (5 1/2 år och 2 månader) en hund och en katt... hunden och katten brukar växla om vem som ligger i sängen men ibland ligger båda där :-)

hur blev det så då? Sonen sov så gott i sin korg halva natten och sen i sängen med oss resten av natten som bebis men sen började ju mardrömmen med hans allergi som gjorde att han aldrg sov mer än en timme stöten utan att vakna och illvråla av magont... och då fick han sova i vår säng hela natten... när vi fick kläm på vad som var problemet så sov han ju som vanligt igen men var som en liten helikopter när han sov... han fastnade på tvären i spjälsängen... och fick helt enkelt sova i vår säng... hade trots omgivningens farhågor inga problem alls att sluta amma när jag kände att det var dags, då var sonen lite mer än 2 år och hade hela tiden "ammat fritt" dag som nattetid... ett par månader senare flyttade vi och han fick eget rum - han propsade på att få sova där redan andra natten :-)

sen när jag var sjukskriven för utmattningsdeppression orkade jag inte hålla på och läsa sagor på kvällarna och kliva utt på nätterna när sonen vaknade (maken vaknar tyvärr inte för minde än explosioner) och han hamnade inne i vår säng igen och sov väldigt bra hela nätterna...

sen flyttade vi en gång till ganska kort efteråt och då vändes världen upp och ner lite för mycket för sonen (problem med dgamamman bl.a.) och det funkade inte att få honom att somna i hans rum så då fick han sova i vår säng, ibland bär vi in honom i hans säng men nu på vintern är det lite kallt (har inte fixat helt med uppvärmningen ännu) att sova själv och sen kom ju Emma och då kändes det fel att kasta ut Robin ur vår säng för att hon ska sova där... men till sommaren ska vi köra operation övertalning och fixa till hans rum och så och förhoppningsvis så sover Emma i spjälsängen som står kant i kant med vår säng (öppen utan långsida) då åtminstone en del av natten för nu känns det liiite trångt i sängen :-)

 

[prinsessfeminist]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Så här skrev du.

Jag tycker att du borde ta och fundera över vad du skriver och vilka reaktioner som du kan få från det.
Och sedan försöka att tolka de reaktionerna på annat vis än personliga påhopp.
Vi reagerar på vad du skriver, fundera på vad du skriver.

Den var låg, I_U!

Utryckt ur ett sammanhang kan de mest tänkvärda citat te sig märkliga.

Med lite välvilja hade du förstått att Enya inte alls är en ondskefull mor. I synnerhet då det visar sig att hon tidigare skrivit en tråd där hon utlämnat sig och bett om råd för hur hon skall agera kring barnen.

Jag deltog inte i den debatten och vet inte riktigt vad den handlar om, men jag tycker (rent allmänt) att det är modigt att blotta sina funderingar och osäkerhet kring barnuppfostran. De flesta av oss gör inte det, men kan lära oss mycket av de frågor som modiga Enya ställer.

Istället för att Enya skall bli pucklad på ännu en gång, så tycker jag att du, Inte_Ung, skall fundera på hur du uttrycker dig?

Du har många goda poänger, men ofta går diskussionen in i en slags återvändsgränd där du pressar offret att försvar sig vilt och då kanske uttrycka sig felaktigt eller dumt.

Om du vill uppnå en större förståelse för hur du tänker så bör du uttrycka dig lite mer nyanserat. Det är sannerligen inte lätt att vara förälder och det blir inte lättare om man möts av hård och skoningslös kritik.

 

[Inte_Ung]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Aj då, där så sprack den teorin.
Att sova i mammas säng ger tydligen inte fiolspelande barn.
Men mockande!

Eller?

 

[Inte_Ung]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Den var låg, I_U!

Utryckt ur ett sammanhang kan de mest tänkvärda citat te sig märkliga.

Med lite välvilja hade du förstått att Enya inte alls är en ondskefull mor.

Jag är helt övertygad om att Enya inte är en ondskefull mor.
Detta handlar inte om det.

Men jag tycker att hon bör tänka på att även vi andra kan ta illa vid oss av vad hon skriver och att inte hon är ensammen om det bland oss.
Jag tog illa vid mig när hon noga talade om att jag hade ett sjukt beteénde.

Jag får känslan av att Enya glömmer bort att vi andra också har känslor och inte bara hon.
Ingen få skriva något som Enya kan ta illa vid sig av.
Och råkar någon ta illa vid sig av vad Enya skriver, så är det i alla fall någon annans fel, i detta faller Welsh fel.

Welsh tog illa vid sig och jag tog illa vid mig, men det är ändå Enya som det är synd om.
Eller?

 

[prinsessfeminist]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Jag är helt övertygad om att Enya inte är en ondskefull mor.
Detta handlar inte om det.

Men jag tycker att hon bör tänka på att även vi andra kan ta illa vid oss av vad hon skriver och att inte hon är ensammen om det bland oss.
Jag tog illa vid mig när hon noga talade om att jag hade ett sjukt beteénde.

Jag får känslan av att Enya glömmer bort att vi andra också har känslor och inte bara hon.
Ingen få skriva något som Enya kan ta illa vid sig av.
Och råkar någon ta illa vid sig av vad Enya skriver, så är det i alla fall någon annans fel, i detta faller Welsh fel.

Welsh tog illa vid sig och jag tog illa vid mig, men det är ändå Enya som det är synd om.
Eller?

Njae - till viss del har du rätt. Men var det inte så att Enya tog i efter det att hon blev hårt åtgången? Jag får backa och läsa - för vad jag minns så inledde inte Enya med att skriva andra på näsan hur sjuka de var.

Nu har jag läst och konstaterat att Enya bara skriver om hur det är hos henne. Barnen är trygga i sina sängar, men hunden sover i hennes säng.

Welsh kontrar då med detta:

I mina öron låter det helt sjukt att hellre ha sin hund i sängen än sina barn med det får stå för mig det.

Så jag undrar vem som provocerar vem? hade Welsh läst vad Enya skrev så hade hon inte behövt dra det till sin spets på det viset.

 

[Inte_Ung]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Felet som jag tycker att Enya gjorde, det var att skriva ett inlägg avsett för bara Welsh.
Och att glömma bort att hon genom det inlägget även förklarade alla andra som gillar att sova med sina barn i sängen som behäftade med ett sjukt beteénde.
För att sedan inte förstå att andra reagerar.
För inlägget var ju "bara till Welsh".
Det blir inte bara till någon enskild på ett öppet forum, det blir till alla.
Och dessa "alla" de har också känslor.

 

[prinsessfeminist]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Felet som jag tycker att Enya gjorde, det var att skriva ett inlägg avsett för bara Welsh.
Och att glömma bort att hon genom det inlägget även förklarade alla andra som gillar att sova med sina barn i sängen som behäftade med ett sjukt beteénde.
För att sedan inte förstå att andra reagerar.
För inlägget var ju "bara till Welsh".
Det blir inte bara till någon enskild på ett öppet forum, det blir till alla.
Och dessa "alla" de har också känslor.

yeah, yeah, yeah.... *suck*

jag tror du tål det. Men det är klart, någon kan ha tagit illa upp - men Enya rådde ju bot på det, eller hur?

Nu orkar jag inte tjafsa mer! So long gott folk!

 

[Inte_Ung]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Citat:
Det är enligt skolan vanligt bland överintelligenta barn, för de ser lätt omgivningen som ett slags lägre stående djur av en annan art.
Vilken kan vara förståeligt när inte ens alla lärare klarar av den intellektuella nivån på de resonemang som barnet för.


Fast det är en annan debatt. Jag har synpunkter på det med. Kan du inte starta en ny tråd om det någon dag?

Jag försökte, men kom inte på någon bra inledning.
Kan du starta en?
Jag har liksom inget att säga om det, så jag kunde inte uppbåda något engagemang.
Det är färdigt för vår del, problemet löst och borta.

 

[Inte_Ung]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

yeah, yeah, yeah.... *suck*

jag tror du tål det.

Visst tål jag.
Men jag ville ändå få Enya att förstå att hon ibland trampar folk på tårna utan att veta om det.
Och att det får folk att reagera, ibland på mindre trevliga vis.

 

[jaca]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Pssst...

skulle nog vilja hoppa in sent i debatten och säga att du är rätt bra på att få folk att reagera också......betydligt oftare än Enya. Är ganska imponerad av din ork att lägga så mycket energi på detta, är själv "inte ung" och tröttnat för länge sen på att försöka omvända folk till mina åsikter.

Lev och låt leva!

 

[Welsh]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

I mina öron låter det helt sjukt att hellre ha sin hund i sängen än sina barn med det får stå för mig det.

Ohej ohå vad ni hinner spinna på när man vänder ryggen till. Jag har aldrig skrivit att du var sjuk i huvudet Enya, bara att jag tycker att det LÅTER sjukt. Fnulade ett tag på om jag skulle bry mig om att skriva något då jag långt bak i huvudet mindes att vi kom ihop oss angående att låta barnen leka i huset eller bara i sitt rum och det var något med hundar i den tråden med.
Nåja, jag tycker fortfarande att det låter sjukt att använda argumentet att hunden får stå tillbaka för barnen och därför ska hunden vara kvar i sängen men inte barnen. I min familj så har barnen högre rang än hundarna. Sen kan jag förstå att du var rädd för att råka lägga dig på spädbarnen. Jag förstår dessutom inte hur man kan vilja ha sin hund i sängen men det är fortfarande hur jag upplever det. Hundar drar med sig alltmöjligt i pälsen. Ute hos oss är det tusentals fästingar av alla storlekar
Bara en fråga, VÅGAR dina barn väcka dig mitt inatten när de får mardrömmar??? VÅGAR de störa sin mamma ur hennes heliga sömn för att få tröst?
Frågade mina egna barn om deras åsikter om detta. Nu är tjejerna 8 resp 10 år och sover sedan länge tillbaka i egna rum. Deras svar var att tyckte synd om de barn som inte får krypa ner i föräldrarnas sängar när det är läskigt på natten. Nu är dina barn inte så gamla ännu men visst är det tänkvärt när en 10 åring uttrycker sig så! Kanske det är så att mina barn som fått sova i våran säng tills de var 2 år, blivit otryggare än barn som alltid sovit i sina egna sängar. MEN av någon outgrundlig anledning tror jag inte det. Min systers barn sover i egna sängar sedan födsel men vid mardrömmar så kryper de ner i föräldrarnas säng så där föll argumentet att sådana barn skulle vara tryggare.
Kan bara beklaga dig att du fick en sådan start med din första.
Jag tyckte (och tycker fortfarande att det är)en stor tjusning med att ha bebisar är just att få ha dem på bröstet och snusa på dem i sängen. Jag tar alla tillfällen i akt att få sova middag med Tette eller för alldel Tobias, bara för att få hålla om dem och känna hur de somnar i min famn mina hundar däremot är inte alls lika mysiga

 

[Inte_Ung]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Är ganska imponerad av din ork att lägga så mycket energi på detta, är själv "inte ung" och tröttnat för länge sen på att försöka omvända folk till mina åsikter.

Man behöver inte bli trött och oengagerad bara för att åren går.
Man kan faktiskt fortsätta att både bry sig om, visa känslor och utrycka sina åsikter även efter 40+.
När jag inte längre har någon förmåga att påverka min omgivning, då så kommer jag inte längre att finnas på nätet.

Vad använder du forumet till?

 

[jaca]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Använder forumet för att hålla mig uppdaterad på allt möjligt som exempelvis det politiska klimatet, jämlikhetsfrågor osv. De yngre idag tänker och agerar delvis annorlunda än min generation och jag är glad att få ta del av detta. Inte alltid håller jag med men försöker fundera runt vad som sägs och om jag möjligen kan ha fel ibland? I vissa fall har jag tänkt om till och med, det du! Sen är det kul att få tips och råd i allt från hästfrågor till fönsterputsning!

Uppskattar alltså att få ta del av andras åsikter men har inget behov av att omvända folk för det! Tja,,ibland kanske men oftast försöker jag se hur andra tänker. Ibland ser man att det är mycket unga och kanske naiva människor som skriver och bläddrar då snabbt vidare..inte värt energin liksom. För energi har jag allt men väljer mina krig.

Som ett ex; jag har fyra egna barn samt maken har två sen tidigare och alla dessa har betett sig olika på nätterna! Då jag var yngre och endast hade två barn, som bägge sov mellan 19-06 i egna sängar , tog jag åt mig "äran". Trodde det var min förtjänst att de var så trygga på nätterna. Skulle jag varit här på forumet då kan du ju gissa vad jag bidragit med för inlägg? Insåg så småningom att alla möjliga sätt kan vara rätt och har svårt att hugga emot hela tiden för alla möjliga åsikter kan fungera just för den personen och i den stunden.

Du ser , du lyckades få en reaktion från en trött gammal kvinna som mestadels bara läser runt här och förundras.....

 

[Inte_Ung]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Yes!
En riktig seger.

Men du vet, det blir inget roligt att läsa om ingen skriver.
Så jag tycker nog att alla skall dra sitt strå till stacken i det fallet.
Även om man inte direkt vill omvända någon, så kan man i alla fall dela med sig av sitt liv och sina erfarenheter.
Vara litet generös med sig själv helt enkelt.

 

[Enya]

Sv: samsova med barnen - eller inte?

Felet som jag tycker att Enya gjorde, det var att skriva ett inlägg avsett för bara Welsh.
Och att glömma bort att hon genom det inlägget även förklarade alla andra som gillar att sova med sina barn i sängen som behäftade med ett sjukt beteénde.
För att sedan inte förstå att andra reagerar.
För inlägget var ju "bara till Welsh".
Det blir inte bara till någon enskild på ett öppet forum, det blir till alla.
Och dessa "alla" de har också känslor.

Visst fan har alla känslor, det förstår jag till fullo, men om du använder hjärnan lite så kanske du kan förstå att mitt ordval till Welsh om att " det är sjukt att låta barnen sova i sängen som barn men inte när de blir äldre", var pga att hon själv tyckte " att det är sjukt att välja att ha sin hund i sängen framför sina barn". Är det ok att hon skriver att hon tycker att något någon gör är sjukt, men när jag skriver samma så är jag okänslig och respekterar ingen annan. Vem respekterar Welsh när hon skriver som hon gör? Inte alla de som sover med hundne i sängen! Mitt ordval, som hela den här diskutionen handlar om, var riktat till Welsh i första hand eftersom hon skrev som hon gjorde.