Har funderat ganska mycket på just det senaste veckorna. Gör du någonting bara för att någon annan/samhället förväntar sig att du ska göra det, eller för att du själv faktiskt vill det?
Bara för att ta några övertydliga exempel:
- Sminkar du dig, för att man som kvinna "ska" göra det?
- Är du helrakad överallt, för att man som kvinna "förväntas" vara det?
- Ska du vara alltid vara "den duktiga flickan" för att du förväntas vara det?
- Klär du dig på ett visst sätt för att kanske ev. partner eller liknande "vill" det?
- Säger du det som folk förväntar sig att du ska säga, även om det egentligen inte riktigt är din åsikt?
Kort och gott, hur mycket tar du åt dig av samhällets/omgivningens normer?
Själv var jag väldigt mycket så förut, egentligen fram tills för bara något halvår/några månader sedan eller så. Jag försökte att alltid göra/vara som det förväntades av mig. Jag skulle alltid utåt vara den timida "duktiga, rara lilla flickan", rakade mig överallt fast jag fick hemska utslag, klä mig på ett visst sätt för att jag ansåg att det "förväntades" av mig/för att "passa in i normen", säga "rätt saker" för att det förväntades av mig etc. etc. Kort och gott, jag försökte vara/se ut på så sätt som omgivningen "ville" att jag skulle vara.
Men så började jag gradvis att smyga ifrån allt det där, och gå mer efter vad jag kände mig bekväm med, vad jag faktiskt tyckte och tänkte om saker. Och jag har faktiskt fått förvånansvärt lite hat. Visst, jag har absolut fått hat för det, men jag har kunnat stå emot det och (allt som oftast) dumpat hatarna också.
Så, hur tänker ni kring samhällets och omgivningens normer? Skiter ni i det eller följer ni det?