den sista delen var ett konstaterande och inte riktat direkt till någon.
jag står fast vid att en jävla massa saker som vi gör egentligen, i grund och botten, har noll och inget med vad vi själva vill och många gånger är helt styrda av normer och vad vi söker från andra människor. Inte fan är det kul, billigt eller på något sätt praktiskt för mig att lägga hutlösa mängder pengar, tid och tankeverksamhet på tusen olika aspekter av mitt utseende, som många gånger är rent självplågeri (t ex hårborttagning). visst känner jag mig fin i snygga kläder, nysminkad, fixat hår, släta ben, opraktiska smycken, men jag vet ju att jag inte hade bemödat mig med de här sakerna om jag inte levt i det här förbannade...
Personligen bidrar jag aktivt till vissa normer genom att följa dem, men aldrig att jag skulle ta dem i försvar med nåt halvgenomtänkt bortviftande som "vad jag vill och vad andra vill att jag ska vilja bara råkar vara samma sak".
Så det ÄR självbedrägeri, i mina ögon, att i en diskussionstråd till för just reflektioner kring vad som är "Samhällets förväntningar vs ditt tycke?", tro att kraven på att göra allt det där skulle komma någon annanstans än utifrån.
Man förnekar liksom ett ganska stort problem i samhället, en sjuk social belönings- och bestraffningsmekanism, att folk som på står utanför hegemonin faktiskt far illa, att normer har fula rötter och allvarliga konsekvenser; man förnekar hur man själv påverkar, hur andra påverkas och hur man själv påverkar andra. Självinsikter som är jävligt viktiga.