Jag tror att det är väldigt svårt ibland att skilja på vad man gör för att det ger gruppens medgivande (norm) och vad som är fullt ut ens egen vilje. Jag är väldigt normativ på många plan, men mår också väldigt bra i mina val. En stor del i det handlar säkerligen om att jag får samhällets uppskattning när jag gör "rätt" och det känns bra. Men jag försöker också utmana normer så ofta jag kan. Skaver någon norm hos mig tar jag varje tillfälle att strida emot den. Jag ifrågasätter även många normer som jag själv följer för att skapa debatt och kanske underlätta för andra som inte vill följa just den normen.
Läste en bok för några år sedan (ska leta upp vad den hette) som handlade just om människans behov av att få medgivande av gruppen. En psykolog som skrivit och den handlade främst om kulturkrockar, hur svårt det kunde vara att komma in i ett samhälle där dina val och det du lärt dig är bra saker ignoreras eller inte får medhåll av gruppen. Vi människor har behov av det. Sen om man följer samhällsnormen eller har hittat andra grupper som bekräftar än kan ju variera.
Läste en bok för några år sedan (ska leta upp vad den hette) som handlade just om människans behov av att få medgivande av gruppen. En psykolog som skrivit och den handlade främst om kulturkrockar, hur svårt det kunde vara att komma in i ett samhälle där dina val och det du lärt dig är bra saker ignoreras eller inte får medhåll av gruppen. Vi människor har behov av det. Sen om man följer samhällsnormen eller har hittat andra grupper som bekräftar än kan ju variera.