Har en bekant som skaffade katt och eftersom den var svår att få rumsren ville hon när han var 6 månader gammal släppa ut honom i en skog.... han gick ju inte att ha hemma.
Han behöver visserligen socialiseras i en stad, men kan inte tänka mig att en butik är rätt ställe att skämma ut oss på och avskräcka från att de någonsin säger ja igen :P Han har vissa problem, om jag säger så.
Syftade på att det låter som ett krav/måste om man har hund. Börjar man redan tidigt så behöver man så klart gå upp tidigare för att hinna gå ut med hunden.
Min syster har en helt vanlig bondkatt som är rätt vild och bitsk. Jag hade en som var lugnet själv, mer som en lugn hund än ens kattlik. Det är ju lite svårt att veta? Min katts syster är som min systers katt dessutom.Risken för det är inte särskilt stor om man gör lite research på vad man köper
Där kommer ett problem in med tanke på rådet att ta en omplacering tidigare i tråden. Med omplacering kan olika problem komma. Man har alltså inte dem sedan bebisar och kan forma dem som man själv vill. Hade jag haft honom sedan bebis hade han inte varit så här. Mina valpar före honom var med mig "överallt" och vana vid det mesta redan vid 15 veckors ålder, som sker i en vardag.Både min förra och Harry har varit med överallt sen de var små.
Jag har hund för att jag vill vara med min hund så mycket som möjligt, inte för att lämna de själva och vill att de ska vara vana vid alla sorters miljöer
Jag har inte end raskatter utan 3 räddade gatukatter (som nu är innekatter) och även om 1 av dom var väldigt rädd och osäker i början och flög högt av oväntade ljud har ingen av dom varit jobbiga, skrikiga eller förstört saker. 1 kom som vuxen, två dom ungkatter under ett år gamla. 1 passerade ett djurhem några år, två kom i princip från gatan, bara suttit i karantän och 1 månad i djurhem, var alltså inte alls vana med människor men inte ens de två har varit randaler.Fast det beror ju helt på vad man har för katter.
Vi har tre innekatter som är helt okomplicerade, förstör inget, skriker inte på nätterna, klättrar inte osv.
Pigga, glada och enkla
Samma med hund. Har en liten hund som sovit hela nätterna sen han var en liten valp, blev snabbt rumsren, fäller inte, förstör inget, är välkommen överallt osv.
Det är ju fint.
En schäfer tar mycket plats på många sätt.
Det var inte vad jag skrev. Jag skrev KAN. Det KAN vara vissa problem. Vissa saker KAN finnas, därav att hunden är en omplacering.
Då får hunden vara hemma?
Jag förstår inte vad problemet är i vardagslivet om vi nu förutsätter att TS har tid för hund och hunden skulle vara främsta intresset? Du verkar ha målat upp ett scenario som inte existerar?Jag fick en katt av en bekant, rädd för andra katter, mycket snäll och trevlig. Så det var inte så svårt val. En katt helt utan problem- om man inte har flera katter vill säga, och det var jag ointresserad av.Och då är det ännu lättare att välja en katt med de egenskaper man vill ha
Jag har omplacerat en katt som absolut inte ville gå ut.Och då är det ännu lättare att välja en katt med de egenskaper man vill ha
Möjligt, men då tror jag som sagt uttrycket nu borde varit annorlunda.
Jag reagerar mer på inställningen som verkar finnas "Oh, en liten hund är så lätt att ha och ta med överallt! Den märks liksom inte".Då får hunden vara hemma?
