Sv: Rottweiler-Vill veta allt!
Ja, stamtavlan är superviktig. Inte för att det gör hunden finare eller bättre i sig, utan för att stamtavlan ger möjlighet för valpköparen att själv ta reda på fakta om sjukdomar och mentalitet bakåt. Det är ärftliga saker som har stor betydelse för hur trevligt ditt hundägande kommer att bli. Dessutom ger hunddata möjligheten att söka upp fler avkommor till de tilltänkta föräldradjuren och valpköpare från tidigare kullar hos uppfödaren. Det ger mer makt åt valpköparen som - om de vill och ids - kan ta reda på fakta och inte behöver enbart lita till uppfödarens lovsånger över sin kull.
En blandras förlorar snabbt sin spårbara bakgrund, men behåller den i sin genuppsättning. Två friska hundar kan ge en hel kull med sjuka valpar bara för att man inte vet vad det ligger för anlag i generna. DET och det faktum att många blandraser mixas i krockande mentala kombinationer gör att avesionen mot blandrasavel är så stor. Hur stor del gravt defekta hundar kan vi tåla? 2%? 20%? Jag menar, om 80% blir rätt OK hundar behöver vi kanske inte bry oss om de 20% där allt går åt h-vete? Eller...?
Personligen anser jag att all avel skall ske med artens bästa för ögonen. Hos hundar har vi olika användningsområden och typer, vilket är bra för då finns det något för alla (så länge de är bra hundägare öht) De rasrena hundarna har fördelen av rasklubbar och utbyten/samarbeten uppfödare emellan + att det finns ett offentligt register. Det garanterar inte att alla uppfödare av renras är vettiga människor med sunda och etiskt bra åsikter och handlingar - MEN det gör att man själv kan kolla och utvärdera.
Mvh,
Duvan
Love_travare skrev:
Ja, stamtavlan är superviktig. Inte för att det gör hunden finare eller bättre i sig, utan för att stamtavlan ger möjlighet för valpköparen att själv ta reda på fakta om sjukdomar och mentalitet bakåt. Det är ärftliga saker som har stor betydelse för hur trevligt ditt hundägande kommer att bli. Dessutom ger hunddata möjligheten att söka upp fler avkommor till de tilltänkta föräldradjuren och valpköpare från tidigare kullar hos uppfödaren. Det ger mer makt åt valpköparen som - om de vill och ids - kan ta reda på fakta och inte behöver enbart lita till uppfödarens lovsånger över sin kull.
En blandras förlorar snabbt sin spårbara bakgrund, men behåller den i sin genuppsättning. Två friska hundar kan ge en hel kull med sjuka valpar bara för att man inte vet vad det ligger för anlag i generna. DET och det faktum att många blandraser mixas i krockande mentala kombinationer gör att avesionen mot blandrasavel är så stor. Hur stor del gravt defekta hundar kan vi tåla? 2%? 20%? Jag menar, om 80% blir rätt OK hundar behöver vi kanske inte bry oss om de 20% där allt går åt h-vete? Eller...?
Personligen anser jag att all avel skall ske med artens bästa för ögonen. Hos hundar har vi olika användningsområden och typer, vilket är bra för då finns det något för alla (så länge de är bra hundägare öht) De rasrena hundarna har fördelen av rasklubbar och utbyten/samarbeten uppfödare emellan + att det finns ett offentligt register. Det garanterar inte att alla uppfödare av renras är vettiga människor med sunda och etiskt bra åsikter och handlingar - MEN det gör att man själv kan kolla och utvärdera.
Mvh,
Duvan
varför skall ja ta åt mig av någon som tycker den är duktikgare än alla andra? Förstår att de är jobbigt för dig att ja inte håller med dig i allt du säger
