Rosa/blått - varför?

[Sunshine]

Sv: Rosa/blått - varför?

Jag tog nog de bra exemplen är jag rädd..

Det är skitsvårt!!

Den som har sömnad som hobby är ju jag. Och min sambo är en gång utbildad snickare och har samlat på sig en massa verktyg som jag inte kan hantera (men jag bangar i och för sig inte för att prova). Krukväxterna är mitt område och intresse här hemma också. Suck, man är ju för hopplös!

Men samtidigt kan ni ju ger er son en bred front av kunskaper, tillsammans, eftersom han kommer att lara av er bada men pa ett "nytt" satt (jamfort med forr) om du forstar hur jag menar.

Hos oss ar det ingen som kan snickra, vi ar hopplost ohandiga bade maken och jag, den som ar minst dalig pa att laga saker, fixa elektronik, satta ihop IKEA mobler etc ar val jag och jag ar verkligen inte bra pa det
Maken ar battre pa att sy an mig men han ar inte heller bra pa det. Vi ager inte ens ett basic sykit
Sa det brukar sluta med att vi hyr in hjalp till allt som ror hemmet - och vad ger DET for bild till barnen egentligen? Det kan jag oroa mig for ibland. Jag onskar att vi bada var battre pa praktiska saker sa att vara barn kunde lara sig av oss, och bli mer sjalvgaende pa den punkten an vad vi ar.

 

[Petruska]

Sv: Rosa/blått - varför?

Jag tycker det är lite extremt, är det bättre att inte göra någonting alls än att i alla fall försöka hitta bekväma kläder för flickor och färgglada för pojkar. Som om bara den perfekta familjen får försöka.

Får försöka? Vadå får? Vem pratar om vad man får?

Men brukar de verkligen inte vara ganska så stereotypa även i hur deras barn kläs och uppmuntras till det ena eller andra intresset?

De jag tänkte på var väl främst de som dels verkar försöka betona jämställdhet gentemot barnen, dels själva säger sig leva jämställt, dels uppenbarligen inte gör det - utan tex hävdar att fördelningen av föräldraledighet inte påverkar deras inbördes jämställdhet (och inte heller barnens syn på kön och föräldraskap?).

Du är väl snarare en representant för de som försöker betona jämställdhet gentemot barnen, försöker leva jämställt, samt då och då säger att du misslyckas. I den ligan spelar jag också.

Man är ju som man är, otvivelaktigt präglad av könsnormer,

Det känner jag så klart igen. Och det är svårt att påverka. Vi genustrotsar avsiktligt allt vi orkar, men det är väldigt lätt för mig att smita när det ska borras i betong (ideligen, då man har två barn i full färd med att flytta mellan andrahandsbostäderna) och väldigt lätt för mannen att inte gå runt och småplocka i hemmet. Å andra sidan var det jag som lade fram pengar åt sonen när han skulle vara ensam hemma några dagar, och mannen som lade fram en påse med sina nybakade bullar åt honom.

Men samtidigt kan ni ju ger er son en bred front av kunskaper, tillsammans, eftersom han kommer att lara av er bada men pa ett "nytt" satt (jamfort med forr) om du forstar hur jag menar.

Sa det brukar sluta med att vi hyr in hjalp till allt som ror hemmet - och vad ger DET for bild till barnen egentligen?

Fast funkar det så? Folk verkar ju inte ha lärt sig allt det som båda föräldrar kan och gör, utan i princip det som föräldern av samma kön kan och gör?

Ibland tänker jag att de många familjerna med ensamstående mödrar, som fixar allt själva, kanske kan ge fruktbara resultat när det gäller jämställdhetsdiskussionen när deras barn blir stora. Där har vi ju både pojkar och flickor som sett sin mamma fixa allt. Eller lär de sig att tjejer ska fixa allt och killar inget?

Fast jag tycker att det är att vara tillräckligt självgående att hyra in hjälp, jag ser inget fel i det i relation till barnen (kanske för att jag gör det själv och är uppvuxen med det). När min son var liten trodde han att uttrycket "händig karl" står för en man i blåställ som kostar en massa pengar i timmen.

Har man råd att betala de man lejer, är man väl självgående nog?

 

[Björk]

Sv: Rosa/blått - varför?

Våra bakgrunder påminner lite om varandra.

Ja visst blir vi påverkade och/men i stort tror jag det handlar mycket om ens egna individ. Det borde iaf vara rimligt med tanke på att syskon kan bli så otroligt olika.

Ja, absolut. Men jag tycker/tror nog ändå att de flesta syskon åtminstone delar ungefär samma värdegrund. Och där ingår ju t ex jämställdhetssyn. Däremot påverkas man ju naturligtvis även av andra och om man "går vidare" eller inte hänger ju mycket på egen person/intresse.
Jag tror t ex att jag är långt mer medveten/intresserad av genusfrågor än min bror. Jag har nog läst betydligt mer om ämnet bara på grund av just mitt intresse. Men samtidigt tror jag att vi i grunden blivit påverkade hemifrån vad gäller dessa frågor och har en grundläggande värdering att t ex pojkar har rätt att visa känslor, att intressen och färger inte är könsbundet mm. (Framförallt var nog han lite "otypisk" som pojke när han var liten. Och det var inte precis lätt för honom alltid)

Sen påverkas man i livet av vad man ser omkring sig, hur man "drabbas" och vilka andra personer som influerar ens livsval. (Som att min brors fru verkar ha en betydligt mer traditionell syn på familjen som struktur och därmed också i viss mån påverkar honom att "backa" något mer i sin föräldraroll än vad han gjort om han haft en annan kvinna i sitt liv. Och; viktigt att påpeka: Han låter ju också detta ske!)

 

[Björk]

Sv: Rosa/blått - varför?

Har man råd att betala de man lejer, är man väl självgående nog?

Jag håller med. Sunshine> inte behöver du ha dåligt samvete för den saken!!

 

[Syrran!]

Sv: Rosa/blått - varför?

*kl*

Jag vet egentligen inte om jag har nåt vettigt att tillföra jämställdhetsdiskussionen men jag tänker ändå försöka berätta om hur jag gör och tänker...

Vi har en son, och ja, vi klär honom i ganska typiska killkläder. Blått, svart, grått, grönt, gärna med döskallar... VI (jag och sambon) gillar sådana kläder och då blir det att vår smak speglas i sonens kläder. Jag är dock inte främmande för att köpa rosa kläder men då ska de ändå vara "tuffa" för det tycker jag är snyggt. Det har inget med hans kön att göra. Vi gör vårt bästa för att behandla honom som ett BARN. Han leker med dockor, traktorer, bilar, mjukisdjur mm. Om vi hade fått en flicka så hade hon antagligen oxå fått "tuffa" kläder. Kanske mer rosa, men eftersom sambon inte gillar rosa så är det inte säkert heller.

Jag kan ärligt säga att jag inte vet hur jag reagerar om han vill ha en klänning på sig till förskolan t ex. Det har dock inget med att göra att JAG gör skillnad på flickor och pojkar utan det beror troligen på min uppfostran. Jag har arbetat lite på förskola och är nyutbildad lärare/förskolelärare och jag gör ingen skillnad på pojkar och flickor i mitt bemötande. Jag bemöter barn utifrån hur dom är. Oavsett vad de har för kläder och kön. Och jag får fullständig panik när jag hör: "Äsch, det var väl inte så farligt. Du som är en tuff kille ska väl inte gråta." Låt dom gråta! Det är inget fult att visa känslor!

Sonen busade och tjöt högt härom veckan. Då sa sambon: "Men, du tjuter ju som en tjej." (Med lite negativ klang i rösten) Så säger han nog inte igen...

 

[eyz]

Sv: Rosa/blått - varför?

Det tycker jag var bra gjort!

Jag vet att det finns flera som eftersträvar jämställdhet även mellan de vuxna, men det finns väldigt många fler som säger sig vara jämställda och som sedan beskriver en påfallande könsstereotyp familj. Samtidigt som de hävdar att jämställdheten parterna emellan inte påverkas av sådant som att den ena tar all föräldraledighet och att den andre renoverar hela tiden, typ.

Vi är både jämställda och ojämställda i vår familj. Jag misstänker att vi, utifrån vad jag skrivit här, kan upplevas som ojämställda i föräldraskapet i och med att jag tagit ut betydligt fler föräldradagar och hämtar+lämnar på dagis 19 dagar av 20. Föräldraledigheten föll sig så eftersom jag var arbetslös utan a-kassa medan sambon hade fast tjänst. Hade det varit tvärtom hade det nog sett annorlunda ut.

Nu tar sambon ut ca 1 vecka föräldraledigt i månaden och han tar alla vabbdagar, vilket varit en hel del, eftersom jag studerar. Här hemma delar vi lika på hushållsuppgifter och det finns inget förrutom gardinupphängande och bilmeckande som vi inte båda gör likvärdigt och lika ofta. Sambon är bättre på att småplocka och jag är bättre på att dra igång tvättmaskinen... Klädmässigt går jag oftast i hans mjukisbyxor, när det är lite mer välklätt som gäller har vi båda mörka jeans och ofta skjorta båda två (och nej, min figur tillåter inte figursytt så det händer att jag lånas hans skjortor också).

Dessvärre är sambon lite för stereotyp i sitt tänkande. Han säger inget om sk tjejiga grejer som jag kommit hem med till sonen men jag tror att han skulle ifrågasätta klänning och nagellack och visserligen tillåta men kanske kommentera på tråkande sätt om sonen någon gång i framtiden skulle vara intresserad av att börja dansa eller liknande. Jag kämpar för att vidga hans vyer och jag tror att det blivit bättre och bättre med tiden. Dock är han inte pappan som skulle ta på sig sympatiklänning. Tips på hur man mjukar upp en fullvuxen man?

 

[Badger]

Sv: Rosa/blått - varför?

Jag menar att även ojämställda par kan få försöka fostra sina barn jämställt utan att få kritik

Det är ju hopplöst att försöka ändra sig själv för mycket. Jag älskar mina växter, min man önskar dem ur huset. Jag gillar att baka, verkligen, min man bakar aldrig. Jag kan sy, min man kan det inte alls. Så jag har nog en del traditionella kvinnogrejer. Samtidigt

Delar vi föräldraledighet, jag är inte en ordnare, plockare, småstädande planerare som är VD för företaget hemmet. Jag är stökig och slarvig. Jag fixar allt runt bilen osv.

Till råga på allt tror jag alla andra våra manliga vänner kan sy utan problem och gärna gör det. De bakar surdeg, vårdar växter, har akvarier osv. Varför ska inte jag få?

Ibland tänker jag att de många familjerna med ensamstående mödrar, som fixar allt själva, kanske kan ge fruktbara resultat när det gäller jämställdhetsdiskussionen när deras barn blir stora. Där har vi ju både pojkar och flickor som sett sin mamma fixa allt. Eller lär de sig att tjejer ska fixa allt och killar inget?

Nej jag förstår inte riktigt hur du menar, fixar allt själv. Hade ensamstående mamma. Det finns inget "allt" att fixa i en lägenhet i alla fall. Vilka är de där urtypiskt "manliga" uppgifterna som finns i hemmet? Jag har aldrig sett några. Det är väl att köra bilen till verkstaden antar jag. Rörmokeri och dylikt ringer man hyresvärden för. Pappa har lärt mig allt han kan om "manliga" uppgifter man kör till bilreparatören, ringer rörmokaren osv... det är 20 minuters jobb i månaden.

Det enda jag lärde mig med ensamstående förälder som hatar att diska, städa, tvätta osv är att hm inte leva med curlad markservice? och att älska att sitta i lugn o ro och läsa tills mamma kommer hem från jobbet vid 19, 19:30. (och få skäll av dagisfröken om släkten glömde kvar mig). Finns säkert fördelar med påträngande mammor som alltid är hemma med bullar också men jag vet inte vilka

 

[Mabuse]

Sv: Rosa/blått - varför?

Det finns inget "allt" att fixa i en lägenhet i alla fall. Vilka är de där urtypiskt "manliga" uppgifterna som finns i hemmet? Jag har aldrig sett några. Det är väl att köra bilen till verkstaden antar jag. Rörmokeri och dylikt ringer man hyresvärden för. Pappa har lärt mig allt han kan om "manliga" uppgifter man kör till bilreparatören, ringer rörmokaren osv... det är 20 minuters jobb i månaden.

Allt som kräver verktyg, och allt som har med fordon eller teknik av något slag att göra. Exempelvis skruva ihop möbler, fixa med dator, montera sladdar och koppla ihop dem (t ex till trådlöst nätverk, musikanläggning, lampmontering), hänga upp krokar, reparera (typ spackla igen hål, fixa list som halkat snett, osv), allt som har med bilen att göra, från tankning till städning till snöskottning av parkeringsplats. Det blir en del, särskilt om man flyttar.

Och man ringer inte rörmokaren, man fixar själv när det blir stopp, lagar och/eller byter delar.

Då ingår hela kitet, skaffa grejorna, veta hur man gör, ha verktygen, och göra.

Sånt är manligt, eller snarare min mans jobb hos oss, jag gör aldrig sånt.

 

[Mirabell]

Sv: Rosa/blått - varför?

Låter ju himla märkligt om man bemöter ett barn utifrån kläderna tycker jag =)

Själv är jag ju tokkär i pastellfärger, gärna ljusblått & ljusrosa för min del. Även ljusgrått & svart med.

De unisex kläder som finns på marknaden idag ska ofta vara så starka i färgerna om ni förstår vad jag menar. Knallrött, knallblått, knallgult osv & gärna med 700 olika mönster så man knappt ser barnet. Därför ogillar jag det lite granna.

 

[Syrran!]

Sv: Rosa/blått - varför?

De unisex kläder som finns på marknaden idag ska ofta vara så starka i färgerna om ni förstår vad jag menar. Knallrött, knallblått, knallgult osv & gärna med 700 olika mönster så man knappt ser barnet. Därför ogillar jag det lite granna.

Instämmer! Jag ogillar röriga mönster.

 

[Björk]

Sv: Rosa/blått - varför?

Låter ju himla märkligt om man bemöter ett barn utifrån kläderna tycker jag =)

*delvis kl*
Fast det finns en hel del forskning som bevisar att vi bemöter olika. Olika utifrån kön. Och färger och kläder = oftast en könskod och då bemöter vuxna barnet utifrån det kön de utläser/tror sig utläsa via kläderna.

Så, det är inte bara "man" - det är bara att inse att du, jag och alla andra bemöter olika utifrån kön. En del mindre och en del mer. En del medvetet, en del omedvetet.

Sedan jag läst på en del om forskningen på området och sen börjat försöka studera min omgivning (vilket är lättast) och mig själv (mycket svårare) så ser jag massor av det där. Och kommentarer, det är faktiskt väldigt många som tycks känna sig manade att kommentera; när/om man bryter mot normen och (ännu oftare) när normen bekräftas.

Jag vet inte hur många gånger vi hört bekräftelser av typen "ja, men det syns ju att V är en riktig liten kille", "typiskt pojkar att vara så intresserade av....", "ja, som alla andra karlar så vill/kan han inte...". Jag tror att en del vill ge någon slags "komplimang" till oss - att tala om att han är en "riktig kille". Ganska ofta bemöter jag det där, men orkar inte alltid. Jag har sagt "det vete 17 om det inte är bara för att du VET att han är kille som du tycker han "ser ut som" en kille. När han hade sin rosa mössa/tröja/overall alternativt hade längre hår/nagellack/halsband på sig så var det x antal personer på lekplatsen/affären/stan som kallade honom flicka."

Själv rättar jag sällan om någon säger fel sådär flyktigt i en affär, lekpark eller dylikt. Jag tänker "jaha, vad bra då får han "flickbemötande" en stund då".

Jo, tips på lättläst och rolig litteratur (där i alla fall jag flera gånger kände "jamen precis! Sådär gör vi ju!"):
Flickor, pojkar och pedagoger av Kajsa Wahlström
Myten om det motsatta könet av Ingemar Gens
och sist, men inte minst; den mest "populärskrivna" av dem:
Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två av Kristina Henkel och Marie Tomicic

 

[Mirabell]

Sv: Rosa/blått - varför?

Ja men vi är ju olika alla människor helt enkelt!

Och ibland tycker jag att man kanske lägger ner lite för mycket energi på vad som sägs, huvudsaken är att alla barn & människor får uppmärksamhet på något sätt.

Sen om det sitter i kläder eller i något annat spelar väl ingen roll, finns så mycket olika saker att bli sedd på.

Jag får inte så mkt uppmärksamhet när det gäller hur jag klär mig, men får en massa annan uppmärksamhet på det jag är bra på helt enkelt osv. Kan vara allt ifrån att vara ledande på jobbet över en grupp människor till att baka

Tycker överlag att det finns lite för mycket folk som surar & klagar över något som dom ändå inte kan göra något åt. Mmmm riktiga kärringar & gubbar finns det, men måste ju erkänna att det är rätt skoj med "pappor som kommer i klänningar" (om det är sant?).... jag tycker det är underbart för jag ser bara humor i det. Medans en del andra bara ser deras allvar i det hela & tycker att det är bra för då har minsann någon "satt ner foten".

 

[Mirabell]

Sv: Rosa/blått - varför?

Instämmer! Jag ogillar röriga mönster.

Roligt att höra att någon instämmer....

Vill man ha unisex så tycker jag man gott kan slänga på ett "killplagg" på en tjej & tvärtom. Men butikernas kläder för att gynna unisexköpare är så röriga, man ser ju knappt hur fin ungen är utan att bli snurrig i bollen.

 

[Björk]

Sv: Rosa/blått - varför?

Ja men vi är ju olika alla människor helt enkelt!

Men de konsekventa bevis som finns för att vi bemöter människa olika utifrån kön är framforskat. Det är alltså så att generellt så gör majoriteten av människor detta. Det jag menar är alltså att det är inte så att vi gör så himla olika i detta. Istället så gör de flesta ganska lika vad gäller könsbemötande.

Och ibland tycker jag att man kanske lägger ner lite för mycket energi på vad som sägs, huvudsaken är att alla barn & människor får uppmärksamhet på något sätt.

Jag håller inte alls med dig! Det som har visat sig via forskning är att flickor i högre grad får mer uppmärksamhet än pojkar för utseende och "duktighet". De får uppmärksamhet för fina kläder, fint hår och att de är duktiga att t ex sitta still. Pojkar får istället i högre grad än flickor negativ uppmärksamhet i form av "tjat" och "skäll". Nej, gör inte så! Sitt ner nu! Kasta inte bollen där! Och det är klart att det påverkar hur flickor och pojkar är och blir i mycket hög grad. Flickor tenderar att vilja vara mer "till lags", skötsamma och inte för inte får ju många komplex för sitt utseende i högre grad än pojkar. För vem är man som flicka om man INTE är fin, söt, snäll och skötsam?
Pojkar tenderar få sämre språkutveckling (vuxna talar inte lika mycket och lika "invecklat" med pojkar som med flickor), blir i högre grad utåtagerande och "vilda", har svårt att sitta still osv.

I de projekt där man jobbat med sånt här i förskolan så jobbar man intensivt med att förändra detta.

Om du verkligen är intresserad av genusfrågor och jämställdhet så råder jag dig att läsa något av det jag tipsade om! Det kan ge en hel del aha-upplevelser och insikter om att det inte bara är så enkelt som att säga att "men vi är ju olika".

 

[Björk]

Sv: Rosa/blått - varför?

Gällande barnkläder så gillar jag färgstarka kläder. När jag handlar barnkläder så handlar jag oftast på både flick- och pojkavdelningen för att få lite mer variation i kläder och färger.

Men det allra mesta syr jag. Några exempel (varning för bildbomning):
http://3.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/TS4PmVRBHHI/AAAAAAAAATg/P0WpdwBrUXQ/s1600/IMG_4611.JPG (velouren är lila, men ser lite mörkblå ut på bilden)
http://3.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/THGiN1pAruI/AAAAAAAAAQU/NELy9Ks6WHU/s1600/IMG_4447.JPG
http://1.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/TCkTf6qW0MI/AAAAAAAAAO8/CYme9yAZu9Q/s1600/IMG_4384.JPG (omsydda från köpta bodys)
http://3.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/TBVBiXhS3AI/AAAAAAAAANk/7MeP5ZCsCbA/s1600/IMG_4349.JPG
http://3.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/S6vPzc7AxJI/AAAAAAAAAIU/qShk6gyf-cg/s1600/IMG_4067.JPG
http://4.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/S5Ao32AiHPI/AAAAAAAAAGM/WaPXuq3GT8Q/s1600-h/IMG_4009.JPG
http://3.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/S8YitaTllaI/AAAAAAAAAK0/WS86CNmueNw/s1600/IMG_4146.JPG
http://1.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/S5t9AmDhhxI/AAAAAAAAAG8/Nxm74q0ORNE/s1600-h/IMG_4038.JPG
http://2.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/S98mTuHyqFI/AAAAAAAAAL0/vmQOF_43cy4/s1600/IMG_4187.JPG
http://1.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/TBk2AcSMiHI/AAAAAAAAANs/4bvt5y14WfU/s1600/IMG_4351.JPG
http://4.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/TBU__Ya_jKI/AAAAAAAAANU/f-fHDy7UtqI/s1600/IMG_4340.JPG
http://4.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/S4LOYn6N39I/AAAAAAAAAFY/vm5kW4Jq_90/s1600-h/IMG_3986.JPG
http://3.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/TJNEq4WODVI/AAAAAAAAARM/CS6DsVSN1FQ/s1600/IMG_4464.JPG
http://1.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/S50XvjUXPwI/AAAAAAAAAHc/iAiYAZ0iubA/s1600-h/IMG_4044.JPG
http://2.bp.blogspot.com/_Umr6oauqJpo/S90rvbN9tEI/AAAAAAAAALc/E7aUQYJjgjo/s1600/IMG_4179.JPG

Allt sytt för och använt av pojkar.

 

[Stinaelin]

Sv: Rosa/blått - varför?

Jag vet inte hur många gånger vi hört bekräftelser av typen "ja, men det syns ju att V är en riktig liten kille", "typiskt pojkar att vara så intresserade av....", "ja, som alla andra karlar så vill/kan han inte...". Jag tror att en del vill ge någon slags "komplimang" till oss - att tala om att han är en "riktig kille". Ganska ofta bemöter jag det där, men orkar inte alltid.

Jag har en lite rolig (fast egentligen är det väl sorgligt) anekdot om detta. Min dotter, 2-3 år, som vanligt klädd i storebrors kläder (då shorts, t-shirt och keps) gick och drog en stor tung kundvagn på en trädgårdshandel. Mötte en tant i 60-70 års åldern som sa "Oj, vilken stark pojke". Jag är så van att hon blir bemött som pojke, och har inget problem med det, så jag sa inget.
Precis där vi var stod också en motorcykel, och min dotter utbrister "Titta MOTOCYKEEL!!!" alldeles lycklig, varpå tanten säger; "Ja det är väl typiskt pojkar"... Då kunde jag faktiskt inte låta bli, utan säger "Fast det är en tjej". Tanten såg ut såhär;

Liknande saker har hänt mååånga gånger, tyvärr.

 

[Mirabell]

Sv: Rosa/blått - varför?

Jätteduktig på att sy, helt klart!

Men smaken är verkligen som baken

Gillar inte vissa kombinationer av färger, lite för mycket "70-tal" över det hela.

 

[Mirabell]

Sv: Rosa/blått - varför?

Ja men jag hoppas verkligen du kan le & "skratta" inombords istället när såna här saker händer. Istället för att bli sur & skälla ut na.

Det finns lixom tillräckligt med surskallar här i världen, så vi behöver inte fler.

Att bli sur & gnällig hjälper inte folk vidare på bra tankar menar jag...

 

[Stinaelin]

Sv: Rosa/blått - varför?

Nej, jag skäller extremt sällan på främmande människor, överlag!

Jag brukar enbart upplysa att de har fel, om det behövs. Frågar personalen vilket kön jag ska köpa till brukar jag säga att det inte spelar någon roll, visa bara vad ni har i den storleken/sorten som jag frågat efter.


Man blir dock mörkrädd ibland, som när jag skulle köpa en märkessköld (sådan som man sätter ex. vis simmärken på), och frågade peronalen var de fanns. Då fick jag frågan; "Till pojke eller flicka?". Jag blev helt ställd. Hurså, liksom? De hade bara röda, och hon var så bekymrad för att jag köpte en röd till min son...
Då sa jag bara; "han gillar rött". Man kan liksom inte ha föreläsningar för folk som inte bett om det, men ibland är man sugen.

 

[Calazirya]

Sv: Rosa/blått - varför?

Men vill du verkligen att ditt kommande barn ska bli bemött efter könet?

Le och skratta fungerar liksom inte i alla situation där man ser hur illa det blir av att vuxna gör skillnad på kön istället för att se barn, som just barn.
Jag vill inte att min dotter ska begränsas för att hon är tjej exempelvis.

Jag anser att det läggs för lite vikt vid vad som egentligen sägs. Mycket sägs nog av ren vana, men jag skulle önska att man tänkte efter lite för jag håller inte med om att det inte spelar någon roll om vad som sägs bara att man ger uppmärksamhet.