Sv: rida med "mkt ben"..
knapplån
nu r jag tyskt utbildad i dressyren, så ag kanske har en annars syn jag vet inte.
men när jag ger ett komando till hästen vill jag att den bibehåller detta tills jag förändrar med ett nytt komando.
om jag tex ska trava påen volt, ber jag först om trav, jag behöver sedan inte sitta o säga nej sakta inte av utan trava med min skänkel. utan jag använder sätet och underskänkel för att forma och förändra tempo. jag kan använda tex min underskänkel för att aktivera , korrigera eller för att tex ge skänkel för sidförande, med hästens utveckling använder jag den enbart initialt, dvs att jag ställer hästen och påbörjar förflyttningen förväntas hästen fullfölja rörelsen tills jag avbryter med tex rakriktning. under utbildningen måste jag ibland påminna hur sidförande jag är, men att sitta o hamra på en redan aktiv häst som utför arbetet tycker jag är slöseri på god kraft. jag är en ryttare med stilla buren hand som endast fångar upp. jag anser att allt detta plockande i munnen, ryttare som håller balansen i sin hand och som sitter o hamrar med benen i varje steg oftast emotarbetar sin kropp och ger hästen en mix av signaler. jag som ryttare måste erbjuda hästen utrymme att svinga sin kropp att kuna bli frigående utan att ryttaren sätter den i otakt. jag brukar inleda mina lektioner med att be eleven blunda och med sina sinnen vara öppna och lyssna vad hästen säger om sin kropp, hur den arbetar isig själv. sedan måste ryttaren följa hästens takt stärka där det behövs, aktivera där det behövs, men att våga lyssna på hur hästen använder sin rygg, var dess balans är. hur den utnyttjar sin rygg.
att bli ett med hästen att se sig som en individ en sjöjungfru eller centaur. där två varelser är förenade och kompleterar delarna från olika värdar.
min egen häst är mycket lyhörd,men oxå väldigt bestämd med vad han tycker om behandlingen ryttaren ger honom. är man hårdhänt går han genast emot skänkeln. sitter man o bankar på honom, sänker han ryggen och börjar rusa. men när jag köpte honom, trivdes han bäst med hopkrullad nacke, med att man fick banka fram varje steg med släpande bakben. där hästen emotarbetade skänkeln. fast han hade vackra gångarter i sig själv fanns de inte på ridbanan.
oj vad jag svamar, men att dansa i dressyren, ligger mej varmt om hjärtat.
