Precis, om C och D ponnierna börjar slänga av barn så åker de ju direkt och blir ridna av en litet gäng små 50+ damer o herrar på bästa lektionerna, som föredrar att rida 1-3 ggr i veckan framför att ha egen häst.Sen tillkommer det ju; vem ska hålla de där små (ska de vara helt rätt i storlek är det ju A & B-ponnyer vi pratar om) välridna och känsliga när de går mycket nybörjarlektioner? Och hur stor är marknaden för barnverksamhet till den kostnaden det skulle medföra?
En bra D eller viktbärande C kan gå på väldigt mycket fler typer av lektioner, och dessutom ridas igenom av duktiga elever såpass ofta att inte personalen måste lägga allt det jobbet. Den blir mao betydligt mer kostnadseffektiv. Det är ju få ridskolor förunnat att ha ett överflöd av mark att hålla många hästar på, och andelen elever som vill och har förmågan att rida "seriöst" i väldigt ung ålder har varit försvinnande liten.
Jag är helt inne på att det rimligt genomförbara är att ridlekis erbjuder schyssta småponnies som kanske inte kan erbjuda någon större dressyrutveckling men bygga relation till hästarna och trygghet i sadeln. Om man sen vill upp i nivå utan att skaffa egen får man nog acceptera att inte alla andra faktorer kan vara optimala. Eller övergå till att enbart ta privatlektioner på favoritponnyn. Vill man då så går det säkert att komma till en överenskommelse om att man köper en för ponnyn passande egen sadel också.
A o B ponnies kan ju inte ens en pyttenätt 17 åring rida.