Tack så jätte mkt för alla svar!! Har fått mer på benen känner jag nu. Flera raser har kommit upp som jag också funderat lite på ev skulle kunna vara nått.
Korthårig collie har jag också haft i bakhuvudet, då jag anser de vara väldigt lagom om man vill ha en något större hund och villig att träna en del. Hade en i familjen som var riktigt trevlig, gillade långa promenader men kunde även slappa, och tränades en del i lydnad. Men möjligtvis att hon ändå var något av den lugnare typen om man läser rasbeskrivningen och sen är det där med lite svajig mentalt. Så har inte riktigt vågat ge det som ett förslag men kanske ska ändra mig där. Jag själv skulle nog iaf kunna skaffa en när min egna vovve är lite äldre
Vinthundar är ju jätte fina/trevliga men går nog tyvärr bort pga frusna och inte alltid så enkla att ha lösa. Som sagt kommer de är bli en del vandring/tältning i även i kallt väder så lite tjockare päls är nog bäst.
Curly har jag själv varit inne på att skaffa men känns som att de kanske är lite för vassa för en förstagångsägare? Men jag har själv inte träffat nån mer än sätt på håll så om de är en lugnare variant av typ jaktlabbe/golden kanske jag ska kolla vidare på denna. Lite svårare dock när det är en ganska liten ras i Sverige.
Flattar är ju så trevliga, grannen har en som man blir helt kär i, och de gör typ inget med sina hundar, går knappt ut och går, ändå är han pigg, glad, lydig och älskar det mesta. Dock inte mkt av en enmanshund. Men jag skulle nog inte våga köpa mtp hälsan. Men det kanske har förbättrats?
En aktiv labbe som inte är jaktavlad tror jag hade varit ganska perfekt egentligen men min kompis verkar inte riktigt tilltalad av dem men kanske kan försöka få henne att kika på dem iaf! Där finns det ju många olika kennlar så kanske enklare att hitta rätt individ med större utbud
Jag tycker också att det låter som att en käck utställnings/sällskspsavlad labbe skulle kunna passa din vän bra
Kanske att det går att få träffa några och bara se hur de är, och då förslagsvis inte några överviktiga, uttråkade stackare utan sådana som ändå är rätt så aktiva Vad det gäller flattar och deras hälsa så är det en ständigt pågående diskussion i rasklubben. Som jag har förstått det är det färre fall av cancer nu, än för ett antal år sedan. När det kommer till hälsa kan det kanske också vara bra att nämna att flattarna har bra mycket bättre HD- och ED-status än både golden och labbe (d. v. s.på rasnivå)
Jag är väldigt ny i rasen, men jag har lärt känna flera riktiga veteraner. Som jag uppfattat det är det lite "två läger", eller kanske är det fler, men två som hörs mest. Å ena sidan de som menar att det är en väldigt sjuk ras, med fler och fler små kullar och diverse hälsoproblem. Å andra sidan de som menar att ett förbättringsarbete pågår, och att seriösa uppfödare väljer linjer mycket noga och omsorgsfullt, för att bland annat försöka minska förekomsten av cancer. Här tillhör "våra" uppfödare den senare kategorin, och de väljer till exempel medvetet bort "trendiga" linjer just för att försöka behålla så brett genetiskt urval som möjligt, importerar gärna avelshundar från andra länder, och använder sig bara av hundar med ingen/väldigt låg förekomst av cancer bakåt i leden. Faktum är att de också har friska hundar, normalstora kullar, och verkar lyckas rätt bra med sitt avelsarbete, så jag tror att de är på rätt väg
Nu blev det här förmodligen både långt och ganska irrelevant, om din vän inte vill ha en översocial hund som älskar (och älskas av) allt och alla
Och jag tror som sagt inte att det är rätt ras för din vän - men det är den mest ultimata rasen i mina ögon, och jag har på mycket kort tid gått från "inte en retriever, tack" till att vara en riktigt insnöad nörd, som sitter och studerar linjer och jämför resultat på BPH och FBR, och läser långa debattartiklar från olika infallsvinklar för skojs skull, så jag spårar lätt iväg när jag väl börjar 
