Sv: Relationsproblem..
*kl*
Åter igen, tack för era tankar och råd!
Kommunikationen och hans svårigheter med att prata om sina känslor med mig gör det hela så svårt och jag vill egentligen inte vara i ett förhållande utan det. Han har blivit bättre på den punkten men kan vi inte prata om det här så känner inte jag att vårt förhållande kan utvecklas, med eller utan barn.
Jag tror att han, som vissa här också har sagt, inte vill bestämma sig för att jag vill det. Det är jättesvårt att prata med honom utan att få det att låta som att jag ställer ett ultimatum, för det vill jag verkligen inte. Samtidigt så är ju inte jag lycklig när vår framtid är så osäker och jag hoppas att han kan respektera att jag kanske väljer att gå innan vi "hatar" varandra. Jag skulle absolut tycka att det var tråkigt om han skaffade barn med någon annan om vi gör slut men samtidigt vill jag tro att vi isf inte var rätt för varandra om det sker.
Jag märker på honom att han tycker att det är jobbigt att jag tycker att hela situationen är jobbig. När jag nån gång har nämnt barnfrågan, vilket förstås hänt ibland i onyktert tillstånd
, så har han inte tagit upp det sen men varit extra gullig och omtänksam. Han vill vara med mig och han planerar andra saker för vår gemensamma framtid men just det här vill han inte prata om. Våra seriösa diskussioner, eller ja snarare mina monologer, har skett kanske 3-4 ggr under året.
Skulle jag bli gravid nu och vilja behålla det så vet jag att han skulle ställa upp och älska barnet när det kommer. Dock skulle jag aldrig medvetet göra så mot honom då jag vill ha barn med någon som VILL ha barn med mig.