Wtf, snälla hästar är inte samma sak som bra nybörjare/amatörhästar. Jag har haft två egna oändligt snälla hästar, men som aldrig skulle fungerat annat än hos tävlingsryttare/elitamatörer. Den ena var snäll, livlig, intelligent och hög i blod. När hon var uttråkad så hittade hon på egna arbetsuppgifter (läs sticka och bralla genom ridhuset, eller ta en liten skentur på uteritten). Den andra var det snällaste som gått i ett par järnskor, men reaktiv, korkad och superkänslig. Han fick panik om man försökte samla honom mer än han hade styrka till, och förekom man inte det så reagerade han med att flyga uppåt. Dvs det krävdes rejäl finkänslighet för att rida honom. Han fick även panik om ryttaren/den som skötte honom var osäker. Samtidigt så var syrrans surmärr som helst ville bli lämnad ifred från backen förutom från de typ 2 personerna hon accepterade (inte mig) den mest underbara läromästaren som kunde bära nybörjare från de första travstegen genom ridlektionera till tävlingar i lätt klass på ett underbart sätt. Men som å andra sidan fullständigt avskydde mig och min lite mer bossiga ridstil. Ergo en stabil, sansad och pedagogisk häst, men snäll är inte ordet jag skulle använda där.
Till TS: Det är jobbiga och långa juridiska processer om man verkligen ska häva köp på häst. Och det även om hästen rent objektivt är obrukbar ( t.ex. ohjälpligt halt eller neurologisk störning). Men i bästa fall så är säljaren intresserad av hästens bästa och köper tillbaka den då du blivit rädd för den i princip direkt.