Rasval för mig

[Laguna]

Hej! Nu var det alltså min tur för rasval.

Jag har ju en mellanpudel nu och han är härlig på sitt sätt men jag vill inte ha en mellanpudel igen. Han som jag har är lite "småhund" i vissa fall, tex blir han lätt rädd för ljud (såsom diskskrammel). Har ju länge tänkt att det är självklart att det blir en storpudel nästa gång men nu har jag börjat vackla.

Pudeln är ju fantastisk men för att få ställa ut hunden så måste det vara så himla mycket pälsvård och de timmarna hade jag egentligen hellre spenderat på att träna med hunden. Detta samt att pudeln kan inte träna timvis varje dag, den fokuserar så hårt att den blir trött på en timme eller så.

Vad jag vill ha:
* Tränings- och tävlingskompis för att hitta vår gren, jag är intresserad av allt mellan himmel och jord men tror inte jag skulle klara av en IPO-typ av hund.

* Intelligent och lättlärd som kan jobba många timmar under en dag utan att bli trött psykiskt (tänk spåra 2 timmar i sträck).

* FRISK!!

* Inte alltför glad i människor, hellre att den vaktar lite än att den ska springa fram till allt och alla.

* Gärna retriverpsyke, alltså clown

* Helst ska den inte fälla alls men lite pälsvård går bra

Jag har själv funderat på jaktlabbe och, som sagt, storpudel. Vad tror ni?

Jag kom att tänka på Curly coated retriver, tycker den stämmer bra in på alla dina kriterier! De jag har träffat har varit jättetrevliga arbetsvilliga hundar, och dom är i regel lite "enmanshundar" och inte så förtjust i främlingar. Lättskött päls! Kan dock inte svara på sjukdommar osv men känner inte till att dom skulle vara sjuka, förutom kanske benägenhet för dåliga höfter..

 

[Emor]

[USER=33142]@Emor Bearded Collie har jag knappt träffat nån. Nackdelen med dom är deras päls, blir svårt att arbeta flera timmar på sommaren då. Sen vet jag inte hur uthålliga de är psykiskt? Vallhundar brukar ju kunna arbeta länge och intensivt men är det så även med Beardisar?[/USER]

Tja värsta högsommarvärmen skulle jag inte köra hårt i, flera timmar i sträck, men det skulle jag nog inte oavsett hund eftersom att jag tycker att det blir jobbigt. Nu är min nerklippt, den enda skillnaden är eg att han numera gärna ligger i sängen. Uthållighet tror jag är något bättre än pudel, dom är mer lättränade vad jag upplever, men jag har inte träffat nog många för att kunna säga något generellt är jag rädd. Har du vägarna förbi lite söderut så vet du vart det finns en beardis att hälsa på iaf!

 

[Emor]

[USER=33142]@Emor Bearded Collie har jag knappt träffat nån. Nackdelen med dom är deras päls, blir svårt att arbeta flera timmar på sommaren då. Sen vet jag inte hur uthålliga de är psykiskt? Vallhundar brukar ju kunna arbeta länge och intensivt men är det så även med Beardisar?[/USER]

Tja värsta högsommarvärmen skulle jag inte köra hårt i, flera timmar i sträck, men det skulle jag nog inte oavsett hund eftersom att jag tycker att det blir jobbigt. Nu är min nerklippt, den enda skillnaden är eg att han numera gärna ligger i sängen. Uthållighet tror jag är något bättre än pudel, dom är mer lättränade vad jag upplever, men jag har inte träffat nog många för att kunna säga något generellt är jag rädd. Har du vägarna förbi lite söderut så vet du vart det finns en beardis att hälsa på iaf!

 

[Lona]

Angående jaktlabben då: den faller ju bort om du är utställningsintresserad och de labbelinjer som går bra på utställning brukar inte vara något att arbeta i timtal med (det handlar inte om storlek och eventuell fetma utan om mentaliteten).
Många jaktlabbar är inte sådär "älskar alla" även om de också finns. Men efter att ha haft hundar av hela registret från rädd -> reserverad -> älskar alla så väljer jag garanterat hellre i den socialare delen av skalan!
Det är bra mycket lättare att lära en glad-i-folk-hund att inte hälsa än att lära en rädd-reserverad att umgås med främmande...
En del jaktlabbar har även vakt i sig men det är ju inte riktigt rastypiskt förstås.
Men jo, de fäller. Hanar lite året runt, tikar rejält vid löpet. Å andra sidan är det i princip ingen pälsvård.
Retrieverpsyke, yes .
Annars verkligen en allroundhund men väljer man jaktvarianten så anser jag personligen att den SKA få träna apportering!! Å andra sidan är det riktigt roligt och handlar om mycket mer än att bara springa och hämta en gammal kråka/dummy.
Att se en hund göra det den är avlad för är verkligen en förmån. Ungefär som att valla med en bra bc kan jag tänka mig .
Men jakt utesluter ju inte bruks, lydnad, agility och annat, så länge tiden räcker till förstås.
Hälsan är väl "medel" skulle jag tippa. HD/ED är som sagt lätt att kolla upp, svårare med allergier och liknande. Artros i framför allt tålederna är heller inte helt ovanligt.
Dock upplever jag det som att jaktlabbeuppfödarna har ett väldigt öppet och bra "klimat" när det gäller hälsan, de flesta samarbetar och är öppna med eventuella sjukdomar hos hundar de fött upp - fast det gäller förstås att valpköparna rapporterar...

 

[NobleArt]

Om du gillar retrieverpsyket men inte vill ha en hund som är tokig i allt och alla - har du funderat på tollare?
Tycker dina krav stämmer bra in på tollaren. Den är väldigt allround, och du hittar tollare som tävlar högt i de flesta discipliner.
Kan naturligtvis inte mäta sig med jaktlabbarna om man främst vill satsa på jaktbiten, där är ju labbarna fantastiska! Men vill man göra lite av varje tycker jag att tollaren är mer allround.
Den är väldigt lättlärd och jobbar mer än gärna många timmar i sträck.
Är en frisk ras, finns vissa rasbundna sjukdomar som oftast är av autoimmuna ( tänker på tollarsjukan ) som man får ha koll på. Inte speciellt mycket problem med höfter eller armbågar då de inte är lika stora som de andra retrieverraserna.
Inte superglad i människor, hälsar gärna, men sen räcker det.
Clownbeteende finns det i överföld. De har alltid en räv bakom varje öra.
Fällning - det är väl här tollaren inte riktigt stämmer in på din lista. Fäller varken mer eller mindre än andra hundar med samma pälslängd men fäller gör den.

Nackdelar med rasen är att den är väldigt ojämn, framförallt vad gäller mentaliteten.
En dålig tollare kan vara stressad, rädd och ha alldeles för mycket skärpa. En del är ganska otrevliga mot andra hundar. Det problemet var större förut, men finns fortfarande kvar på en del håll.
Så, precis som med alla andra raser, är uppfödaren viktig.
Upplever dock att de flesta stressade tollare tyvärr har haft oturen att hamna hos någon som ville ha en ren sällskapshund och köpte en tollare för att den var ju så söt...
Den är söt och i behändig storlek men det är mycket hund i lite förpackning.
Jag är naturligtvis partisk, då jag har tollare själv.

 

[Illiana]

Jag kan ju säga att jag har funderat igenom de flesta av era förslag. Tollare går bort pga psyket, har bara träffat labila tollare och jag känner att det är en för stor risk att ta. Schnauzer har jag också varit inne på men de är lite för hårda i psyket för mig. Beardis är nog, som sagt, lite för "långsam" för min del och även för mycket päls. Schappe har jag inte alls kollat på men det verkar vara lite samma problemområden som med Beardis.

Aussie och Kelpie har jag varit inne och sniffat på ett bra tag, då särskilt Kelpie. Jag är bara rädd för att jag inte skulle klara av dom. Jag är också fundersam på om jag skulle gilla deras sinnelag. De verkar vara så allvarliga hela tiden, särskilt Kelpie. Har jag helt fel då? Jag tänker mig att de inte far runt och fjantar sig utan att ha nåt att kampa med/ annan hund att leka med men det kanske inte stämmer? Kan de mysa och få kärlek också eller är de för upptagna?

Aussie är uppe bland de mest intressanta också, dock så har jag förstått att det finns en utställningsvariant och en bruksvariant där också? Jag har iaf träffat två väldigt olika typer av aussie och utställningshunden där är rätt så trög, om jag ska vara ärlig.

Jaktlabbe står fortfarande högt på listan, trots fällningen.

 

[Illiana]

Just det! Curly Coated Retriver har också varit uppe i tankarna men gick bort då jag tänker att de har för hårt psyke, lite på samma sätt som med Schnauzern. Sen så känns det inte så roligt att fortfarande måsta klippa även fast hunden fäller..

 

[McFlurry]

Irländsk terrier kanske? Visst, den måste trimmas några gånger om året men efter det är det ju minimalt jobb med pälsvård på en trimras.

 

[Illiana]

Oj ledsen men skulle ha skrivit det Aldrig, aldrig en terrier i mitt hus. Mitt tålamod skulle inte klara av det tyvärr.

 

[McFlurry]

Briard då, kanske?

 

[Illiana]

Briard måste jag läsa mer på, faktiskt. Ingen dum idé!

 

[Milosari]

Jag kan ju säga att jag har funderat igenom de flesta av era förslag. Tollare går bort pga psyket, har bara träffat labila tollare och jag känner att det är en för stor risk att ta. Schnauzer har jag också varit inne på men de är lite för hårda i psyket för mig. Beardis är nog, som sagt, lite för "långsam" för min del och även för mycket päls. Schappe har jag inte alls kollat på men det verkar vara lite samma problemområden som med Beardis.

Aussie och Kelpie har jag varit inne och sniffat på ett bra tag, då särskilt Kelpie. Jag är bara rädd för att jag inte skulle klara av dom. Jag är också fundersam på om jag skulle gilla deras sinnelag. De verkar vara så allvarliga hela tiden, särskilt Kelpie. Har jag helt fel då? Jag tänker mig att de inte far runt och fjantar sig utan att ha nåt att kampa med/ annan hund att leka med men det kanske inte stämmer? Kan de mysa och få kärlek också eller är de för upptagna?

Aussie är uppe bland de mest intressanta också, dock så har jag förstått att det finns en utställningsvariant och en bruksvariant där också? Jag har iaf träffat två väldigt olika typer av aussie och utställningshunden där är rätt så trög, om jag ska vara ärlig.

Jaktlabbe står fortfarande högt på listan, trots fällningen.

Kelpies har en härlig livsglädje och jag tycker inte att de är särskilt olika labbar på det sättet. Däremot är de mer lyhörda och oftast lättare att få bra vardagslydnad på. Det kelpie har som inte labben har (i samma grad) är ett visst mått av hanhundsaggressivitet. Inte så att de hela tiden vill slåss men att en främmande hane kommer framrusandes accepterar de INTE. Detta varierar något, båda mina är relativt snälla. Jag tog hem en jämnårig hane till den jag hade, de hade ett litet bråk och sedan dess har det fungerat prickfritt. De äter bredvid varandra och leker varje dag. Kelpien är också snäppet snabbare än en labbe i sina reaktioner, det är lite en smaksak vad man gillar.

Aussien har enligt min erfarenhet ett betydligt större aggressionspaket än kelpie. Men det är ju ändå bruksraser vi pratar om, det är inte konstigt att de har det i sig. Både aussie och kelpie är mindre allvarliga än t ex schäfer och rottis enligt mig.

Mina kelpies vill vara nära! De tackar aldrig nej till en kelstund. Omplaceringen kan vara lite upptagen när han är ute, men det är nog en träningssak. Han verkar väldigt ovan vid att "bara vara" när man är utomhus. Inne vill han helst krypa innanför min tröja och förstår inte alls att nästan 20 kg är ganska tungt att ha på magen... Den som jag haft som valp (och som egentligen har sämre mentalitet) har fått lära sig sedan han var valp att när jag sitter ner på marken så ska man ligga bredvid. Eller i hans fall så vill han helst åla runt på rygg och knorra medan jag kliar honom på magen .

En kelpie ska vara helt tillgänglig och öppen för kontakt med främmande människor, men det är inte alla som är det. Det får man hålla lite koll på när man köper valp. Men eftersom de är så pass lyhörda så är det sällan svårt att träna bort att de inte får rusa fram till allt och alla.

Vill man träna mycket (men inte skydd) och man gillar snabba hundar så är kelpien ganska ultimat enligt mig. De är friska och sunda, de har varit betydligt enklare än mina tidigare hundar (labbe och schäfer) att få god allmänlydnad på, de är tillräckligt små för att vara bärbara och du behöver inte välja mellan utställningsavlad eller bruksavlad eftersom de bruksavlade ofta är tillräckligt snygga för utställning (inte ovanligt med dubbelchampions). Men man får hålla ett litet öga på socialiteten, att den är som den ska. Samt övriga rädslebitar, det har kommit in lite med importblod.

Får locka med lite busbilder också

 

[Illiana]

Du gör det inte lätt för mig, @Milosari... Klarar de sig utan att valla då eller måste de få valla för att må bra? Tror du att en välsocialiserad hanhund fortfarande skulle vara hanhundsaggressiv? Alltså att träffa olika hundar varje vecka medans den växer upp. Den kommer ju även att få bo med en hanhund under de första (minst) 5 åren.

 

[Illiana]

Håller du med i beskrivningen, @WildWilma? PM:a mig gärna kennelnamn på bra uppfödare som jag kan prata med och lära mig av. Jag har hittat en som jag ska höra av mig till men tänkte om ni har fler tips?

 

[Wingates]

Uhm, dobermannen passar ju in på ganska många kriterier - men det faller väl på hälsan tyvärr. Annars är det en kul ras som gärna jobbar och alla jag träffat älskar livet. Så länge man vill träna med dem och låter dem springa av sig är de ganska nöjda.
Väldigt mycket jakt i dem dock, vilket kräver en hel del träning för att kunna ha dem lösa överallt.

 

[Milosari]

Du gör det inte lätt för mig, @Milosari... Klarar de sig utan att valla då eller måste de få valla för att må bra? Tror du att en välsocialiserad hanhund fortfarande skulle vara hanhundsaggressiv? Alltså att träffa olika hundar varje vecka medans den växer upp. Den kommer ju även att få bo med en hanhund under de första (minst) 5 åren.

Haha nej . Jag är ond!

Om du köper en Australian Kelpie och inte en Working Kelpie (Australian Stock Dog) så klarar de sig lätt utan att valla. De tycker det är roligt och så, men de flesta kelpies ser aldrig röken av några får. Några uppfödare avlar mot vallning (Evallen t ex) men jag rekommenderar att du väljer från en kennel som inriktar sig mer på brukset.

Jag tror faktiskt att brist på socialisering är en bov i dramat när det gäller rasens hanhundsaggressivitet. Det, och att hanarna faktiskt kan vara ganska stöddiga trots att de är så små och söta. De kan helt enkelt behöva veta hur man ska uppföra sig. Mina är uppvuxna med äldre hanar i hemmet båda två så det kanske har påverkat? Den som dessutom är uppvuxen med en sur gammal tik är dock den som har bäst hundspråk . Men summa summarum så andra hanar i hemmet ger sällan problem, framrusande hanar eller hundmöten där den mötande gör fula miner kan bli lite stökiga.

 

[Åsa A]

Jag får nog passa på att tipsa om beauceron som stämmer VÄLDIGT bra in på dina önskemål, förutom en sak... de fäller. Men i övrigt är de nog väldigt mycket vad du söker.

 

[pumah]

Vad jag vill ha:
* Tränings- och tävlingskompis för att hitta vår gren, jag är intresserad av allt mellan himmel och jord men tror inte jag skulle klara av en IPO-typ av hund.

* Intelligent och lättlärd som kan jobba många timmar under en dag utan att bli trött psykiskt (tänk spåra 2 timmar i sträck).

* FRISK!!

* Inte alltför glad i människor, hellre att den vaktar lite än att den ska springa fram till allt och alla.

* Gärna retriverpsyke, alltså clown

* Helst ska den inte fälla alls men lite pälsvård går bra

Varför leta - köp en bra jaktgolden på en gång

 

[WildWilma]

Håller du med i beskrivningen, @WildWilma? PM:a mig gärna kennelnamn på bra uppfödare som jag kan prata med och lära mig av. Jag har hittat en som jag ska höra av mig till men tänkte om ni har fler tips?

Jag håller på det stora hela med Milosari i allt. Gällande hanhundsaggresivitet tror jag också att det framförallt handlar om okända hanar med otrevlig/fel approach. Sen verkar det vara vanligare i vissa linjer.

Min hund gillar inga hundar som rusar fram, varje sig det är tik eller hane, men han blev nästan ihjälbiten av en framrusande GD hane i höstas å kommer nog ihåg det. Men han vill inte slåss kan morra och försöker hålla avståndet.

Jag ska själv ta hem en kelpiehanvalp om 8 veckor och hoppas den ska komma bra överens med min nuvarande då 2,5 år gamla kelpiehane... Tror inte att det blir något problem alls om det skiljer 5 år mellan hanarna och valpen växer upp med "storebror".

Min kelpie är dock inte särskilt flamsig eller clownig men det beror nog mest på hur jag fostrat honom. Han är väldigt uppgiftsorienterad och "allvarlig" men älskar människor och leker gärna med alla människor.

Angående uppfödare så är det nog bäst att själv kolla upp, jag tycker inte att det går att säga att en uppfödare är bättre än en annan utan det beror på vad man vill ha sin hund till och vilka egenskaper man prioriterar. Läs på lite om MH/MT så kan du själv kolla upp vad olika uppfödare använder för hundar (och deras syskon) i sin avel. Några väldigt viktiga bitar oberoende vad man ska ha hunden till tycker jag är socialitet, avreaktioner och skottfasthet vilket framgår på MH.

 

[Illiana]

@Wingates: Dobermann är tyvärr inte rasen för mig. De pinschrar (Dobermann, mellan och dvärg) har alla varit för stressiga och yra för min smak.