F
Feronia
Sv: Raser till turridning?
Hej alla!
Känner att jag måste förklara min negativa inställning till nordlandshästarna som turridningshästar.
Jag har själv kämpat med nl-häst i turistsammanhang i 10 år innan jag fick inse att de faktiskt inte fungerar. Det finns individer som utgör undantag, men de är så få att det blir som att leta en nål i en höstack.
Systematisk avel kom igång under 1940-talet och grunden lades genom ett 15-20-tal hästar under 1930-talet. Det gjorde det svårt att både undvika inavel och samtidigt välja ut bra hästar. Tidigare hade hästarna levt halvvilda sedan vikingatiden, då de sista vikingarna tagit de bästa hästarna med sig till Island. De kvarvarande hästarna fick klara sig bäst de kunde och stal både torrfisk och oljekläder. Starkast överlevde - här blev det kamp om maten.
Enligt gamla norska redogörelser var nl-hästen den enda som inte flydde undan varg, utan gick till motangrepp - de kunde ju inte fly särskilt långt över höga berg o genom djup snö. Den har därav också stark egen vilja.
Nl-hästar är alltså av naturen hårda mot andra hästar o jag vet flera exempel på att de chefar över stora hästar. Ett nl-sto här slog sönder bogen på en fjording o några år senare slog hon av benet på en nordsvensk (den avlivades). Både ston o valacker är lätta i baken o det har hänt att ridgäster blivit träffade på knäna vid ridning när nl-hästar slagit åt andra hästar.
Det finns således anledning till att nl-hästarna är billiga i inköp o islänningarna dyra - hästar som kan gå nos i svans i långa led har sina fördelar i turridningssammanhang...
Under 1930-40 och 50-talet brukades nl-hästen på små gårdar till framförallt körning. Det var då en fördel att den trivdes bra som ensamhäst. Jag kan rekommendera nl-hästen till vuxna ryttare som söker en häst att köra eller rida ut med och som går fram överallt utan hästsällskap. Den lämpar sig även som packhäst då den följer bra utan hästsällskap.
Detta hårda sinnelag finns ännu kvar i dagens nl-hästar - även om man försökt mildra det genom att avla på utpräglat stillsamma (slöa) individer.
Under 1200-talet tror man att Djingis Khan nådde nord Norge och att hans hästar kan ha korsat sig med de inhemska. Nl-hästen kan därför vara släkt med baskjirhästen.
Man korsade under 1980-talet in finsk häst genom den finska hingsten Viri 97 - som sedemera avlivades pga lynnesförändring. Majoriteten av dagens nl-häst har Viri i stamtavlan.
I dagens nl-häst ingår förutom finsk häst även shetlandsponny genom bl.a. Bruna f.1968, dölehäst bl.a. genom Tøtta Mehren f.1969, Vilja f.1975 och Sandøl 34 och fjordhäst genom bl.a. Tøtta Mehren f.1969 o Flikka f.1971.
Trots allt detta har man valt att inte godkänna blackfärgen hos nordlandshäst och avlat bort den. I boken Nordlandshästen av Trine Boysen från 1996 finns det nederst på s 5 en bild av en nl-häst f.1920 som ser ut att vara black. Idag är den vanligaste färgen fux.
Dagens nl-häst har genom avel inte kvar sin extrema vinterpäls. Islänningarna har överlag mer behåring.
Härstamningsmässigt står nog islandshästen närmare den nordiska urhästen, vikingahästen, då de renavlats sedan 800-talet. I vart fall är dagens nordlandshäst lika uppblandad som islänningen.
Förr sas det att 3 av 5 nordlandshästar kunde tölta. Idag är tölten i princip bortavlad, men om någon trodde att bara för att de inte töltar så slipper man grispassen, trodde de fel. Här har fler än en ryttare fått skumpa iväg i grispass och jag har även både sett och känt det hos hästar som inte varit mina.
Nu förtiden satsar jag på islandshäst. De bjuder också på fler gångarter och det går att hålla efter gångarterna så att gästerna också får prova tölt. Hur många oerfarna ryttare åker inte till Island och provar att tölta där? Det hänger mer på hästägaren att hålla efter hästarnas dressyr, och det gäller ju inte bara gångartshästar. Det finns också islänningar som är 3-gångare ifall man inte vill ha tölt alls, de är dessutom billigare i inköp.
Islänningar är överlag större än nl-hästar. Nl-hästen är ofta kring 130 cm o långa och lågställda, eftersom de är mer körhästar. I tillägg har de runda, omarkerade mankar o det är inte ovanligt att de är överbyggda (korset är högre än manken). Detta gör att det är nästan omöjligt att hitta sadlar som inte glider upp på halsen eller snurrar runt. Nl-hästen används ofta som körhäst o ponnytravare och då spelar manken mindre roll.
Nordlandshästar är lättfödda - får därför ofta fång idag. De kan även ha sommareksem.
Skulle jag rekommendera en hästras till turridning blir det islandshästen, modell större o grövre.
Nordsvensk bruks kan fungera, men många tycker att de är för stora. Kallblodstravare är ofta för stora och för heta - speciellt de travtränade o så får man se upp med gamla skador från travtiden.
Fjordningar är också lagom i storleken. Idag finns det många svenskfödda av lätt o ädel typ, men en stor del har ju en utpräglad egen vilja... Men där hittar man många trevliga individer om man vill köra också.
Baskjirhästen har jag ingen erfarenhet av, men den verkar stabil o lätthanterlig o lagom i formatet. Den är ju nästan som en nordisk ras.
Lycka till!
//Feronia
Hej alla!
Känner att jag måste förklara min negativa inställning till nordlandshästarna som turridningshästar.
Jag har själv kämpat med nl-häst i turistsammanhang i 10 år innan jag fick inse att de faktiskt inte fungerar. Det finns individer som utgör undantag, men de är så få att det blir som att leta en nål i en höstack.
Systematisk avel kom igång under 1940-talet och grunden lades genom ett 15-20-tal hästar under 1930-talet. Det gjorde det svårt att både undvika inavel och samtidigt välja ut bra hästar. Tidigare hade hästarna levt halvvilda sedan vikingatiden, då de sista vikingarna tagit de bästa hästarna med sig till Island. De kvarvarande hästarna fick klara sig bäst de kunde och stal både torrfisk och oljekläder. Starkast överlevde - här blev det kamp om maten.
Enligt gamla norska redogörelser var nl-hästen den enda som inte flydde undan varg, utan gick till motangrepp - de kunde ju inte fly särskilt långt över höga berg o genom djup snö. Den har därav också stark egen vilja.
Nl-hästar är alltså av naturen hårda mot andra hästar o jag vet flera exempel på att de chefar över stora hästar. Ett nl-sto här slog sönder bogen på en fjording o några år senare slog hon av benet på en nordsvensk (den avlivades). Både ston o valacker är lätta i baken o det har hänt att ridgäster blivit träffade på knäna vid ridning när nl-hästar slagit åt andra hästar.
Det finns således anledning till att nl-hästarna är billiga i inköp o islänningarna dyra - hästar som kan gå nos i svans i långa led har sina fördelar i turridningssammanhang...
Under 1930-40 och 50-talet brukades nl-hästen på små gårdar till framförallt körning. Det var då en fördel att den trivdes bra som ensamhäst. Jag kan rekommendera nl-hästen till vuxna ryttare som söker en häst att köra eller rida ut med och som går fram överallt utan hästsällskap. Den lämpar sig även som packhäst då den följer bra utan hästsällskap.
Detta hårda sinnelag finns ännu kvar i dagens nl-hästar - även om man försökt mildra det genom att avla på utpräglat stillsamma (slöa) individer.
Under 1200-talet tror man att Djingis Khan nådde nord Norge och att hans hästar kan ha korsat sig med de inhemska. Nl-hästen kan därför vara släkt med baskjirhästen.
Man korsade under 1980-talet in finsk häst genom den finska hingsten Viri 97 - som sedemera avlivades pga lynnesförändring. Majoriteten av dagens nl-häst har Viri i stamtavlan.
I dagens nl-häst ingår förutom finsk häst även shetlandsponny genom bl.a. Bruna f.1968, dölehäst bl.a. genom Tøtta Mehren f.1969, Vilja f.1975 och Sandøl 34 och fjordhäst genom bl.a. Tøtta Mehren f.1969 o Flikka f.1971.
Trots allt detta har man valt att inte godkänna blackfärgen hos nordlandshäst och avlat bort den. I boken Nordlandshästen av Trine Boysen från 1996 finns det nederst på s 5 en bild av en nl-häst f.1920 som ser ut att vara black. Idag är den vanligaste färgen fux.
Dagens nl-häst har genom avel inte kvar sin extrema vinterpäls. Islänningarna har överlag mer behåring.
Härstamningsmässigt står nog islandshästen närmare den nordiska urhästen, vikingahästen, då de renavlats sedan 800-talet. I vart fall är dagens nordlandshäst lika uppblandad som islänningen.
Förr sas det att 3 av 5 nordlandshästar kunde tölta. Idag är tölten i princip bortavlad, men om någon trodde att bara för att de inte töltar så slipper man grispassen, trodde de fel. Här har fler än en ryttare fått skumpa iväg i grispass och jag har även både sett och känt det hos hästar som inte varit mina.
Nu förtiden satsar jag på islandshäst. De bjuder också på fler gångarter och det går att hålla efter gångarterna så att gästerna också får prova tölt. Hur många oerfarna ryttare åker inte till Island och provar att tölta där? Det hänger mer på hästägaren att hålla efter hästarnas dressyr, och det gäller ju inte bara gångartshästar. Det finns också islänningar som är 3-gångare ifall man inte vill ha tölt alls, de är dessutom billigare i inköp.
Islänningar är överlag större än nl-hästar. Nl-hästen är ofta kring 130 cm o långa och lågställda, eftersom de är mer körhästar. I tillägg har de runda, omarkerade mankar o det är inte ovanligt att de är överbyggda (korset är högre än manken). Detta gör att det är nästan omöjligt att hitta sadlar som inte glider upp på halsen eller snurrar runt. Nl-hästen används ofta som körhäst o ponnytravare och då spelar manken mindre roll.
Nordlandshästar är lättfödda - får därför ofta fång idag. De kan även ha sommareksem.
Skulle jag rekommendera en hästras till turridning blir det islandshästen, modell större o grövre.
Nordsvensk bruks kan fungera, men många tycker att de är för stora. Kallblodstravare är ofta för stora och för heta - speciellt de travtränade o så får man se upp med gamla skador från travtiden.
Fjordningar är också lagom i storleken. Idag finns det många svenskfödda av lätt o ädel typ, men en stor del har ju en utpräglad egen vilja... Men där hittar man många trevliga individer om man vill köra också.
Baskjirhästen har jag ingen erfarenhet av, men den verkar stabil o lätthanterlig o lagom i formatet. Den är ju nästan som en nordisk ras.
Lycka till!
//Feronia
