Japp det finns fler såna än man kan tro. Jag som har lösdrift och ibland tar in inackorderade verkar ha attraherat just den typen genom åren
.
Bästa hästen för dom är välskolade pensionärer, typ fd ridskolehästar som sen varit tävlingshästar och nu ska få det lugnt sista åren.
Absolut inte kallblodsunghästar. För då får stallägaren (jag) deala med brötiga understimulerade pansarvagnar... Trots stor berikad lösdriftshage och flock. Hästen lider alltså inte, dom har det bra. Men människorna får det jobbigt med "för mycket häst"
.
Jag som har några stycken hästar, i lite olika åldrar, kan ju inte hålla igång alla på samma nivå hela tiden.
Dels så har jag dom i flock(-ar) på lösdrift, stora hagar med fri tillgång på mat av lagom näringsvärden, dels så har t.ex. unghästar utbildningsperioder med vila emellan.
Vuxna hästar, typ avelsston, underhållstränas lagom mycket några gånger i veckan, t.ex. tömkörning eller en körtur, unghästarnas träning påbörjas redan innan avvänjning.
Vi jobbar med unghästarna kanske tre-fyra dagar i rad (ju yngre häst desto kortare träningspass, kan vara så lite som fem minuter för de yngsta), sedan vilar de i en vecka, två eller t.o.m tre veckor för att absorbera träningen, och så fortsätter man så.
Observera att unghästarna i mitt fall inte rids, utan de jobbas i markarbete som att, vänjas vid skrammel, prassel och rassel, vänjs vid att få linor och slanor mot bakbenen, tränar på att stå stilla, att ha selen på, för att när det är dags tömköras o.s.v.
Unghästarna blir inte till brötiga pansarvagnar, även om de kan ha vissa slyngelperioder när de ska testa och bröta lite.
Treåringarna ska ju kunna dra åtminstone en kälke, då får de bara inte vara brötiga längre.