Rädsla vid ridning (utbruten från Dressyrsnackis 14)

[prinsessfeminist]

Jag tror att brutet förtroende ger rädsla. Men jag tror inte att förtroende alls behöver funnits och att rädsla kan finnas utan att ngt förtroende brutits.

Det blir väldigt mkt ”min häst” från mig. Men jag beskriver hellre egna problem än andras. Och han passar ju topic.
Min häst var rädd för mkt då jag fick honom. Nu inser jag ju att han haft ont sedan han reda in tills jag hittade rätt tandläkare. Det ger ju givetvis hästen fig för att inte ha tilltro till ryttare.
Vi hittade varann, han hade inte ont och började älska arbete. Funkade fint många år!
Men så under ett pass på utebana på hyfsat nytt stall fastnar hästen i en eltråd någon satt i tramphöjd, oskyddat. Jag märker bara att hästen kastar sig och säger åt honom att stå still IOM att jag inte trodde det fanns ngt att skada sig på inne på ridbanan. Hästen tycker märkligt, jag kollar under mage etc och inser att han har eltråd runt ena bakbenet upp till högt på låret och Elsa vid varje ryck. Jag släpper och han kommer loss. Han fick inga fysiska skador. Men han vågade knappt äta på 3 dagar och stod mest och tryckte längst in i boxen.
Han fick panik av att man då man jobbade honom böjde honom så som han var då han elades.
Tidigare kunde han vara rädd för saker. Men han gick på darriga ben dit jag bad honom. Även om det var ngt så läskigt så man kände hjärtat slå genom sadel och stövel.
Det förtroendet bröt ju jag då jag ovetande om eltråden tvingade honom stå kvar, även om det ju var frågan om sekunderar och inte minuter.
Så där fick jag bevisa mig igen. Och det var en period då han kastade sig hejdlöst varje träningspass igen.
Det sved extra IOM att jag kände att det inte var en risk man ska behöva kalkylera för. Och att då behöva göra om jobbet med en häst som funkat så bra och främst mått så bra. Det var riktigt så det gjorde ont i hjärtat av att se honom.
Här var jag inte rädd för hästen. Men jag är ju ändå intelligent nog att inte sätta mig på honom direkt och försöka köra på som vanligt. Man måste ju riskanalysera. Och gör man det utan att lägga in känslor som besvikelse, sorg, rädsla etc kan man iaf fatta beslut om hur man vill eller inte vill gå vidare.
HAN hade inte brutit ngt förtroende även om HAN blev farlig. Han reagerade instinktivt på den situation han satts i.
Så är det ju liksom ofta med hästarna oavsett om situationen är en galopp i skogen på spänd eller ovan häst eller en större olycka etc. De reagerar korrekt på omständigheter. Det är inte brutet förtroende. Men man kan inte ha en övertro/förtroende som är orimligt.

Nej, jag hoppas att det inte var så jag uppfattades. En romantiserad bild av ett förtroende gör att man kanske tappar riskmedvetenhet och blir rent av dumdristig.

Det är trots allt flyktdjur vi hanterar och riskbedömning och "sunt förnuft" är A och O.

Sedan håller jag med dig, det behöver ju inte vara ett förtroende som byggts som raseras, det kan vara en mer neutral relation där parterna ännu håller på att lära känna varandra.

Den tiden kan ta olika lång tid, och när det gäller hästens instinkter, om de är starka att fly, då är det givetvis svårt att vinna förtroende över det.

Instinkterna, har jag lärt mig, är de djupaste beteendet.

 

[Karoliten]

Ja så klart man kan ha häst på många olika sätt, men kärnfrågan i den här tråden handlar ju om folk som faktiskt vill rida sina hästar utan att känna att man riskerar livet varje sekund, inte ha en gigantisk, svindyr hagprydnad som man kan proppa morötter i och klappa, medan andra rider djuret.

Jag har häst för att jag vill rida. Hade jag velat gosa och klappa och ha en "relation" hade jag köpt en hund, eller en hamster.

Fast de hästar jag ridit åt folk vill rida sina hästar men bara inte rida allt för det är utanför deras comfortzone och det gör dem rädda och jag ser inget fel i det om det fungerar bra. Det är i mina ögon inget negativ att ta hjälp när man själv känner begränsning/ rädsla och se till hästens bästa med varierad träning

 

[MiniLi]

Fast de hästar jag ridit åt folk vill rida sina hästar men bara inte rida allt för det är utanför deras comfortzone och det gör dem rädda och jag ser inget fel i det om det fungerar bra. Det är i mina ögon inget negativ att ta hjälp när man själv känner begränsning/ rädsla och se till hästens bästa med varierad träning

Ja det är ju en sak om jag inte gillar att tex hoppa och då tar hjälp med just den delen av hästens träning. Något helt annat om jag egentligen älskar att rida ut i skogen men inte vågar för min häst är koko.

 

[Cam]

Sedan är det ju också så att jag i verkliga livet ännu inte stött på några rädda ryttare. Det är därför jag tycker en sådan här tråd är så viktig. Att inse att jag inte är den enda ryttaren som har varit rädd. För det kan ju kännas lite konstigt att vara så rädd för något man älskar och har byggt upp sitt liv och identitet runt.

Min instruktör brukar säga att majoriteten av alla som håller på med hästar har en rädsla för dem (dennes erfarenhet). Naturligtvis finns det olika nivåer av det, men hen menar att det t.ex. kan märkas i ridningen på att en del sitter och tjuvhåller hästarna. Rädsla behöver ju inte vara att inte vilja rida häst X eller hoppa hinder Y. Oavsett vad så är du definitivt inte ensam.

 

[Pontevecchio]

Ja, rädslan och ångesten är inte rationell. Jag förstår ju att jag lika gärna kunde suttit upp på en fjording eller vilken ras som helst när det här hände. Nu råkade det vara en stor snäll lugn brun häst som jag umgåtts dagligen i fem år. Och det gick därefter verkligen inte att sätta mig upp på den eller en liknande häst igen. En av mina islandshästar idag lägger gärna in ett bocksprång i galoppfattningen och är livrädd för bilar och stegrar sig när de kommer för nära, ändå blir jag aldrig rädd, så logiskt behöver det inte vara.

Så alla som vill sälja sina hästar ska ha rätt att göra det. Det måste inte bero på rädsla heller. Man ska inte behöva motivera sina beslut för andra.

börjar kännas tjatigt men ingen har krävt en motivation eller sagt att nån inte får. Vi pratar bara om andra alternativ. Just tvång och panikbeteenden tror jag vi alla förstår skräcken i.
Jag skulle aldrig ta i en sådan häst med tång.

 

[Pontevecchio]

Att jag sålde Barb bestämde jag långt innan fallet. Det hade mognat fram för jag kände att jag pressade henne för mycket. Nu får hon chansen att lära en 12-årig tjej allt hon kan och verkligen briljera. Planen var att köpa en till swb, hade hittat en redan och den var reservad med veterinär på stand by för besiktning. Men ja, så blir det inte. Visst hade jag kunnat backa ur affären med Barb men jag hittade verkligen det perfekta hemmet.

Ber om ursäkt om det framstod som att jag ville ha en förklaring på den försäljningen, det var inte meningen. Men om jag får fråga, tror du att den nya spanjoren kommer kunna leverera i högre klasser än Barb eller har de tävlingstankarna kanske förändrats efter olyckan?

 

[Pontevecchio]

Men nu har du ju fött upp din häst själv så det är ju mer naturligt att man vill att den ska komma till sin rätt i den gren man tänker att den trivs bäst i, det är ju inget konstigt alls. Men du rider väl ändå på honom själv emellanåt? Sen är han väl avkomma till ovanstående häst som du haft i 16 år om jag inte har helt fel för mig? Du har ju en massa känslomässiga band bara genom det tänker jag?

Det hade ju inte varit lika roligt att typ köpa en häst åt någon annan bara för att ha en relation med den på marken, då kan man ju lika gärna hänga med någon kompis häst och spara åtskilliga tusenlappar. De flesta vill ju ändå rida och utvecklas med sin häst.

Ja jag rider honom främst, ryttaren sköter hoppningen ca 1 gång/veckan. Visst är det så att han står mig oerhört nära känslomässigt. Men det gör hästar för mig, jag blir väldigt känslomässigt engagerad i hästar i min närhet. Under graviditet och hans unghästår var det just umgås och betala jag pysslat med. Jag tycker inte det är en sån stor uppoffring men det beror såklart på ens finansiella situation.

 

[Pontevecchio]

Ja så klart man kan ha häst på många olika sätt, men kärnfrågan i den här tråden handlar ju om folk som faktiskt vill rida sina hästar utan att känna att man riskerar livet varje sekund, inte ha en gigantisk, svindyr hagprydnad som man kan proppa morötter i och klappa, medan andra rider djuret.

Jag har häst för att jag vill rida. Hade jag velat gosa och klappa och ha en "relation" hade jag köpt en hund, eller en hamster.

Och vem är nedlåtande nu? Jag tror alla våra elitryttare är glada för hästägarna som "bara" äger och ger hästarna morötter.

 

[Sleepy]

Och ja, jag har blivit oerhört hånad för att jag gick från MSV dressyryttare till islandsryttare.

Men vilka otrevliga, trångsynta människor. Vilken trist människosyn, som dömer andra och graderar ryttare. Så mycket prestige. Taktlöst.

 

[Oknytt]

Och vem är nedlåtande nu? Jag tror alla våra elitryttare är glada för hästägarna som "bara" äger och ger hästarna morötter.

Ja, men jag är inte en av dem som är nöjd med att bara äga och se andra rida, och dessutom är det väl ändå inte det denna tråd handlar om?

 

[prinsessfeminist]

Jag har själv tränat o tävlat andras hästar för de tex själva inte vill hoppa sin häst eller av andra anledningar behöver hjälp vilket jag kan tycka också är ett sunt sätt.
Inom galoppen har vi många som vill ha en hästrelation men själv inte vill eller kan rida o blir hästägare själva så häst kan man ju ha på många sätt

För att inte tala om alla andelsägare inom travet...

 

[fio]

Och vem är nedlåtande nu? Jag tror alla våra elitryttare är glada för hästägarna som "bara" äger och ger hästarna morötter.

Men det är väl inte rädda ryttares uppgift att sponsra med sin häst när allt dom egentligen vill är att sälja och skaffa en annan till sig själv och lägga de pengarna på sig själv och sin egen utveckling?

 

[fio]

För att inte tala om alla andelsägare inom travet...

Av någon anledning tror jag inte den kategorin människor tillhör samma kategori av människor som denna tråden berör.

 

[Pontevecchio]

Ja, men jag är inte en av dem som är nöjd med att bara äga och se andra rida, och dessutom är det väl ändå inte det denna tråd handlar om?

Nej men när du uttrycker dig som "skaffa en hamster" så visar du på bristande insikt för andras val också.

 

[Fiorano]

Ber om ursäkt om det framstod som att jag ville ha en förklaring på den försäljningen, det var inte meningen. Men om jag får fråga, tror du att den nya spanjoren kommer kunna leverera i högre klasser än Barb eller har de tävlingstankarna kanske förändrats efter olyckan?

Med Barb var det ffa att det känns som jag pressar hennes fysiska förmåga med mina ambitioner. Om hon får fortsätta på FEI/MsvC-nivå tror jag att hon håller bättre. Sen är jag en hopplös optimist som tror att de flesta hästar kan gå StG om de är ridbara. Så ambitionerna att rida högre klass finns än, om än med helt nya förutsättningar. Och om det nu inte går ska jag ha en vacker häst att titta på.

 

[Fiorano]

Av någon anledning tror jag inte den kategorin människor tillhör samma kategori av människor som denna tråden berör.

Min mamma har några andelshästar. Hon är en vanlig människa som aldrig velat hålla på med hästar men tycker det är roligt att spela lite.

 

[fio]

Min mamma har några andelshästar. Hon är en vanlig människa som aldrig velat hålla på med hästar men tycker det är roligt att spela lite.

Samma med min fasters man. Tror knappt han ens sett hästen mer än på lopp.

 

[prinsessfeminist]

Samma med min fasters man. Tror knappt han ens sett hästen mer än på lopp.

Mitt inlägg var lite med glimten i ögat.

De flesta av oss, kan vi ändå konstatera, vill kunna rida på våra hästar.

Att ha en häst som man inte törs rida låter väldigt sorgligt.

En av mina släktingar fick dock en häst I 50-års present. Det var ett arabiskt fullblod (som hon alltid önskat sig).

Den hästen hade hon i 25 år utan att rida på den, men hon var med och plockade svamp i skogen, fick gå långa promenader osv. Hästen reds sporadiskt av andra och verkade nöjd.

För egen del hade jag tyckt det var tråkigt, men för henne var detta livet.

 

[Karoliten]

Som tur är finns det många egererade fd ryttare mm som är äg av galopphästar . Travet har jag dålig koll på

 

[Pontevecchio]

Mitt inlägg var lite med glimten i ögat.

De flesta av oss, kan vi ändå konstatera, vill kunna rida på våra hästar.

Att ha en häst som man inte törs rida låter väldigt sorgligt.

En av mina släktingar fick dock en häst I 50-års present. Det var ett arabiskt fullblod (som hon alltid önskat sig).

Den hästen hade hon i 25 år utan att rida på den, men hon var med och plockade svamp i skogen, fick gå långa promenader osv. Hästen reds sporadiskt av andra och verkade nöjd.

För egen del hade jag tyckt det var tråkigt, men för henne var detta livet.

Plockade svamp med min häst igår Ledde honom i skogen, jag letade svamp, han luktade på allt han kom åt, kastade pinnar och käkade mossa. Tror vi båda tyckte det var supermysigt. Men han är en rolig figur som jag uppskattar att umgås med. Bra motion och så svamp på det!