Rädsla vid ridning (utbruten från Dressyrsnackis 14)

[Freazer]

Väluppfostrad, trygg men grön spanjor. Så hette det. Nu 3 månader senare så funderar jag på om jag hämtade fel häst.

Jag har en hingstig spanjor som tar alla chanser han får. Han kräver 100 procent närvaro, släpper du han så mycket som ett ögonblick så tar han allt han kan. Han är som en huggande kobra vid hantering. Tappa han en sekund och han sitter i axeln, armen eller ryggen på dig. Han är envis och uthållig. Han utmanar hela tiden, varje sekund, varje minut. Viker du en millimeter så tar han över direkt. Han är trots detta vek och lättstressad, det funkar inte att slå, skrika eller sparka. Då går går han upp i sådan stress att han blir helt blockad. Han blir väldigt stressad när hästar tas in och ut, han har redan tagit på sig rollen att vakta och hålla reda på alla hästar på gården. Han måste ha kontroll. Han stressar värre än värst på gången 5 av 7 dagar. Han dansar och skrapar så det luktar bränt en timme efter att han gått ut. Han rasslar med grimskaften, pillar, plockar och biter i både sig själv och all tänkbar inredning han kommer åt. Han behöver stå i hörnbox med minst två tomma platser emellan sig och nästa granne då han annars jobbar stenhårt på att vid minsta tecken på rörelser från andra sidan göra sågspån av boxväggen. Ute i hagen står han gärna och snackar med valackerna i grannhagen, men går någon förbi hans hage trots en sluss på ett par meter så vänder han ofta upp och piper, slår och har upprepade gånger trasslat in sig i tråden. Väl ut på jobb i ridhuset (att ta sig dit är ett helt projekt med häst som är spänd som en fiolsträng, likt en tickande bomb redo att smälla av när som helst, alternativt dansa på bakbenen hela vägen ner) Uppvärmning är inte att tänka på då han vänder 180 grader eller drar så fort vi kommit innanför dörren och har spansk rodeouppvisning med bockserier som skulle få Pontus Lidsell att vända redan i dörren. Efter att ha rasat av sig i ca 20 minuter utan att ta det minsta hänsyn till vare sig sin egen eller andras säkerhet börjar han dock bli trött och uppfattar då som först att det hänger någon i andra änden av linan/linorna som försöker kommunicera (med hänsyn till andras säkerhet så är vi givetvis alltid själva i ridhuset) Efter att ha kört slut på sig själv så till den grad att han nästan kryper ut ur ridhuset är han rätt så nöjd och står då oftast snällt på gången och den dagliga visiteringen och tillhörande rykt kan bli möjlig som först. Han har magsår och magont och står på behandling. Han får också en hel kur med hormondämpande preparat vilket effekten är osäker enligt veterinärs ordination. Utöver detta så står han på fri tillgång på grovfoder, han har väl inte den roligaste hagen i sverige denna årstiden men den erbjuder ändå en del. Det ligger alltid ris och stubbar att pilla med, oftast asp förutom fri tillgång på grovfoder. Ibland har någon människa lagt ut föremål som är tanken att dom ska undersökas och pillas med men oftast så tas ingen notis kring det. Han kan se och snacka med andra pojkar, om än på avstånd. Vi har åtgärdat tänder och han är ordentligt genomgången på klinik som genom gastroskopi konstaterade magsår. I övrigt är han en ”frisk” häst. Jag brukar inte oroa mig i onödan och jag ser inte mig själv som osäker. Men jag börjar seriöst fundera på vad jag har gett mig in på ibland.

Kastrera och sälj? Det låter som många spanjorer jag stött på tyvärr som varit hårt hållna i Spanien men kommer till en ”vek” tjej i Sverige. Syftar inte på dig eftersom jag inte känner dig ang ordet vek. Hästen verkar inte må bra utav att vara hingst.

 

[Landet123]

Många dagar skulle jag gärna skänka bort han

Han är kastrerad i samband med importen i maj förra året.

Som det är just nu så mår han inte så bra, varken fysiskt eller psykisk. Jag står uppstallad där jag har hjälp och support av duktiga och kunnigt hästfolk och instruktörer, lite självbevarelsedrift har jag kvar så utan det hade jag aldrig i livet ens gett det en chans. Min förhoppning är att han ska landa lite, han har trots allt inte stått här så länge och han hade en del trauman i mun och slemhinnor som inte imponerade på tandläkaren. Behandlande veterinär har en teori om att mycket är stressrelaterat och kommer lägga sig när hästen landat och funnit lite ro. Men det kan ta tid enligt vet. Både att landa och för hormoner att lägga sig.

Det som gör han svår är att han samtidigt som han utmanar och försöker ta över är så förbannat känslig. Han är till exempel (ett av måånga exempel ) väldigt nafsig, ala typiskt hingstigt. Om han nafsar och du ger han en rak höger så blir han så nervös att han inte vet vilket ben han ska stå på. Likaså om du skriker eller ryar på han. Då blir han också jättestressad. Fortsätter man på samma stil så har man tillslut en jättestressad blockerad häst som det tar om möjligt ännu längre tid att få någon kontakt med om man nu ska göra något med honom.