Kan man träna bort rädsla? Eller ska man sälja?

[tuaphua]

Jo, jag vet att man kan träna bort rädsla för specifika saker men min häst kan plötsligt bli rädd för ingenting(?). Eller ja, det kan plötsligt vara ett träd som är jätteläskigt och han
k a s t a r sig.
Just nu känner jag mig så trött på det här. Jag älskar hästen, har haft honom i 14 år - sen han var 2. Och SOM vi kämpat med saker. Han har rymt, han har ”trotsat”, han har varit rädd, han bråkar med andra hästar, han är hingstig. Hästen har gett mig gråa hår och jag har svettat, gråtit och slitit. Men däremellan är han fantastisk. Rolig, mysig och snäll.
Jag märker att han tycker om mig och är tryggare med mig än med andra.

Nu efter två barn har jag blivit mycket mer försiktig. Jag ser mer faror än vad jag ser härliga ridvägar och det är en stor sorg för mig. Jag promenerar mest med honom, rider en gång i veckan och har medryttare en gång i veckan.
Han har varit kolugn länge nu men senaste veckan har vart jättejobbig. Han har blivit rädd, kastat sig och jag har ramlat av. Det känns otroligt jobbigt och jag vet inte om jag klarar av detta. Samtidigt hade det känts så hemskt att sälja honom - dels för att jag älskar honom så mycket men också för det känns som ett svek mot honom. Han är ju så trygg med mig.

Så finns det något man kan göra? Eller ska man stå ut och hoppas på att man inte åker av och skadar sig allvarligt?

Är man själv rädd eller man skadar sig pga av att hästen är rädd så känns det kanske inte som ett så himla kul hästägande.

Oftast går det att om inte helt träna bort rädslor iaf göra dem hanterbara så ingen skadar sig. Men är man själv rädd eller inte kan få rätt hjälp så kan det bli omöjligt. Och man ska ju också vilja göra det jobbet. Och orka och hinna.
Och man måste så klart också veta att det inte beror på smärta. Det är inte ovanligt att hästar med diffus och oupptäckt smärtproblematik blir reaktiva och överreagerar så att säga i rädsla. De har bla ett ständigt hormonpåslag som gör att de har lättare till flykt.

Jag har en högblodig häst som är reaktiv och väldigt snabb i reaktionerna. Han var rent livsfarlig som yngre. Numer vet vi också att han hade ont pga bettfel som vet inte upptäckte. Men han kommer alltid vara reaktiv. Att rida honom någon gång i veckan ute utan att förvänta sig lite spännande ridtur hade aldrig gått, inte ens när han gått på lösdrift i storflock.
Dels mår han bra av aktivitet. Men han behöver också regelbundet utsättas för diverse saker som kan kan tycka är läbbigt. Annars blir det lättare stora reaktioner när man igen börjar utsätta honom för sånt.

När jag utbildar hästar som honom så jobbar jag så att jag angriper problemet på flera håll.
Jag släcker ut triggers genom att utsätta hästen för sånt den tycker är läbbigt, lite lagom så klart. Och jag ser till att jag kan kontrollera hästen i alla 6 riktningar, dvs fram/bak, höger/vänster och upp/ner.
Hästen måste lära sig att svara i de riktningarna. Dvs fram för skänkel, gå att backa, flytta i sidled och formge på så sätt att hästen inte slår sig fri upp eller ner i formen.
Om han idag, som välutbildad, blir skraj så håller han sig på den linje jag ber honom gå på och i den form och tempo jag vill rida i. Sen kan han absolut skvätta till, knäa lite i rädsloryck etc. Men han litar på att jag inte utnyttjar att han "är skyddslös" som han ju är då han är i form på linjen etc. Förr hade jag varit tvungen att fokusera mer på att han var rastad, att han regelbundet utsattes för störningar av olika slag etc. Nu när han är mer skolad så blir reaktionerna ändå hanterbara och inte farliga på samma vis. Förut stack han, reste sig, kastade sig etc.
Nu om det är riktigt illa kan han kasta sig. Men han svarar korrekt så fort jag hinner sätta stopp för kastet. Så det blir inte så mkt. Och så ska ju utbildning funka.

Det finns ju väldigt många olika sätt att arbeta med för att släcka ut triggers beroende på individ och vad som triggar. Det går att göra rätt mkt under promenader om man jobbar aktivt.

Jag lär gärna in en del signaler i träns avsuttet innan jag hoppar upp på en häst som kan braka iväg. Då kan jag oftast kontrollera och bryta det hela innan det blir farligt.

Ska man ha en sådan häst och vill känna sig trygg så är det nog så att man får kavla upp ärmarna och ev ta hjälp. Och frågan är väl då om det är det man vill med sitt hästägande.
För mig som jobbat med sånt så länge är det noll problem med en sådan häst. Jag tycker ju han är urkul och är så lycklig över hur härlig ridkänslan är på den känsliga killen. Men vill man mest ut och mysa ett par dagar/v kanske en stadigare och mindre krävande individ kan ge ett roligaste hästeri.

Vill du behålla kanske första steg att kolla hos vet och sedan se om medryttare eller annan kan rida hästen lite mer innan du ska göra det vore bra. Eller rent av ta tränarhjälp i form av problemlösare. Har ni inte gjort det redan så är det ett mkt hett tips.

 

[Fideli]

Jag känner igen mig mycket i din beskrivning! Jag har alltid varit den som lyckats få tittiga/skvättiga/rädda hästar lugna, helt enkelt genom att själv vara lugn och avslappnad, men den hästen jag har nu har varit tittig och blivit rädd och slängt sig runt för så mycket saker under så lång tid att jag till slut också blev spänd av att rida honom. För ett par år sedan bestämde jag mig faktiskt för att sälja honom, för det var inte roligt längre, men jag tänkte låta någon duktig ryttare rida honom lite och tävla honom först, men så kom ju Corona och så blev det ingenting med det.

Jag har en ljuddämpande flughuva som jag alltid har på hästen i transporten, jag började använda den även vid ridning och plötsligt fick jag en helt ny häst! Jag har inte upplevt honom som ljudkänslig, har alltid tyckt att han bara blir rädd för saker han ser, så jag trodde inte huvan skulle hjälpa, men den gör helt otroligt stor skillnad! Nu kan jag till och med bus-galoppera ute, något jag aldrig har kunnat göra med denna hästen tidigare (haft honom i 11 år), och ridningen är SÅ rolig igen! Och han är INTE till salu längre! Nu behöver jag inte ens ha huvan hela tiden; i det ridhuset som vi brukar vara i går han utan huvan och lugna dagar (=ingen blåst, vi ska inte vara på bilvägen, han har ridits dagarna innan) så rider vi även ut i skogen utan huva och även om han kan vara lite tittig/skvättig då så är det en piss i havet jft med hur han varit tidigare.

Så mitt tips är ljuddämpande flughuva, en fantastisk uppfinning!

(Tycker för övrigt att alla borde ha det på hästen vid transport, även om inte hästen är rädd/orolig, det är så skönt för hästarna att slippa väg-ljudet, särskilt när man har dubbdäck.)