Rädd för attentat

Man kan inte riktigt jämföra terrorattackerna på 70-talet med terrorattackerna idag. Förr riktades attackerna oftast mot olika myndigheter, idag riktas dom mot främst civila och där man minst anar det. Anledningen till det är att Sverige har fört en förödande politik i flera år där man naivt tagit in precis alla, utan någon kontroll och utan att ha resurser för att kunna integrera alla man tagit in. När det knappt finns boende och arbete för Sveriges ungdom så kan man inte ösa in fler folk från hela världen utan att kolla upp varje enskild individ. Samma gäller gränsövergångarna inom EU.
Sverige kan inte förlita sig på EU, Sverige måste ta eget ansvar.

Vi kommer gå förlorade som nation om man inte gör någonting åt saken. Det är förjävligt när vissa förorter är så segregerade att man knappt ser en svensk kvar i dom områden och där en helt annan kultur lever sitt utanförskapsliv. Där kriminella killgäng tagit över så polisen inte vågar ta sig in dit.

Hade Sverige ställt krav på varje enskild individ som kommer in i landet så hade immigrationen fungerat. Det borde ha gjorts för 3 generationer sen.
Du menar att terrorism i världen beror på att Sverige hjälper människor? Ok. Så kan man också se på det - kan väcka dig med att Sverige inte är jordens medelpunkt och allt i världen inte är beroende av vad Sverige gör eller inte gör (vilket det låter som på ditt inlägg). Äter för övrigt ofta mat i både Rinkeby och Tensta, de har grymma restauranger där om man vågar sig dit, och känner inte igen din tes alls.

Kl.
Nä, är inte rädd. Varken här eller när jag reser i Mellanöstern. Kan inte komma ihåg att mina föräldrar var det minsta rädda när IRA härjade i London och Nordirland heller, vi var där ofta då pappa hade en hel del uppdrag där. Har man otur och är på fel plats vid fel tillfälle får det vara så. Helt enkelt. Man kan inte göra så mycket annat. Däremot är jag ganska rädd att åka bil just för det finns så mycket idioter och jag inte vill försvinna från mina barn. Men det gör jag ju också liksom, finns inte så många alternativ.
 
Jag promenerar mycket i och i utkanterna av Stockholm. Jag kör även bil någon gång i veckan. Gissa när jag känner mig mest rädd för mig och mitt sällskaps skull?
 
Jag är rädd! Ganska så jätterädd faktiskt. Det här med rädsla för terror är något iallafall jag varit förskonad ifrån under min uppväxt och tidig vuxen ålder, för 5 år sedan tänkte jag knappt på det alls. Nu känns det som att det kommit nära med alla dåd som varit i Europa de senaste åren. jag minns attentatet i Londons tunnelbana 2007 men åtminstone nu såhär i efterhand tror jag att det var mer en isolerad händelse i vår del av Europa? Nu har det hänt så himla mycket på så kort tid. Jag tycker faktiskt inte rädsla är en konstig känsla i det här läget och jag tror inte att rädsla krymper för att man trycker tillbaks den. Jag kan inte riktigt tänka logiskt som att det är större risk att dö i en bilolycka än i ett terrorattentat, på mig biter inte det. Jag tror liksom inte de som dog i attentatet i Sthlm brydde sig så mkt om att det var större risk att de skulle dött i en bilolycka, de dog i en terrorattack ändå.

Innan har inte detta ens funnits med i min världsbild, att jag ska behöva vara rädd att en terrorist kanske dödar random omkring sig i en Europeisk stad. Nu finns det med i min världsbild och det är otäckt.

Jag var i London för några veckor sedan och jag tyckte det var obehagligt många gånger under den resan. Båda turerna på flygplatserna, innan vi kommit förbi säkerhetskontrollerna. Det var inte så att jag fick panikattacker men jag ville inte stanna längre än nödvändigt om vi säger så. Tanken slog mig flera gånger när vi befann oss i stora folksamlingar inne i London, när vi hörde stora polispåslag. Det var en stor utomhuskonsert mitt i stan med gratis inträde som jag inte ville gå på. Jag var väldigt vaksam och tanken fanns där. Men jag gjorde resan, jag hade kul stora delar av den, vi gjorde det vi kommit dit för att göra. Nu i efterhand är jag glad att jag gjorde det för livet skulle bli så fattigt om jag avbokade resor för att vara säker på att inte drabbas av terror, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade någon ångest.

Jag avundas er som inte är rädda alls eller som klarar att tänka att "händer det så händer det" och inte grubbla så mycket. Det finns nog ingen möjlighet att jag själv skulle klara att tänka så och vara helt orädd. Jag jobbar med mig själv och mina känslor rätt mkt men kan inte hjälpa att jag är rädd nu när min sambo ska på stor konsert snart tex. Jag bokade själv just en stor konsert på Ullevi nästa år och jag kommer säkert vara rädd när det närmar sig också. Men jag ska gå ändå. Jävla terrorister.
 
Jag är rädd! Ganska så jätterädd faktiskt. Det här med rädsla för terror är något iallafall jag varit förskonad ifrån under min uppväxt och tidig vuxen ålder, för 5 år sedan tänkte jag knappt på det alls. Nu känns det som att det kommit nära med alla dåd som varit i Europa de senaste åren. jag minns attentatet i Londons tunnelbana 2007 men åtminstone nu såhär i efterhand tror jag att det var mer en isolerad händelse i vår del av Europa? Nu har det hänt så himla mycket på så kort tid. Jag tycker faktiskt inte rädsla är en konstig känsla i det här läget och jag tror inte att rädsla krymper för att man trycker tillbaks den. Jag kan inte riktigt tänka logiskt som att det är större risk att dö i en bilolycka än i ett terrorattentat, på mig biter inte det. Jag tror liksom inte de som dog i attentatet i Sthlm brydde sig så mkt om att det var större risk att de skulle dött i en bilolycka, de dog i en terrorattack ändå.

Innan har inte detta ens funnits med i min världsbild, att jag ska behöva vara rädd att en terrorist kanske dödar random omkring sig i en Europeisk stad. Nu finns det med i min världsbild och det är otäckt.

Jag var i London för några veckor sedan och jag tyckte det var obehagligt många gånger under den resan. Båda turerna på flygplatserna, innan vi kommit förbi säkerhetskontrollerna. Det var inte så att jag fick panikattacker men jag ville inte stanna längre än nödvändigt om vi säger så. Tanken slog mig flera gånger när vi befann oss i stora folksamlingar inne i London, när vi hörde stora polispåslag. Det var en stor utomhuskonsert mitt i stan med gratis inträde som jag inte ville gå på. Jag var väldigt vaksam och tanken fanns där. Men jag gjorde resan, jag hade kul stora delar av den, vi gjorde det vi kommit dit för att göra. Nu i efterhand är jag glad att jag gjorde det för livet skulle bli så fattigt om jag avbokade resor för att vara säker på att inte drabbas av terror, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade någon ångest.

Jag avundas er som inte är rädda alls eller som klarar att tänka att "händer det så händer det" och inte grubbla så mycket. Det finns nog ingen möjlighet att jag själv skulle klara att tänka så och vara helt orädd. Jag jobbar med mig själv och mina känslor rätt mkt men kan inte hjälpa att jag är rädd nu när min sambo ska på stor konsert snart tex. Jag bokade själv just en stor konsert på Ullevi nästa år och jag kommer säkert vara rädd när det närmar sig också. Men jag ska gå ändå. Jävla terrorister.
Men människor dör ju av allt möjligt, och med större sannolikhet än just terrordåd? Och visst har det funnits terrordåd förut, IRA och RAF t ex, eller såna som Mattias Flink, Lasermannen eller Breivik.

Absolut, den som dör tänker ju inte "oj, det här var osannolikt", men det gör man väl inte om man t ex blir slagen av blixten heller? Av alla osannolika sätt att dö på, varför är det just terrordåd som skrämmer?
 
Men människor dör ju av allt möjligt, och med större sannolikhet än just terrordåd? Och visst har det funnits terrordåd förut, IRA och RAF t ex, eller såna som Mattias Flink, Lasermannen eller Breivik.

Absolut, den som dör tänker ju inte "oj, det här var osannolikt", men det gör man väl inte om man t ex blir slagen av blixten heller? Av alla osannolika sätt att dö på, varför är det just terrordåd som skrämmer?

Mattias Flink var väl inget terrordåd? :confused:
 
Tagit in precis alla utan kontroll?? Vad tror du Migrationsverket är till för?

Vi har ju kollat alla hela tiden. Och sagt nej till massor. Problemet är väl att det inte står "OBS! Terrorist!" stämplat i pannan på folk. Hur ska man veta? Folk vet ju inte ens själva exakt vad som kommer att bli av dem eller deras barn och barnbarnsbarn. Gick det alltid att veta vad folk ska hitta på hade väl t ex Breivik låsts in på slutenpsyk långt tidigare.
Du har uppenbarligen missat allt som hänt dom senaste åren. Tom migrationsverket har sagt att dom inte hinner med och inte har resurser för att gå igenom alla som kommer in. Det blev bättre när gränskontrollerna infördes, innan det så var det bara att knata över gränsen. Men visst, lev du i din rosaskimrande värld.
 
Du har uppenbarligen missat allt som hänt dom senaste åren. Tom migrationsverket har sagt att dom inte hinner med och inte har resurser för att gå igenom alla som kommer in. Det blev bättre när gränskontrollerna infördes, innan det så var det bara att knata över gränsen. Men visst, lev du i din rosaskimrande värld.
Men man fick ju inte uppehållstillstånd bara för att man kom knatandes, trodde du det? Det är sant att de inte hinner med, det är ju därför folk får sitta på flyktingförläggning i obygden i tid och evighet i väntan på besked. Det som händer när Migrationsverket inte hinner med är inte att alla får uppehållstillstånd utan kontroll, det är att alla kollas som vanligt, men eftersom man inte hinner med tar det enormt lång tid att få besked.
 
Dom som kommer till migrationsverket ja, men alla gör inte det och många försvinner under jorden vid avslag vilket betyder att Sverige inte har resurser för så stort mottagande.
Tyvärr fungerar allt inte som det ska inom EU.

Dessutom så måste arbetet fortsätta efter att personen hamnat i Sverige. Man kan inte bara slussa in dom i en förort och sen tro att resten sköter sig självt, och där ligger Sverige verkligen inte i fas. Just därför blir Sverige allt mer segregerat. Det levs två olika liv i två olika världar om vi jämför Rinkeby mot tex Lidingö.
Men man fick ju inte uppehållstillstånd bara för att man kom knatandes, trodde du det? Det är sant att de inte hinner med, det är ju därför folk får sitta på flyktingförläggning i obygden i tid och evighet i väntan på besked. Det som händer när Migrationsverket inte hinner med är inte att alla får uppehållstillstånd utan kontroll, det är att alla kollas som vanligt, men eftersom man inte hinner med tar det enormt lång tid att få besked.
 
Jag tillhör de som inte orkar gå omkring och vara orolig hela tiden. Idag gick jag på Drottninggatan och passerade både självmordsbombaren och terroristens väg. Innan dess gick vi förbi platsen där Palme mördades. Om en vecka åker jag till London, via Heathrow

Jag år allra mest rädd för alla tokdårar i trafiken, jag tycker att folk kör allt slarvigare och nonchalantare.
 
Men människor dör ju av allt möjligt, och med större sannolikhet än just terrordåd? Och visst har det funnits terrordåd förut, IRA och RAF t ex, eller såna som Mattias Flink, Lasermannen eller Breivik.

Absolut, den som dör tänker ju inte "oj, det här var osannolikt", men det gör man väl inte om man t ex blir slagen av blixten heller? Av alla osannolika sätt att dö på, varför är det just terrordåd som skrämmer?

Det spelar väl knappast roll vad sannolikheten är?

Jag är rädd för att ramla av hästen och bli förlamad, jag är rädd att jag eller ännu värre någon av mina kära ska få cancer.

Det blir ju knappast bättre av att tänka på tusen andra sätt som är väldigt mycket större chans att man dör av?

Just terrorn är jag räddare för just pga stressen och paniken som skulle ske innan jag dog. Skriken av panikslagna människor som kämpar för att komma därifrån.

För övrigt var det väl ''är du rädd för terrorn'' inte ''är du rädd att dö pga terrorn'', det är skillnad för mig.

Jag skulle nog aldrig kunna bli som folk igen efter en terror attack.
 
Dessutom så måste arbetet fortsätta efter att personen hamnat i Sverige. Man kan inte bara slussa in dom i en förort och sen tro att resten sköter sig självt, och där ligger Sverige verkligen inte i fas. Just därför blir Sverige allt mer segregerat. Det levs två olika liv i två olika världar om vi jämför Rinkeby mot tex Lidingö.

Man slussar inte bara in någon i en förort, man ordnar med placeringar i kommuner runt om i Sverige. Men många väljer att flytta till förorter där det redan bor många från deras hemland, och hamnar på det sättet utanför mottagarsystemet. Det är kanske inte så konstigt att man gör så, det skulle kanske man själv göra i samma situation om man tvingades fly till ett helt främmande land där man varken förstod kulturen, språket, alfabetet o s v.
 
Av alla osannolika sätt att dö på, varför är det just terrordåd som skrämmer?

Det tror jag är för att det accelererat i vår del av världen så senaste åren, och för att det är så himla ondskefullt. En bilolycka kan ju vara just det, en olycka utan någon som vill ont. Jag blir rädd också över hur samhället utvecklar sig även för oss här i skyddade norden och vår del av Europa. Det har inte varit vardag för oss innan. Sen har media säkert haft del i att det blivit så stort för mig (det är definitivt inte bara för mig, I know, men jag talar bara för mig själv). Men det hade väl varit konstigt om de bara skrivit en liten notis eller en artikel om attentatet i Paris eller de attacker som varit i London, Manchester och Stockholm det senaste tex. Det kommer så nära och drabbar vanliga, oskyldiga människor som bara lever sina vardagsliv. Så plötsligt och utan chans att värja sig. Och grupperna själva går ut och säger att detta bara är början.Tanken av att få livet bortryckt av någon så ond är väldigt skrämmande för mig. Jag är så utom kontroll. Och det vet jag att jag är i andra delar av livet också, men... ja, för mig är terror något annat än en olycka. Något mycket otäckare på något vis. Det är svårt att helt sätta ord på.
 
Det spelar väl knappast roll vad sannolikheten är?

Jag är rädd för att ramla av hästen och bli förlamad, jag är rädd att jag eller ännu värre någon av mina kära ska få cancer.

Det blir ju knappast bättre av att tänka på tusen andra sätt som är väldigt mycket större chans att man dör av?

Just terrorn är jag räddare för just pga stressen och paniken som skulle ske innan jag dog. Skriken av panikslagna människor som kämpar för att komma därifrån.

För övrigt var det väl ''är du rädd för terrorn'' inte ''är du rädd att dö pga terrorn'', det är skillnad för mig.

Jag skulle nog aldrig kunna bli som folk igen efter en terror attack.

Det låter lite som att du har lite generell oro/ångest?
 
Och det vet jag att jag är i andra delar av livet också, men... ja, för mig är terror något annat än en olycka
Och det är ju inte bara för dig. Läser man bara på Buke känns det ju som att man är en av få som skräms av terror medan det i verkliga världen så att säga inte ser ut så. Terrorattentat skulle ju inte begås om det inte de facto skrämde människor.
 
Man slussar inte bara in någon i en förort, man ordnar med placeringar i kommuner runt om i Sverige. Men många väljer att flytta till förorter där det redan bor många från deras hemland, och hamnar på det sättet utanför mottagarsystemet. Det är kanske inte så konstigt att man gör så, det skulle kanske man själv göra i samma situation om man tvingades fly till ett helt främmande land där man varken förstod kulturen, språket, alfabetet o s v.
Precis och just där borde Sverige ställa betydligt högre krav, lika höga krav som man ställer på Svenskarna och tom ännu högre eftersom många kommer från en helt annan kultur där saker fungerar på annat sätt. Det är våra skattepengar det handlar om och demokratin i det senare skedet. Det skapas en misstro på systemet och urholkar demokratin i Sverige om man inte ser att skattepengarna används korrekt. Och så fort det finns kryphål så finns det folk som ser och utnyttjar dom. Jag har som sagt träffat såkallade flyktingar som sagt rätt ut att dom inte behöver jobba, dom är här på "semester". Hmm ok? Varför fly hit och man inte vill jobba?
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hej Här kommer en berättelse om mitt liv som jag skriver i terapisyfte då jag är och har varit deprimerad större delen av mitt vuxna...
Svar
8
· Visningar
2 386
Senast: snajl
·
Övr. Katt Detta kommer säkert vara osammanhängande o lite luddigt men jag är otroligt upprörd o ledsen just nu... Vid 12-tiden idag så hade jag...
2
Svar
32
· Visningar
8 024
Övr. Hund Ja, nu har jag tagit ett av de svåraste besluten i mitt liv. Jag skulle bli så otroligt glad om någon orkade läsa/skumma igenom allt...
2
Svar
22
· Visningar
3 970
Senast: Lotus
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp