Psykisk ohälsa tråden

[vallhund]

Jag nog aldrig varit så dålig som du var, men jag har upplevt mycket social ångest och inre smärta som i sin tur lett till fysisk smärta pga spänningar. En tid då jag hade det svårt så tog jag Movina -en naturmedicin gjord på johannesört som såldes på hälsokost och den hjälpe. Sedan försvann den från hälsokost pga den var för effektiv. Jag tror apoteket har något slags johannesört-preparat men jag är inte säker. För övrigt är det en ganska vanlig blomma i naturen så om du verkligen är intresserad av den så kan du nog ta reda på hur du gör egen medicin.

Man skall inte äta johannesört samtidigt med antidepressiva läkemedel.

 

[EmmaBovary]

Jo jag börjar ju mer och mer inse att det inte går på egen hand som @Magiana sa.

Dock vet jag inte hur det stämmer men har fått höra att alla antidepp har viktuppgång som biverkning och det skulle jag heller inte klara, det skulle nog vara värre än att ha det som det är nu.

Svårt att ta sig i kragen bara...

Jag är också livrädd för det, och det stämmer att en del har viktuppgång som biverkning. Men det finns flertalet där det är mindre risk (eller rentav har viktnedgång som biverkning) och sedan vet du ju hela grejen med att det är individuellt på hur mycket man påverkas.

 

[nightcrawler]

Jo jag börjar ju mer och mer inse att det inte går på egen hand som @Magiana sa.

Dock vet jag inte hur det stämmer men har fått höra att alla antidepp har viktuppgång som biverkning och det skulle jag heller inte klara, det skulle nog vara värre än att ha det som det är nu.

Svårt att ta sig i kragen bara...

Jag provade många antidepp och det tog flera år för mej att förstå att dom gjorde saken värre. Till slut så mådde jag så dåligt och hade så jävliga biverkningar så jag så att nu vägrar jag äta skiten mer. Det blev bättre när jag sluta även om det inte blev bra. Min familj märkte långt innan jag gjorde det att jag blev sämre på medicin. Men jag ville så gärna att det skulle funka. Jag vågade inte tro att det funkade utan. Men jag vet många andra som fungerar på medicin. Så det är ju individuellt. Det är bara att prova.
Hålla fasader med mera är inget som funkar för mej heller. Det hjälper inte att låtsas skratta och vara glad. Det tar för mycket energi. Jag måste få visa att jag mår så här just nu. Det gör det lättare för mej att återhämta mej.

 

[MiaMia]

Helt amatörpsykologiskt och utifrån mina upplevelser av mig själv och av andra, så tror jag också att det är väldigt olika vad vi avser med "glad fasad".

Jag har alltid ett rätt lågt humör, låg humörkurva även när jag mår bra, sas, jag är sällan yster eller euforisk eller "sprallig". "Glad fasad" översätter jag till "funktionell fasad", ungefär.

Jag tror att vi ofta tänker på "glad fasad" som en person som överhuvudtaget inte är i kontakt med vare sig sina egna eller andras känslor, men då lutar jag åt att den fasaden är dysfunktionell.

Ligger mycket i det.

För en del människor är en viss grad av "fasad" en del i att öht producera tillräckligt funktionellt beteende för att kunna fungera i situationer man behöver ta sig i genom i ett basalt vardagsliv. (handla mat, åka buss, prata med läkare, FK osv.)

Har man en referensram där utgångspunkten är att man ha tillräcklig grundfunktion, då blir fasad det man producerar för andra syften. Som att få folk att gilla en, undvika konflikter, undvika att bli personlig, flamsa bort för att slippa allvar osv.

 

[MiaMia]

Jag provade många antidepp och det tog flera år för mej att förstå att dom gjorde saken värre. Till slut så mådde jag så dåligt och hade så jävliga biverkningar så jag så att nu vägrar jag äta skiten mer. Det blev bättre när jag sluta även om det inte blev bra. Min familj märkte långt innan jag gjorde det att jag blev sämre på medicin. Men jag ville så gärna att det skulle funka. Jag vågade inte tro att det funkade utan. Men jag vet många andra som fungerar på medicin. Så det är ju individuellt. Det är bara att prova.
Hålla fasader med mera är inget som funkar för mej heller. Det hjälper inte att låtsas skratta och vara glad. Det tar för mycket energi. Jag måste få visa att jag mår så här just nu. Det gör det lättare för mej att återhämta mej.

Sen kan man väl å ena sidan vara hjälpt samtidigt som man å andra sidan har problem med mer eller mindre biverkningar som är negativa. Och då kan det bero lite på situationen vad som sas är värt priset för den individen, just då och på längre sikt.

 

[Hyacinth]

Jo jag börjar ju mer och mer inse att det inte går på egen hand som @Magiana sa.

Dock vet jag inte hur det stämmer men har fått höra att alla antidepp har viktuppgång som biverkning och det skulle jag heller inte klara, det skulle nog vara värre än att ha det som det är nu.

Svårt att ta sig i kragen bara...

Nej. Däremot är hunger en vanlig bieffekt.
Jag har gått upp i vikt typ 5 kilo, men jag mår ju bättre så det bekommer mig inte.

 

[Grazing]

Jo jag börjar ju mer och mer inse att det inte går på egen hand som @Magiana sa.

Dock vet jag inte hur det stämmer men har fått höra att alla antidepp har viktuppgång som biverkning och det skulle jag heller inte klara, det skulle nog vara värre än att ha det som det är nu.

Svårt att ta sig i kragen bara...

Jag har fått sluta med en del antidepressiva pga att jag tappar aptiten när jag äter dom, det är väldigt olika hur man reagerar på dom.

 

[Magiana]

Jo jag börjar ju mer och mer inse att det inte går på egen hand som @Magiana sa.

Dock vet jag inte hur det stämmer men har fått höra att alla antidepp har viktuppgång som biverkning och det skulle jag heller inte klara, det skulle nog vara värre än att ha det som det är nu.

Svårt att ta sig i kragen bara...

Alla antidepp har inte den biverkningen. Jag har Brintellix och den påverkar varken vikten eller sexlusten, vilket många andra mediciner har som biverkning. Prata med din läkare så borde det lösa sig.

 

[Grazing]

Jag har alltid ogillat tanken på piller, kan inte riktigt sätta fingret på varför. Men hela kroppen bara skickar ut obehagskänslor.
Är otroligt rädd för de där veckorna då man kommer må sämre innan det blir bättre, vet ärligt talat inte om jag överlever det.

Men så är det inte alltid, det blir inte alltid sämre innan det blir bättre. Ofta blir det bättre ganska fort, att man får mer energi och saker och ting kan kännas lättare att göra. Det som är farligt med insättning av olika piller kan vara att man också med energin man ofta får, får ork och kraft att ta tag i även sämre saker som att agera på självmordstankar osv. Tankesättet ändras ju tyvärr inte av piller och det är därför som man gärna bör gå hos någon form av samtalskontakt eller något så man kan få hjälp att hantera tankarna som man kanske inte hade ork att göra något åt innan.

 

[Lipperta]

Nej. Däremot är hunger en vanlig bieffekt.
Jag har gått upp i vikt typ 5 kilo, men jag mår ju bättre så det bekommer mig inte.

Nej jag vet att det borde vara så. Är bara så rädd för mer hunger, suh och viktuppgång.
Jag mår hellre dåligare och är smal än går upp och är glad.

@Grazing Jo jag fick ju iväg min förra vän(påtvingad som pv pga han var manipulativ mot mig) att skaffa piller, tror han fick sertralin.
Han blev riktigt usel och tog sig ut på broar , ringde till mig och hotade ta livet av sig.
Det var nog pga energin han fick av pillren, nu mår han vad jag vet mycket bättre. Har jobb och ett liv, det hade han aldrig klarat innan.
Men jag har så mycket negativa känslor i bagaget från jsut den perioden

Ju mer jag tänker på mig själv ju mer uppfuckad är jag

 

[Hyacinth]

Nej jag vet att det borde vara så. Är bara så rädd för mer hunger, suh och viktuppgång.
Jag mår hellre dåligare och är smal än går upp och är glad.

@Grazing Jo jag fick ju iväg min förra vän(påtvingad som pv pga han var manipulativ mot mig) att skaffa piller, tror han fick sertralin.
Han blev riktigt usel och tog sig ut på broar , ringde till mig och hotade ta livet av sig.
Det var nog pga energin han fick av pillren, nu mår han vad jag vet mycket bättre. Har jobb och ett liv, det hade han aldrig klarat innan.
Men jag har så mycket negativa känslor i bagaget från jsut den perioden

Ju mer jag tänker på mig själv ju mer uppfuckad är jag

Det är värt det så många gånger om.

 

[Problematisk]

Jag mår hellre dåligare och är smal än går upp och är glad.

Jag tror faktiskt inte man tänker så om man hittar en medicin som hjälper mot det psykiska lidandet men man går upp 5 kg av den. INNAN är det lätt att säga "hellre smal och ledsen än tjock och glad" men OM man blir "tjock och glad" tror jag, eller inbillar och önskar mig kanske, att de där kilona inte är lika viktiga och livsavgörande som de verkar när man mår dåligt.

(Jag sitter inte på nåt facit här eftersom jag bara varit ledsen och smal eller ledsen och tjock, men att döma av folk runt mig verkar de eventuella extrakilona ganska obetydliga om personen i fråga mår bättre)

 

[Petruska]

Jag tror faktiskt inte man tänker så om man hittar en medicin som hjälper mot det psykiska lidandet men man går upp 5 kg av den. INNAN är det lätt att säga "hellre smal och ledsen än tjock och glad" men OM man blir "tjock och glad" tror jag, eller inbillar och önskar mig kanske, att de där kilona inte är lika viktiga och livsavgörande som de verkar när man mår dåligt.

(Jag sitter inte på nåt facit här eftersom jag bara varit ledsen och smal eller ledsen och tjock, men att döma av folk runt mig verkar de eventuella extrakilona ganska obetydliga om personen i fråga mår bättre)

Jag tror att det har att göra med att man kan föreställa sig den där viktökningen, men inte hur det är att må bättre.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag tänker mig att 5 kg inte ens är så mycket på det stora hela, man kan ju gå upp ett par kilo bara i vätska inför t ex mens, och det skulle inte förvåna mig om vissa mediciner har liknande effekt.

Men så är jag också en tjockis så jag är på den andra sidan av staketet, så att säga. Jag är dessutom svårmedicinerad så jag har gett upp på den fronten, men tycker absolut att det är värt ett försök för andra, för det är totalt ovärt att må som en påse skit större delen av sin vakna tid.
Vad är några extrakilon mot att faktiskt få en chans att må bättre, liksom?

 

[monster1]

Nej jag vet att det borde vara så. Är bara så rädd för mer hunger, suh och viktuppgång.
Jag mår hellre dåligare och är smal än går upp och är glad.

@Grazing Jo jag fick ju iväg min förra vän(påtvingad som pv pga han var manipulativ mot mig) att skaffa piller, tror han fick sertralin.
Han blev riktigt usel och tog sig ut på broar , ringde till mig och hotade ta livet av sig.
Det var nog pga energin han fick av pillren, nu mår han vad jag vet mycket bättre. Har jobb och ett liv, det hade han aldrig klarat innan.
Men jag har så mycket negativa känslor i bagaget från jsut den perioden

Ju mer jag tänker på mig själv ju mer uppfuckad är jag

Medicinen gör ju inte att man äter mer utan att hunger och mättnadskänslorna blir lite otydliga. För mig var det iallafall så att jag blev varken hungrig eller mätt och beroende på vilken medicin jag ätit har jag ibland gått upp och ibland gått ned. Men jag är en megastor godisätare (jag äter mycket godis jag är inte jättestor ). Det var jag redan innan jag började medicinera, småätandet intensifierades och jag började dessutom jobba på kontor från att ha varit student och dansat och ridit jättemycket så blev jag helt stillasittande.

 

[nightcrawler]

Sen kan man väl å ena sidan vara hjälpt samtidigt som man å andra sidan har problem med mer eller mindre biverkningar som är negativa. Och då kan det bero lite på situationen vad som sas är värt priset för den individen, just då och på längre sikt.

Precis. Förutom att jag inte blev det minsta hjälpt så var biverkningarna såna så att jag hade inte kunnat fortsätta även om jag hade blivit hjälpt.

 

[aiquen]

Jag tänker att en del kanske även upplever en så att säga normal viktuppgång helt enkelt genom att de mår bättre och därmed får (tillbaka) mer normal aptit, om den varit nedsatt för att man mått dåligt. Viktuppgång behöver ju inte alltid vara något dåligt.

Själv är jag tvärtom och tenderar att både (små)äta mer och röra mindre på mig när jag mår dåligt. En del mediciner kan dämpa aptiten tillfälligt, men tycks på det stora hela inte ha någon större effekt åt vare sig det ena eller det andra hållet, så länge jag inte mår bättre psykiskt. När jag väl mår bättre, oavsett medicin, så håller jag naturligt vikten mycket lättare.

Men jag brukar alltid diskutera detta med läkare för att ta det i beaktning om jag ska ha medicin. Inte alla mediciner har som sagt ens viktuppgång som biverkning (och även de som har det behöver ju inte "drabba" alla eller på det stora hela göra det ovärt att ta medicin, som andra redan varit inne på, helt oavsett viss viktuppgång eller inte).

 

[Kilauea]

Jo jag börjar ju mer och mer inse att det inte går på egen hand som @Magiana sa.

Dock vet jag inte hur det stämmer men har fått höra att alla antidepp har viktuppgång som biverkning och det skulle jag heller inte klara, det skulle nog vara värre än att ha det som det är nu.

Svårt att ta sig i kragen bara...

Har inte gått upp i vikt av vare sig citalopram eller sertralin. Däremot när jag tog mirtazapin för sömnen. Finns flera olika sorter, fungerar inte en på rätt sätt eller ger för mycket biverkningar så får man kontakta läkaren igen och byta.

 

[Lipperta]

Jag tänker att en del kanske även upplever en så att säga normal viktuppgång helt enkelt genom att de mår bättre och därmed får (tillbaka) mer normal aptit, om den varit nedsatt för att man mått dåligt. Viktuppgång behöver ju inte alltid vara något dåligt.

Har redan problem med diffusa hungerkänslor, kan äta otroligt mycket känna mig illamående men fortsätter trycka i mig mat. Sen kräks jag.

--
Är även orolig för att läkaren ska lägga för stor vikt vid just ätstördheten om jag säger ''men jag vägrar ta piller X pga biverkning viktuppgång''.
Jag tänker att det kan bli helt fel fokus då? Mer på mat och skit istället för deppressionen? Eller bryr de sig inte?
Jag hoppas att jag kan få piller som har viktnedgång istället så jag slipper spy, det är det värsta jag vet. Men det är ju inviduellt, men jag är ju så rädd för biverkningen att jag inte vägar ens testa Skulle jag gå up 5 kg skulle mitt liv vara kört

 

[Raderad medlem 120709]

Är även orolig för att läkaren ska lägga för stor vikt vid just ätstördheten om jag säger ''men jag vägrar ta piller X pga biverkning viktuppgång''.
Jag tänker att det kan bli helt fel fokus då? Mer på mat och skit istället för deppressionen? Eller bryr de sig inte?
Jag hoppas att jag kan få piller som har viktnedgång istället så jag slipper spy, det är det värsta jag vet. Men det är ju inviduellt, men jag är ju så rädd för biverkningen att jag inte vägar ens testa Skulle jag gå up 5 kg skulle mitt liv vara kört

Jag tror att du i första hand behöver få hjälp med din ätstörning innan det är läge att ta sig an depressionen. De hänger troligen ihop, men är du så hemskt rädd för minsta viktuppgång att du inte vågar testa antidepressiva så är det nog dags att testa att angripa problemet från andra hållet.