Psykisk (o)hälsa

[sardellen]

Jag tror ändå att det är vanskligt att beröva barn deras grundtrygghet för tidigt.

Verkligen! Jag tror absolut inte att vi har det för bra nuförtiden. Det är ju en central och helt nödvändig del av att vara människa att i grunden bli djupt berörd av förlusten av ett barn t.ex. Att människor förr i tiden behövde "suck it up" pga hemska omständigheter förändrar inte det faktumet. Alltså, våra hjärnor har ju knappt förändrats på mååååånga år, allt annat är ju bara kultur/omständigheter!

 

[hollypolly]

Jaa, kan tänka mig att ni kände er mycket er fria och hade egna "världar" och kunde hitta på massor av grejer tillsammans? Fint att ha vänner att umgås med och kunna hitta på små äventyr utan en förälder som är där och påpekar saker osv

Det kan jag tänka mig! Alltså det om närvarande pga inga telefoner. Det verkar väldigt jobbigt att vara förälder idag på ett sätt. Liksom att man alltid ska vara så aktiv, men därför blir väldigt trött och då istället inte orkar och man tittar på telefonen för man behöver en stund för sig själva, med resultatet att barnet inte blir sett! Tror att så som ni hade det låter som en fin barndom om man hade kärleksfulla och närvarande föräldrar! Sen är det ju inte alla som har det och det finns ju väldigt stor risk att barnet blir försummat om ingen någonsin är där hemma när man kommer hem.

Sant, inte ett litet barn! Tror bara rent utvecklingspsykologiskt att det är bättre att se barnet som barn så länge som möjligt/så länge det faktiskt är det. Det är så lätt att bara se barnets "vuxna" sidor men en 10-12 åring är fortfarande så himla mycket barn och behöver sina föräldrars stöd i mycket!

Jag kan fortfarande söka stöd hos min mamma fast jag är vuxen men det är ju skillnad på vilket stöd och hjälp man behöver som 2 år 10 år 15 år och 30 år

I mitt minne minne mådde både jag och mina vänner bra trots att vi fick klara rätt mycket av det vardagliga själva sen var ju tempot så mycket lugnare på den tiden.

 

[sardellen]

Jag tänker också att det är lätt att tänka på människor förr i tiden, i stället för att tänka på människor i nutid som är med om liknande saker, jag menar människor i krig idag är ju väldigt traumatiserade? Och t.ex. hemlösa, som ju inte har tak över huvudet (om vi då jämför med en liknande situation förr i tiden när folk inte hade säkert boende), även för dessa kan det vara viktigt för värdigheten och måendet i allmänhet att få känna sig fin/mer så "självförverkligande behov"

 

[sardellen]

Jag kan fortfarande söka stöd hos min mamma fast jag är vuxen men det är ju skillnad på vilket stöd och hjälp man behöver som 2 år 10 år 15 år och 30 år

I mitt minne minne mådde både jag och mina vänner bra trots att vi fick klara rätt mycket av det vardagliga själva sen var ju tempot så mycket lugnare på den tiden.

Ja! Men det är ju tyvärr verkligen inte alla som kan det. Det är ju jättefint att du kan söka stöd hos henne! Men inget självklart för alla!

Det låter väldigt fint!

 

[hollypolly]

Ja! Men det är ju tyvärr verkligen inte alla som kan det. Det är ju jättefint att du kan söka stöd hos henne! Men inget självklart för alla!

Det låter väldigt fint!

Det var du som nämnde att barn behöver föräldrarnas stöd och jag svarade att man behöver det på olika sätt i olika åldrar.

Jag upplevde inte att jag och mina vänner behövde samma stöd och hjälp som dagens barn var poängen inte hur olika familjerelationer ser ut det är ju ytterligare en annan diskussion.

 

[sardellen]

Det var du som nämnde att barn behöver föräldrarnas stöd och jag svarade att man behöver det på olika sätt i olika åldrar.

Jag upplevde inte att jag och mina vänner behövde samma stöd och hjälp som dagens barn var poängen inte hur olika familjerelationer ser ut det är ju ytterligare en annan diskussion.

Jag förstår! Det är sant att det ser olika ut men likväl behöver man ju ändå stödet? Oavsett hur det ser ut! Tänker en 19 åring som ringer sin förälder, oavsett vad det handlar om, så behöver man ju stödet, liksom inget är för litet tycker jag.

Hm, intressant! Men beror väl på hur man definierar stöd? Om man tittar på psykologisk forskning så behöver ju barn en väldigt närvarande och känslomässigt stöttande förälder (oavsett ålder, men en tonåring väljer kanske bort det och pratar hellre med kompisar, men jätteviktigt att det går att välja)! Det torde ju inte ha förändrats på bara den korta tiden, nu vs. din barndom?

Obs, menar alltså ej att föräldrar t.ex. ska ta hand om sina barns hästar, men t.ex. att man är där och lär ut/finns där om det finns frågor eller man behöver prata

Ändring 2: sen kan ju stödet se ut som att föräldern hjälper barnet att lära sig själv

 

[Grazing]

Verkligen! Jag tror absolut inte att vi har det för bra nuförtiden. Det är ju en central och helt nödvändig del av att vara människa att i grunden bli djupt berörd av förlusten av ett barn t.ex. Att människor förr i tiden behövde "suck it up" pga hemska omständigheter förändrar inte det faktumet. Alltså, våra hjärnor har ju knappt förändrats på mååååånga år, allt annat är ju bara kultur/omständigheter!

Det är det som är en stor del av problemet tror jag, just att vi har det för bra och för enkla liv. Vi är inte gjorda för att få allt serverat på det sättet som vi får idag. Förut gick den mesta av våran energi åt till att överleva och se framåt medans den energin nu istället går åt till att älta och det bildas dålig energi som vi inte vet vad vi ska göra av.

 

[sardellen]

Det är det som är en stor del av problemet tror jag, just att vi har det för bra och för enkla liv. Vi är inte gjorda för att få allt serverat på det sättet som vi får idag. Förut gick den mesta av våran energi åt till att överleva och se framåt medans den energin nu istället går åt till att älta och det bildas dålig energi som vi inte vet vad vi ska göra av.

Håller absolut inte med! Men sen känner jag ingen som har ett för enkelt liv? Alla jag känner kämpar med jobb, lön, boende, ordna mat, men det kan förstås bara vara min bubbla!

Som sagt tycker jag inte att älta är något dåligt dock Toppen att prata om sånt som händer en och det man känner! Dålig energi tänker jag är känslor? Som oftast behövs lyssnas på, det är ju kroppens signaler.

 

[Palermo]

Jag tror ändå att det är vanskligt att beröva barn deras grundtrygghet för tidigt.

Tja. Min pappa, döm föddes på 2930-talet, psssades från mer eller mindre första stund i livet av sin tio år äldre syster. Det kan inte ha varit unikt. Jag tycker nog att barnomsorg på förskolan känns betydligt tryggare (för alla berörda parter).

 

[Grazing]

Håller absolut inte med! Men sen känner jag ingen som har ett för enkelt liv? Alla jag känner kämpar med jobb, lön, boende, ordna mat, men det kan förstås bara vara min bubbla!

Men det går inte oavsett hur vi upplever det komma ifrån att vi har ett väldigt trygghet i att leva i ett samhälle som faktiskt tar hand om oss och räddar upp situationer mer eller mindre hur dom än är. Majoriteten har faktiskt väldiga lyxproblem. Hade vi varit så handlingsförlamade förr som väldigt många är nu när ändå "enkla" problem dyker upp så hade vi dött ut för längesen.

Som sagt tycker jag inte att älta är något dåligt dock Toppen att prata om sånt som händer en och det man känner! Dålig energi tänker jag är känslor? Som oftast behövs lyssnas på, det är ju kroppens signaler.

Älta är det absolut sämsta vi kan göra, att prata om ett problem och notera det är helt okej men sen måste man släppa det och gå vidare. Att älta och gotta ner sig i våra "problem" ger oss ingenting utan att fastna i jobbiga tankar.

 

[monster1]

Jag är inte så säker på att vi mår sämre psykiskt idag än vad vi gjort. Men vi kanske lever längre med psykisk ohälsa än vad vi skulle ha gjort innan tex medicinering kom.
Jag har ett flertal släktingar som lidit av psykisk ohälsa med det hette ju helt andra saker då (nervklen tex) och ibland dolde man det och kallad det "migrän" eller någon annan fysisk sjukdom.

Vad det gäller barn och ungdomar har vi ju som vuxna begränsat deras frihet och lagt mer press på dom att prestera i skola, fritid och socialt liv. Som barn får man tex inte röra sig särskilt långa sträckor på egen hand, bara en sådan sak som att de flesta barn inte längre tar sig till skolan själva utan skjutsas och berövas viktig fysisk motion och frihet. Barn och unga sorteras tidigt utifrån vilka som har (över) engagerade föräldrar och därmed ganska mycket press men också stöd (ständig förändra närvaro) och de som inte har särskilt mycket press men heller inget stöd (ingen förändra närvaro). Många barn och unga verkar inte ha någon egentid eller frihet att styra över sitt eget liv, men jag är nyckelbarns generationen vi hade ju väldigt mycket frihet och ganska lite krav på oss. Jag började inte reflektera över mina betyg och vad de skulle betyda form av möjligheter i framtiden förrän någon gång efter gymnasiet (det gick bra ändå). Medan nu är många ungdomar jättestressade redan ner på mellanstadiet över skolan och hur det ska gå i framtiden. Det är som att de inte riktigt är barn längre. Det ansvar de skulle kunna ta genom att själva ta sig till aktiviteter, skola och att hantera sin fritid den tas ifrån dom och istället för de det ohanterliga ansvaret för sin framtid (genom att man trycker på vikten med studier, vilka fritidssysselsättningar som är bra osv).

 

[Fru_Tuvstarr]

Ungdomar idag har inte fått verktyg för att navigera genom sin vardag. Man använder diagnoser för att beskriva sina besvär. Idag finns det en syn att allt ska vara roligt och spännande hela tiden och när det inte är det så är man deprimerad. Är man stressad har man ångest mm. Det är egentligen helt vanliga delar av livet.
Jag tror det finns ungefär lika mycket riktig psykisk ohälsa nu som förr men väldigt många som intalar sig att de har en psykisk ohälsa.
Tyvärr ser jag detta varje dag då det ligger inom mitt yrke.

 

[Fru_Tuvstarr]

Min helt egna teori är att vi har för lite "verkliga" saker att oroa oss för, och att vi är konstruerade att oroa oss. Och då "hittar vi på" saker att oroa oss för istället, vilket inte vi egentligen kan hantera.

Det stämmer. Finns mycket forskning runt det.

 

[Sirap]

Tja. Min pappa, döm föddes på 2930-talet, psssades från mer eller mindre första stund i livet av sin tio år äldre syster. Det kan inte ha varit unikt. Jag tycker nog att barnomsorg på förskolan känns betydligt tryggare (för alla berörda parter).

Två fel gör ju inte ett rätt.

 

[Palermo]

Två fel gör ju inte ett rätt.

Grejen är att barn i stort sett aldrig har haft den trygghet som du föreställer dig.

 

[Hippocampus]

Jag gissar, tror och har åsikter. Det kanske ökar, framförallt bland ungdomar och det lär öka så länge vi försvinner bort mer och mer från vårt ”naturliga” sätt att leva.
Däremot, behandling? Nej jag tycker det inte verkar behandlas, jag tycker det generellt verkar som man proppar i människor mediciner för att ta bort symtom, man behandlar inte orsaken. Hade man behandlat orsaker hade fler mått bra. Hade man öppnat verktygslådan och inte bara pengabörsen till läkemedelsbolag hade den gemensamma insatsen lett till mer ”friska” människor. Såklart med insatser från de ”sjuka”, att det inte räcker att äta piller och sitta hemma i värsta fall, för individens skull.

Nä det hade varit en dröm om man satsat mer på att göra människor ”friska”.

 

[hollypolly]

Jag gissar, tror och har åsikter. Det kanske ökar, framförallt bland ungdomar och det lär öka så länge vi försvinner bort mer och mer från vårt ”naturliga” sätt att leva.
Däremot, behandling? Nej jag tycker det inte verkar behandlas, jag tycker det generellt verkar som man proppar i människor mediciner för att ta bort symtom, man behandlar inte orsaken. Hade man behandlat orsaker hade fler mått bra. Hade man öppnat verktygslådan och inte bara pengabörsen till läkemedelsbolag hade den gemensamma insatsen lett till mer ”friska” människor. Såklart med insatser från de ”sjuka”, att det inte räcker att äta piller och sitta hemma i värsta fall, för individens skull.

Nä det hade varit en dröm om man satsat mer på att göra människor ”friska”.

Ja motion och intressen utöver att posta selfies vore en bättre medicin.

 

[cirkus]

Nu är väl ändå 9-10 år väldigt litet, man är ju verkligen ett barn då! Men håller med om att det är deppigt att många barn inte har så "rika" liv med aktiviteter och vänner osv som bara händer/något eget, nu måste allt vara organiserat/skjutsas/farligt att cykla själv osv. Läste någon krönika i DN om det, att barn idag är ganska ofria på ett vis. Så tråkigt!
Men sen tycker jag inte det låter särskilt lämpligt att ni blev lämnade så ensamma? Så klart man överlever/kan klara sig toppen ändå, beroende på omständighet, men det här att föräldrarna inte var hemma alls/närvarande efter skolan är ju något man pratar om som något ganska dåligt nuförtiden. Såklart behövde ni växa upp snabbare också, rimligt ju! Men ska inte barn bara få vara barn?

9-10 är inte jättelitet. Då kan man ta sog till/från aktiviteter själv så länge som det inte är väldigt stora trunkar som ska bäras på. Men så sker inte. Föräldrar skjutsar och väntar på barnen.

Jag tror ju att hela den här kulturen är ett problem. Barnen är så osjälvständiga att den enda arenan att få ha en egen vilja är hemmavid och då blir de som små kungar där. De stöter inte på några utmaningar som de själva behöver lösa utan föräldrarna krattar allt.

 

[Trist]

Jag gissar, tror och har åsikter. Det kanske ökar, framförallt bland ungdomar och det lär öka så länge vi försvinner bort mer och mer från vårt ”naturliga” sätt att leva.
Däremot, behandling? Nej jag tycker det inte verkar behandlas, jag tycker det generellt verkar som man proppar i människor mediciner för att ta bort symtom, man behandlar inte orsaken. Hade man behandlat orsaker hade fler mått bra. Hade man öppnat verktygslådan och inte bara pengabörsen till läkemedelsbolag hade den gemensamma insatsen lett till mer ”friska” människor. Såklart med insatser från de ”sjuka”, att det inte räcker att äta piller och sitta hemma i värsta fall, för individens skull.

Nä det hade varit en dröm om man satsat mer på att göra människor ”friska”.

Jag är intresserad av det första stycket. Kan du förklara människans naturliga sätt att leva?

 

[Badger]

Jag tror att en del i den psykiska ohälsan idag bottnar i att barnen lämnas bort för tidigt. Man stressas som människa långt innan man är redo för det.

Det tror jag nog inte helt på. Inte om det är under trygga förhållanden. Såvitt jag förstått det har barn i alla tider passats i grupp så det borde vara helt naturligt.